Meriter

Samuelsson, Gunnar, f 27 aug 1885 i Norrtälje, d 14 jan 1944 i Sthlm (enl db för Djursholm). Föräldrar: läroverksadjunkten FK Vilhelm S o Vilhelmina Senell. Mogenhetsex vid H a l i Strängnäs 19 maj 03, inskr vid UU 13 sept 03, FK 15 dec 06, FL 30 maj 11, disp 19 april 13, FD 31 maj 13, doc i botanik 19 sept 13, tf konservator vid Botan museet 1 aug-30 nov 13 o 1 juni–21 okt 14, ord 21 okt 14–19, allt vid UU, prof o intendent (från 26 prof o avd:förest) vid Statens naturhist riksmuseums botan avd från 4 april 24, led av styr för Farmaceutiska inst från 32. – LVA 39. – Ogift.

Biografi

S föddes i ett lärarhem i Norrtälje; båda föräldrarna var intresserade av trädgårdsskötsel. På så vis fick S tidigt upp ögonen för botaniken och lärde sig den lokala floran. I släkten fanns en myckenhet matematisk begåvning som hos S tog sig uttryck i strikt logiskt tänkande, kombinationsförmåga och ytterlig noggrannhet. Det låg nära till hands att den exakta systematiska botaniken blev kärnan i hans mannagärning.

Efter att i tidiga år ha undervisats i hemmet kom S efter familjens flyttning till Strängnäs 1893 att gå i stadens läroverk, där han inspirerades i botaniken av adjunkten O E Köhler. Denne upptäckte att S behärskade traktens flora och räknade honom med stolthet som sin bäste elev. 1903 inskrevs S vid UU. Studierna, i biologiska och geovetenskapliga ämnen samt matematik, bedrev han ytterst målmedvetet och med strålande resultat. 1906 avlade han FK-examen och hade då året innan publicerat sitt första botaniska arbete angående en Corydalis-(nunneört-)hybrid, som han upptäckt i Strängnästrakten. Kamraterna betraktade honom som utomordentligt kunnig på sina områden, en som man ofta tillfrågade och som gärna stod till hands med svar.

På det vetenskapliga fältet följde S till en början två linjer, dock inte den som till slut blev hans viktigaste. Vid den växtsystematiska institutionen i Uppsala ledde prof Oscar Juel (bd 20) högaktuell forskning inom embryologi och cytologi, och inom det ämnesområdet utarbetade S sin doktorsavhandling om blommans utveckling inom den klass som då oftast benämndes Bicornes och där frågan om kråkrisväxternas (familjen Empetraceae) systematiska ställning var speciellt omdiskuterad. Hans slutsats, i motsats till samtidens uppfattning, att de hör nära ihop med ljungväxterna har fullt ut bekräftats genom senare molekylära metoder. Avhandlingen ledde direkt till docentur.

Men S var också i hög grad fältbotanist, som lockades av exkursioner och fältarbete. Magnetisk dragningskraft utövade bland biologer i Uppsala professorn i växtbiologi Rutger Sernander, som drog upp de spännande konturerna till skandinaviska växtvärldens utveckling efter istiden. Han förde ut sina studenter i fält och kunde arrangera för tiden långväga resor. S fick 1909 besöka Skottland för stratigrafiska studier av mossar och erbjöds fortsätta inom kvartärgeologin. Vegetationsutveckling i Dalarna hade redan tidigare intresserat honom och avkastat ett par mindre uppsatser. Medan han ganska snart efter disputationen övergav embryologin fortsatte han i flera år ännu med vegetationshistorien med speciell tonvikt på Dalarna, den sv provins han genom släktband livet igenom kom att ägna störst intresse. S var på farssidan av dalasläkt och under skolåren vistades han sommartid hos anförvanter i Skedvi. Han exkurrerade från 1906 flera somrar i Dalafjällen och publicerade 1917 ett grundläggande arbete om deras vegetation. Detta visar för första gången att dessa fjäll inte bara, som länge varit känt, hyser utpostlokaler för en lång rad fjällväxter utan också har fullt utbildad alpin vegetation. Trots resor i norska fjäll (Finse) för jämförande studier och prisbelöning av Vetenskapssocieteten i Uppsala övergav han denna gren av botaniken. Härtill kan hälsoskäl ha bidragit. Från barndomen var S fysiskt klen, men seg och tålig, och ohälsan i form av tilltagande lungtuberkulos lämnade honom aldrig. Dessutom låg hans håg kanske ändå främst åt systematiken och floristiken, inte minst i dess mest detaljerade former inom s k kritiska släkten som daggkåpor (Alchemilla) och hökfibblor (Hieracium) med deras mängd av blott genom ytterst subtila karaktärer urskiljbara enheter.

