N Herman Nilsson-Ehle

Född:1873-02-12 – Skurups församling, Skåne län
Död:1949-12-29 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Botanist, Växtförädlare, Genetiker


Band 27 (1990-1991), sida 41.

Meriter

1 Nilsson-Ehle, Nils Herman, f 12 febr 1873 i Skurup, Malm, d 29 dec 1949 i Lund, Domk. Föräldrar: lantbrukaren Nils Nilsson o Elina Nilsson. Mogenhetsex vid Malmö h a l 23 maj 91, inskr vid LU 26 aug 91, FK där 30 maj 94, tjänsteman o ledare för vete- o havreförädl vid Sveriges utsädesfören i Svalöv jan 00–juni 15, FL vid LU 14 sept 01, disp 7 april 09, doc i botanik 23 april 09, FD 28 maj 09, uppehöll föreläsn: skyldigheten i den ena professuren i botanik 1 febr 10–1 juni 11 o 10 nov 13–1 juli 15, allt vid LU, en av grundarna av Mendelska sällsk i Lund dec 10, ordf där 10–38, led av red:komm för sällsk:s tidskr Hereditas 20–39, av den permanenta internat kommissionen för ärftlighetskongresser 11–39, sakk ang organisationen av växtförädl i Rumänien 13, ang utsädesfrågan i Finland 24, prof i botanik vid LU 18 juni 15, erhöll en personlig professur i ärftlighetslära 25 juni 17, ord prof i samma ämne där 15 maj 36–12 febr 38, ordf i styr för Malmöhus läns frö- kontrollanstalt i Lund 17, i styr för sv avd av Nord Jordbrugsforskeres Förening 18–28, led av styr för statens inst för rasbiologi 21–47, av styr för statens centrala frökontrollanstalt 24–39, av styr för Sv botan fören 25, chef för den prakt vetensk verksamheten vid Sveriges utsädesfören 25–39, led av styr för Inst för husdjursförädl 27, av styr för Skånes naturskyddsfören 30, vetensk rådgivare vid Fören för växtförädl av skogsträd 38, initiativtagare till Fören för växtförädl av fruktträd 41. – LLA 12, LFS 15, med hedersdr vid LU 27 sept 18, LVA 24, LVVS 25, LVS 26, HedLLA 32, HedLFS 47, led o hedersled av ett flertal sv o utl akad:er o lärda sällsk, hedersdr vid utl univ.

G 15 febr 1905 i Ängelholm (enl vb för Svalöv, Malm) m Signe Laura Amalia Romberg, f 21 maj 1874 i Kristianstad, d 29 maj 1943 i Svalöv, dtr till trafikchefen Olof Wilhelm R o Maria Magdalena Hammar.

Biografi

Herman N fick genom sin lärare i botanik vid läroverket i Malmö ett starkt intresse för detta ämne och var redan då en god florist med vida kunskaper inte minst om mossor. Han var "primus" i avgångsklassen med högsta betyg i bl a grekiska, tyska, franska och naturalhistoria. Hans fil kand-examen innehöll betyg i fysik, kemi, geologi, botanik och zoologi. Växternas miljöberoende, samspelet arv-miljö, intresserade honom. Som lärjunge till professor F W C Areschoug (bd 2) fick han dock sitt intresse för floristik fördjupat och vidare riktat mot växtanatomi, vilket framgår av titlarna på hans tidigaste vetenskapliga uppsatser. Bland dessa ingår också ett par med mera allmänbiologisk eller fysiologisk inriktning.

Som deltagare i J Stadlings expedition till nordöstra Sibirien i syfte att leta efter S A Andrée (bd 1) och hans kamrater april 1898jan 1899 fick N stifta bekantskap med en extrem flora. N:s licentiatavhandling förblev opublicerad trots att han där presenterade nya arter och underarter med latinska diagnoser. Kritiska växtarter som Poa och Calamagrostis bland gräsen intresserade honom mest. Redan före sin licentiatexamen övertalades N av föreståndaren vid Sveriges utsädesförening Hjalmar Nilsson (s 32) att biträda honom som assistent vid vete- och havreavdelningen. De växtsystematiska arbetena där förblev ofullbordade men de innebar en skolning och en viktig bakgrund till N:s senare resultat och framgångar. Då föreståndaren och N hade samma efternamn och samma initialer föreslogs att den nytillträdande skulle "taga sig ett namn". Frågan diskuterades i familjekretsen, vilket resulterade i att N 1901 antog moderns smeknamn Ele som familjenamn med stavningen Ehle.

