Meriter

2 Rosenblad, Gustaf Nils Oscar, brorsons sonson till R 1, f 1 aug 1888 i Sthlm, Svea livg, d 14 juli 1981 i Saltsjöbaden, Sth. Föräldrar: generalmajoren o överkammarherren Carl Ludvig Matthias R o statsfrun Agnes Charlotta (Lotten) Henrietta Weidenhielm. Studentex vid H a l för gossar å Norrmalm, Sthlm, 18 maj 06, officersvolontär vid Svea livg 1 juni 06, officersex 19 dec 08, underlöjtn vid reg 31 dec 08, inskr vid StH vt 09, JK där 20 april 12, löjtn av 2 kl vid Svea livg 31 dec 10, löjtn av 1 kl där 31 dec 15, elev vid Krigshögsk okt 15–juli 17, aspirant vid Generalstaben 15 april 18–15 okt 20, studerade juridik vid univ i Oxford 20, kapten av 2 kl vid Svea livg 15 jan 21, stabsadjutant o kapten vid Generalstaben 24 nov 23, åter kapten vid reg 4 sept 26, åter kapten vid Generalstaben 1 jan 28, lär i härordn:lära vid Krigshögsk okt 28–sept 30, sekr i 1929 års försvarsutredn mars 29–juni 30, major i Generalstaben 31 dec 29, stabschef vid Militärbefälet för Övre Norrland 27 sept 30–3 okt 33, major vid Generalstaben 19 okt 30, vid Livreg:s grenadjärer 4 okt 33, överstelöjtn i armén 1 juni 34, vid Livreg:s grenadjärer 5 okt 34, militärattaché vid beskickn:arna i Paris o Bryssel 19 juli 35, överste i armén 13 nov 36, överste o chef för Västerbottens reg 1 okt 37, chef för nionde arméfördeln 1 jan 41, ställföreträdande chef för tredje arméfördeln 1 juli 41, generalmajor i generalitetet 1 juli 42, militärbefälhavare i sjätte militärområdet 1 okt 42, generalmajor på disponibilitetsstat 1 okt 46, i generalitetets reserv 1 okt 53. – LKrVA 41.

G 1) 8 okt 1921 i Sthlm, Engelbr, m Sonja Francke, f 8 sept 1895 där, Hedv El, d 14 juni 1925 där, Svea livg, dtr till grosshandlaren Otto F (bd 16, s 415) o Fanny Elisabet Liljewalch; 2) 14 okt 1930 i Sthlm, Engelbr, m första hustruns syster Lott Francke, f 15 nov 1903 där, Hedv El, d 20 maj 1993 i Saltsjöbaden.

Biografi

För Nils R tedde sig valet av den militära banan självklart, detta mot bakgrund av hans militära påbrå såväl på fädernet som på mödernet samt familjens nära relationer till kungafamiljen och hovet. Lika naturligt var det att han skulle inleda karriären vid Svea livgarde, där fadern var sekundchef. R hade en stor arbets- och studiekapacitet, vilket bl a tog sig uttryck i att han gick ut som kursetta vid både Krigsskolan och Krigshögskolan samt att han vid sidan av ordinarie trupptjänstgöring efter endast tre års studier avlade jur-kand-examen vid StH. Efter genomgången Krigshögskola och en meriterande aspiranttjänstgöring vid Generalstaben, där han bl a biträdde C Bennedich (bd 3) med slutförandet av det stora generalstabsverket Karl XII på slagfältet, erhöll han 1923 intransport i generalstabskåren.

Vid sidan av militärtjänstgöringen intresserade sig R för politik, främst försvars-och militärpolitiska spörsmål, varvid han tog djupa intryck av bl a H Hjärne (bd 19) och R Kjellén (bd 21) och stod i nära kontakt med S Hedin (bd 18). Han samarbetade också med generalstabskollegan Gustaf Adolf Nyqvist som rådgivare i försvarsfrågor åt A Lindman (bd 23). Även om R var kritisk mot Lindman för dennes förmenta passivitet i försvarsfrågan, föll det sig naturligt att R utsågs till armésekreterare i 1929 års försvarsutredning, vars ordförande blev generalen och högermannen Joachim Åkerman. Utredningen, som enligt R tillkommit först efter hårda påtryckningar på Lindman, fick emellertid ett mindre lyckligt förlopp. Direktiven var oklara och redan vintern 1930 fick utredningen anmodan att avsluta sitt arbete inför det förväntade regeringsskiftet s å. I betänkandet redovisade emellertid R ett framtida behov av lantstridskrafter på ca tio krigsfördelningar, vilket motsvarade det uppskattade behovet även under krigsåren 1940–45.