Under sin tid som konservator vid Botaniska museet i Uppsala skrev S en lång rad uppsatser om de nämnda släktena och åtskilliga andra i den skandinaviska floran. Han framstod nu tveklöst som en av dess allra främsta kännare och var därigenom också engagerad i det stora verket Skandinaviens flora som var under utgivande av konservatorn Otto Holmberg i Lund. 1919 måste han lämna sitt arbete för en längre sanatorievistelse, men långt ifrån att ge upp sin botanik närde han större planer. Så snart han i rimlig grad tillfrisknat reste han till Schweiz, enligt kollegors utsaga i akt och mening att återuppta embryologin, som han kanske fann mer förenlig med sin vacklande hälsa. Väl där kunde S inte motstå att botanisera i alpfloran. Hans ovanliga skarpsynthet ledde till nyupptäckter också i denna välkända flora. Avgörande blev ändå att han erbjöds möjlighet att vara med på en exkursion dll grekiska fastiandet och Kreta, ledd av medelhavskännaren prof Martin Rikli i Zürich. Därmed grundlades hos S ett livslångt och synnerligen fruktbärande intresse för den mediterrana växtvärlden.

1923 utlystes till ansökan intendenttjänsten, förenad med professors titel, vid Naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning efter C A M Lindman (bd 23). Sökande var, förutom Samuelsson, G Einar Du Rietz och Thore C E Fries. Även om de senare allmänt sett var mer framstående och originellare som forskare än S, gav dennes överlägsenhet som växtsystematiker i snävare mening ett enhälligt utslag till S:s förmån. Lindman hade fått svara för uppbyggandet och ianspråktagandet av den nya botanikavdelningen i det 1916 invigda nya Riksmuseet i Frescati. När nu inflyttningen var klar kunde S ägna tid och kraft åt att berika samlingar i. Härvid såg han till att mängder av vän fullt material kom till Riksmuseet, inom alla dess ansvarsområden. Bland annat inlöstes L Romells (bd 30) och G Lagerheims (bd 22) stora, värdefulla svampsamlingar och mängder av kärlväxtmaterial från t ex Sydafrika, Kina och Sydamerika förutom Skandinavien. Accessionen under S:s tid lär ha uppgått till över 375 000 ark vartill kommer hundratusentals som uppordnades av äldre material som blivit liggande genom decennier, t ex efter Vegaexpedi-tionen.

S:s eget vetenskapliga intresse var under 1920- och 1930-talen i hög grad riktat mot Medelhavet. Hans hälsa hade stått honom tämligen bi, trots de första intensiva åren på Riksmuseet, men 1928-30 blev svårare med flera sanatorievistelser. Från 1931 inträdde några bättre år, och då färdades han med sv vänner till Grekland (1931) och Levanten (1932 och 1933). Alla resor gav rikt utbyte, kanske särskilt den sista, som under fyra månader förde honom och hans sällskap genom det senare Israel, Jordanien, Libanon och Syrien, hela vägen i en täckt bil av märket Hudson och med en chaufför som kunde praktiskt taget alla i regionen talade språk. Vid återkomsten publicerade Sthlms ledande tidningar intervjuer och rapporterade 10 000 samlade ark av 1 800 arter.

