Meriter

Nordström, Anders Jacobsson, f 24 juni 1742 (mtl 1820), d 27 juli 1821 i Sthlm, Klara. Boktryckargesäll hos Peter Hesselberg, Sthlm, 65, drev boktryckeri tills med L Wennberg 69–72, medl i Boktryckeri-soc 69, erhöll förnyat tillstånd till eget boktryckeri 26 mars 73, erhöll privilegium på stilgjuteri I7 jan 82, sålde tryckeriet 12juni (K M:ts tillstånd 26 juli) 09.

G 15 okt 1769 i Sthlm, Klara, m Ebba Margareta Thunia, f omkr 1745 (faderns bouppt), d 6 mars 1808 i Sthlm, Klara, dtr till lärftkrämaren Hindric Thunius o Greta Christiana Lindbom.

Biografi

Faktorn Lars Wennberg, som ansökt om privilegium på eget tryckeri redan 1764, erhöll inte sådant förrän han 1769 trätt i bolag med konstförvanten N. Tryckerifirman Wennberg & N fick under sin verksamhetstid uppleva en högkonjunktur för små snabbt producerade politiska broschyrer i hattarnas och mössornas pennfejder under riksdagarna 1769–70 och 1771–72 (Bring 1956).

Bolaget upplöstes 1772 och N fortsatte i egen regi. Han förvärvade 1787 P G Brodins två tryckerier: Anders Holmerus' och Carl Stolpes. Den senare hade börjat som gesäll och kompanjon hos Petter Jöransson Nyström, vilken blivit ägare av H Keysers (bd 21, s 108) stora tryckeri genom äktenskap med änkan till dennes efterträdare. Stolpes tryckbeteckning möter tidigt i böcker upptagna i N:s förlagskataloger, varför det förefaller troligt, att han övertagit åtminstone delar av Stolpes lager omedelbart efter dennes död 1783. Holmerus' del av det brodinska förvärvet sålde N redan 1790 till Karlskronas boktryckare Carl Fromhold Svinhufvud. Det Nyström-Stolpeska tryckeriet skänkte N 1794 till sin son Henrik. N fortsatte att driva sitt tryckeri till 1809, då han sålde det till sin blivande svärson grosshandlaren Olof Grahn.

En karakteristik av N:s omfångsrika produktion tar lämpligen sin utgångspunkt i de förlagskataloger som utgavs 1801–02. Katalogerna, som är uppdelade på tio avdelningar, har till sitt innehåll en omisskännlig karaktär av populärlitteratur med en mycket stor andel översättningar. Dessa är inom teologi främst från danska och engelska vid sidan av populära tyska betraktelser, ej sällan av polemisk art, t ex Albrecht v Hallers jämförelse mellan fritänkeriet och den uppenbarade religionen (1782).

Något som inte satt spår i lagerkatalogerna är det envetna – och modiga – stöd N 1787 gav sekteristiska rörelser och swedenborgarnas försök att mot konsistoriets krav på censur trycka mästarens skrifter. Det började med "den predikande pigan Karin Pehrsdotter" på Södermalm (Staf), om vilken N tryckte en Kort underrättelse 1773. Konsistoriet yrkade på indragning och åtal, men Gustav III lät saken bero med beslag.

I juni 1775 började köpmannen Friedrich Kahl anonymt utge tidningen Stockholms Dageligt Godt. Den blev snart ett organ för väckelsen, som uppväckte de renlärigas ovilja. I aug förmådde konsistoriet P Hesselberg att upphöra med tryckningen, men Kahl vände sig då till N. För en artikel Om masquerader, operor och comedier (9 dec 1775) åtalades N och dömdes till 200 dlrs böter för brott mot censurbestämmelserna. Det egentliga skälet var dock ett annat; justitiekanslern J W Liliestråle (bd 23) anade ett angrepp på kungens nöjeslystnad. Häröver ironiserade N i sitt överklagande till Svea hovrätt, som likväl fastställde domen 1 juli 1776. När N överklagade till K M:t, dröjde hovrätten med sitt yttrande i elva år, i vilket den vidhöll sin ståndpunkt, som K M:t biträdde (Boberg).

N hade då blivit aktuell i ett nytt censurmål, föranlett av de tryck han utfört för bröderna A och C F Nordenskjöld (s 258, 261), filantropen Carl Bernhard Wadström och publicisten J G Halldin (bd 18). I juni 1787 tryckte N första häftet av deras publikation Samlingar för philantroper med utdrag ur Swedenborgs brev och skrifter, utan att texterna inlämnats för censur. Underlåtenheten påtalades av konsistoriet, och N åtalades den 12 juli. Det var först fem dagar därefter som hovrätten avlämnade sitt yttrande över den överklagade domen från 1776.

Rättegången mot N inleddes den 2 aug, och därpå följde en av honom envetet genomförd förhalning med olika uppskovsyrkanden. Han hävdade bl a att han inte kunde gå i svaromål förrän hans garant Wadström hörts, men denne hade lämnat landet redan 30 april. Den tid man vann utnyttjades att trycka färdigt de övriga delarna, varom Wadström överenskommit med N. Det stod klart att det första häftet skulle fällas. Om de övriga häftena kommit ut, innan dom föll, skulle de inte kunna åtalas för något upprepat brott. Därför försågs dessa med titelblad som visade att de ingick som delar i Samlingar för philantroper. Planen lyckades; när konsistoriet väckte ny process i okt, klarade sig N genom att visa att den åtalade skriften Om nya Jerusalem var identisk med nr 4 av Samlingar, för vilka han redan straffats. Om N ånyo blivit fälld skulle han ha inspärrats på tio år och förlorat sina boktryckerirättigheter (Boberg).

