Johan Henrik Schröder

Född:1791-04-18 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län
Död:1857-09-08 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Arkeolog, Universitetsbibliotekarie, Numismatiker


Band 31 (2000-2002), sida 629.

Meriter

Schröder, Johan Henrik, f 18 april 1791 i Västerås, d 8 sept 1857 i Uppsala, Domk. Föräldrar: konsistorienotarien Johan S o Henrica Ugla. Studier vid trivialskolan o gymnasiet i Västerås, inskr vid UU 13 juni 10, disp pro exercitio där 18 maj 11, konsistorieamanuens i Västerås 21 juli 14, disp pro gradu vid UU 31 maj 15, mag 15 juni 15, doc i historia litteraria där 28 dec 15, eo amanuens vid UUB 15 febr 16, ord amanuens där 27 mars 20, prefekt för UU:s mynt- o medaljkabinett 8 maj 20, e o vicebibliotekarie vid UUB 16 maj 25, amanuens vid VHAA 9 maj 26, tf bibliotekarie vid UUB 20 nov 29, bibliotekarie där o prof i historia litteraria o arkeologi vid UU från 17 sept 30, historiograf i survivance vid KMO 15 aug 34, ord 19 maj 360457/822 7623 maj 40. – 76 KorrespLSkS 20, LVHAA 27, LWS 27, LVS 29, LSkS 30, led av flera uti akadrer o lärda sällsk. – Ogift.

Biografi

Redan fyraårig blev S faderlös och modern, en dotter till Västeråsborgmästaren Eric Ugla, gifte strax om sig med skolrektorn Anders Milenius, som blev S:s förste lärare. Ofta återkom S senare till den betydelse gymnasieläraren A H Stamberg haft för hans stilkänsla i det som skulle bli ett omfattande skriftställarskap på svenska och latin. I 1810-talets Uppsala mötte S den sammansatta lärdomsmiljö med inslag av romantik, göticism och nyhumanism i vilken han livet ut skulle spela en viktig och välbekant roll utan att bekläda en förstarangsplats. Sina avhandlingar pro exercitio och för magistergraden skrev S själv under bibliotekarien P F Aurivillius' (bd 2) presidium. De handlade båda om det för sina förhållanden imponerande gymnasiebiblioteket i Västerås, ett ämne S som docent fullföljde i några avhandlingar under eget presidium, samtliga tillägnade historikern E M Fant (bd 15).

Under studieåren fick S sitt första biblioteksuppdrag, när han 1813 biträdde Fant vid ordnandet och förtecknandet av den stora handskriftssamlingen efter biskop C G Nordin (bd 27), inköpt och skänkt till UUB året därpå av kronprins Karl Johan. Fram till slutet av 1820-talet kom S att tidvis arbeta med katalogisering av en rad stora privatbibliotek, bl a Schering Rosenhanes på Torp, Brahebiblioteket på Skokloster, Claes Flemings i Sthlm och på Lydinge samt prinsessan Sophia Albertinas i hennes Sthlmspalats. S:s katalog över Skoklosterbibliotekets handskrifter trycktes i en rad volymer i HSH. Hans insatser gav förtroende för biblioteksverksamheten i Uppsala och bidrog till en rad storslagna donationer till UUB.

S engagerades snart efter ankomsten till Uppsala i arbetet på en av de första stora tryckta utgåvorna av äldre svenska urkunder, Scriptores rerum Suecicarum medii aevi. Till skillnad från det redan påbörjade diplomatariet koncentrerades den serien på längre berättande källor. Som amanuens, sekreterare och ledamot i den kommitté som i makligt tempo arbetade med detta brett upplagda verk lämnade S väsentliga bidrag. De två första delarna utgavs 1818 och 1828, den tredje först 1871-76. På egen hand publicerade han 1820-22 under titeln Monumenta diplomatica Suecana ett tjugotal medeltida handskrifter, främst ur Gyllenstiernska arkivet.

Tidigt väcktes S:s bestående intresse för nordiska fornsaker, konst och byggnadsminnen. Han erhöll 1817 det Rosenhanska stipendiet, vilket förde honom på resor inom Sverige för att uppteckna fornlämningar, beskriva märkvärdigare monument och göra sig bekant med enskilda och offentliga samlingar och arkiv. Det mest betydelsefulla resultatet av S:s undersökningar av sv byggnadsminnesmärken utgör hans 1826 tryckta beskrivning av Uppsala domkyrka, detaljerat illustrerad av F E Werner och utgiven i flera upplagor. Som ciceron och förevisare av "Uppsalas märkvärdigheter" utnyttjades han flitigt vid furstliga och andra höga besök i lärdomsstaden.

Bland de arkeologiska specialiteterna ägnade sig S särskilt åt numismatiken. Redan 1820 blev han prefekt för UU:s myntkabinett. I sina vetenskapliga skrifter gav S viktiga bidrag till kunskapen om det äldsta sv myntväsendet. För universitetets växande samling av fornsaker blev han prefekt 1832. Som chef för vad som då kallades det historisk-etnografiska museet och som donator av vad han själv hopbragt lade han grunden till UU:s betydande Museum för nordiska fornsaker. I bl a tidskrifterna Svea och Iduna medverkade han när det gällde inte bara myntfrågor utan också så skilda ämnen som Visby ringmur och förhistoriskt gravskick. Genom ett besök i Khvn 1825 kom han i kontakt med den nordiska arkeologins nydanare C J Thomsen och de stora fornsakssamlingarna där. Han anslöt sig till Thomsens indelning av forntiden i sten-, brons- och järnåldrarna, men så långt som till självständiga bidrag till 1800-talets breda arkeologiska förnyelse kom S inte. Den hade sitt centrum vid museiverken i Sthlm med den något yngre B E Hildebrand (bd 19) som portalfigur.