Efter några års uppehåll for S 1936 ut igen, för första gången till västra Medelhavsområdet och deltog i en lång och ganska krävande exkursion i Marocko, upp i Atlasbergen, ledd av prof René Maire i Alger. Ockå här samlade han intensivt, men strapatserna tärde på hans hälsa och kort efter hemkomsten fick han återfall från vilka han dock temporärt hämtade sig. Fler Medelhavsresor kunde inte komma ifråga; däremot reste S ännu en hel del i Skandinavien. Det stora mediterranmaterialet avkastade en rad uppsater, men han hann aldrig slutföra bearbetningen. Den österrikiske botanisten K H Rechinger i Wien, ledande kännare av Främre Asiens växtvärld, ombads av S:s efterträdare Eric Hultén att fortsätta bearbetningen av hans material. Rechinger publicerade under åren omkring 1950 en rad avhandlingar under rubriken Reliquiae Samuelssonianae i VA:s serie Arkiv för botanik.

Samtidigt med Medelhavsresorna fortsatte S sina undersökningar av den skandinaviska floran. Redan omkring 1920 hade han genomfört omfattande studier av vattenvegetation, speciellt de sk högre vattenväxternas (dvs de som tillhör kärlväxterna) förekomstsätt och utbredning. Forskningarna resulterade både i specialstudier av vissa grupper och i en sammanfattande skrift om Dalarnas sjöar där han definierade fyra sjötyper utifrån artsammansättningen. I detta arbete hade S stor hjälp av eleven Gunnar Johansson, senare Lohammar, som 1938 disputerade på en uttömmande studie om mellansv sjötyper grundad på artsammansättning och vattenkemi. Lohammars avhandling blev en viktig utgångspunkt för Wilhelm Rodhes banbrytande arbete från 1948 om våra sjöars ekologi och produktion, grundläggande för limnologin. Här går alltså en linje från S till den moderna limnologin. Sina omfattande utredningar om vattenväxternas systematik och utbredning sammanfattade S i en stor avhandling från 1934, Die Verbreitung der höheren Wasserpflanzen in Nordeuropa, som blev ett ofta konsulterat standardverk. Utomordentligt noggranna utbredningskartor relateras till geologiska och andra förhållanden i utförliga, kritiska diskussioner.

S:s andra huvudlinje ifråga om nordisk flora gällde finsystematik i kritiska grup-ger, särskilt Alchemilla och Hieracium. Over daggkåporna presterade han under sitt sista levnadsår en stor resonerande avhandling beträffande deras utbredning i Nordeuropa, som blivit ett standardverk. Flera skrifter om fibblorna utgav S tillsammans med gotlandsbotanisten K Johansson (bd 20) och han arbetade livet ut med kartor över arterna. I detta hade S en yngre vän och medarbetare i prof Erik Almquist, som 1954 utgav en rad av S:s kartor. Ett annat av S:s stora Hieracium-arbeten, som beskriver en mängd nya arter från Nordfjord i Sogn, där han vistades somrarna 1938 och 1939, utgavs av den norske hieraciologen S O F Omang 1949.

Med Almquist hade S samarbetat om Dalarnas flora sedan 1910-talet. S hade då, mera vid sidan av sina egentliga vetenskapliga undersökningar i landskapet, fört floristiska anteckningar varhelst han reste och företog också många färder speciellt för registrering av arter. Målet var att åstadkomma en flora över Dalarnas kärlväxter. När han 1924 erhållit professuren fick detta skjutas på framtiden, och vid hans död fanns mängder av anteckningar och uppgifter men inte ens en början på ett manuskript. S hade uttalat en önskan att Almquist skulle förmås att slutföra Da-lafloran, vilket denne också efterkom med resultatet att redan fem år efter S:s död kunde Dalafloran ges ut.

