Meriter

2 Nordenskjöld, August, bror till N 1, f 6 febr 1754 i Sibbo, Nyland, d 10 febr 1792 i Freetown, Sierra Leone (Sv biogr lex). Inskr vid Åbo akad 15 okt 70, försvarade en avh i mineralogi 6 juli 72, genomgick förhör i "lagfarenheten o dess grundvetenskaper" 28 sept 72, erhöll akad testimonium 12 okt 72, allt vid Åbo akad, auskultant i bergskoll 3 febr 73, eo kanslist där 1 mars 73, förordn att ha tillsyn över arbetet vid Slädekärrs o Nötö silver- o koppargruvor, Tösse o Tydje, Älvsb, 5 juli 73, geschworner i bergskoll senast april 76, proberare där 11 mars 78–maj 82 (tjänstl från juni 79; k beslut 21 maj 79 o 3 april 82), bergshauptman i Finland med survivance på lönen efter bergmästaren Magnus Linder (bd 23, s 392) 18 maj 82, medarb i Aftonbladet 84. Mineralog, alkemist.

G 23 jan 1779 i Sthlm, Nik, m Anna Charlotta Ekholm, f 2 april 1756 där, ibid, d 9 mars 1800 i Nykyrko, Åbo o Björneb, dtr till bokauktionsnotarien Erik E (bd 12) o Adriana Lovisa Briant.

Biografi

N inskrevs som sextonåring vid Åbo akademi. Hans studier där ägnades naturvetenskapen, främst kemi och mineralogi. Redan efter t vå år kunde han försvara en avhandling för prof P A Gadd (bd 16) om "tennets och dess malmers beskaffenhet". Året därpå, 1773, knöts han till bergskollegium, där han redan s å fick i uppdrag att under bergmästare S G Hermelins (bd 18) inseende granska arbetena vid gruvor i Dalsland; han författade en redogörelse för sin verksamhet och ingav förslag till förbättringar i driften. Kort därpå Fick han lära sig proberar-konsten. Kollegiets uppskattning av N tog sig uttryck i att han 1778 utsågs till innehavare av den ledigblivna proberarsysslan. N:s intresse för bergsvetenskapen markerades av att han s å författade och i Åbo utgav arbetet Bergs-kunskapen i hela dess vidd.

N kom tidigt att spela en betydande roll i de kretsar som under 1770- och 1780-talen påverkades av Swedenborg. I Sthlm var han en flitig deltagare i den swedenborgska moderförsamlingens sammankomster. Inom den centrala kretsen där ivrade han för utgivande och spridande av lärofaderns skrifter, i synnerhet till England och Frankrike. I skisser till en kyrkoordning för "den nya församlingen" förde han bl a fram åsikter om äktenskapet. Ett rätt sådant förutsatte att makarna tillhörde Nya Jerusalems kyrka.

N påverkades emellertid snart av det intresse för ockultism och mysticism som kom att prägla swedenborgska kretsar särskilt i Sthlm. Han deltog i andeskådningar med C A Plommenfelt och H G Ulfvenklou. Genom förbindelser i högadeln fick han även tillträde till hovkretsarna och kungahuset, där Gustav III och i synnerhet hertig Karl hyste samma intressen.

När J G Halldin (bd 13), som anslutit sig till swedenborgarna, 1784 startade Aftonbladet, återfinns N där som medarbetare. Tidningen var från början närmast regeringsvänlig, men den religiöst fanatiske Halldin utnyttjade sitt redaktörskap till att göra den till ett organ för swedenborgarna. Aftonbladets långt gående religiösa förkunnelse ledde emellertid till att det redan s å fick läggas ned. Den extrema propagandan fortsattes därefter av det Exegetiska och philantropiska sällskapet, som 1786 grundats av N:s yngste bror Carl Fredrik (N 3), och där även N var en flitig deltagare. Följande år lade N fram ett förslag till omorganisation av sammanslutningen. Genom Kellgrens dikt Man äger ej snille för det man är galen utsattes N för ett svidande angrepp. Det skulle senare föranleda Carl Fredrik att 1796 i Tyskland publicera en smädeskrift mot Kellgren som ett försvar för N.