Även i vården och utökandet av UU:s rika konstsamlingar hade S del. Han deltog verksamt i ansträngningarna att tillförsäkra universitetet en donation av storsamlaren generalmajor C Hård (bd 19). Sedan den fullföljts 1840, blev S chef för det konstmuseum som året därpå organiserades i Gustavianum och inspektor för ritverksamheten. Själv bidrog S genom sitt testamente med "den finaste tavelsamling som hittills förärats akademien" (Hahr, s 15). Särskilt under vistelsen i Paris 1834 hade han flitigt förvärvat äldre europeiska målningar. Inom den sv konsthistoriens akademiska "förhistoria" spelade S en länge förbisedd nyckelroll (Söderlind).

S var från början inriktad på en karriär inom biblioteket, vilket förefaller naturligt för en ambitiös, vetenskapligt och bibliografiskt välmeriterad andreman med en 35 år äldre chef. Det är inte känt om S sökte professur men han var som docent i historia litteraria en flitig föreläsare och författare av avhandlingar åt de många som då och senare disputerade under hans presidium. Han avböjde 1825 ett erbjudande att bli bibliotekarie vid Edinburghs universitet och såg tiden an under P F Aurivillius' stränga och något inåtvända ledarskap.

1829 avled Aurivillius, dramatiskt nog i sittande konsistorium, och några egentliga motkandidater till S om posten som universitetets bibliotekarie fanns inte. Ändå kom det att dröja över ett halvår, innan den k fullmakten anlände. Ett av skälen till tidsutdräkten var oklarhet om hur den professur skulle betecknas som enligt tidens sed var förenad med bibliotekarieämbetet. Den fastställdes som för Aurivillius till historia litteraria, dvs närmast de sv urkundernas och lärdomens historia men inte som ibland anges "litteraturhistoria", som i senare mening hörde till det då vida estetikämnet. På S:s begäran angavs härtill särskilt arkeologi. Han blev således den förste i Uppsala sedan 1600-talshistorikern O Verelius som hade den disciplinen specifikt omnämnd i sin undervisningsskyldighet. Ämnet skulle efter S inte återkomma i en professur förrän 1913, då det sedan länge lämnat ett mera romantiskt fornsaksstudium och blivit en analytisk vetenskap.

När S tillträdde som chef stod biblioteket inför en av sina största förändringsprocesser. Samlingen av böcker, manuskript, bilder och andra objekt i Gustavianum hade blivit alltmer trångbodd och svåröverskådlig. Aurivillius' mödosamma inventeringsarbete, som resulterat i den 1814 publicerade alfabetiska katalogen över trycksamlingen – på sin tid kritiskt recenserad av S och Lorenzo Hammarsköld (bd 18) i Sv literatur-tidning – fortsattes i handskriven form. Hoppet att kunna utge en tryckt uppföljning och en ämnesindelad systematisk förteckning realiserades aldrig, trots en anmälan i konsistoriet 1852 att det förelåg ett tryckfärdigt manus till supplementet.

Det största projektet var emellertid att kunna ta i anspråk den nya magnifika biblioteksbyggnaden Carolina Rediviva. Beslutad redan 1811, påbörjad 1817 och under tak 1826 stod den först 1834 färdig att i bottenvåningen hysa handskrifterna och inkunablerna (1400-talstrycket). S å hade den provisoriskt iordningställda festsal som upptog husets överdel utnyttjats för en större middag, och 1836 användes den första gången för konsertbruk. Den egentliga biblioteksvåningen förblev oinredd till 1841. Den kombinerade biblioteks-och festivitetsbyggnaden var universitetets största men också sista åtagande helt utan statsbidrag.

På mindre än två veckor i aug 1841 överfördes boksamlingarna från Gustavianum till Carolina Rediviva. Bibliotekets egen personal, ännu fåtalig, universitets- och studentnationsvaktmästare, lärare och studenter deltog i kärrtransporterna uppför Odinslund. S genomförde enligt egen utsago en noggrann ämnesmässig hylluppställning av den litteratur han bedömde ha aktualitetsintresse, medan äldre och vetenskapligt "överspelade" verk fick förbli i det primitiva system som rått före flytten. I avsaknad av en ämnesindelad katalog fick biblioteket genom själva hyllordningen en överblickbarhet för användarna. S säger själv i redogörelser och korrespondens att han länge sysslat med lämplig ämnesuppdelning, men något schema eller en mera konkret förebild i de utländska bibliotek han besökt har inte kunnat uppspåras. Utvecklingen i Khvn har antagits vara den viktigaste inspirationskällan. Skyndsamheten sattes alltså före en bestående dokumentation, varför varken böckerna i sig eller katalogen försågs med angivelse av hylluppställning. Det försvårade naturligtvis både framtagning och återuppställande.

Att Carolina Redivivas långa och höga bokgallerier utan arbetsbord eller sittplatser och utan uppvärmning eller artificiellt ljus mera inrättats efter barockens biblioteksideal än efter behovet av en praktisk arbetsplats för studenter och forskare kan knappast lastas S, som övertog en sedan länge fastställd plan och koncentrerade sig på dess färdigställande till så låg kostnad som möjligt. Utlånings- och besöksfrekvensen ökade också ganska långsamt trots den imponerande inramningen. Beståndet däremot växte desto snabbare.

