Gustaf (Gösta) M Posse

Född:1823-12-12 – Allerums församling, Skåne län
Död:1888-03-31 – Edåsa församling, Skaraborgs län

Lantbrukare, Riksdagsledamot, Underofficer


Band 29 (1995-1997), sida 468.

Meriter

11 Posse, Gustaf (Gösta) Mauritz, bror till P 10, f 12 dec 1823 i Allerum, Malm, d 31 mars 1888 i Edåsa, Skar. Inskr vid LU 30 okt 39, studentex 14 dec 39, filol kand-ex 19 dec 42, FK 20 dec 43, disp pro gradu 25 maj 44, mag 22 juni 44, allt vid LU, eo kanslist i Civildep 8 aug 44, volontär vid Skånska dragonreg 48, fanjunkare vid Andra livgrenadjärreg 26 juni 48, officersex 30 okt 48, underlöjtn i Andra livgrenadjärreg 9 jan 49, vid reg 9 juli 5020 dec 54, deltog i riksdagarna 5360 o 6566, led av FK 69-84, av Skaraborgs läns landsting 6367 o 7086, v ordf 7374, ordf där 7584, ordf i styr för Skaraborgs ensk bank från 65, led av lantförsvarskomm juni 80juni 82, godsägare.

G 6 aug 1852 i Hömb, Skar, m frih Anna Charlotta (Anne Charlotte) v Essen, f 22 aug 1828 där, d 20 juli 1900 i Edåsa, dtr till generalmajoren frih Fredrik Ulric v E (bd 14) och Anna Sophie Gyllenhaal.

Biografi

Gösta P var som godsägare och politiker nära lierad med sin äldre och mer namnkunnige bror Arvid P (P 10) men hade samtidigt en egen profil. Han studerade i Lund där han bl a läste matematik och avlade filol kand-examen i klassiska och orientaliska språk, historia och estetik. I hans fil kand-examen ingick teoretisk filosofi, och i detta ämne fördjupade han senare sina studier. P umgicks i radikala och intellektuella kretsar  bl a grundlade han här en livslång vänskap med Emil Key (bd 21)  och tog starka intryck av tidens liberala idéer. Sin formella talang och förmåga till analys skulle han senare demonstrera som politisk publicist och ledarskribent.

I slutet av 1840-talet utbildades P till officer men han tvekade länge i valet av levnadsbana och hade haft planer på en akademisk karriär. Efter några månaders tjänstgöring i Civildepartementet och en affärsresa till England sommaren 1845 ville han återuppta sina studier med sikte på en docentur i teoretisk filosofi. Härav blev intet men han diskuterade frågan med Bernhard Cronholm (bd 9) som varit hans lärare och informator. Särskilt lockades P av Hegels filosofi, som var på modet i Lund. Den sociala frågan var brännande; klassmotsättningarna skärptes och inom stats- och religionsfilosofin sökte både liberaler och konservativa utnyttja den dialektiska metoden för politiska syften. Under marsoroligheterna 1848 vistades P hos släktingar i Kalmartrakten, och det är omvittnat att han motsåg utvecklingen med spänning och förväntan.

P var under några år officer i Linköping men avgick ur aktiv tjänst sedan han gift sig och förvärvat Agnestads egendom vid Falköping. När svärfadern, "generalen på Kaflås", hastigt avled 1855 övertog P förvaltningen av Vreten i Edåsa och Ljunghem i socknen med samma namn. Vreten, som senare köptes av P, ingick i det stora godskomplexet kring Kaflås. Det omfattade ett 50-tal gårdar och bruk i området mellan Skövde och Tidaholm. Denna trakt befann sig på 1850- och 60-talen i en stark utveckling. Jordbruket gynnades av goda konjunkturer, och närheten till västra stambanan underlättade exporten. Den ekonomiska tyngdpunkten i Skaraborg försköts österut.

"Striden mellan väster och öster" satte länge sin prägel på politiken i länet, och P och hans svågrar Hans (bd 14) och Fredrik (bd 14) v Essen kämpade framgångsrikt för sina intressen. Västra stambanan drogs öster om Billingen trots hårt motstånd från Mariestad och Lidköping, och bibanan Hjo-Stenstorp var familjerna v Essens och Posses privata järnväg. Som ordförande i Skaraborgsbanken och en av bankens grundare såg P till att dess huvudkontor förlades till Skövde. I hushållningssällskapet var han kretsordförande och medverkade till att Lidköping förlorade sin lagstadgade hegemoni som huvudort och mötesplats. Årsmötena flyttades efterhand mot öst, till Skara och Skövde, och 1879 beslöts att sällskapets sammanträden växelvis skulle hållas i Stenstorp och Falköping Ranten. I landstinget avlöste P och Fredrik v Essen varandra som ordförande och i början av 1870-talet representerade båda länet i FK.