N:s religiösa tro fick honom även att ingripa i den aktuella debatten om religionsfrihet och tryckfrihet. Under 1786 års oroliga riksdag gjorde han ett uppmärksammat inlägg, som i viss mån var i linje med Gustav III:s lagstiftning på området. N riktade skarp kritik mot 1766 års av fysiokraterna inspirerade tryckfrihetsförordning (Nyman).

N:s bana kom att gå i en annan riktning än den målmedvetna och realistiska, som han först följt. Han utvecklades till en fantasifull alkemist, fängslad av eldens påverkan på metall och metallförvandlingens mirakel. Säkerligen har han härvid påverkats av anförvanters intresse för alkemin – både fadern och farbrodern Magnus Otto Nordenberg hade ägnat sig åt vidlyftiga spekulationer härom. För N:s del var alkemin detsamma som guldmakeri. Han kom härmed till slut i stora svårigheter, mötte motgångar och råkade i konflikter.

Det är tydligt att N:s intresse för alkemi och guldmakeri ägde ett samband med den N:ska familjens tro på Swedenborgs religiösa läror. Med en tolkning av läromästarens korrespondenslära sökte N – i likhet med flera andra – skapa en förbindelse mellan religiös tro och kemiska forskningar. Eldens återverkningar på metaller skulle kunna skapa guld. Guldet kan genom eld förändras och förädlas. N hoppades att en obegränsad framställning av vanligt rött guld skulle bringa nytta för fäderneslandet samt gagna "den nya församlingen". Även ett ännu högre mål kunde nås: penningtyranniet skulle förstöras. Guld, silver och ädla stenar skulle upphöra att vara världens avgudar och tyranner. En ringa kvantitet av "på detta sätt förädlat guld är redan tillräckligt för att äga all världens rikedom, och en universal medicin för all världens sjuka, ty man kan lätt föröka det såväl till vikt som ädelhet, och det in infinitum" (Sv biogr lex, s 389). N förväntade sig att på en gång kunna lösa ett vetenskapligt problem och åstadkomma en stor social reform (Arppe).

Hoppet att inom alkemin kunna finna den stora hemligheten med det röda guldets förvandling till ett instrument – en de vises sten – för guldmakeri föranledde N att 1779 bege sig till London. Han hade av bergskollegiet och kungen ursprungligen erhållit permission för resor till "ungerska och hartziske bergverken" (kolhs prot 11 maj 1779) men for i stället till England. I London blev han bekant med en förmögen läkare, Gumpertz Levison, även han swedenborgare. N lyckades intressera honom för alkemi och guldmakeri. Medan N författade en traktat, kallad System över alkemin, som han fick översatt till engelska och började trycka, reste Levison till Sthlm för att erbjuda Gustav III den stora hemlighet som N ansåg sig vara på väg att upptäcka på guldmakeriets område. Han medförde ett brev från N till kungen (F 422, UUB; tr Sturzen-Becker). Levison lyckades utverka en audiens, vid vilken även J Liljencrants (bd 23) var närvarande (Ehrensvärd). Kungen hade vid denna tid blivit intresserad frimurare och gripen även av de i denna orden hyllade swedenborgska tankarna; uppenbarligen hade han redan i sådant sammanhang mött N.

Gustav III avvisade ej det erbjudande som Levison framförde. För säkerhets skull inhämtade dock kungen upplysningar om N:s förmåga på alkemins område – och fick positiva sådana av C A Plommenfelt. N fick anvisning att snarast återvända till Sverige; han lovades ett betydande penninganslag samt en lokal – slutligen på Drottningholm – för sina experiment.