1929 års försvarsutredning utsattes också för hård kritik från militär sida, enkannerligen från den s k kretsen kring Helge Jung och Ny militär tidskrift, som samtidigt med utgivningen av betänkandet och som en motskrift till detta utgav programskriften Antingen – eller. Till bilden hör att R tidigare erbjudits att ansluta sig till Jungkretsen men avböjt, då han fann dess program alltför mycket präglat av politisk opportunism och konspiration. Jung-kretsens tillkomst delade generalstabskåren i två läger och R slöt sig till kretsens kritiker, något som sannolikt kom att menligt inverka på hans karriär.

I den av nye stats- och försvarsministern C G Ekman (bd 13) tillsatta 1930 års försvarskommission bereddes Jung och hans medarbetare ett betydande inflytande på expertplanet. Efter det för Jung lyckosamma 1936 års försvarsbeslut fick kretsen kring honom ett dominerande inflytande i de nybildade försvars- och arméstaberna, medan R aldrig erbjöds någon militär post i de centrala staberna. Omedelbart efter upplösningen av 1929 års försvarsutredning hade R sänts till Boden för att avlösa Axel Rappe (bd 29) som stabschef vid Militärbefälet för Övre Norrlands trupper. Efter en kortare tids trupptjänst vid Livregementets grenadjärer i Örebro och tjänstgöring som militärattaché i Paris och Bryssel utnämndes R 1937 till överste och chef för Västerbottens regemente. Även om R efter löfte från den tidigare generalstabschefen förväntat sig att få Svea livgarde, fann han efter en tid ingen anledning att beklaga sig. Åren i Umeå torde tvärtom ha givit honom den största tillfredsställelsen som militär. Han fick, som han själv uttryckte det, förmånen av att ha "befälskårer som var vana vid hårt arbete ... samt ett soldatmaterial, som utmärkte sig för seghet, kraft och plikttrohet". Som regementschef mötte R stor uppskattning och Västerbottens regemente kom under hans ledning att betraktas som ett av landets främsta förband, vars insatser under beredskapsåren 1939-45 fick höga vitsord.

Hösten 1942 utnämndes R till militärbefälhavare för det nybildade sjätte militärområdet. R, som ägde ingående kännedom om norrländska förhållanden, nedlade där ett omvittnat förtjänstfullt arbete och bar bl a högsta ansvaret för evakueringen av den nordfinska befolkningen i samband med de finsk-tyska striderna i Tornedalen hösten 1944.

R:s karriär och uppenbara militära förtjänster har kommit att skymmas av den s k Rosenbladaffären. Upprinnelsen till denna var att tidningen Trots allt! i andra världskrigets slutskede offentliggjorde namnen på dem som hade aktier i den tyskstödda tidningen Dagsposten. Till dem hörde också R, som lämnat ett engångsbidrag vid starten 1941 och för detta erhållit aktier. Avslöjandet ledde till angrepp på R i tidningsartiklar, resolutioner och petitioner med krav på hans avgång. Angreppen emanerade främst från kommunistiskt håll, där man anklagade R för nazistiska sympatier och bristande politisk pålitlighet. På direkta förfrågningar från bl a försvarsministern Allan Vougt och överbefälhavaren Jung angående aktieinnehavet lämnade R uppenbart motstridiga uppgifter, vilket ledde till att Jung förklarade sig ha förlorat förtroendet för R.

R begärde i detta läge utredning av JK, vilken i sitt utlåtande visserligen konstaterade att R varit vårdslös rörande uppgifterna om sina aktier men fann att det saknades fog för uppfattningen att han skulle brista i politisk pålitlighet. I det senare avseendet stödde sig JK på uttalanden av en rad militärer och civila ämbetsmän, som på olika sätt samarbetat med R och som alla betygade sitt politiska förtroende för honom. Bland de tillfrågade var också Jung, som dock förklarade att hans personliga tillit till R rubbats på grund av de svävande uppgifterna angående aktieinnehavet. I privata uttalanden ansåg Jung att R ljugit för honom.