P bevistade sin första riksdag på riddarhuset 185354. I likhet med brodern var han kritisk till de regerande junkrarna och anslöt sig till den moderat-liberala oppositionen kring B J E v Platen (se ovan) och A C Raab, Emil Keys styvfar. Gruppen, som förvaltade liberala traditioner från 1840-talet och en tid kallade sig Lantadelns sällskap, bestod i huvudsak av gods-och bruksägare. Västsverige var väl representerat och P:s åsikter var också karakteristiska för jordägarna i hemprovinsen. Han var bl a med och genomdrev beslutet om förenklad betalning av grundskatterna (AdRP 185354, bd 8, s 48ff) och gjorde sig känd som en ivrig frihandlare.

Som exportör ville P avskaffa alla regleringar inom spannmålshandeln, och han utvecklade sina argument i broschyren Några ord i tullfrågan (1854). Den var välskriven och hade karaktären av en mindre avhandling, där han beskrev skyddssystemets skadeverkningar med logisk stringens och talrika räkneexempel. P framhöll också den sociala sidan av problemet och här genljöd erfarenheterna från 1840-talet. Han ansåg tullarna skadliga för välståndet hos den stora massan av konsumenter och beskrev händelserna 1848 som "de fattigas krig mot de rika". Han klagade på det moraliska förfallet i samhället och hade i grunden samma syn på klassmotsättningarna och den sociala oron som Raab tidigare gett uttryck åt i sin skrift om statkarlssystemet (1847).

P lämnade riksdagen 1859 på grund av sjukdom och återkom inte förrän 1865 men fortsatte att umgås i liberala kretsar och var ett namn att räkna med i de interna rådslagen. Så sent som 1863 visade han sympatier för det då framlagda representationsförslaget och lät Louis De Geer (bd 10) förstå att han skulle mobilisera lantadeln till stöd för reformen. Vid slutstriden 1865 lämnade dock P det liberala lägret, och klart är att han i likhet med brodern och de sydsvenska agrarerna ville ha en mer plutokratisk författning än den som De Geer genomdrev. Någon vän av ståndsriksdagen var P däremot aldrig.

P:s manövrer stod honom dyrt när han ett år senare följde broderns exempel och kandiderade till AK. Aristokraterna i "de missnöjdas liga" hade den liberala pressen mot sig. De flesta föll igenom i valet och P blev i sin valkrets med bred marginal besegrad av prosten Jakob Otterström i Varola, som var en känd reformvän och hans främste medtävlare även i kommunala sammanhang. Desto större inflytande fick P sedan han 1869 tagit säte i FK. Under 1870- och 80-talen tillhörde han den inre kretsen i lantmannapartiet och var ledare för dess förstakammarfilial. P stod självfallet i nära förbindelse med brodern och Emil Key i AK men spelade samtidigt en självständig roll bakom kulisserna genom sitt intresse för press och opinionsbildning. Han var en journalistisk begåvning som till fullo insåg pressens betydelse i det partipolitiska arbetet, och bl a var det på hans initiativ som DN blev ett språkrör för lantmannapartiet.

DN:s redaktör Rudolf Wall var från början kritisk till lantmannapartiet som anklagades för att gå reaktionens ärenden, men sedan S A Hedlund (bd 18) och andra liberaler anslutit sig till partiet och sedan regeringen fått en mer konservativ och byråkratisk karaktär skedde en markant omsvängning. 1871 inledde Wall en kampanj mot regeringens förslag till arméreform och s å trädde P och Key i förbindelse med tidningen. Det resulterade i ett omfattande samarbete och P var under flera år DN:s "egentlige politiska ledarskribent" (Hasselberg, s 272). Under pseudonymen Eric Stenbock skrev han en mängd artiklar om försvar och skatter som klargjorde partiets ståndpunkt och som även distribuerades separat till andra tidningar och sympatisörer i riksdag och landsting. "Spridningsplanen" var P:s idé och det var också på hans initiativ som tidningen hösten 1871 utgav en särskild halvveckoupplaga med propaganda för lantmannapartiet.

P hade aldrig full kontroll över DN. Han ersattes tidvis av andra medarbetare, bland dem A O Wallenberg, och det hände att han blev refuserad, men tidningen stod under hela 1870-talet lantmannapartiet nära. Wall övervägde en tid att sälja DN till Arvid P och ett konsortium inom partiet, och så sent som 1879 deltog tidningen i den kampanj mot Louis De Geer som banade väg för ministären Posse.

Bortsett från tullfrågan hade P inte svårt att ställa sig bakom lantmannapartiets program. Som ägare av skattejord var han en inbiten motståndare till de speciella jordskatterna. Han hade på nära håll upplevt godtycket i den lokala skatteförvaltningen, och på riddarhuset hade han redan på 1850-talet föreslagit en successiv inlösen av grundskatterna i syfte att frigöra kapitalresurserna inom jordbruket (AdRP 185354, bd 8, s 48ff och 185658, bd 1, s 409ff). 1872 återkom P till frågan i en ny motion (FK:s motioner 1872, nr 15) och 1873 stödde han och DN "kompromissen" om en gradvis avveckling av grundskatter och indelningsverk.

