Emilia Petersen

Född:1782-07-15 – Tyskland (i Hamburg)
Död:1859-01-10 – Kärda församling, Jönköpings län

Filantrop, Missionär


Band 29 (1995-1997), sida 107.

Meriter

Petersen, Emilia, f 15 juli 1782 i Hamburg (hfl), d 10 jan 1859 i Kärda, Jönk. Föräldrar: konsuln o hovrådet Johan Christian Eckert o (troligen) Catharina Cecilia Leve. Studerade vid v Gütschows internatskola i Hamburg, inflyttade från Hamburg till Kärda 13. Filantrop.

G 1800 m köpmannen Johan Philip Petersen, f 16 okt, dp 20 okt 1771 i Hamburg, S:ta Katarina, d 9 mars 1835 i Karda, son till köpmannen Hinrich P o Anna Elisabeth Brüss.

Biografi

P växte upp i Tyskland och fick en förhållandevis bred utbildning vid en internatskola i Hamburg. Genom sitt giftermål med en välbeställd köpman gavs hon möjlighet att i sitt hem lära känna en krets av intellektuella, som förebådade romantiken och nyhumanismen. Till denna grupp hörde bl a filosofen och författaren J G Herder. I samband med de franska truppernas ockupation av Hamburg 1806 lämnade makarna P Tyskland och flydde till Sverige, där de så småningom slog sig ned på godset Herrestad i Kärda väster om Värnamo. Herrestad förvärvades 1813. Även i sin nya omgivning knöt P kontakter med personer engagerade i samtidens frågor; både Peter Fjellstedt (bd 16) och Peter Wieselgren gästade Herrestad.

P:s religiösa intresse kom särskilt i dagen under hennes sista år, och hon hade då tagit starka intryck av den frikyrkliga väckelsen. Framför allt engagerade sig P för missionen, och hon stödde det 1835 grundade Svenska missionssällskapet och dess verksamhet. Tidigt arrangerade hon på Herrestad särskilda sammankomster, "missionsböner". Samlingarna, som 1838 blev månatliga, fick formen av syföreningsmöten med uppbyggande inslag.

P är för eftervärlden mest känd för sitt sociala engagemang. Hon började hjälparbetet tillsammans med sin make i det fattiga Kärda, där de med Herrestad som bas utvecklade en understödsverksamhet som så småningom lät tala om sig. Arbetet, som P fortsatte på egen hand efter mannens död, började med en donation till en friskola. Senare inrättade P också en anstalt för föräldralösa barn. Det var som en följd av arbetet med barn som P fick smeknamnet Mormor på Herrestad.

Då missväxt i slutet av 1830-talet gjorde levnadsförhållandena särskilt svåra, fick P 1838 med stöd av ortens ledande personer till stånd en arbetsförening för socknens kvinnor. Fruntimmersföreningen i Kärda tillkom, som många andra associationer i mitten av 1800-talet, för att på frivillig väg och i organiserade former lösa ett specifikt samhällsproblem. P och hennes medhjälpare drevs liksom andra socialt engagerade av en religiöst humanitär övertygelse.

Sällskapet i Kärda fungerade enligt den på det filantropiska området nya principen om understöd i utbyte mot utfört arbete. P tog därmed avstånd från den allmosetradition med medeltida anor som satte själva givandet i centrum. Föreningen hyllade också den nyintroducerade idén om det personliga föredömets betydelse, och de mest behövande uppsöktes och erbjöds livsmedel, rågmjöl och potatis, mot att de tillverkade sådant som föreningen i sin tur kunde sälja. Det ålåg också sällskapets medlemmar att bibehålla kontakterna med de hjälpta. Verksamheten fungerade organisatoriskt så, att socknen delades in i fem rotar med var sin föreståndare, medan P inträdde som huvudansvarig. Föreningen svarade även för anskaffandet av nödvändigt material, lin och ull, som de hjälpbehövande kvinnorna kunde använda till att väva av. Efter några år utvidgades den organiserade understödsverksamheten till att även omfatta angränsande socknar.

Arbetsföreningen i Kärda, som lyckades både bereda flera kvinnor arbete och bärgning och genom gåvor skapa en ekonomisk grundval för verksamheten, uppmärksammades inte bara i Sverige utan också utomlands, vilket ledde till att den fick motta pengar och varor bl a från tyska bidragsgivare. Samtidigt väcktes det sv kungahusets intresse för P:s sociala arbete. Sedan landshövdingen i Jönköpings län C G Bergenstråhle (bd 3), och biskopen i Växjö stift, Esaias Tegnér, verifierat föreningens seriösa karaktär, stödde först Karl XIV Johan och sedan Oscar I och prinsessan Eugénie arbetsföreningen genom köp av hemslöjdsalster och genom ekonomiska bidrag. Eftersom P hade "pietistiska böjelser" uttryckte dock Tegnér sin uppskattning med uppenbar motvilja.

Författare

Staffan Förhammar



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

P:s dagböcker samt årsberättelser från Herrestads räddn:skola o Kärda förs:s qvinliga fattigfören i LUB. Brev från P i LUB o UUB (många till Pauline Westdahl).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vad jag biktat för min Jesus / Årsredogörelser för Kärda fattigförening och räddningsskola åren 18431857 / Dagboksanteckningar (F Hägg, Ett helgons bikt: Mormor på Herrestads ..., Jönköping 1944, s 2977, 79172, 177462).

Källor och litteratur

Källor o litt: H Almquist, Karl XIV Johan, Tegnér o kvinnofören i Karda (SvD 23 okt 1940); C J L Almqvist, Tre fruar i Småland (184243); M J Crusenstolpe, dödsruna (Svea, 16, 1860); Fadershuset. 1800-talet (Nord kvinnolitt:hist, 2,1993); S Förhammar, Från tärande till närande. Handikapputbildn:s bakgrund o socialpolit funktion i 1800-talets Sverige (1991); T Jansson, Adertonhundratalets associationer ... (1985); M J Maynes, Schooling in western Europé, a social history (1985); Mormor på Herrestad (Korsblomman 1882); E Palmqvist, De som bröto marken (1945); K A Rundbäck, Mormor på Herrestad (1932); SMoK; B Sundkler, Sv missionssällsk 183576 (1937).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Emilia Petersen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7133, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Förhammar), hämtad 2019-09-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7133
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Emilia Petersen, urn:sbl:7133, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Förhammar), hämtad 2019-09-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se