Meriter

5 von Rosen, Carl Clarence, kusins son till R 4, f 12 maj 1867 i Sthlm (kbf i Karlskrona, Amiralitetsförs), d 19 aug 1955 i Tjärnö, Göt (kbf i Danderyd, Sth). Föräldrar: kommendören greve Carl Gustaf v R o Ella Carlton Moore. Volontär vid Livreg:s husarkår 23 jan 84, mogenhetsex vid H latinlärov å Norrmalm, Sthlm, 9 dec 85, sergeant i reg 86, inskr vid Krigsskolan 19 juli 86, officersex där 4 okt 87, underlöjtn vid Livreg:s husarkår 31 okt 87, frekventant av Militär-Reitlehrer-Institut, Wien, 9 okt 90, utex där 7 juni 92, elev vid Spanska ridskolan, Wien, jan–juli 93, löjtn i Livreg:s husarer 2 sept 93, i reserven där 4 nov 98, led av styr för Sveriges allm idrottsförb (från 99 Sveriges centralfören för idrottens främjande) 97, v ordf där 39–47, utg av Ny tidn för idrott 98, led av styr för Sthlms allm skridskoklubb 99–16, av Intemat olympiska komm från 00, ordf i Sthlms roddfören 01–06, i Sv bollspelsförb 02–04, led av överstyr för Riksidrottsförb 03–16, ordf i K automobilklubben 03–32, i Riksidrottsförb:s sektionsstyr för fotboll o hockey (från 05 Sv fotbollförb) 04–05, ryttmästare i armén 19 april 07, stallmästare i K M:ts hov 6 juni 09, led av byggn:komm för Stadion i Sthlm 10–12, av styr för Sv ridsportens centralförb 12, av Sveriges olympiska komm 13–32, ryttmästare i Livreg:s husarers reserv 16 okt 15–37, ordf i styr för ab Skånes galopp- o travbana (Jägersro) 16–20, hovstallmästare från 30 dec 16. – Iqml 47.

G 26 okt 1898 i Gärdslöv, Malm, m frih Agnes Maria v Blixen-Finecke, f 25 mars 1878 i Hammel, Danmark, d 16 maj 1956 i Sthlm, Engelbr, dtr till hovjägmästaren vid danska hovet frih Fredrik Teodor Hans Anna Christian Wolfgang v B-F o grev Clara Alvilda Benedikte Krag-Juel-Wind-Friis.

Biografi

Clarence v R tillhörde den grupp av tidigt idrottsintresserade stockholmare som i slutet av 1800-talet fylkades kring förgrundsgestalten Viktor Balck (bd 2). R hade haft Balck som gymnastiklärare i Norra latinläroverket och där fått livsavgörande impulser. Han blev en av Balcks närmaste och mest hängivna medarbetare. Allvaret i satsningen framgår av att han 1898 avbröt karriären som yrkesofficer för att viga sitt liv åt "sporten".

R vägleddes av en stark tro på den moderna tävlingsidrottens betydelse: "Kanske kan sporten växa till en ny gemenskap – varför inte en ny religion – inom vilken varje människa, fattig eller rik, med en sund kropp kan göra sig gällande". Han nöjde sig inte med de aristokratiska sportintressen som föll sig naturliga för honom; målet blev att även bereda gemene man goda idrottsmöjligheter. R ville med idrottens hjälp bryta upp klassgränserna och föregick i sitt personliga uppträdande med gott exempel, vilket gjorde honom populär i breda kretsar.

En av R:s roller inom den gryende idrottsliga folkrörelsen var mecenatens. Som sådan gav han kontinuerligt bidrag till de mest olikartade ändamål, alltifrån pokaler till stöd åt idrottsliga tidningar, organisationer och individer. Enligt R:s egen uppgift, som bär sannolikhetens prägel, var han i detta stycke oöverträffad vid tiden kring sekelskiftet. Som främsta tillgång hade R "mormorsbanken", d v s tillgångar från moderns förmögna släkt i USA.