Snart efter sitt tillträde hade S utverkat en betydande engångssatsning för att öka bibliotekets innehav av aktuell utländsk litteratur. Merparten utnyttjade han under en årslång resa 1834-35 till europeiska lärdomscentra från Hamburg i norr dll Neapel i söder med fyra månader i Paris som det längsta uppehållet. Särskilt där var inköpen i etablerade boklådor, i stånden utefter Seine och vid stora auktioner mycket omfattande. Hösten 1836 var han på en andra förvärvsturné, med Tyskland, England och Skottland som mål. Khvn, Christiania, Åbo och Helsingfors besökte han flera gånger, och 1852 var han på nytt i Tyskland. På åtskilliga platser upprättade han varaktiga bokhandelskontakter, som säkrade Uppsalabibliotekets möjlighet att köpa det viktigaste i den internationella utgivningen. Ett särskilt statsanslag för förvärv tillkom och ökades under hans tid. Vissa professorskolleger var dock skeptiska till S:s inköpspolitik och fordrade medinflytande via konsistoriet och senare en särskild bibliotekskommission. Hans goda förbindelser med den långa rad utländska lärda samfund, i vilka han var ledamot eller associerad, lade vid sidan av universitets-, biblioteks- och myndighetskontakter grunden till en omfattande bytesverksamhet, som länge förblev en väsentlig del av bibliotekets förvärvspolitik. Genom att inte inlemma Uppsala i Akademischer Tauschverein förefaller han dock ha undvikit det mera professionellt organiserade internationella bytet.

I en tid av primitiv inhemsk bokhandel spelade bokauktionerna en betydande roll för bibliotekets löpande förvärv men främst för att komplettera ofullständiga serier och fylla besvärande luckor i det äldre materialet. Volymmässigt gav alltjämt de många donationerna och testamentariska dispositionerna biblioteket dess viktigaste och värdefullaste beståndsökning. Här lämnade S:s breda kontaktnät exceptionell utdelning. Den största samlingen härstammade från den 1847 avlidne diplomaten, ämbetsmannen och poeten C G v Brinkman (bd 6), särskilt rik på klassisk och nyare skönlitteratur. Brevsamlingen ansåg testator dock alltför kontroversiell för ett offentligt bibliotek och den överläts till ett privatarkiv. Mycket betydande var också den 1831 införlivade Flemingska samlingen med många sv rariteter. För båda dessa och flera andra storsamlare agerade S ofta ombud vid bokauktioner i Uppsala och Sthlm. Ett omfattande äldre handskriftsmaterial innehöll A L Stiern-elds samlingar, som kom till Uppsala efter dennes död 1835. I den dådda donationslängden möter namn som Rosenhane, Jennings, Montgomery, Benzelstierna-Engeström, Cederhielm och Oxenstierna vid sidan av den långa raden akademiskt direktanknutna.

I sin professur agerade S med sedvanliga roterande uppdrag som rektor och fakultetsdekanus. I sina föreläsningar införde han för första gången ett bredare studium av isländskan. Mer än 170 lärjungar befordrades till magistergraden under hans presidium. Flertalet avhandlingar författade han själv – en ordning som upphörde strax före hans död – inom ett brett spektrum av ämnen från bibliotekshistoria till mynt- och fornsakskunskap. I studentlivet tog han aktiv del genom att vara inspektor från 1830-talet och livet ut för de mindre nationerna Gotlands och Kalmar och från 1850 också för sin egen stora Västmanlands-Dala nation, där han flera gånger varit kurator och lång tid bibliotekarie. Som proinspektor för Sthlms nation 1848 deltog han i invigningen av dess pampiga nationshus, uppfört efter J F Åboms ritningar på den tomt som vid sekelskiftet 1800 var tänkt som platsen för universitetets nya bibliotek.

Det är uppenbart att både de med professuren förenade föreläsnings- och examinationsplikterna och S:s övriga flitiga engagemang i akademier och vittra sällskap verkade splittrande på hans insatser för biblioteket under de återstående 16 år som det under hans ledning i en ny men föga rationellt anordnad byggnad skulle söka sin plats i universitetslivet. Det löpande katalogiseringsarbetet fullföljdes inte med en systematisk ämneskatalog, och de stora donationerna sammanfördes endast långsamt med samlingarna i övrigt. Ett ambitiöst flerpunktsprogram, upprättat redan 1832 av S:s andreman och efterträdare C J Fant (bd 15, s 336), kunde endast delvis förverkligas. Bland handskrifterna blev Gustav III:s personliga arkiv, slutet i 50 år efter hans död, och Nordinsamlingen katalogiserade. Förvärvsåret 1850 inleddes utgivningen av en tryckt accessionskatalog, den första i Sverige. Den ger en god bild av det löpande utländska förvärvet; det sv materialet kom sedan länge om än inte med pålitlig fullständighet i form av tryckeriernas pliktleveranser. Även om humaniora länge dominerade universitetets forskning och undervisning, inleddes mot slutet av S:s bibliotekarietid en ny glansperiod för naturvetenskaperna. De successivt uppväxande institutionskomplexen för astronomi, kemi, fysik och medicinska specialiteter kom med stor självständighet att själva svara för sin litteraturförsörjning, även om universitetsbiblioteket fortfor att hålla de centrala tidskriftsserierna. Efter S:s hastiga död i kolera 1857 förenade de fortsatta bibliotekscheferna i Uppsala inte tjänsten med innehavet av en professur. Ledningen skulle koncentrera sig på bibliotekets kärnverksamhet men fjärmades samtidigt från den reguljära utbildningen och forskningen. Det kom också att dröja länge, innan det under S och hans efterträdare snabbt växande beståndet av böcker, tidskrifter, manuskript, musikalier och bilder blev mera fullständigt och smidigt tillgängligt för användarna.

