Edvard Orm

Född:1670ca
Död:1735-06-04 – Algutsrums församling, Kalmar län

Målare, Kyrkomålare


Band 28 (1992-1994), sida 355.

Meriter

Orm, Edvard, f ca 1670, d 4 juni 1735 i Algutsrum, Kalm, enl db 65 år gammal. Burskap som borgare i Jönköping 14 maj 14, i Västervik 22, bosatt på Öland från 25. Porträtt- o kyrkmålare.

G m Elisabeth Berg, f ca 1680, d 4 aug 1761 i Algutsrum, enl db 81 år gammal.

Biografi

O:s födelseort är okänd; mycket tyder dock på att han hade släktförbindelser till Öland, där namnet Orm förekommer i Borgholmstrakten under större delen av 1600-talet. Sina tidigaste bevarade arbeten målade också O på Öland 1699, och på äldre dagar bosatte han sig där.

Om O:s läroår är ingenting med säkerhet känt. Förmodligen fick han sin undervisning på 1690-talet i Sthlm, där han sannolikt var elev till David Klöker Ehrenstrahl (bd 12) eller David v Krafft (bd 21). Först 1714 är O:s hemvist officiellt belagd. Då fick han magistratens i Jönköping tillstånd att verka som konterfejare i staden. O företedde därvid pass och rekommendation från överstinnan Brita Bonde på Kolbäck norr om Alingsås, vilket visar att han vistats i Västergötland den närmast föregående tiden. I Jönköping var O bosatt de följande åtta åren innan han med goda rekommendationer flyttade till Västervik för att ytterligare några år senare bege sig till Öland. På det där inköpta skattehemmanet Hässleby bodde O till sin död, flitigt verksam med beställningsarbeten såväl på Öland som på Gotland och i Småland. Ett av fyra kända barn var sonen Gabriel, som var elev till fadern och ansedd som god djurmålare.

O:s tidigast kända arbete som kyrkmålare är de fyra evangelistbilder med vilka han 1699 prydde fälten på den gamla predikstolen i Runstens kyrka. I Gårdby kyrka, även den på Öland, smyckade han 1702 predikstolen på liknande sätt. O:s största och mest betydande kyrkmålningar blev de omfångsrika takmålningarna i Gränna kyrka 1719 och i Hakarps kyrka utanför Jönköping 1729. De förra, som framställde bönen Fader vår i allegorisk form, förstördes vid kyrkans brand 1889. I Hakarp övergav O allegorierna och framställde frälsningsverket på traditionellt, berättande sätt i en stor, figurrik bildsvit i korskyrkans fem takfält: paradiset, försoningen, de dödas uppståndelse, de fördömda i helvetet samt i korsmitten yttersta domen. Konstnärligt höjer sig O här över flertalet av tidens provinsiella kyrkmålare genom de skickligt tecknade gestalterna liksom genom sin säkra blick för den dekorativa helheten. I paradisscenen finns ett myller av fabelaktiga djur, som på goda grunder antas vara målade av sonen Gabriel (Hofrén 1928).

Till Dalhems på 1870-talet rivna kyrka utförde O 1725 en altarprydnad, bestående av sex kring korfönstret placerade målningar med motiv ur passionshistorien. Två av dem uppsattes i den nyuppförda kyrkan. De visar, att konstnären arbetat efter holländska förebilder. Bland O:s övriga kyrkliga arbeten märks en stor korsfästelsescen i Kristine kyrka i Jönköping från 1720 samt mindre altartavlor i Gräsgård och Mörbylånga. Den sistnämnda framställer Korsnedtagningen och målades 1734.

Mest betydande var O som porträttmålare. I denna genre kan noteras en tydlig utveckling från de ganska stela porträtten av kyrkoherden Daniel Brusenius och hans maka i Runstens kyrka från 1699 fram till den långa raden karaktärsfulla porträtt från 1720- och 30-talen. Bland dessa märks landshövdingen Nils Lilliecreutz (1718), karolineröversten C G Hammarskiöld på Tuna (1724) och friherren Eric Rappe på Strömsrum (1726). Framför allt avporträtterade O präster och några gånger även deras fruar, däribland den unga Brigita Giöthe i Runsten, omtalad som "Ölands skönhet". Prästernas attribut i dessa midjebilder är oftast en uppslagen bok; den lärde prosten Israel Schultz i Gärdslösa har dessutom en välfylld bokhylla som bakgrund. Färgen i prästbilderna är tung och mörk, händerna i flera fall dåligt tecknade. Mer framstående är O då det gäller att uttrycka den avbildades karaktär genom ansiktsdrag och blickar. Detta framgår t ex vid en jämförelse mellan de båda porträtten i Glömminge kyrka: å ena sidan den gamle Sven Loethenius med tärda drag och vemodigt erfaren blick, å andra sidan den välfödde Aron Törnschaer som myndigt och självmedvetet möter betraktaren. Särskilt väl lyckades O med att porträttera äldre personer. Den nu förlorade bilden av borgmästarinnan Dorothea Hoppenstedt i Kalmar, målad 1728, får räknas till hans yppersta porträtt. Det visar utan försköning en rekorderlig matrona med grova drag och fast blick under spetsmössan. Till O:s förnämsta porträtt hör också de av stadskirurgen Johan Matzschau i Visby och hans hustru Katarina (Gotlands fornsal). De är målade 1734 och visar, att O ännu sitt sista levnadsår stod på höjden av konstnärlig kraft. Med Katarina Matzschaus praktfullt ornerade klänning ger O prov på fin förmåga till stoffmåleri.

Som porträttmålare har O tagit starka intryck av v Krafft och Martin Mijtens (bd 25). I sina bästa arbetens realistiska människoskildring är O en värdig efterföljare till dem.

Författare

Bertil Palm



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: R Boström, Köpings kyrkor (Sveriges kyrkor, 170, 1977); dens, Gärdslösa kyrka (ibid, 177, 1978); dens, Runstens kyrkor (ibid, 188, 1982); M Hofrén, Konterfejaren O (Konst-vetensk essayer o studier tillägn August Hahr.,., 1928); dens, O (SKL 4, 1961); G Håkansson, Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar... (1942); E O Johansson o G Johansson, Kristine kyrka (Sveriges kyrkor, 48, 1940); G Svahnström, Måleri på Gotland 1530–1830 (1989).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvard Orm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7801, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Palm), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7801
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvard Orm, urn:sbl:7801, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Palm), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se