N:s anställning i Svalöv började det år de Mendelska ärftlighetslagarna återupptäcktes. I växtförädlarnas material fanns redan olika avkommegenerationer efter korsningar, som på ett instruktivt sätt belyste nedärvningsförhållanden, och några forskare hade redan dragit de slutsatser Mendel presenterade 1865, bl a P Bolin, H Tedin och Hjalmar Nilsson. Deras arbeten började bli uppmärksammade även utomlands och det internationella idéutbytet ökade betydligt. De första observationer som N publicerade behandlade emellertid resistens mot olika sjukdomar och parasiter samt hela vinter-härdighetsproblematiken. Redan efter några års studier hade han ett säkert grepp om dessa svåra frågor och formulerade t ex 1904 målsättningar för resistensförädlingen ungefär som den uppfattas ännu i dag (1989).

Sina erfarenheter av korsningar i veteförädlingen sammanfattade N i en uppsats 1906. Han beskrev där hur goda egenskaper hos vardera föräldern kan kombineras i vissa av avkommelinjerna. Han var noga med att påpeka att förbättringar också kan erhållas genom spontana arvsförändringar, s k mutationer. Hjalmar Nilsson hävdade att denna princip, grundad av H de Vries, var viktigare i förädlingsarbetet än kombinationsarbetet genom korsning. Åsiktsolikheterna resulterade i en stimulerande debatt mellan honom och N men utvecklades senare till en svår motsättning. N kunde visa att en avkommelinje efter en korsning i något fall överträffade båda föräldrarna, och denna idé om en transgressiv variation öppnade nya vyer i hans förädlingsbegrepp.

N:s doktorsavhandling Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizen (1909) behandlade kvantitativa egenskapers nedärvning och de Mendelska lagarnas allmängiltighet. Den fick högsta betyg och N erhöll en docentur. Den danske pionjären inom ärftlighetsforskning Wilhelm Johannsen lär ha yttrat om N:s avhandling att den innebar det "viktigaste framsteget sedan Mendels principer slog igenom". Vid årsmöte med Sveriges utsädesförening s å hävdade dock Hjalmar Nilsson att de Vries i allt väsentligt hade rätt och att N:s kritik av denne var oberättigad.

N:s internationella erkännande kom mycket snabbt och därmed stärktes hans ställning också i Svalöv och Lund. N fortsatte med stor framgång sitt växtförädlingsarbete, som gav flera betydande sorter både till sv lantbrukare och till export. Samtidigt gjorde han omfattande utländska studieresor. Genom sin undervisningsskyldighet under docenttiden drogs han också till livet vid universitetet i Lund och 1915 fick han professuren i botanisk fysiologi efter Bengt Lidforss (bd 22). Hans installationsföreläsning handlade om Mutationsfrågans nuvarande ståndpunkt. Ämnet var ett genomgående tema för hans intresse för arvsfaktorernas konstans. Det var väsentligt för hans fundamentala analys av kvantitativa egenskapers genetiska bakgrund och basen för hans växtförädlingsmetoder. N valde för övrigt samma tema för sin avskedsföreläsning 1938.

Som professor i ärftlighetslära byggde N upp en institution i Åkarp nära Alnarp och samlade där en stor skara forskarstuderande kring sig, bland dem G Turesson, O Tedin, J Rasmusson, A Müntzing och A Levan, samtliga senare professorer. Han verkade också för att ärftlighetsforskningen skulle tas upp vid andra lärosäten och önskade nya institutioner och organisationer där den genetiska forskningen kunde tillämpas i olika sammanhang.

1925 kallades N till chef för Sveriges utsädesförening, och han antog kallelsen sedan regeringen medgivit att chefskapet kunde förenas med professuren i ärftlighetslära. Som chef för föreningen ledde N också växtförädlingsarbetet med korn, och som ledare för kornförädlingen kvarstod han till 1942. Då N åter knöts till Svalöv flyttades Åkarpsinstitutionen dit och utsädesföreningen upplät lokaler, försöksfält och andra nödvändiga resurser för institutionens forskning. Föreläsningarna hölls dock alltjämt i Lund. Detta innebar att kopplingen mellan forskningen och dess tillämpning i växtförädling ånyo blev utomordentligt stark, något som var väsentligt för N.