Omdömena om S som ämbetsman och person var redan under hans livstid mycket skiftande. Till de negativa sidorna räknades hans fåfänga och överdrivna intresse för ceremonier, ordnar, ledamotskap i akademier, rang- och bördsföreträden; även för fjantighet och kryperi inför överheten lastades han (bl a av Annerstedt, Hjärne, Hwasser, Hamilton Geete, Palmaer). Härom kan i efterhandsperspektivet sägas att sådana karaktärsdrag lätt drar med sig ett löjets skimmer men att de samtidigt måste vägas mot hur den nedvärderade utför de värv han ålagts eller påtagit sig. Åtminstone ett ganska harmlöst intresse för ceremonier, dekorationer och lärda samfund har visat livskraft i lärda och andra världar ända in i det tjugoförsta seklet. Om S med sin otvivelaktiga kunskap på området hade funnit sig väl tillrätta även i Uppsalas rena skämtordnar är inte känt. Vid deras första blomstring var han väl gammal att inträda.

Vad "fjantigheten" beträffar, får väl därmed i dåtida språkbruk förstås feminina drag. Det kan lätt konstateras att S inte framstår som urtypen för 1800-talets kärva manlighetsideal. Porträttbilderna av honom visar litet utslätade och veka anletsdrag, som dock lika gärna kan skrivas på den samtida porträttkonstens konto. S bildade aldrig familj, och inga mer eller mindre olyckliga kärleksförbindelser är kända. En viss modersbundenhet är märkbar i reaktionerna vid hennes sista sjukdom och död men knappast av överdrivet slag, särskilt i ljuset av hans tidiga faderlös-het och förlust även av styvfadern. I skrift är S alltid elegant men snarast stram. De personhistoriska minnesteckningarna kan stundom synas en smula preciösa, men inte heller där går han till överdrift eller blir panegyrisk. De biografiska skisserna saknar inte psykologiskt intressanta värderingar.

Att S skulle krypa för överheten i vidare mån än vad dåtidens artighet och konvenans fordrade saknar belägg i hans omfattande korrespondens. Tvärtom ger hans brevväxling ett mycket rakt och oceremoniöst intryck. Exempelvis till riksmarskalken Claes Fleming förhöll han sig närmast broderlig med en koncentration på deras gemensamma bokintresse. Den som åt sitt bibliotek vill utverka stora donationer bör snarare vara förbindlig än gå bröstgänges till väga. Men det saknas varje stöd för att S visade storsamlare i samhällstoppen en överdriven underdånighet. Som examina-tor var han allmänt uppskattad för sin brist på stränghet. Ett ärofullt namn hos ten-tanden minskade inte hans mildhet, men denna kom också fattigstudenten till del.

Kortväxt fick S i Uppsala beckningen "lille Schröder" för att skiljas från den mera grovskurne professorskollegan i filosofi E A Schröder. Förmodligen i samtiden och tydligt av eftervärlden har epitetet "lille" utan närmare reflexion förknippats mera med S:s andliga än med hans fysiska egenskaper.

Redan i samtiden harmades många betraktare (bl a Crusenstolpe, Silfverstolpe och Svedelius) över att S gjordes till åtlöje av sina vedersakare. Som kontrast till de negativa karaktärsomdömena har anförts S:s vänfasthet, uppriktighet och ovilja att baktala eller smutskasta andra. Hans omvittnade hjälpsamhet gentemot mindre lyckligt lottade får en särskild relief av det säkert för omvärlden dolda faktum att hans ende bror under lång tid satt i fängelse. S:s utåt sett undanskymda biträde i andras forskningsprojekt, bl a Geijers stora historiska arbeten, visar hans oegennyttiga inställning. Urkundernas betydelse för säkra forskningsresultat insåg S klart. Hans "osjälviska beundran" för dem han fann större i anden (Schück) låg honom uppenbarligen mera i fatet än renderade honom det akademiska konkurrenssamhällets uppskattning.

S:s arkeologiska ansatser med snabbt biträde till Thomsens periodindelning och försök att formera och ge stadga åt universitetets fornsakssamlingar har ansetts förbisedda och orättvist jämförda med de i Sverige något senare gjorda verkliga framstegen på området (Schönbäck, Hildebrand). Att själv eller genom ivriga lärjungar flytta fram den vetenskapliga arkeologins positioner i Uppsala på ett bestående sätt förmådde S emellertid inte.

För Uppsalabibliotekets utveckling var S långt mera den skicklige samlaren än den effektive ordnaren. Genom köp, byten och framför allt gåvor skedde ett aldrig tidigare skådat volymtillskott. S:s bokhistoriska kunskaper var allmänt erkända, och enskilda samlare sökte ofta hans biträde. Överflyttningen till det palatsliknande Carolina Rediviva genomförde S effektivt, och betydelsefulla ansatser togs till en noggrann systematisk uppdelning av samlingarna efter internationella förebilder. Det mera mödosamma, långsiktiga och totala ordnandet lämnades dock åt framtiden. Först långt senare skulle biblioteks- byggnaden få läsesalar, som möjliggjorde forskningens och utbildningens kontinuerliga utnyttjande på plats av bibliotekets rika innehåll. Särskilt Annerstedts på ålderns höst formulerade misskreditering av S:s långvariga biblioteksgärning har mött berättigad gensaga (Bring, Hornwall, Walde) och måste nog tillskrivas de två bibliotekariernas totalt olika grundkaraktärer.