Under de sista åren tilltog S:s ohälsa och under 1940-talet var han bara tidvis i tjänst på Riksmuseet. Vid sin död hyllades han framför allt som en "benådad växtsystematiker", och många av hans insatser på det området har blivit bestående. Men också på andra områden har han initierat forskning som tagits upp och fullföljts av andra. S:s arbetsinsatser är omfattande och mot bakgrund av hans vacklande hälsa är det svårt att inse att han hann med allt detta. Men vetenskapen var säkert hans allt uppslukande intresse, även om han lär ha haft gott sinne för både prosa och lyrik. Både i samhälleliga och vetenskapliga frågor var S starkt konservativ och skeptisk ifråga om nymodigheter. Hans livsföring var sparsam, för att inte säga spartansk, och han närmast levde på sin arbetsplats när inte sjukdomen bestämde annat. Den långa, gängliga gestalten hade några förtrogna vänner bland sina kollegor men var inte lättillgänglig och bildade aldrig familj. Genom sina skrifter och den väldiga mängd av hans omsorgsfullt pressade exemplar som ligger i herbarierna är S till namnet välkänd även för senare sv botanister.

Efter S är uppkallat släktet Samuelssonia Urban & Ekman i familjen Acantaceae med en art i Haiti.

Författare

Bengt Jonsell

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S (huvudsakligen korrespondens) i VA:s arkiv. - Brev från S i LUB (bl a ull G Turesson o H Weimarck samt många till S Murbeck), RA (bl a till S Hedin) o i UUB (bl a till H VArnell, O Dahlgren, E Kjellgren o många till N Hylander).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bidrag till Archieraciumfloran i Säterstrakten. [Rubr] Upps 1906. 25 s. (Arkiv för botanik, bd 5, no 12.) - Om de ädla löfträdens forna utbredning i öfre Öster-Dalarne (Botaniska studier tillägnade F. R. Kjellman Upps 1906, 4:o, s 147-163). - Uber die Verbreitung einiger endemi-scher[!] Pflanzen. [Rubr.] Upps 1909. 16 s, 2 pl-bl. (Arkiv för botanik, 9: 12.) - Scottish peat mosses. A contribution to the knowledge of the late-quaternary vegetation and climate of North Western Europé (Bulletin of the Geological institution of the University of Upsala, vol. 10, 1910-11, Upps 1910, s 197-260). - [Kopparbergs län:] Växtvärld (Sverige, geogr to-pogr statistisk beskrifn d 6. Kopparbergs, Gäfle-borgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens o Norrbottens län, Sthlm 19[12-]24, s 10 f). - Studien uber die Entwicklungsgeschichte der Bliiten einiger Bicornes-Typen. Ein Beitrag zur Kenntnis der syste-matischen Stellung der Diapensiaceen und Empetra-ceen. [Rubr; omsl:] Akad Abh ... [Uppsala]. Sthlm 1913. S 97-188. [Ur Sv botanisk tidskr s å. ] - Om Dalafjällen (Ymer, årg 34, 1914, Sthlm 19[14-]15, s 331-345, 1 karta). - Uber den Ruckgang der Hasel-grenze und anderer pflanzengeographischer Grenzli-nien in Skandinavien (Bulletin ... Upsala 13: 1, tr 1915—16, s 93—114; sv referat i Geologiska föreningens i Stockholm förhandlingar, bd 37, 1915, Sthlm 19[15-]16, s 185-190: Om den klimatiska innebörden af hasselgränsens och några andra växtgeografiska gränslinjers tillbakagång inom Skandinavien). -Några kritiska synpunkter på beståndsanalyser / ... Randanmärkningar till genmälen av T. Lagerberg och C. Raunkiser (Skogsvårdsföreningens tidskrift, årg 14, 1916, Sthlm, s 269-291, o 16, 1918, s 399-409; tills med H Kylin). - Studien uber die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarne. Upsala 1917. 