Meriter

Olsson, William Olof, f 15 juni 1862 i London, Islington East, d 10 febr 1923 utanför Gbg (enl db för Saltsjöbaden, Sth). Föräldrar: trävaruagenten Martin O o Elizabeth Tucker. Elev vid h elementarlärov i Karlstad 16 jan 75–8 juni 77, vid Gbgs handelsinst 25 aug 77–ht 78, anställd vid Martin Olsson & Sons i London 79, deläg där, egen företagare i Värmland 96, grundade Lundsbergs privatskola för gossar i Lungsund, Värml, 96, led av styr för Lundsbergs ab 18 jan 98–12, för Kristinehamns ensk bank 98, dir för kommanditbolaget William Olsson & co där 28 mars 98, i Sthlm 99–19, led av styr för bl a ab Mölnbacka-Trysil 00– 04, ab Finspångs styckebruk 01–06, Nord trävaruab, Luleå, 02–08, Luleå jernverksab 26 juli 04–08, Kraftab Gullspång-Munkfors, Mariestad, 20 maj 06–09 o Wargöns ab, Vänersborg, 07–09.

G 23 aug 1887 i Lungsund m Maria Bergman, f 21 nov 1862 där, d 11 jan 1954 i Sthlm, Bromma, dtr till bruksägaren Carl Fredrik B o Anna Pehrsson.

Biografi

William O växte upp i London där hans far drev en agentur för sv trävaruexport, Martin Olsson & Sons. O kom på så sätt i nära kontakt med tidens dominerande sv exporthandel. På fädernet härstammade han från Värmland, och genom sitt giftermål kom han i kontakt med den traditionsrika värmländska bruksindustrin. Anknytningarna till brittisk företagarvärld samt sv skogs- och järnhantering blev avgörande för den intensiva företagarverksamhet som O utvecklade när han 1896 definitivt etablerade sig i Sverige.

O insåg tidigt att skogs- och järnhanteringen stod inför en stor omställning. Urskogsexploateringen hade nått sitt slut, elektriciteten gav vattenkraften ett nytt värde och kemisk massaproduktion samt förändringar inom järnhanteringen krävde storskalighet. För att utnyttja de nya möjligheterna fordrades företagsfusioner och nya kombinationer av produktionsresurser. Denna omställning präglades av betydande tröghet till följd av att nästan alla existerande företag var familjeägda. O synes ha haft god psykologisk blick för att hantera traditionsrika ägarfamiljer. Han blev specialist på att köpa familjeföretag och därefter genomföra eller planera nya kombinationer av teknik och naturtillgångar som kunde göra företagen attraktiva för nya ägare, ofta med anknytning till banker och aktiemarknad. Förutsättningen för O:s framgångar som förmedlare av sådana affärer var hans övertalningsförmåga och en lätthet att formulera eleganta kombinationer i den ekonomiska kalkylens form. Han hade stor förmåga att mobilisera erforderligt kapital från sv banker och engelska finanskretsar. Några ambitioner till egna långsiktiga ägarengagemang visade han knappast, trots att han vid sekelskiftet hade goda möjligheter att bygga upp en egen storföretagsgrupp. På teknikområdet synes O varit mer intresserad av att exploatera nyheter inom järnhanteringen än av den snabba utvecklingen inom pappers- och massaproduktionen.

O:s tid som en av Sveriges ledande affärsmän var kort men dramatisk. Den sträckte sig från sekelskiftet 1900 till finanskrisen 1907. Den första stora förmedlingsaffären var Robertsfors försäljning till Seth Kempe (bd 21) 1897. Därefter följde i tät följd en rad affärer med viss koncentration till Norrbotten och Vänerområdet. Med finansiellt stöd av ett engelskt konsortium och Sthlms enskilda bank övertog O de flesta större sågverksföretagen i Norrbotten. Han grundade även Luleå järnverk 1904 och spelade en roll i de förhandlingar som 1903 resulterade i Grängesbergs köp av LKAB. De norrbottniska engagemangen blev dock förlustbringande och verksamheten måste rekonstrueras av Wallenberggruppen.

I Vänerområdet bedrev O intensiva strukturaffärer med tidens större bruksföretag. Efter flera framgångsrika förmedlingsaffärer förvärvade han bl a halva aktiekapitalet i Mölnbacka-Trysil och var under en period stor aktieägare i Wargön. En rad antydningar finns om att O umgicks med storslagna planer på en koncentration av skogs- och järnindustrin kring Vänern, men resultatet inskränkte sig till ett antal fusioner som han förmedlade. Vidare medverkade han vid omstruktureringar av Finspongs bruk, Wifsta varvs köp och försäljning till Wallenberggruppen 1906 samt Söderfors försäljning till Stora Kopparberg och Korsnäs 1907. O bedrev även förmedlingsaffärer i Norge.

Under bank- och finanskrisen 1907–08 råkade O i betydande svårigheter vilket tvingade honom till återhållsamhet med nya affärer. Under 1910-talet kom den typ av förmedlingsaffärer som O specialiserat sig på att i stor omfattning drivas av emissionsbolag som stod bankerna nära. Detta inskränkte spelrummet för en enskild affärsman av hans typ, men han var aktiv i flera betydande transaktioner.

O, som sedan ungdomen omfattade en liberal framstegstro, blev starkt berörd av första världskrigets utbrott och det lidande som kriget medförde. Han sökte något naivt ta egna initiativ i fredsfrågan genom att förmedla kontakter mellan Storbritannien och de ledande tyska affärsmännen Albert Ballin och Max Warburg, en verksamhet som resulterade i att han 1916 utvisades från sitt födelseland.

O var starkt intresserad av ungdoms-, skol- och idrottsfrågor och han stödde den framväxande idrottsrörelsen. 1896 grundade han på hustruns födelsegård Lundsberg i Värmland Sveriges första större internatskola. Tanken var att kombinera den engelska internatskolan med det sv läroverket. Tonvikten i undervisningen låg på språk och yrkesförberedande ämnen, och avsikten var att skapa en internationell skolmiljö med plats för sv och utländska elever, främst från affärsfamiljer. O donerade en betydande del av sina inkomster till skolans uppbyggande. – O:s barn antog släktnamnet William-Olsson.

Författare

Jan Glete

Arkivuppgifter

Ett omfattande arkiv från O:s affärsverksamhet i Tekn museet, Sthlm. – Brev från O i RA (bl a till O Rydbeck) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Handel och handelspolitik. Upps 1906. 20 s. (Svensk politik, Föreningen Heimdals föreläsningar, [bd 1.] Läsåret 1905–1906, 6.) [Ny uppl] 1907. 19 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Andersson, Uddeholms hist (1960); O Bjurling, Gullspångs kraftab 1906–1981 (1981); G De Geer, Norrbottens järnverk (1967); G Dyverfeldt, Norrbottnisk sågverksindustri 1900–1925 (1974); O Falkman, Wargön-Helleforskoncernens hist intill 1951 (stencil, 1954); O Gasslander, Bank o industriellt genombrott, 2 (1959); J Glete, Ägande o industriell omvandl (1987); T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); dens, Misslyckandets genier (1993); Lundsbergs skolas hist (1946); SMoK; Sv släktkal 1976 (1976); H William-Olsson, W O 1862–1923 (1989).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
William O Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7796
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
William O Olsson, urn:sbl:7796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-25.