Litet tillspetsat kan sägas att biblioteket växte S över huvudet. Hans kunskap om böcker och handskrifter var inte förenad med en likartad organisatorisk och arbetsledande skicklighet. Kvar i romantikens friare akademiska värderingar, där allmänbildningen ofta betraktades som ett lika eller viktigare mål än det konkreta ämnesstudiet inför en stabil yrkeskarriär och där humanistisk forskning av modernt snitt ännu låg i sin linda, saknade S den målinriktning och uthållighet som hade fordrats för att genomdriva och slutföra totala nyordningar. Men hade S klarat det, hade han framstått som en förgrundsfigur i den internationella biblioteksutvecklingen. De verkligt stora framstegen gjordes nämligen först under 1800-talets senare del och då som en nödvändig följd av den tryckta massproduktion, i vars bibliotekstekniska bearbetning S och hans samtida inte hade någon del.

Författare

Ulf Göranson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv (30 vol: almanacksanteckmar, ms, förtecknar, kataloger, brev m m) i UUB. - Brev från S i GUB (bl a till C Hellberg o många till P Wieselgren), KB (bl a till J C Askelöf, C J Bergman o C C Gjörwell samt många till L Hammarsköld, L Manderström o P A Wallmark), LUB (bl a till V Faxe samt många till CJ Tornberg), RA (bl a till CJ Bonde, F F Carlson o Av Hartmansdorff), UUB (bl a till PDA Atterbom, P F Aurivillius, E Fant, A Ihre, Hjärta, G Marklin o A Mi-lenius samt många till J Adlerbeth, C Fleming [utg av H Schuck, se Trycka arbeten nedan], N W Forsslund o R Scheringsson), ATA (till J G Liljegren o många till B E Hildebrand), LSB (till J Lindblom), SA (till J E Rydqvist o många till B v Beskow), arkivet på Trolle-Ljungby samt det Kongelige Bibliotek, Khvn (till C J Thomsen o E C Werlaff [utg av Madsen, se Källor o litt nedan]).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Historiola Bibliotheca; Regii gymna-sii Arosiensis. Particulam priorem dissertationibus academicis ediditj H S ... Upsaliae 18[ 11-] 16. 4:o. 52 s. [Bokhandelsuppl av 1-5 av 6 akad avh s å (1-2 framlagd med P F Aurivillius som preses).] Övers: Kort historia över Kungliga gymnasiets i Västerås bibliotek. D 1*. Utg såsom akademiska dissertationer. Övers från latinet o försedd med anmärkningar o efterskrift avÅ Åberg. Västerås 1971. 72, XXVIII s. (Acta Bibliothecae Arosiensis 5.) - Bibliographiska anteckningar om de slavonska manuscripter, som förvaras på Kongl. gym-nasii bibliotheket i Vesterås (Svensk literatur-tidning 1813, Sthlm & Upsala (tr Upsala), 4:o, sp 541-554). - Underrättelser om en högst sällsynt tysk översättning af II Decamerone di M. Giovanni Boc-caccio, tryckt i Augsburg 1490, som förvaras i Vesterås gymnasii bibliothek (ibid, 1814, sp 247-252). - Recensioner: [P F Aurivillius,] Catalogus librorum im-pressorum Bibliothecae regiae academiae Upsaliensis ... [1805-11814 (ibid, sp 665-680, 703-728; anon, tills med L Hammarsköld). - Anteckningar rörande trollväsendet uti Åhls socken i Dalarna åren 1757 och 1758 (Juridisk och ekonomisk läsning, h 5, Upsala 1814, s 1-5; sign S.). - Anteckningar om riksföreståndaren Svante Sture och dess graf i Vesterås domkyrka (Iduna, h 6, Sthlm 1816, s 118-124; sign S-r). - Be-skrifning öfver ett cufiskt mynt, funnet på Björkö i Mälaren (ibid, s 128-130; d:o). - Archäologiska anteckningar rörande de i svensk jord tid efter annan funne guld-bracteater (ibid, 7, 1817, s 160-181; d:o). - Tillägg vid [Th(olande)r,] Anmärkningar om ättehögar (ibid, s 211 f; d:o). - Westerås stifts-matrikel 1817. Westerås 1817. IV, 120 s. - Lefvernesbeskrifning öfver framl. historiar. professorn ... Eric Michaél Fant (Svensk literatur-tidning1818, Bihangsp 17-24, 30 f; utökat omtr Upsala s å, 22 s). - Historia regis Magni Erici qua ratione a nob. Lagerbring tractata fu-erit. P 1-3*. Upsaliae [1819]. 4:o. 24 s. [Akad avh.] -Om skandinavernes fordna uptäcktsresor till Nordamerika (Svea, tidskr för vetensk o konst, h 1, 1818, Upsala, s 197-226; 2. uppl 1824, s 219-249). Övers: Entdeckungsreisen der Skandinavier nach Nordamerika in der Vorzeit (Skandinavia, oder Uebersetzung-en aus der neuesten schwedischen Litteratur, H 1*, Riga 1821, s 110-139).-Om Renninge borgpåFogd-ön i Mälaren /Beskrifning öfver en forntida stengrift vid Orresäter uti Bergs socken i Vestergöthland /Anmärkningar om Edda-mythernes fordna allmänlighet i Norden (Iduna, 8, 1820, s 106-127; sign S-r.). - Bidrag till moesogothiska literaturens historia (Svea, 4, 1821, s 91-108). - Beskrifning öfver en gammal silf-ver-patén i Linköpings domkyrka/An teckningar om drottning Catharina, konung Carl Knutssons gemål, och dess graf-monument i Vadstena klosterkyrka (Iduna, 9, 1822, s 371-381; sign S-r). - Venetianaren Pietro Quirinis resa till Norden år 1432 (Svea, 6,1823, s 183-193; oavslutad). - Beskrifning öfver en forntida stridsyxa med runor (Iduna, 10,1824, s 358-366,1 pl; sign S-r). - De luxu aulas Magni Smek, regis Svedas et Norvegiae (VS, Nova acta, vol. 8, 1821, Vpsaliae, s 315-358). — De S. Olavo rege Norvegiae illiusque in Suecia cultu religioso. P 1*. Upsaliae [1822]. 4:o. 8 s. [Akad avh.] - Numismata Anglo-Saxonica in Numo-phylacio academico Upsaliensi adservata. Digessit de-scripsit et ediditj H S ... accedunt obss. in numos Olavis Skötkonung dicatos. Upsaliae 1825. 4:o. 32 s, 1 pl. [Bokhandelsuppl av akad avh så.]- Catalogus numo-rum cuficorum in Numophylacio academico Upsaliensi. Upsaliae 18 [26-] 27. 4:o. XVI, 32 s. - Catalog öfver manuscripterna, pergamentstrycken och andra typografiska rariteter i grefli-ga Braheska bibliotheket på Skokloster (1825). Sthlm 1825[-32]. 