4:o. 252 s, 1 karta, 7 pl-bl. (VS, Nova acta, Ser. 4, vol. 4, n;o 8.) - Studien uber die Vegetation bei Finse im in-neren Hardanger (Nyt Magazin for Naturvidenska-berne, Bd 55, Kristiania 19[16-] 17, s 1-108,1 karta, 6 pl-bl; även sep). - Luzula frigida Sam.; Epilobium glandulosum Lehm. / ... rubescens Rydb. / ... adeno-caulon Husskn. (C. A. M. Lindman, Svensk fanero-gamflora, Sthlm 1918, s 161, 422; 2. uppl 1926, s 170, 416 Q. - Hieracium-floran i Västmanland. [Rubr.] Upps 1920. 54 s. (Tills med K[arl] Johansson; Arkiv för botanik 16: 14.) - Växtvärlden (Carl Larsson i By, En dalasockens historia, kulturhist beskrifn av By i Folkare härad, 1. Socknens historia, Sthlm 1920, 4:o, s 23-32). - Carex dioeca-gruppen i den nordiska floran (Acta florae Sueciae, bd 1*, 1921, Sthlm, 4:o, s 217-244, 1 pl-bl). - Växtvärld (STF, Resehandböcker, 12. Dalarna, 5. uppl Sthlm 1922, s 7-12; 6. uppl 1934, s 16-20). - Zur Kenntnis der Schweizer Flora (Viertel-jahrsschrift der Naturforschenden Gesellschaft in Zurich, Jahrg 67, 1922, Zurich, s 224-267). - Dalarnes Hieracia silvaticiformia. [Sthlm & Upps, tr] Leipzig 1923. 95 s. (Tills med KJohansson.) -Dalarnes Hieracia vulgatiformia. ... Leipzig 1923. 81 s. (D:o.) - Un-tersuchungen uber die höhere Wasserflora von Dalarne. Upps ... 1925. 31 s, 1 tab. (Svenska växtsociolo-giska sällskapets handlingar, 9.) - Die Callitriche-Ar-ten der Schweiz (Veröffentlichungen des geobotani-schen Institutes Rubel in Zurich, H 3. Festschrift Carl Schröter, Zurich 1925, s 603-628). - Plantae Sinenses a Dre. H. Smith annis 1921-22 lectae. 11. Helobiae und Lemnaceae (Acta Horti Gothoburgensis, Meddelanden från Göteborgs botaniska trädgård, T 2, 1925-26, Gbg 1926, s 83-85). -... 18. Juncaceae (ibid, 3,1927, s 65-71). -... 20. Polygonaceae (ibid, 5,1929, tr 1930, s 1-11, 1 pl-bl). - Växtvärlden (K Linge, Svärdsjö socken med Enviks kapell, Sthlm 1929, s 31-39; 2. uppl 1930). - Polygonaceae (Symbolae Sini-cae, Botanische Ergebnisse der Expedition der Akademie der Wissenschaften in Wien nach Sudwest-Chi-na 1914/1918, T 7, Wien 1929-36, s 166-188, 1 pl-bl [1929]). -Erik Leonard Ekman ... (VAÅ, 1931, Sthlm, 1 pl-bl, s 353—371). — Polygonum oxyspermum Mey. et Bge. und P. Raii Bab. ssp. norvegicum Sam. n. ssp. (Acta Horti Bergiani, Til, Upps 19 [31-] 37, 4:o, s 67-80, 2 pl-bl [1931]). - Die Arten der Gattung Alis-ma L. Upps 1932. 46 s, 6 pl-bl. (Arkiv för botanik, 24 A: 7.) - Lycochloa, eine neue Gramineen-Gattung aus Syrien. [Rubr.] Upps 1933. 6 s, 2 pl-bl. (Ibid, 25 A: 8.) - Symbolae ad floram Graecam. [Rubr.] Upps 1933. 29 s. (Ibid, 16 A: 5.) - Alisma L. (Die Pflanzenareale, Sammlung kartographischer Darstellungen von Ver-breitungsbezirken der lebenden und fossilen Pflan-zen-Familien, -Gattungen und -Arten .... Reihe 3, Jena 1933, fol, s 88-90, 3 kartbl). - Rumex pictus Forsk. und einige verwandte Arten (Berichte der Schweizeri-schen Botanischen Gesellschaft / Bulletin de la Socié-té botanique suisse, Bd 42,1933, Zurich, s 770-779). -Die Verbreitung der höheren Wasserpflanzen in Nordeuropa (Fennoskandien und Dänemark). Upps 1934. 