Meriter

Råstock (före 1937 Anderson), Änders, f 8 juni 1874 i Ljusnarsberg, Ör, d 3juli 1940 i Sthlm (enl db för Ljusnarsberg). Föräldrar: bergsmannen Anders Ersson o Christina Ulrika Larsdtr. Banarbetare 92, arbetare vid underhållsverkstad 94, banvakt vid Frövi-Ludvika järnväg (från 00 arrenderad av Trafikab Grängesberg-Oxelösund) 97–33 (tjänstl helt eller delvis från 12), elev vid Brunnsviks folkhögsk, Ludvika, 07–08, ordf i styr för Sv järnvägsmannaförbis avd 21 i Ställdalen, Ljusnarsberg, 07–18, led av detta förb:s representantskap 09, av förb:styr 18–37, avjärnvägarnas skiljedomstol från 08, ordf i Ställdalens arbetarekommun 10–13, led av styr för Örebro läns soc:dem partidistr från 10, av Örebro läns landsting från 10, ordf där från 18, led av AK från 12 (led av statsutsk 15–18 lagt o 19 lagt, v ordf där 20–33, ordf där 34–39 lagt o 40 lagt, statsrevisor 16–17, led av tredje särsk utsk 19 urt, av andra särsk utsk 22, av soc:dem riksdagsgruppens förtroenderåd från 22, v ordf där o gruppledare i AK från 34, led av AK:s sjätte tillf utsk 33, av utrikesnämnden 33–37, av talmanskonferensen från 33, av utrikesutsk från 37, ordf i första särsk utsk 39 urt), led av sakk ang vissa personal- o befordnförhållanden vid SJ febr 12–dec 13, av Ljusnarsbergs kommunalnämnd 13, ordf i kommunalfullm där från 19, led av 1916 års torvkomm jan 16–maj 21, av komm ang avlömförhållandena för förste provinsialläk o provinsialläk juni 16–okt 21, av statsbanekommissionen juni 19–dec 21, sakk i processkommissionen sept 19–dec 26, led av sakk ang överarbeta av socialförsäkr:komm:s förslag till allm sjukförsäkr maj–okt 20, av styr för Ensk järnvägarnas pensionskassa 20, v ordf där från 21, led av styr för Sv landstingsförb 20, v ordf 33, ordf där från 39, led av 1921 års pensionskomm juni 21–sept 26, av styr för Sv landskommunernas förb 21, v ordf där från 37, fullm i Fångvårdsstyr från 22, led av komm ang Vattenfallsstyns landsbygdstaxor febr 24–febr 25, fullm i Riksgäldskontoret 25, v ordf där från 37, led av sakk ang processreformens ekon förberedande april 27–aug 28, av 1927 års arbetsfredssakk juli–okt 27, av järnvägsfusionssakk nov 27–april 32, av Interneringsnämnden från 27, av sakk ang ändrad vägorganisation janmars 28, av luftfartssakk nov 28–sept 29, av organisationssakk april 29–dec 34, av komm ang riksdagens arbetsformer okt 30–okt 31, av Sinnessjuknämnden från 30, av komm ang omorganisation av Väg- o vattenbyggnrstyr okt 31–dec 32, av 1938 års pensionärsbostadssakk maj–nov 38, av kommissionen ang vissa markfrågor i Sthlm febr 39–mars 40, av flera andra komm:er o styner, bl a styr för Inst för socialpolitisk o kommunal utbildn o forskn i Sthlm.

G 31 maj 1896 i Ljusnarsberg m Ida Christina Larsson, f 9 mars 1875 där, d 4 jan 1944 där, dtr till lantbrukaren Lars Gustaf L o Anna Maria Albertina Andersson.

Biografi

R:s uppväxtmiljö i Ställdalen präglades av Bergslagens traditionella växling mellan bergsbruk, industri, hantverk och jordbruk. Fadern var bergsman, fram till det sena 1800-talets brukskris hyttfogde och därefter främst småbrukare. Som äldste son fick R nöja sig med fem års folkskola, men han ägnade sig senare åt ivriga självstudier.