Till skillnad från många andra idrottsinvolverade officerskolleger engagerade sig R inte inom gymnastiken, vare sig genom examen från Gymnastiska centralinstitutet (GCI) eller genom arbete i föreningsgymnastiken. Han gick direkt på tävlingsidrotten. Hästsport blev hans i särklass främsta gren. Som officer hade han fått en mycket gedigen ridutbildning, först på Strömsholm, sedan i mer exklusiva institutioner i Wien, där han genom sin grevetitel och spontana personlighet både charmade och förundrade den konventionella societeten. Där genomgick han med goda vitsord ett militärt ridlärarinstitut och deltog i undervisningen vid spanska ridskolan. I fortsättningen kom han att verka som organisatör inom den privat bedrivna hästsporten och som tävlingsryttare. Från 1890-talet var R tillsammans med Sven Hermelin (bd 18) drivande kraft bakom hästsportanläggningen på Lindarängen (östra Ladugårdsgärde) i Sthlm, där han tidvis fungerade som banchef. Han engagerade sig i Sthlms kapplöpningskommitté, 1900 ombildad till kapplöpningssällskap, och framstår som en av huvudstadens ledande organisatörer inom ridsporten (inte travsport).

Även den sydsvenska ridsporten fick dra nytta av R:s initiativkraft. Jägersro-banan, anlagd 1907 utanför Malmö, råkade i obestånd men räddades från nedläggning genom en av R startad insamling 1916. Samtidigt mobiliserade han medel till en fond, med vars hjälp Sv Derby och Sv Kriterium kunde drivas. Banan moderniserades. Som ordförande i ab Skånes galopp- och travbana ansvarade R för rekonstruktionens genomförande. R verkade även inom flera andra ridsportorganisationer, såväl nationella som internationella. Sålunda tillhörde han de ledande i Federation Équestre Internationale, bl a som vice ordförande.

Sin utan jämförelse främsta punktinsats inom ridsporten gjorde R i det olympiska sammanhanget. Redan 1906 aktualiserade han frågan om ryttartävlingar vid olympiska spel (OS). Propån avvisades inte men den avsedda debuten i London 1908 inhiberades av praktiska skäl. I stället blev det på hemmaplan, i Sthlm 1912, som denna disciplin för första gången uppträdde på det olympiska programmet. Debuten föregicks av ett intensivt förankringsarbete. R reste runt i skilda länder och övertygade tongivande grupper – inte minst regerings- och militärkretsar – om att ryttartävlingar skulle öka det olympiska intresset.

Som generalsekreterare i den sv hästsportkommittén inför OS 1912 ansvarade R för att den olympiska hästsportdebuten lyckades väl. Så skedde också, både organisatoriskt och på tävlingsbanan. Målet att visa omvärlden vad de sv officerarna förmådde på hästryggen uppnåddes att döma av poängställningen. Sverige nådde 15 poäng, närmast följt av Tyskland med 7.

I bredare kretsar gjorde sig R mest känd som aktiv ryttare. Aren kring sekelskiftet var han sannolikt landets mest populäre hästsportman, kanske också den mest framgångsrike. Betecknande är (myten om) den från folkdjupet emanerande uppmaningen under tävling: "Sno re Klarense!" R deltog både i galopp- och hopptävlingar. En av de sista och främsta framgångarna kom 1920 vid tävlan om Prince of Wales Cup i London (hopp). Tidigare hade han hemfört ett otal segrar inom landet och utomlands. Perioden 1889-1907 lär R på 132 starter i officiella tävlingar ha hemfört 44 segrar och 56 platspris.

R var även engagerad på andra "ståndsmässiga" idrottsområden som bilsport, segling och tennis. I synnerhet inom bilsporten blev han en tongivande pionjär i bilismens första genombrottsperiod. R var den främste tillskyndaren till K automobilklubben 1903. Denna banbrytande sammanslutning, ursprungligen innefattande all motorsport, syftade till att tillvarata motormännens intressen. Man engagerade sig exempelvis i turism, vägfrågor och tävlingar. Segling tycks ha betytt betydligt mindre för R. Hans engagemang yttrade sig främst i tävlingsdeltagande, exempelvis i framskjutna placeringar och priser vid internationella regattor, som den i segelsportorten Kiel.