4:o. 211 s. (Acta phytogeographica Suecica, 6.) - A new species of Polygonum from Fukien province, China (Lingnan science journal, vol 14,1935, Canton (tr Hongkong), s 299 f). - Cives novae florae Syriacae (Repertorium specierum novum regni vegetabilis, hrsg v F Fedde, Beihefte, Bd 100, Berlin 1938, s 38-49). - Om floran i Nordfjord. [l]-2 (Nytt magasin for naturvidenskapene..., 78, Oslo 1938, s 37-65, o 83, 1943, s 49-62). - Spridda anteckningar om Norges flora (ibid, 78, 1938, s 67-74). - Plantae maroccanae novae vel rariores. [Rubr.] Upps 1939. 30 s, 3 pl-bl. (Arkiv för botanik, 29 A: 11.) - Die Verbreitung der Alchemilla-Arten aus der Vulgaris-Gruppe in Nordeuropa (Fennoskandien und Dänemark). Upps 194[3]. 4:o. 159 s. (Acta phytogeographica Suecica, 16.) -Schedae operis quod inscribitur G. Samuelsson (t): Plantae Sueciae exsiccatae. Edidit E Hultén. [Sthlm, tr] Falköping 1946. 321 s. [Omtryck av etiketter på exsic-catverk av S.] - Nordfjords hieraciumflora. Publ... av S. O. F. Omang (Arkiv för botanik, Ser 2, bd 1, Sthlm 19 [49-] 52, s 1-270 [= nr 1, 1949]). - Zur Flora von Cypern (Reliquiae Samuelssonianae 2). Nach Auf-zeichnungen von G. Samuelsson t hrsg v K. H. Rech-inger fil.... Haradjians Sammlung von Cypern (ibid, s 413-436 [i nr9,1951]).-Maps ofaselection ofScan-dinavian Hieracium species ... Ed by E Almquist. Sthlm 1954. 4:o. 10 s, 47 kartbl. (VAH, ser 4, bd 5, nr 3.) - Medv i: Skandinaviens flora, red av O R. Holmberg, [1 A-B*,] Sthlm 1922-31 [ej fullföljd nyutgavC J Hartman, Handbok i ...] (anon uppg om distribution); Svenska växter, av G O. Malme o M Richter under överinseende av G S, Sthlm [1933-37], stor fol, 35 pl-bl; E Almquist, Dalarnes flora, förteckning över kärlväxterna, grundad på prof G. Samuelssons saml materialSthlm 1949, XVI, 458 s; bidrag i: Botaniska notiser, 1905, 1920, 1922-25, 1933, 1939, 1943, Lund, Svensk botanisk tidskrift, 1908-17, 1919-23, 1925-27, 1930, 1933, Upps, 1935-37, 1940, 1943, Sthlm; se vidare F A Stafleu & R S Cowan, nedan anf källa, s 23-25.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 4 april 1924, nr 40, RA.

E Almquist, Dalarnes flora (1949), s VH-XIV; J Beckman, Naturens palats: nybyggnad, vetenskap o utställn vid Naturhist riksmuseet 1866-1925 (1999); C Skottsberg, G S: en minnesteckn (Sv botan tidskr, 38, 1944), s 445-458; F A Stafleu o R S Cowan, Taxono-mic literature, 5 (Regnum vegetabile, 112, 1985); T Söderqvist, The ecologists (1986). - Pressklipp i Berg-ianska stiftelsens arkiv, Sthlm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunnar Samuelsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6330, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Jonsell), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6330
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunnar Samuelsson, urn:sbl:6330, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Jonsell), hämtad 2024-04-20.