N sökte ständigt vägar att snabbt utnyttja nya teoretiska rön i det praktiska förädlingsarbetet. När sålunda Muller och Stadier 1928 visade, att arvsanlag kunde fås att mutera med röntgenbestrålning, var N redo att i sitt förädlingsarbete med korn studera inducerade mutationer. Bland de erhållna produkterna framkom axtäta typer, erectoider, som ofta var stråstyvare än ursprungssorten och därför av praktiskt värde. För N var det kanske mest väsentligt att en serie av mutationer, som påverkade samma kvantitativa egenskap i korn, nedärvdes som olika varandra kompletterande arvsfaktorer. Dessa förhöll sig precis på samma sätt som de gensystem han hade påvisat i sin doktorsavhandling för spontant förekommande variation i vete och havre. Forskningarna fördes senare vidare av ett mutationsforskarteam kring N:s lärjunge Åke Gustafsson. N återvände till debatten om mutationsteorin från 1910-talet men med ett helt annat och djupare kunskapsunderlag. Bland språngvisa förändringar i arvsmassan fann forskarna också polyploidi, dvs förhöjt oftast fördubblat antal kromosomer. Normalt har växterna det dubbla grundtalet, hos korn t ex 2 X 7 = 14. Hos vete och havre fanns dock 6 X 7 = 42. Detta förhållande ledde till att N:s resultat från 1909 skulle kunna tolkas som en följd av hexaploidin hos vete och havre. Det var därför viktigt för N att han fann samma förhållanden hos det diploida kornet, vilket han hade lyckats visa med sina inducerade axtäthetsmutationer.

En höjning av kromosomtalet ansågs vara ett steg i utvecklingen mot mer konkurrenskraftiga former bland högre växter. N ville försöka utnyttja detta i förädlingsarbetet, och han lyckades skaffa resurser till en kromosomavdelning vid utsädesföreningen. Denna skulle ha till uppgift att framställa nya kromosomfördubblade former, bl a nya arthybrider och allopolyploider, och prova deras odlingsvärde. Kromosomavdelningens första föreståndare blev Müntzing, som hade framställt en art ur två andra med halva antalet kromosomer var.

Arbetena med polyploider ledde N fram till beslutet att försöka starta skogs- och fruktträdsförädling. Av en händelse fann N en jätteasp vid Bosjökloster i Skåne. Müntzing bestämde kromosomtalet på denna till 57 (3 X 19) istället för det normala 38 (2 X 19). Fyndet blev ett användbart argument för att bilda en förening för växtförädling av skogsträd. Dess institution byggdes upp på Ekebo intill Svalöv, och inom något år, 1936, påbörjades där arbetet med N:s kollega N Sylvén som ledare.

Också bland många äpplesorter fann N triploidi, och han började bygga upp ett material av äpple med olika kromosomtal. 1941 bildade han föreningen för förädling av fruktträd och kunde därefter börja organisera dess institution på Balsgård norr om Kristianstad. 1928 hade N verksamt bidragit till tillkomsten av institutionen för husdjursförädling vid Viad.

N intresserade sig också för människans ärftlighetsförhållanden och önskade att dessa skulle bearbetas forskningsmässigt. Han medverkade med kraft vid tillkomsten av statens rasbiologiska institut i Uppsala (1921). N försökte omsätta sina erfarenheter av korsningar som ger transgressiv klyvning, och han påpekade bl a att korsning mellan olika människoraser alltid är både nyttig och skadlig. Slutresultatet av raskorsningar beror sedan på om de positiva transgressionerna förmår fortplanta sig lika mycket eller mera än de negativa. N var övervägande emot raskorsning. Intressant i detta sammanhang är hans kontakt med religionshistorikern (bd 26). Deras överläggningar resulterade i en uppsats av denne om "folkvandringar" och därav betingad "rasblandning" följda av ett starkt kulturellt uppsving efter några generationer (Hereditas 1921). För N var det också klart att brytande av isolat, som innebar inavel i befolkningen, gav positivt resultat.

Som universitetslärare och institutionsföreståndare i Svalöv var N stimulerande och medryckande, som förskare visade han smittande intuition. Han kunde övertyga bidragsgivare och myndighetspersoner om hållbarheten i sina projekt, och han lyckades få igång många olika aktiviteter kring genetikens olika tillämpningar. N lyckades väcka intresse för genetiken och inte minst dess användning i växtförädlingen. I början av 1930-talet bekämpade han med stor kraft ett förslag om att förstatliga Sveriges utsädesförening. Det var utarbetat av bl a Per Edvin Sköld och hade nått ganska långt i riksdagens beslutsprocess innan N lyckades övertyga majoriteten av riksdagsledamöterna om att föreningen borde bevaras intakt.