72, 12, (6) s. [Sammanställd av bilagor till Handlingar rörande Skandinaviens historia, d 12-15 o 17 (Nya handlingar 2-5 o 7), Sthlm s å.] - Upsala domkyrka med dess märkvärdigheter tecknade och beskrifne ... H 1-5 [omsl]. Sthlm 1826[-29]. Fol. 34 s text, 30 pl, allt i stentryck. (Tills med F Werner.) 2. uppl: ... och dess ... med tillägg o anmärkningar ... Minnesblad för resande. Upsala 1857. 50 s, 3 pl. 3. uppl 1873. 47 s, 3 pl. [Utg av PJ Lindahl.] - Matthias Norberg. Nekrolog (Svea, 9,1826, s 186-195; sign S-r.; även sep: Matthias Norbergs lefverne, 15 s). -Tal i anledning af Hans kongl. höghet hertigens af Oster-göthland födelse. Hållet inför Kongl. academien i Upsala å Gustavianska lärosalen d. 15 maj 1829. Upsala 1829. 21 s. - Westmanlands och Dahla nations bibliotek i Upsala. Upsala 1830. 34 s. [Föret sign J. H. S.] [2. uppl, tillök o förbättr av V E Svedelius] 1843. 79 s. [Nytt föret sign V. E. S.] - Anmärkningar öfver Sveriges äldsta mynt. Inträdes-tal, uppläst... d. 17 oct. 1827 (VHAAH, d 13, Sthlm 1830, s 279-318). - Lefvernes--beskrifning öfver framledne professoren... Nils Fred-ric Biberg ... Uppläst... d. 17 juni 1829 (ibid, s 355-370). — Om drottning Christina och hennes konstsamlingar i Rom (Svea, 13, 1831, s 414-425). - Vita Caroli Petri Thunberg ... adumbrata (VS, Nova acta, 10, 1833, s 409-422; även sep, 14 s). - Numismata Angliae vetusta in museo nummario Regiae Academi-ae Upsaliensis adversata. Denuo revisa aucta et ordi-nata. P. 1 & Suppl. Upsaliae 1833[-34], 4:o. XIV, 40, 12 s, 1 pl. [Bokhandelsuppl av akad avh s å.] - Om Wisby ruiners vård. Yttrande ... afgifvet 1834 (Skandia, tidskr för vetenskap o konst, bd 6, Upsala 1835, s 213-219). - Fasti rectorum Regiae academiae Upsaliensis. Upsaliae 1838. 24 s. [Ur rektorsprogram s å.] -Minne af mag. Jonas Hallenberg rikshistoriograf, canzli-råd riddare af Kongl. nordstjerne-orden. Inför Kongl. akademien i Upsala hållet i Gustavianska lärosalen den 17 maj 1838. Sthlm 1838. 48 s. 2. uppl 1839. -Tal och minnesteckningar. Bd 1*. Upsala 1839. 126 s. — Anmärkningar rörande Martin Aschanei Codex af Saxo Grammaticus i förra hälften af 1600:talet. I anledning af Peder Erasmus Mullers nya uppl af Saxo, meddelade i ... sammankomst, den 21 jan. 1840 (VHAAH, 16, 1841, s 358-366). - Incunabula artis ly-pographicae in Svecia. Quibus solemnia inauguratio-nis philosophicae a condita Academia Upsaliensi sep-tuagesimae quintae celebranda litterarum patronis hospitibus patribus civibusque academicis et urbicis indicit legitime constitutus promotor ... Upsaliae 1842. 4:o. 31, (18) s. [Promotionsprogram.] - Bidrag till Upsala universitets historia. 1*. Upsala univ i slutet af XVTk' århundradet (Frey, tidskr för vetenskap o konst, 1842, Upsala, s 113-124; även sep, 12 s). - Initia monetae Svecanae sub examen revocata (VS, Nova acta, 12, 1844, s 381-391, Tab. III). - Kongl. vetenskaps--societeten i Upsala. Dess stiftelse, utbildning och verksamhet. Berättelse. Uppläst i... sammankomst d. 16 nov. 1844, då Hans kongl. höghet hertigen af Up-land såsom preses illustris tog sitt inträde. Upsala 1845. 34 s. Övers: Histoire de la Société royale des sciences d'Upsal... (VS, Nova acta, 13,1847, s I-XXVIII, även sep, Upsala 1846, 4:o). - Supplement till Upsala erkestifts herdaminne. Upsala 1845. 16 s. [Översett omtr av akad avh: Strödda bidrag till svenska kyrkans herda-minne, s å; till arb avj E Fant o AT Låstbom.] -Johan Olof Wallin ... Minnesteckning uppläst ... den 18 jan. 1842 (VHAAH, 18, 1846, s 305-352; även sep, 53 s). [Annan utg:] Johan Olof Wallin, Svea rikes er-kebiskop. Minnesteckning ... 18 januari 1842. Upsala 1856. 52 s. Övers:... Svea Riges Erkebiskop, Mindeteg-ning, Bergen 1846, X s, s 11-62. - William Parr grefve af Essex, marquis af Northampton och hans giftermål med fröken Helena Snakenborg dll Fyllingerum och Norrnäs, hofdam hos sv prinsessan Cecilia. Föredr i K vetenskaps-societeten ... (Läsning för bildning och nöje. Månadsskrift red av F. V. Palmblad, årg 12, 1847, Upsala, s 385-396, 1 tab; även sep, 16 s, 1 tab). -Numorum Anglosaxonicorum centuria selecla. E Mu-seo academico Upsaliensi deprompta, digesta et illustrata (VS, Nova acta, 13, 1847, s 205-222; även sep, 20 s). - De moneta Anglo-Saxonica ejusque variis typis observationes nonnullae (ibid, 14, 1850, s 243-256; även sep, 1849, 14 s). - Commerciorum primordia Suecos inter et Batavos. Prolusio ... Upsaliae 1850. Fol. (12) s. [Program med anl av kronprins Carls o prinsessan Lovisas bröllop.] - Till Hans kongl. höghet kronprinsen vid academiska deputationens företräde den 24Jun. 1850. Tal. Upsala 1850.4:o. (4) s.-Samlade skrifter. Bd 1*. Upsala 1856. 266 s. - Die ersten Wiegendrucke Schwedens (Serapeum, Zeitschrift fur Bibliothekswissenschaft, Handschriftenkunde und äl-tere Litteratur,Jahrg 18,1857, Leipzig, [Bilaga:] Intel-ligenz-Blatt s 1-5, 9-13, 17-21, 25-28). - Bref (Svenska memoarer och bref, [omsl:] utg af H Schuck o O Leverdn, 10. Ur Clas Flemings papper: Bref från Fleming, Reuterholm, Fabian Wrede, Leopold oj. H. Schröder, Sthlm 1906, s 101-229). - Brefräxling mellan J. J. Pippingschöld ochj. H. Schröder 1819-1828. Av Otto Andersson [utg]. Åbo 1953. 48 s. (Acta Academiae Aboensis, Humaniora 21: 2.) - 175 akad avh 1815-54, varav preses för 173 (under 104 titlar, se Marklin, 1: 1, s 178 f, o 2: 1, s 114-123; 72 (34) förf av S o 69 förf av respondent se Linnström, 2, s 420-423 o 547; endast de 26 (8) före 1830 o några som utgör utgåvor upptas här. 5 rektorsprogram 1838 o 1851 se Meyer, s 107 f, 116.