I tennis gjorde R betydande och mer innovativa insatser. Han hörde till stiftarna av K lawntennisklubben 1896 och ingick därefter i styrelsen. Dessförinnan hade han sällat sig till den innersta krets av stockholmska tennispionjärer som omgav kronprins Gustav. Det var också denna krets som låg bakom tillkomsten av Sthlms första moderna idrottsplats, Idrottsparken. Denna 1896 färdigställda anläggning låg på nuvarande Olympiastadions plats. Den avsåg i första hand att ge tennisspelarna ett centrum för inomhusspel men gav även utrymme för andra idrottsgrenar. R organiserade bl a tidiga ungdomstävlingar i tennis.

I linje med sin tro på idrotten som arena för gemenskap över klassgränserna engagerade sig R även i grenar med bredare rekrytering. I mitten av 1890-talet introducerade han bandyspelet med centrum i Stockholmsområdet. Inspiration fick R från brittiska föregångare. Hockeyklubben – bandy kallades till en början "hockey" – bildades i Sthlm. I samband med Nordiska spelen 1901 fick grenen en striktare reglerad tävlingsform.

Fotboll i lösa former hade R kommit i kontakt med redan under skolåren. Han reagerade då och senare mot bristen på reglementering. Under intryck av den avancerade bollspelskulturen i England och USA bidrog han till att förvandla detta snart dominerande lagbollspel från lek till modern tävlingsidrott – ett led i den sv idrottens tidstypiska sportifieringsprocess. I slutet av 1890-talet satte R upp en prispokal, Rosenska pokalen, efter några år för gott erövrad av Gefle idrottsförening. Pokalen, som snabbt fick efterföljare, pekade framåt genom att inspirera det interurbana tävlingsutbytet i riktning mot ett avancerat seriesystem.

R:s ställning som ledande fotbollspionjär manifesterades även riksorganisatoriskt. Han blev den första ordföranden både i Sv bollspelsförbundet och i Sv fotbollförbundet. Det förra, bildat 1902, misslyckades i sin strävan att nå nationell omfattning. Det integrerades snart med det senare förbundet, som bildades 1904 och snart blev samordnande organ för landets fotboll. Efter introduktionsfasen övertog andra ledare ansvaret för fotbollen.

R:s mångsidiga idrottsengagemang innefattade även rodd, skridsko och simning. Han var några år ordförande i Sthlms roddförening och lät bl a importera en engelsk tränare från den klassiska Leander Rowing Club. Något senare medverkade han i styrelsen för en av huvudstadens ledande simklubbar, Neptun. En följd av år var han styrelseledamot i Sthlms allmänna skridskoklubb, landets ledande inom sin gren.

Större räckvidd hade R:s insatser i de två idrottsligt allomfattande organisationerna på riksplanet: Sveriges centralförening för idrottens främjande och Riksidrottsförbundet. Mellan de två uppstod en långvarig kamp om hegemonin i idrottsrörelsens riksledning, slutgiltigt avgjord till Riksidrottsförbundets favör i början på 1930-talet. R tillhörde Centralföreningens stiftare och satsade på denna äldre, i realiteten av Balck ledda organisation, vars styrelse han tillhörde ett halvsekel. Han ingick en följd av år i den inre kretsen och var på slutet vice ordförande. R:s plats i förbundets överstyrelse framstår i detta perspektiv som utpräglat sekundär.

I den olympiska rörelsen blev R tidigt en tongivande ledare, något som passade väl med hans internationella orientering och sociala kompetens. Han invaldes 1900 som andre svensk – Balck tillhörde ursprungsbesättningen från 1894 – i Internationella olympiska kommittén. I Sveriges olympiska kommitté verkade han från dess tillkomst 1913.