I en interpellationsdebatt i riksdagen 10 april 1946 ställde sig stats- och försvarsministrarna, Per Albin Hansson och Vougt, bakom JK:s slutsatser. Samma dag hade dock Jung och chefen för armén, Archibald Douglas, uppvaktat Gustav V med begäran om R:s omedelbara avsked. Kungen, som var Högste befälhavare för krigsmakten, hade samtyckt men under intryck av statsministerns yttrande ansett att R borde få viss tid på sig. När R dagen därpå uppvaktade statsministern för att tacka denne för hans uttalande, fick han dock meddelandet att det vore lämpligt att inkomma med en avskedsansökan inom en månad. R tvekade, men sedan överbefälhavaren med stöd av chefen för armén inlämnat en formell framställning till försvarsministern om R:s avsked, fann han situationen ohållbar.

Vid avskedet fick R mottaga många sympatibevis från vänner runt om i landet. I ledande officerskretsar var åsikterna delade. De som stod Jungkretsen nära sällade sig till R:s belackare, medan hans sympatisörer främst återfanns bland Jungkretsens kritiker. Jung satte för övrigt igång en liknande aktion mot chefen för lantförsvarets kommandoexpedition, Henry Kellgren (bd 21), som enligt Jung visat den tyske militärattachén under kriget alltför stort tillmötesgående. Kellgren, som också tillhört Jungkretsens antagonister, gavs dock tillfälle att via en s k vitbok påvisa att han handlat i överensstämmelse med regeringens direktiv. Till skillnad från R fick Kellgren regeringens fulla stöd, varigenom aktionen rann ut i sanden. En liknande aktion förbereddes också mot förre överbefälhavaren Olof Thörnell, men dennes ställning som chef för konungens stab gjorde honom mindre åtkomlig.

Rosenbladaffären utgjorde ett tragiskt slut på en i övrigt framgångsrik och gedigen militär karriär, samtidigt som den efterlämnar drag av antagonism och personlig vendetta. I efterdyningarna av en föga heroisk eftergiftspolitik förelåg ett behov av att snygga upp landets fasad inför en förändrad utrikespolitisk situation. Militärledningen å sin sida kände ett latent krav på att rentvå officerskåren från återkommande beskyllningar för nazistsympatier. Tillfälle gavs genom R:s samröre med Dagsposten och en från sv håll initierad brittisk anklagelse mot Kellgren. Båda var gamla kritiker av Jungkretsen och således lämpliga "offer". Avgörande för utgången i R:s fall var dock hans vårdslöshet med uppgifterna kring sitt aktieinnehav. En från opinionssynpunkt besvärande omständighet för R var också att han aldrig offentligt klargjorde skiljelinjen mellan en från tidig ungdom förvärvad känsla för det monarkiska Tyskland och ställningstagandet till Tredje riket. Denna vägran att förklara sig i en tid, då nazisternas svåra förbrytelser stack i ögonen, bidrog sannolikt till att försämra hans ställning i opinionens ögon.

Inte heller som officer var R helt oomstridd. Han förvärvade tidigt anseende som ovanligt dugande, med stor arbetskapacitet och höga krav på sig själv och sina medarbetare. Hans formalism och stränga disciplinkrav förskaffade honom vedersakare, men de som lärde känna honom uppskattade honom för hans omtanke om gedigenheten som grund för all kunskap och färdighet. Till R:s personlighet hörde också att han inte lät sig brytas ned av motgången. Vid sidan av många sociala aktiviteter ägnade han även efter avskedet en stor del av sin tid åt skriftställarskap i främst försvars- och militärpolitiska spörsmål.