Utmärkande för P var hans fräna och ständigt återkommande kritik av byråkratin. I detta avseende var han bokstavligen tongivande inom partiet. Han hade en skarp penna och uttryckte sig gärna slagordsmässigt. Det var P som först använde benämningen "folkpartiet" om det radikaliserade lantmannapartiet, och i skildringarna av slöseriet och inkompetensen inom den statliga byråkratin brukade han formuleringar som i sin expressivitet för tanken till Strindberg och Röda rummet.

Som västgötsk godsägare och politiker hade P nära kontakter med ledande göteborgare. Från slutet av 1870-talet finns en intensiv och öppenhjärtig korrespondens med S A Hedlund, och under sin liberala tid hade P en vän och förtrogen i Carl Fredrik Waern d y. Skaraborgs län var i stor utsträckning ett uppland till Gbg och i breven diskuteras ekonomi och politik av intresse för landsändan. Långt in på 1860-talet hade P och Waern affärer tillsammans. Virket från skogarna kring Vreten såldes till Waerns firma, och P försökte också intressera Waern för olika agrara och industriella projekt, bl a inom den nya konstgödselindustrin. P hade överhuvudtaget en positiv inställning till sv industri. Han ville göra lantmannapartiet till ett nationellt näringsparti, och i DN betonade han ofta vikten av samverkan mellan jordbruket och "fredsvännerna" inom industrin.

Liksom brodern Arvid P var P illa tåld av sina motståndare och ansågs intrigant och ärelysten. Han var ständigt på jakt efter politiska upplysningar och beredd att ge förtroliga råd. Medarbetarskapet i DN blev snart känt i initierade kretsar trots att han höll hårt på anonymiteten. Louis De Geer var av naturliga skäl kritisk och beskriver P som nyfiken och efterhängsen (De Geer, 2, s 155ff), men även Ellen Key, som tecknar ett vänporträtt av honom, konstaterar att han hade en nästan pojkaktig lust att verka i hemlighet, att titta folk i korten och hålla många trådar i sin hand. Hon beskriver också P som en utpräglad stämningsmänniska med drag av svårmod och en inåtvänd religiositet som kan ha sammanhängt med hans långa sjukdomsperioder (Key, 3, s 10f).

P hade inte brodern Arvid P:s politiska format men insåg i likhet med denne att aristokratin måste finna nya vägar till inflytande för att hävda sin ställning i ett mer demokratiskt samhälle. Hans idéer om politisk press och opinionsbildning var påfallande moderna, och han förstod också att omsätta dem i praktisk handling i samband med angreppen på byråkratin och ämbetsmännen. P var en begåvad skribent och taktiker och tillsammans bildade bröderna P sin tids "radarpar" i sv politik.

Författare

Sven Anders Söderpalm



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från P i GUB (bl a många till S A Hedlund), KB (bl a till Emil o Ellen Key), LUB, RA (bl a till K Ifvarsson o 127 st till R Wall), UUB o i GLA (till C F Waern).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord i tullfrågan af grefve Gösta Posse. Sthlm 1854. 30 s.  Akad avh Lund 1840, preses B Cronholm, o 1844, preses J C Hill; medv i bl a DN, 1860- o 70-talen, samt Svenska medborgaren, Sthlm, 1870-talet.

Källor och litteratur

Källor o litt: Lantförsvarsdep:s konseljakter 9 jan 1849, nr 1, RA.

S Dahlgren, Skaraborgs ensk bank 18651915 (1915); L De Geer, Minnen, 12 (1892); S Ekman, Slutstriden om representationsreformen (1966); R Eldh, Skaraborgs läns landsting (1962); P E Gustafsson, Hans Henrik von Essen på Tidaholm. Högreståndsväckelse o socialt ansvar i ett begynnande industrisamhälle (1974); G Hasselberg, Rudolf Wall (1945); P Hultqvist, Riksdagsopinionen mot ämbetsmannaintressena. Från representationsreformen till 1880-talets början (1954); E Key, Minnen av o om Emil Key, 23 (191617); R Kjellén, Skaraborgs läns k hushålln:sällsk 18071907 (1907); T Lidman, Lantadelns Sällskap 1857 (Partiliv i ståndsriksdagen, 1977); dens, Adlig partipolitik vid 1800-talets mitt (1979); G B Nilsson, Konservatism i förvandling (HT 1967); dens, Den samhällsbevarande representationsreformen (Sc 1969); dens, Fyra dagars pinbänk (StvT 1969); dens, Partiarbetare o pardmän på 1865 års riddarhus (Partiliv i ståndsriksdagen, 1977); dens, André Oscar Wallenberg, 23 (198994); T Nilsson, Elitens svängrum. FK staten o moderniseringen 18671886 (1994); S Oredsson, Järnvägarna o det allmänna (1969); riksdagstrycket 185384; SMoK; B Tarschys, Talis Qualis (1949); E Thermaenius, Lantmannapartiet (1928); dens, Sv bondepolitik (1931); dens, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1935); Tvåkammarriksdagen 18671970, 3-4 (1986-90); G Wallin, Valrörelser o valresultat... 18661884 (1961); O Wennås, Striden om latinväldet (1966).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf (Gösta) M Posse, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7375, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Anders Söderpalm), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7375
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf (Gösta) M Posse, urn:sbl:7375, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Anders Söderpalm), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se