Utgivit: Håtta-lyckill Löpte Gutorms sonar. Clavis rhythmica Lopd Gutormi filii. P 1-3*. Upsaliae [1816-17]. 4:o. 26 s. [Akad avh.] - Scriptores rerum Svecica-rum medii aevi ... T 1-2. Upsaliae 1818, 1828. Fol. [Föret.] 1.... ex schedis praecipue Nordinianis collec-los dispositos ac emendatos ed E M Fant... 1-2. VIII, 262, 348, (12) s, 2 faksimilbl, 2 tab. [Föret undert, som sekr åt J A Lindblom (ordf), P F Aurivillius o E G Geijer] 2. ...jussu regis augustissimi postd. E M Fant ... 1-2. 1828. VI, 412, 175 s, 1 faksimilbl. (Tills med E G Geijer.) [Föret undert även av: G v Rosenstein (ordf) o Aurivillius. Även anon förarbete till 3: 2, 1871, c:a 60 s.] 1-3: Faksimiluppl Graz 1966. - Monumenta diplomatica Svecana. In lucem edidit et animadversionibus historicis illustravit J H S ... Upsaliae 18[20-]22. 76 s, 1 tab. [Bokhandelsuppl av 9 akad avh s å.] - Bönen: Fader vår och Tron, på svenska från 1300-talet (Ecclesiastik tidskrift, till läsning för prester, h 6, Upsala 1829, s 128-132; även sep: ... på gammal svenska. Efter en pergaments-co-dex i Upsala academies bibliothek utg, 7 s). - Sylloge observationum in thesaurum Graecae linguas Henrici Stephani, e schedis mss. Laurentii Norrmanni in Bib-liotheca reg. acad. Upsal. adservatis. P 1-5. Upsaliae [1830]. 4:o. XVI, 22 s. [Akad avh.] - Prodromus in-scriptionum Graecarum e Museo regio Holmiensi. P 1*. Upsaliae [1833]. 4:o. 8 s. [Akad avh.] - Adelsbref for Torfe Aresön af 1450 (Samlinger til det norske Folks Sprog og Historie, Bd 2, Christiania 1834, 4:o, s 587 f). - Inscriptiones Latinae Musei regii Holmiensis. P 1-2. Upsaliae [1836]. 4:o. 18 s. - Vita S. Brynolphi Svethice ex apographo Ornhjelmiano Bibliothecae r. acad. Upsal. aucla et illustrata. P 1-5. Upsaliae [1836]. 4:o. 40, (8) s. [Akad avh.] - Statuta confraternitatis a S. Georgio dictae Svethice. E cod. mscr. Bibliothecae reg. acad. Upsal. Upsaliae [1836]. 4:o. 8 s. [Akad avh.] - Inscriptiones Gothlandenses medii aevi. P 1*. Upsaliae [1836]. 4:o. 9 s. [Akadavh.] -Codicesmanuscrip-ti Latini Bibliothecae regiae academiae Upsaliensi. P 1*. Upsaliae [1836]. 4:o. 8 s. [Akad avh.] - Inventarium curiae Tynnelsö anno MCDXLIII. E libro eccle-siae Strengnensis hodie Bibliothecae regiae Holmiensis. Upsaliae [1839]. 4:o. II, 10 s. [Akad avh.] -Legen-da Svecana vetusta S. Magni comitis Orcadensium hactenus inedita. P 1-2. Upsaliae [1839]. 4:o. IV, 16 s. [Akad avh.] - Glossarii Latino-Svethici specimen ve-tustum. E codice mscr. Bibliothecae reg. acad. Upsal. P 1-2. Upsaliae [1845], 4:o. VIII, 8 s. [Akad avh.] - Ad bullarium Romano-Sveogothicum a Magno von Celse et Porthan editum accessio nova. Ed. P 1-2. Upsaliae 1854. 4:o. 18 s. [Även akad avh.]