N härstammade på både fäderne- och mödernesidan från bondesläkter, och han var fast förankrad vid jorden. För honom var det viktigt att utnyttja vetenskapliga rön för att lösa böndernas produktionsproblem. Han brukade hävda, att det var odlarna som ställde problemen för växtförädlarna och att det var de senares uppgift att lösa dem och ge jordbruket det odlingsmaterial som efterfrågades. N uppskattade den praktiska erfarenheten: "Jag har ännu aldrig haft ett samtal med en svensk bonde utan att lära mig något nytt." Hans insatser som teoretiker betraktades som mycket framstående: "Genom dessa banbrytande rent vetenskapliga forskningar har N på ett lysande sätt lagt den säkra grund, på vilken arbetet på förädling av kulturväxterna måste vila..." (LU:s äskande 1916 om en personlig professur för N).

I föräldrahemmet grundlades sannolikt N:s stora intresse för humaniora. Där umgicks bl a A U Bååth (bd 7) och Ola Hansson (bd 18). I läroverket läste N grekiska, och hans närmaste vän under studieåren var (bd 26). Deras ämnesområden var vitt skilda men kom dock att tangera varandra. På N:s mors sida fanns ett starkt intresse för musik och N var själv mycket musikalisk och spelade Grieg och Chopin på sin flygel eller lekte med egna fantasier. Familjen hade en egen orkester och musicerade gärna då hemmet besöktes av gästande forskare. Till N:s 70-årsdag stiftades Nilsson-Ehlefonden, som delar ut forskningsanslag genom FS. På 100-årsdagen av N:s födelse avtäcktes en minnessten över honom vid Skurups prästgård.

Författare

Arne Hagberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handl:ar efter N i LUB. Reseberättelse i StUB/VA. Brev från N i KB, LUB (bl a till C Furst, B Jönsson, S Murbeck, M P:son Nilsson o G Turesson), RA (till S Hedin o I Hellner) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Beobachtungen uber den Ein-fluss der dunklen Wärmestrahlen im Sonnenlicht auf die Organisation der Pflanzen (Botanisches Centralblatt, Bd 72, Cassel 1897, s 21-29). -Einiges uber die Biologie der schwedischen Surapfpflanzen (ibid, 76, 1898, s 914). Om de växtgeografiska och botaniska arbetena under Andrée-efterforskningsexpeditionen till Sibirien 1898 (Ymer, årg 19, 1899, Sthlm [1899-]1900, s 147157). Om våra vigtigare sädessorter, deras afkastning samt fördelar och olägenheter vid deras odling. Föredr vid Ystads landtbruksklubbs sammantr d 2 dec 1905. [Rubr.] Ystad 1906 [omsl]. 4:o. 12 s. Behofvet af att främja den inhemska klöfverfröodlingen. Föredr vid ... sammantr d 9 mars 1906 (Skaraborgs läns hushållningssällskaps tidning, 1906, Lidköping, s 605619). Något om sädesförädling (Svenska kalendern, årg 3, 1908, Upps ... 1907, s 243-247). Kreuzungsuntersuchungen an Hafer und Weizen. [1] 2. Lund 1909-11. 4:o. (LUÅ, N.F., afd 2 [Medicin samt matem o naturvetensk ämnen], bd 5 (= FSH, N.F., bd 20) [1909], nr 2, resp 7 (22) [1911], 6.) 1. Akad avh. 1909. 122 s. 2. 1911. 82 s. Viktigare framsteg under de senare åren med afseende på de teoretiska grundvalarna för växtförädlingen. Mendelismen o dess betydelse. Föredr vid S Södermanlands landtbruksklubbs andra föreläsningsserie i landtbruk d 2, 3 o 4 mars 1911. [Rubr.] Nyköping 1911 [omsl]. 24 s. Spontanes Wegfallen eines Farbenfaktors beim Hafer (Verhandlungen des Naturforschenden Vereines in Brunn, Bd 49, 1910, Brunn 1911, s 139156). Uber Entstehung scharf abwei-chender Merkmale aus Kreuzung gleichartiger Formen beim Weizen (Berichte der Deutschen botanischen Gesellschaft, Bd 29, 1911, Berlin, s 65-69). - Hafre. [Rubr.] Malmö 1912. 10 s. Sur les travaux de sélection du froment et de 1'avoine exécutés å Svalöf 19001912 (Institut international d'agriculture: Bureau des renseig-nements agricoles et des maladies des plantes, Bulletin mensuel des renseignements ..., Année 4, 1913, Roma, s 861-870; även sep, 12 s). -Utsädesföreningens arbete för mellersta och norra Sveriges växtodling, särskildt i fråga om hvete o hafre. Föredr vid Sveriges utsädesförenings extra sammantr under Landtbruksveckan i Stockholm d 2 april 1913 (Handlingar till Landtbruksveckan år 1913, Sthlm 1913, s 257281). Mendélisme et acclimatation (IV conférence internationale de génétique Paris, 1911, Comptes rendus et rapports, Paris 1913, 4:o, s 136157; även sep, 22 s, o resumé u å, 4 s: Acclimatation par recombinaison de facteurs mendéliens). Über die Winterwcizenarbeiten in Svalöf in denjahren 19001912 (Beiträge zur Pflanzenzucht, H 3, 1912, Berlin, s 6288). Spaltöffnungsstudien bei schwedischen Sumpfpflanzen. Lund & Leipzig (tr Lund) 1914. 57 s, 1 pl-bl. (LUÅ, 2:10 [1914], 6.) Vilka erfarenheter hava hittills vunnits rörande möjligheten av växters acklimatisering? Föredr vid ... sammantr d 18 maj 1914 (LA, Handlingar o tidskrift, årg 53, 1914, Sthlm, s 537-572). -Program pentru selectiunea gråului in Romänia. U o [1914]. 4:o. 31 s. (Analele Societatei nationale de agricultura, no. 1 [omsl].) Den modärna ärftlighetsläran och dess betydelse för växtodlingen. Bilaga till Förhandlingarna vid tredje landt-brukslärarekursen i Stockholm den 2227 sept. 1912. [Sthlm, tr] Linköping 1915. 82 s, 4 pl-bl. -Svalöfs Thulehvete II / Solhvete II (H. Nilsson-Ehle, E. Ljung & A. K. Eckerbom, Utvidgad höstsädesodling ..., Malmö 1917, s 613). Växtförädlingens betydelse för ökad brödsädesodling i Sverige (Det nya Sverige, årg 11, 1917, Sthlm, s 168 181). Ärftlighetsforskning och rationell växtförädling (Svensk tidskrift, årg 7, 1917, Sthlm, s 3345). Växtförädling genom korsningar (Vetenskapen och livet, årg [2,] 1917, Sthlm, s 313). Något om ärftlighetsvetenskapens praktiska och ekonomiska betydelse. Landskrona 1919. 13 s: [Undert.] (Tr som manuskr.) Behovet av ett svenskt rasbiologiskt institut (Hygienisk revy, årg 8, 1919, Lund, 4:o, s 45