N.s bana som guldmakare blev törnbeströdd. Bergskollegiet fick snart kännedom om hans nya verksamhet och begärde att han skulle återgå till sina uppgifter i kollegiet. Trots energiskt arbete lyckades ej N:s kemiska experiment. Han måste söka förlängd tjänstledighet. Endast på Gustav III:s tillskyndan kunde detta utverkas för ytterligare två år. N var emellertid missnöjd med sin ställning och anhöll hos kungen om tjänsten som bergmästare i Finland efter den åldrige Magnus Linder. 1782 utnämndes han till bergshauptman där och kunde nu – mera oberoende av bergskollegiet – bege sig till Finland under förbättrade ekonomiska omständigheter. Hans äldre bror Otto Hindric (N 1) meddelade brodern Adolph Gustaf (s 249) att "vinden ligger i seglen för bror August".

Tillvaron blev emellertid snart bekymmersam. Så länge Linder levde uppbar han bergmästarlönen. N fick visserligen anslag för de alkemiska experiment som han bedrev i Nystad men måste likväl skuldsätta sig. Bergskollegiet var ofta kritiskt mot hans verksamhet. Till sist blev den ekonomiska katastrofen ett faktum. Han nödgades 1787 cedera bonis. Gustav III beviljade dock N ny permission på två år för utrikes resa med bibehållen lön. Samtidigt hade kungen berett sin guldmakare möjlighet att i hemlighet på Drottningholm fortsätta med sina försök, och ett laboratorium byggdes där. N råkade emellertid i fullständigt beroende av ståthållaren på slottet A F Munck (bd 25), vars intresse för alkemi och mystisk spekulation var djupt. För att fullständigt bevara hemligheten om sin verksamhet gick N under namnet "lackeraren Granberg" och hans medhjälpare Bergklint kallades "vagnmakar Knutsson" (Sv biogr lex, s 394).

Efter ett år lyckades N frigöra sig från Munck och utverka pass för att åter resa till England. Där sammanträffade han med swedenborgaren C B Wadström, som redan tidigare visat sig vara en vän i nöden. Tillsammans arbetade de för att förverkliga en av Gustav III gillad plan på att grunda en sv koloni på Afrikas västkust, tidigare utan framgång förfäktad av N:s äldre bror Ulrik. En tryckt inbjudan att ansluta sig till projektet undertecknades bl a av de båda svenskarna. Den innehöll detaljerade anvisningar för kolonins förvaltning. Företaget återgick på swedenborgska tankar om kampen mot slaveriet, och kolonin skulle förbehållas medlemmar av Nya Jerusalems kyrka. Då planerna ej omedelbart kunde förverkligas reste N åter till Sverige. Han användes av kungen som kurir mellan Karlskrona och flottan i Finska viken och för andra uppdrag. N sökte även förmedla ekonomiskt stöd åt Sverige i kriget mot Ryssland (Blomstedt). Till sist kunde han åter bege sig till England, där han accepterade ett erbjudande att delta i en engelsk expedition för att upprätta en koloni vid Sierra Leone; han skulle medverka som mineralog och geolog. 10 jan 1792 avseglade han från Bristol. I Västafrika mötte N nya svårigheter. Han ger i brev uttryck åt sin djupa indignation över slavhandeln. En månad efter avresan från England dukade han under för det hårda klimatet.