Anställd vid Frövi-Ludvika järnväg i 18-årsåldern inledde R 1903 en facklig karriär i Sv järnvägsmannaförbundet. Vid kongressen 1905 blev han uppmärksammad som talare rörande den Boströmska regeringens kontroversiella lagförslag mot vissa strejker och han ingick 1906-07 i förhandlingsdelegationen med de fem stora enskilda järnvägsbolagen, den första i sitt slag. I representantskap och förbundsstyrelse ägnade R sin organisationstalang främst åt fackliga strukturfrågor samt praktiskt förhandlings- och utredningsarbete. Tidiga försök med skiljedomsförfarande, i vilka R medverkade, föll inte så väl ut, och själv arbetade han senare mer för en bättre förhandlingsordning, grundad på återhållsamhet i bruket av konfliktvapnet. Likaså verkade han för likformigare ägarstruktur och personalvillkor vid de enskildajärnvägarna. Som stark förespråkare för fackliga enhetssträvanden utformade han 1919 det förhandlingsförslag som resulterade i ett närmande till Sveriges loko-motivmannaförbund, även om samgåendet lät vänta på sig till 1941. Vid LO-kongresserna under 1920- och 30-talen drev R en decentraliseringslinje vad avsåg förhållandet mellan LO och förbunden.

Efter vinterkursen på Brunnsvik 1907–08 med studier i samhällskunskap och ekonomi kandiderade R 1908 utan framgång till riksdagen men kom vid valet hösten 1911 in i AK som en av de tre första socialdemokraterna från Örebro län. Ansedd som kunnig och förhandlingsvan fick han omedelbart uppgiften som F Thorssons suppleant i statsutskottet, en position som senare, särskilt sedan han blivit vice ordförande och ordförande, gav honom en mycket stark plattform för sitt riksdagsarbete. Han nämndes gärna som en "ny Thorsson" och fick snabbt en central ställning i riksdagsgruppen, från 1934 som gruppledare i AK

I utskottet inriktade sig R särskilt på frågor rörande affärsverken, kommunikationerna och bostadspolitiken och hörde i finansfrågor till kammarens flitigaste talare. I riksgäldsfullmäktige var han en period andre deputerad – innan posten som riksgäldsdirektör tillkom 1935 – och senare vice ordförande. De många kommittéuppdragen avsåg främst kommunikationer, sociala frågor som folkhushållning och pensioner, skattefrågor och de statsanställdas löneförhållanden. Hans särskilda intresse för fångvårdens problem ledde till uppdrag även utanför riksdagen. Principiellt ville R stärka AK:s inflytande och hörde, när frågan utreddes 1931, till den minoritet som önskade proportionell fördelning av utskottsplatser mellan kamrarna. Genomgående agerade R lojalt mot partilinjen, särskilt när partiet befann sig i regeringsställning. I förhandlingarna 1926 mellan staten och Grängesbergsbolaget angående nytt avtal om de lappländska malmfälten tillhörde han dock den minoritet socialdemokrater som stödde statsminister C G Ekmans (bd 13) avtalsproposition mot den av E Wigforss ideologiskt dikterade partilinjen om socialisering av naturtillgångarna. I utrikesnämnden hösten 1939 talade R för aktivare beredskapsåtgärder i Ålandsfrågan än den försiktigare linje som P A Hansson och regeringens majoritet valt.

R:s pragmatiska hållning kunde någon gång komma i konflikt med olika intressegruppers förväntningar. I debatten om rusdrycksförbud 1919 talade R för folkomröstning före lagstiftning och lämnade i samband med detta den absolutistiskt inriktade nykterhetsrörelsen. I bl a alkoholfrågan var han främst resultatinriktad och såg, på samma sätt som vid Gränges-avta-let, reell statlig kontroll som viktigare än formellt statligt ägande eller andra former av strukturella ingrepp. I en debatt om dyrtidstillägg 1926 beskylldes R av några fackföreningar för "bristande solidaritet med statstjänstemännens intressen". Som erfaren taktiker och realist hävdade han dock konsekvent att slutresultatet främja- des av den optimala kompromissen snarare än av en demonstrationspolitik utan faktiska utsikter till framgång.