Källor och litteratur

Källor o litt: UUB:s arkiv o UU:s konsistoriearkiv, UUB.

C Annerstedt, Förteckn å UUB:s ledare jämte korta upplysmar rör deras verksamhet (UUB:s minnesskr 1621-1921, 1921); S E Bring, UUB:s bytesförbindelser: några anteckmar om deras uppkomst o utveckl (ibid); Carolina Rediviva: byggnadens hist från 1810-talet till 1980-talet, ed G Frick, M Hornwall o M Lindgren (1986); [ M J Crusenstolpe], J H S (Svea 1858; omtr i dens, Medaljonger o statyetter, 1882); Å Davidsson, Med utländska resenärer i sv bibi (1975); A Hamilton Geete, 1 solnedgången: minnen o bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår,[l]-4 (1910-14); E G Geijer, Ad solemnta academica ... J H S ... invitat (1830; övers i dens, Saml skrifter, ny ökad uppl, ed J Landquist, 3, 1925); K Gierow, Sverige (Nord handbok i bibhkunskap, ed S Dahl, 2,1958); A Hahr, Inledn o historik (dens, UU:s porträtt- o tavel-saml, [1,] 1934); B Hildebrand, CJ Thomsen o hans lärda förbindelser i Sverige 1816-1837, 1 (1937); T Heinemann, Art collecting at Uppsala University (Uppsala University art collections, 2001); R Hjärne, Götiska förb o dess huvudmän (1878); dens, Från det förflutna o det närvarande, 1: Teckmar från Upsala akad på 1830- o 1840-talen (1879); V Hodåszy, Tystnaden o ljuset: om bibkens arkitektur (1998); G Horn-wall, Carolina Redivivas tillkomsthist (Uppsala university 500 years, 12.1 universitetets tjänst: studier rör UUB:s hist, 1977); dens, En vicebibliotekaries ambitioner: några anteckmar om Carl Johan Fant (Bland böcker o människor: bok- o personhist studier till Wilhelm Odelberg ... , 1983); [I Hwasser], minnesteckn (Skålar o föredrag i Carl Johans-förb den 8 mars 1858, 1858, s 17); H Krook, Lille S:s storhet ( SvD 23 juni 1971); RvKrasmer, Mina lefnadsminnen ... (1866); S Lindroth, UU 1477-1977 (1976); M Montgomery-Silfverstolpe, Memoarer, ed M Grandinson, 1-4 (1908—11); L Munkhammar, Silverbibeln: Theoderiks bok (1998); H B Palmcer, Den tredje maj (Friskytten 1851; omtr i dens, Eldbränder o gnistor: humoresker, 1876); H Schück, Ur Clas Flemings papper (Sv memoarer o brev, 10, 1906), s XI ff; B Schönbeck, Museet för nord fornsaker 100 år (Tor: tidskr för arkeologi 1958); W E Svedelius, Anteckn:ar om mitt förflutna lif (1889); S Söderlind, Konsthistorieämnets förhist (8 kapitel om konsthistoriens hist i Sverige, 2000); O Walde, De sv bibkens hist (S Dahl, Svend Dahls bibhhandbok, ed S E Bring, 2,1931); ÅÅberg,J H S o Historiola (J H Schröder, Kort hist över k gymnasiets i Västerås bibied Å Åberg, 1971).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Henrik Schröder, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6404, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Göranson), hämtad 2019-05-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6404
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Henrik Schröder, urn:sbl:6404, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Göranson), hämtad 2019-05-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se