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 18 juni 1915, nr 19, RA.

B Bergh, Några barndoms- o ungdomsminnen (Sveriges utsädesfören:s tidskr 1986, h 1); G Bonnier, H N 70 år (DN 11 febr 1943); H Frenning, Kompletteringar o rättelser till genealogiska arbeten (SoH 1953, s 243247); Å Gustafsson, minnesteckn över N (Levnadsteckn:ar över VA:s led:er, 10, 1968-74); dens, art:ar om N (SDS 3 o 6 april 1971); C Hallqvist, art om N (SMoK 5, 1949); N v Hofsten, H N 70 år (SvD 11 febr 1943); Inbjudn till med drsprom... [LU] 27 sept 1918 (1918); LUM 1939 (1940); A Muntzing, nekr över N (Minnestal i WS, ser från 1938, nr 3, 1953); P Möller, H N:s antavla (SoH 1953); G Olsson, H N gav forskaren vidgade fält o odlaren rikare skördar (Sveriges utsädesfören:s tidskr 1986, h 1); Svalöf 1886-1986. Research and re-sults in plant breeding (1986, särsk bidr av A Gustafsson, s 76-84, N Roll-Hansen, s 35-43, o E Åkerberg, s 9-34); Svalöf 18861986. Växtförädling under 100 år (1986, särsk bidr av G Andersson, s 726, B Bergh, s 91100 o G Olsson, s 5976 o 8390); Sveriges utsädesförems tidskr 1950, h 1, o 1973, s 179 o 159178; Å Åkerman, H N t (VSÅ 1950). Nekr:er över N bl a i DN o SvD 30 dec 1949.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Herman Nilsson-Ehle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8107, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Hagberg), hämtad 2018-11-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8107
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Herman Nilsson-Ehle, urn:sbl:8107, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arne Hagberg), hämtad 2018-11-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se