Sitt politiska arbete utanför riksdagen ägnade R åt hemlänet och medverkade i partidistriktets styrelse och från andra positioner till uppbyggandet av arbetarrörelsens lokala organisation. På R:s initiativ återbildades Ställdalens arbetarekommun 1910 efter att tidigare ha splittrats. Som den förste valde ordföranden 1918 engagerade han sig i landstinget bl a för lasarettsorganisationen och arbetslöshetsfrågorna men särskilt för bidragen till folkhögskolor och folkbildningsarbete. Även i hemkommunen Ljusnarsberg var R politiskt aktiv. När Sv landstingsförbundet och Sv landskommunernas förbund bildades 1919–20, hörde R till organisatörerna och intog på 1930-talet ledande positioner i båda. Centralförbundet för socialt arbete hade i det sistnämnda fallet varit initiativtagare och gick 1921 vidare med grundandet av Socialpolitiska institutet (Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Sthlm) för att förse kommunerna med utbildad personal. Även här inträdde R i styrelsen.

Ännu in på 1930-talet behöll R formellt sin banvaktstjänst och den barnrika familjen bodde från 1901 och fram till dess i banvaktsstugan Råstock i Ställdalen. R:s legendariska arbetsförmåga synes ha förenats med en mycket god hälsa. Efter att hastigt ha insjuknat i maj 1940 avled han emellertid två månader senare.

R framstår som en konsekvent företrädare för den samhällsbyggande och folkbildande linjen i sv arbetarrörelse, inriktad på sakprövning och praktiska resultat. Alltid påläst blev han en effektiv förhandlare - grundlig, viljestark och ibland egensinnig men vanligen med samlande lösningar som mål. I talarstolen beskrivs han som engagerad, pedagogisk och ofta dominerande. Tidigt betraktad som statsrådsämne var R påtänkt som kommunikationsminister i den tredje ministären Branting hösten 1924. Med sin styrka framför allt i förmågan att effektivt förankra partiets politik i utskott och politiska församlingar blev han dock mindre profilerad på den yttre rikspolitiska scenen än vissa andra av partiets ledande företrädare.

Författare

Leif Gidlöf

Arkivuppgifter

Brev från R i AA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biografica, vol 7 (tidn:kllpp m m), AA. Biogr anteckn:ar av E Ställdal, Folkrörelsearkivet i Örebro.

I Anderson, Otto Järte - en man för sig (1965); IJ G Dahlgren, Sv landsdngsförb 1920-1945 (1945); R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-1920 (1946); Från Ljusnarsbergen (1921); G Gerdner, Det sv regeringsproblemet 1917-1920 (1946); dens, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); H Haste, Det första seklet, 2 (1989); A Johansson, Finlands sak (1973); H Kjell-vard, Det bevingade hjulets folk, 1-2 (1949); Ljusnars-Kopparberg: en hembygdsbok (1960); TNothin, Från Branting till Erlander (1955); O Nyman, Krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna o bondeförbundet 1933 (1944); R Rock, Örebro läns landsting: ett sekel (1963); Samhälle o riksdag, 3 (1966); Socialhögskolan 60 år (1981); Sv landskommunernas förb tio år (1930); Sveriges riksdag, 17 (1935); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 4 (1990); KWahlbäck, Finlandsfrågan i sv politik 1937-1940 (1964); K G Westman, Politiska anteckmar sept 1939-mars 1943 (1981). - Art:ar om R i Bergslags-posten 7 jan 1941 o 28 april 1948 samt i Örebro-kuriren 30 maj 1942 o 7 dec 1957.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Råstock, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6298
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Råstock, urn:sbl:6298, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-24.