Åren kring sekelskiftet sökte R utveckla en annan sektor av idrottslivet: fackpressen. Med betydande ekonomiska insatser ställde han sig i spetsen för en rekonstruktion av den tongivande Tidning för idrott. Den nya skapelsen, Ny tidning för idrott, var tänkt att bättre tillgodose bl a häst- sporten. Något senare, 1900, tillkom Nordiskt idrottsliv. Denna tidning vände sig till en folkligare läsekrets och gav i synnerhet det spirande fotbollsspelet stort utrymme. Snart nog lämnade R – bl a av ekonomiska skäl – ledningen för pressprojekten till en bredare krets, där han själv ingick. De två tidningarna lades ner 1919–20, inte minst plågade av konkurrensen från Torsten Tegnérs Idrottsbladet.

R framstår som en av de främsta ledarna inom den tidiga sv idrottsrörelsen. Han vägleddes av en fast tro på tävlingsidrottens förmåga att främja gemenskap över klassgränserna. Inspiration fick han från den beundrade läraren Balck och de anglosaxiska länderna. Med entusiasm och entreprenörsanda gjorde han pionjärinsatser på ett sällsynt brett fält av idrottslivet.

Författare

Jan Lindroth

Arkivuppgifter

R:s arkiv är delat; större delen (125 vol: betyg o utnämn:ar, korrespondens, handl:ar rör idrottsrörelsen, klipp, foton m m) dep i RA; en mindre del (32 vol: ms, anteckmar, brev, handl:ar rör idrott m m) i KB. – Brev från R i KB (bl a till G Cassel, Christian Eriksson o Selma Lagerlöf), LUB, RA (bl a i Ericsbergsarkivet o många dll S Hedin), UUB (bl a till O U Croneborg o Carl Larsson) o i SSA (bl a till T Tegnér).

Tryckta arbeten

Utgivit (redigerat): Ny tidning för idrott. Årg 1–22, 1898–1915. Sthlm. Fol (4-5: 4;o). (Tidvis även med-red.) – Nordiskt idrottslif, (illustr) veckoddn för Nordens ungdom/idrottsmän, årg 1–4, 6–11, 17(: nr 34)–19, 1900–18. Sthlm. 4:o. – Motorsport, specialblad för automobil- & motorbåtsintressen, Svenska automobilklubbens officiella organ. Arg 1*, 1906 (n:r 1–45/46 = Ny tidn för idrott, n:r 7–52 B). Sthlm. 4:o. 326 s. – Segling, (vecko) tidn för yacht- o båtsegling, kanotidrott, isjakt o skridskosegling samt motorsport på vattnet o i luften, årg 1–2: nr 19, 1910–11. Sthlm 4:o. [Bilaga till Ny tidn för idrott.] – Lundsbergsintressen 1917–1918. Cirkulär, uttalanden och protokoll m. m. saml. Sthlm 1918. 64 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Sveriges centralfören:s för idrottens främjande arkiv o Riksidrottsförb:s arkiv, RA.

V Balck, Minnen, 2. Mannaåren (1931); C Cederström, C v R (NF:s sportlex, 5, 1943); M Engberg, Hjärtats kavaljer (1979); L-E Hansen, C v R – en idrottsnestor – o hans personarkiv (E B nytt. Nyheter från RA:s byrå för enskilda arkiv 1997); J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); dens, C v R o andra ryttarpionjärer i Centralfören:en (Sveriges centralfören för idrottens främjande, årsb 1990); Officiell redogörelse för Olympiska spelen i Sthlm 1912, ed E Bergvall (1913); E P[allin], C v R (Sv folkrörelser, 3, 1939); SMoK. – Nekr över R i SvD 21 aug 1955.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Clarence Rosen, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6864, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6864
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Clarence Rosen, von, urn:sbl:6864, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Lindroth), hämtad 2024-11-09.