Meriter

Pehrsson, Matts, f 2 juni 1796 i Vätö, Sth, d 9 jan 1869 där. Föräldrar: lantbrukaren Pehr Olsson o Brita Mattsdtr. Brukare o ägare av Öster Edsvik i Vätö, skeppsredare, led av bondeståndet vid riksdagarna 40–66 (led av allm besvärs- o ekonomiutsk 40–45, av statsutsk 47–58 o 62–66, fullm i Riksbanken 48–60, led av hemliga utsk 53–54, av talmanskonferensen 56–58, av lagutsk 59–60, av särsk utsk 62–63), led av AK 67–68 (led av tillf utsk 67), av styr för Norrtälje stads o mellersta Roslagens sparbank 61–65, av Sthlms läns landsting 63–66, av komm ang bl a kronans övertagande av båtsmäns kappsäckar maj–juli 65, kommunalman i Vätö.

G 18 nov 1817 i Vätö m Brita Olsdtr, f 6 juli 1795 där, d 9 april 1876 där, dtr till lantbrukaren Olof Persson o Anna Eriksdtr.

Biografi

P växte upp på faderns skärgårdshemman Öster Edsvik på Björkö i Roslagen. Han gick aldrig i skola och lärde sig, enligt egen utsago, att läsa först i 30-årsåldern. I socknen bedrevs sedan lång tid tillbaka en allmogeseglation inriktad på utskeppning av egna produkter som hö, ved, träkol och spannmål. P:s far tillhörde, liksom svärfadern, en krets av Vätöbönder som utvecklade denna seglation till en omfattande och medvetet bedriven fraktfart. Med tvåmastade fartyg, galeaser, trafikerade de i första hand norrlandskusten och järnbruken där. Genom den expanderande trävaruexporten fick deras sjöfart ett uppsving och blev från 1810-talet en dominerande faktor i skärgårdshushållet.

P började som sjöman och tog 1820 steget in bland galeasredarna. Djärv och initiativrik bildade han det ena rederiet efter det andra, ofta med sig själv som huvudredare, och blev efter hand en samlande gestalt för de släktgrupper som brukar kallas för "björköadeln". När allmogeseglationen partiellt avreglerades 1832 var han snabb att utnyttja de nya möjligheterna; bl a tog han upp den ekonomiskt betydelsefulla men för Vätöredarna tidigare förbjudna däckningen av fartygen. Vid seklets mitt var han engagerad även i utrikesfart och kunde under Krimkrigets goda sjöfartskonjunkturer skörda stora vinster. Särskilt lönsam var då transporterna av salt till de ryska östersjöhamnarna.

Inte minst de ekonomiska framgångarna gjorde P till "den ledande gestalten i socknen på alla det världsliga livets områden" (Berg, s 137). Den rösträtt han utövade för sina många fartyg skall ha gett honom ett betydande inflytande över de kommunala angelägenheterna liksom kontroll över prästvalen. Utåt framträdde han som energisk talesman för Vätöredarnas intressen, från 1840 med riksdagen som sitt viktigaste forum. Den första motion han där lade fram avsåg förbättrade villkor för allmogeseglationen, och denna näring blev även framgent hans främsta intresseområde i riksdagsarbetet. P utgick ofta från förhållandena i Roslagen men syftet var att gagna rikets sjöfart lika väl som hemortens. Säkerheten till sjöss och förhållandena i hamnarna var frågor han ofta återkom till, men viktigare var kanske hans kamp mot de för allmogeskepparna diskriminerande inslagen i sjöfartslagstiftningen. Här vanns också etappvisa framgångar, om än full jämställdhet mellan lantmanna- och stadssjöfart uppnåddes först genom den allmänna näringsfrihetsreformen 1864.

När P i början av sin politiska bana slöt sig till bondeståndets liberala och mot regeringen oppositionella majoritet var tullfrågan av stor betydelse för hans ställningstagande. Erfarenheter av skärgårdssmuggling och en djupt rotad misstro mot tullverkets personal hade fört honom till en utpräglat frihandelsvänlig åskådning. Han delade också den liberala sidans benägenhet för en utbyggd folkundervisning men hyste annars inte något stort intresse för ideologiskt laddade principstrider. För P stod de praktiskt-ekonomiska problemen i förgrunden, och på det fältet blev han en stor auktoritet inom det fjärde ståndet. Ännu vid riksdagen 1853–54 betecknades han som liberalt sinnad, men hans självtillräcklighet, förstärkt av prestigeuppdragen i statsutskottet och Riksbanken, störde förhållandet även till många meningsfränder.

Vid riksdagen 1856–58 fördes bondeståndet av det s k kotteriet in på en regerings- och anslagsvänlig linje. Huvudman för kotteriets aktiviteter, som hade förutsättningar särskilt i järnvägsstriderna, var Ola Månsson i Gårdlösa (bd 26) men även P tillhörde kärngruppen. Han hade alltid haft en pragmatisk inställning till politiken och upplevde knappast omsvängningen som smärtsam. Härtill kom att även han hade en lokal intressefråga, ett vägbygge på Björkö, att lägga i potten. Den anslagsfeber som kotteriet framkallade blev kraftigt kritiserad på liberalt håll, och följande riksdags bondestånd kunde både personellt och ideologiskt uppvisa en påtaglig förnyelse. I detta nya spektrum kom P att representera "bondeståndskonservatismen i sin mest krassa form" (Thermaenius). Han mötte föga gehör hos den tillträdande generationen av bondepolitiker, och ledarpositionen kunde, trots stora ansträngningar från hans sida, aldrig återtas. I hemsocknen var den viljestarke P respekterad men också fruktad, och en rik anekdotflora har skapats kring hans person. Även i rikspolitiken blev "amiralen" – så kallades ofta P med hänsyftning på hans engagemang för örlogsflottans tyngre enheter – en välkänd profil. Här var det inte minst det pösande övermodet och talekonsten, ymnig men ej sällan oklar och med "bålstora fraser", som väckte uppmärksamhet. Många liberaler såg i honom en representant för de "inskränkta huvuden" vilkas lika ohöljda som snäva intressepolitik stod i vägen för en nödvändig samverkan mellan borgare och bönder. Denna kritikernas bild av P har i icke ringa mån också blivit eftervärldens.

Författare

Andreas Tjerneld

Källor och litteratur

Källor o litt: C Akrell o S G v Troil, Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar, 2 (1885), s 315–367; K G:son Berg, Redare i Roslagen (1984); C O Cederlund, Redare i Roslagen – ett sjöfartshist epos (rec av Berg, a a; Rig 1985); Det seglade en Björköbrigg, edj Ljungström o H Nordlund (1939); riksdagstrycket 1840-68; [P Sahlström,] Försök till en karakteristik öfwer bondeståndets led:er vid 1854 års riksdag (1855); [dens o P F MengelJ Försök till en karakteristik öfwer bondeståndets led:er vid 1856 års riksdag (1859); SMoK; Sv bondepolitik, ed E Thermaenius (1931); S Swensson, Bonderiksdagsmän i frihetskamp (1946); A Tjerneld, Från borgarståndets storhetstid. Statsbudgeten som parti-skiljande fråga i den sena ståndsriksdagen (1983); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Matts Pehrsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7076, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7076
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Matts Pehrsson, urn:sbl:7076, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-19.