Författare

Arvid Cronenberg

Arkivuppgifter

Huvuddelen av R:s arkiv (14 vol: brev, militära tjänstehandkar, foton mm) i KrA; klippsaml (69 vol) i RA. – Brev från R i LUB (till H Kellgren) o i RA (till A Gyllenkrok o S Hedin).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Militarjuridiska principer i det nya förslaget ull revision af krigslagstiftningen (Svensk tidskrift, årg 4,1914, Sthlm, s 90-101). – Krigets psykologiska faktorer (KrVA, Tidskr, 1918, Sthlm, s 200–207; sign N. R-d). – Disciplinen och den antimilitariska agitationen (Svensk militär tidskrift, årg 7,1918, Sthlm, s 97–117). – Krigserfarenheter om utbildningstidens längd (ibid, s 243–254). – Fältmässighet och formella övningar (ibid, s 316-323). – Hier et demain, en militärpsykologisk studie från fr revolutionen (Det nya Sverige, årg 12, 1918, Sdilm, s 503–511). – Episoder från den tyska arméns hemtransport och tiden närmast efter afmobiliseringen (ibid, 13, 1919, s 193–201). – Officerskåren i Tyskland före och under världskriget (ibid, s 482–493). – Betydelsen af en armé, hur den skapas och hur den förstöres (Sv militär tidskr, 8, 1919, s 306–314; sign R.). – Engelsk rekrytutbildning (ibid, 9,1920, s 121–134; sign R.). – Krigsdomstolarna och krigslagstiftningen (ibid, s 305-325). – När engelska flottan hissade den röda flaggan (Tidskrift i sjöväsendet, årg 83, 1920, Karlskrona, s 408-425; sign N. R.). – Disciplinens och ordningens betydelse för försvarsväsendet och samhället (Vårt försvar, Allm försvarsföreningens tidskr, 1922, Sthlm, s 47–49; anon). – Krigstukt och disciplin (Sv militär ddskr, 12, 1923, s 326–334; sign R.). – Årsberättelse av föredraganden i krigskonst (KrVAH, 1942, s 35–56). – Bidrag i bl a: Effektivt försvar, 1962, 1964, 1966–68, 1971, [forts i:] Fritt militärt forum (Effektivt försvar) 1972, Sthlm, o Vecko-journalen, 1953, Sthlm, fol, nr 36, samt i dagspress, i sht Aftonbladet, Östergötlands dagblad, Norrköping, Norrbottenskuriren, Dagsposten o SvD, vidare Sundsvalls tidning, Västmanlands Allehanda, Västerås, Härnösandsposten, Aftonbladet, Kalmar läns tidning, Helsingborgs Dagblad, Blekinge läns tidning, Karlskrona, Smålandsposten, Växjö, Umebladet, Nya samhället, Sundsvall, Ny tid, Gbg, Fria ord, nationalkonservativ tidn, Kungsängen, m fl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Tjänsteförteckn:ar 1940, Infanteriet, I 20; Sven Erik Allstrins arkiv, vol 15; Carl Bennedichs arkiv; Helge Jungs arkiv, vol 12; Gustaf Petris arkiv, vol 25; Nils Swedlunds arkiv, vol 11; allt i KrA.

W M Carlgren, Korten på bordet?: sv vitböcker om krigsårens utrikespolitik (1989); CJ Clemedson, minnesteckn över R (KrVAH o tidskr 1981); A Cronenberg, Militär intressegruppolitik: kretsen kring Ny militär tidskr o dess väg till inflytande i 1930 års försvarskommission (1977); A Douglas, Jag blev officer (1950); C A Ehrensvärd, I rikets tjänst (1965); dens, Dagboksanteckmar 1938–1957, ed E Norberg (1991); Fäderneslandets försvar: KrVA 1796–1996, ed E Norberg (1996); F Grudemark, N R död (SvD 19 juli 1981); Justitiekanslerns skrivelse dll chefen för för-svarsdep med förklaring av generalmajoren N R rörande vissa påståenden mot honom m m (1946); K Svea livgardes hist 1719–1976 (1976); SMoK; Umeås blå dragoner, ed A Cronenberg (1994); Under vildmannafanan: K Västerbottens reg efter 1 världskriget, ed H Granberg (1976); Utredn rörande Sveriges försvarspolitiska läge samt behov av försvarskrafter (SOU 1930:12).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Nils O Rosenblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6912, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6912
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Nils O Rosenblad, urn:sbl:6912, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2024-11-03.