Under ett av sina sista levnadsår hann N offentliggöra ett märkligt uttryck för sina swedenborgska tankar: Församlingsformen uti det Nya Jerusalem (1790). Skriften trycktes under hans författarnamn, med tilllägget "Jesu Christi ringaste tjenare". N angav här riktlinjer för ett lyckligt samhälle. Han hade ej undgått påverkan av den franska revolution som just inletts.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Skrifter om alkemi samt brev från o till N mm i Frugårdsarkivet, Hfors UB. Ms om alkemi även i UUB.- Brev från N i RA o UUB (bla till A G Nordenskjöld).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försök til en chemisk ocn metallurgisk afliandling om tennets och dess malmers beskaffenhet. [Akad avh, preses P A Gadd.] Sthlm och Åbo [1772]. 4:o. 46 s. – Bergs-kunskapen i hela dess vidd, innefattas i följande vettenskaper och konster. [Rubr.] Åbo 1778. 4:o. 8 s. [Anon.] – A plain system of alchymy. London 1779. 4:o. X s, s 11–16*. [Dedik.] – Plan for a free community upon the coast of Africa, under the protcction of Great Britain; but intirely inde-pendent of all European laws and governments. With an invitation, under certain conditions, to all persons desirous of partaking the benefits thereof. London 1789. 4:o. XIV, 51 s. [Undert; tills med C B Wadström, C Barrel, J G Simpson.j – Det borgerliga samhällets systeme. [Rubr.] [London 1789.] Patentfol. (1) s. [Anon.] – An address to the true members of the New Jerusalem Church, revealed by the Lord in the writings of Emanuel Swedenborg, who sincerely wish to separate themselves both internally and externally from the old church. [Rubr.] [London 1789?] Fol. 3 s. [Undert 26 maj 1789.] – Församlings formen uti det Nya Jerusalem. Khvn 1790. 4:o. (8), 52 s, 3 tab. – Til Hans majestet. [Rubr.] U o o å [Khvn 1790?] 4:o. (2) s. [Undert.] – Menneskeliga och medborgerliga rättigheter. [Rubr.] [Khvn 1792.] 4:o. 4 s. [Anon.] – Öfversättning och utdrag af Hamburger historiska och politiska magazin. [Rubr.] [Khvn 1792.] 4:o. 4 s. [Anon.] – Underrättning för et lands invånare til vinnande af rätt, frihet, sällhet och säkerhet. [Rubr.] [Khvn 1792.]

4 s. [Anon.] – Brev o brevutdrag i Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, bd 1–2, Gbg 1864, o Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk, h 16. A E Arppe, Anteckningar om finska alkemister Hfors 1870; medarb i Aftonbladet, en vecko-skrift af et sälskap i Stockholm, 1784, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Bergskoll, Huvudarkivet A 1:160–161, 170–171 o 178 (prot 1773–82) o E IV:295 (brev o suppliker 1773); Biographica, RA. X 240 (anteckn:ar ang N:s kvarlåtenskap i Sierra Leone), UUB.

C J L Almquist, Anekdoter såsom bidrag till guldmakeriets hist (1867); R Ambjörnsson, Det okända landet: tre studier om sv utopister (1981); A E Arppe, Anteckn:ar om finska alkemister (Bidr till känned af Finlands natur o folk, 16, 1870); Bergskoll; Y Blomstedt, Johan Albrecht Ehren-ström (1966); S Boberg, Gustav III o tryckfriheten (1951); E W Dahlgren, Carl Bernhard Wad-ström (NTBB 1915);J R Danielson Kalmari, Stats-o samhällsliv i Finland under gustavianska tiden, 1 (1925); G J Ehrensvärd, Dagboksanteckn:ar ..., 2 (1878); O Holmberg, Leopold under Gustaf IV Adolf (1962); A Kjellén, Kellgrens Ljusets fiender oden^samtida pol situationen (Saml 1941); V Lagus, Åbo akad:s studentmatr, 2 (1895); M Lamm, Upplysn:tidens romantik, 2 (1920); H Lenhammar, Tolerans o bekännelsetvång (1966); S Lindroth, VA:s hist 1:1 (1967); E Nyman, In-dragmmakt o tryckfrihet 1785–1810 (1963); Odhner, 2 (1896); O P Sturzen-Becker, Gustaf den tredjes guldmakare (Sv månadsskr för fri forskn o allm bildn 1864); R Sundelin, Sweden-borgianismens hist i Sverige under förra årh (1886); Sv biogr lex, N F, 7 (1875–77); C B Wadström, An Essay on Colonization (London 1794–95).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Nordenskjöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8241, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8241
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Nordenskjöld, urn:sbl:8241, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-11-08.