N bidrog också med inlägg i samhällsdebatten, bl a genom att 1770 trycka kanslisten J Hallströms (bd 18, s 61) brännbara bidrag i fråga om ofrälses rätt till högre ämbeten (Bring 1956). Wennberg & N blev även indragna i andra processer, bl a när de vägrat uppge författaren till den Politiske Eqvilibristen, ett svar på hattpolitikern Arvid Bernhard Virgins inlägg i författningsfrågan, En patriots tankar, med 20-talet tryckta bidrag 1769–71.

Bland historiska arbeten av betydelse tryckte N den första översättningen till svenska av Voltaires Karl XII i Carl Leonard Stålhammars version 1785. Volymen inleds enligt tidens sed med en subskribentförteckning, som i stället för de vanliga notabiliteterna av adel på få undantag när upptar hantverkare och arbetare. Om detta inte är ett ironiskt spratt av N – och det vore väl magstarkt – är det ännu en illustration till N:s folkliga framtoning som förläggare. En historisk bästsäljare var S Lagerbrings (bd 22) Sammandrag af Swea Rikes historia, där N delade tryckningen av andra upplagan med Hesselberg (1772–92); av huvudverket Svea Rikes historia tryckte N endast den femte och sista delen (1786–87).

De två mest betydande av seklets sv reseskildringar trycktes av N: Anders Sparrmans Resa til Goda Hoppsudden ... första delen 1772–76 och Jacob Jonas Björnståhls Resa til Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland, Holland, Ängland, Turkiet, och Grekland efter Dess död utg af C C Gjörwell, som utkom i fyra band 1780–84. N har också svarat för tryckningen av huvuddelen av Daniel Djurbergs liksom några postuma upplagor av Erik Tunelds många band av Sveriges geografi.

Flera banbrytande samlingsverk bland sv biografiska uppslagsböcker har N förmedlat till trycket, bl a det första större herdaminnet, Södermanlandsdelen av Strängnäs stift av Nils Aurelius (1785), liksom det första större sv biografiska uppslagsverket, Georg Gezelius' Försök til et biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske män, vars del 1 trycktes 1778. N har också producerat den sv översättningen av Ludvig Holbergs Namnkunniga damers lefwerne i tre delar (1781–83).

Utgivningens praktiska syften belyses också av N:s förlagskatalogers avdelningar för medicin, ekonomi och hushållsböcker med råd i boskapsskötsel, lanthushållning, hästläkekonst och knep mot missväxt. För sina fascinerande kopparstick av olika nätutläggningar förtjänar Jakob Gabriel Gyllenborgs Afhandling om insjöfisket i riket att nämnas; den utgavs av Wennberg & N redan 1770 och var till salu genom de flesta av förlagskatalogerna. Anna Maria Rückersköld står för en rad kokböcker, och med särskilt företal av N utgavs Magnus Orrelius' alltjämt av museifolk som oumbärlig ansedda Svenskt köpmans- och materiallexicon innehållande beskrifning på alla handels-varor (1797).

Lexika och skolböcker utgjorde enligt Gjönvell "bokhandelns metaller", och N försummade inte dessa kategorier. Sin största insats på detta område gjorde han då han 1784–86 på eget förlag tryckte Jacob Björkegrens Dictionnaire francuois-suédois et suédois-francuois med en tredje del 1794 av B Nyström, ett stort företag om inalles ca 1 800 s. Inte lika omfångsrik men i gengäld tryckt i fyra upplagor var Carl Stridsbergs franska grammatik.

Redan 1774 inledde N sin utgivning av skolböcker genom att hos kanslikollegium anhålla om 20 års privilegium på en av honom med nya träsnitt efter Nürnbergutgåvan 1745 försedd upplaga av Amos Co-menius' Orbis sensualium pictus eller den synliga werlden på latin, svenska och fransyska, som utkom 1775 och försvarade sin 150-åriga originalitet med en ny upplaga 1796, likaledes tryckt av N. Den mest bekanta av N:s skolböcker torde vara "Regnérs begrepp", dvs Gustaf Regnérs Första begreppen af de nödigaste wetenskaperne, vars första tre upplagor trycktes av N 1780, 1793 och 1800.

Latin är sällsynt i N:s produktion, men två mycket omfångsrika editioner förtjänar omnämnande. Inte mindre än 884 s omfattar Håkan Sjögrens Lexicon manuale Latino-Svecanum (1775). Typografin var krävande genom den ständiga växlingen mellan latinets antikva och svenskans fraktur och var avsevärt överlägsen följande upplagor tryckta i Växjö. "På uppläggarens bekostnad" tryckte N 1792 i tre delar om inalles över 700 s Vergilius' Opera med svenska anmärkningar av Carl Åkerman.

Från N:s tryckeri har även utgått matematiska räkneböcker och allehanda omvandlingstabeller som krävde bemästrandet av omfattande sättningsuppgifter i upp till fyra kolumner. Han har också tillhandahållit blanketter såsom hyreskontrakt och "Prästebevis eller Prästebeskeds formulairer".

I N:s produktion ingick också romaner, teaterpjäser och vitterhet. Romanerna uppgår i katalogerna till något över 20 och är främst från franska, engelska och tyska översatta "kärlekshändelser", riddarhistorier och "komiska romaner". Teaterpjäser domineras av översättningar från franska, men här möter oftare än i andra ämnesgrupper sv original av Altén, Envallsson och Flintberg, ofta publicerade i direkt anslutning till urpremiären på Ericsberg eller K mindre teatern. Så som uruppförandet i Paris 1774 förelåg Slafhandlaren i Smirne av S R N Chamfort i sv översättning och N:s tryck.

Några av seklets mest berömda diktutgåvor bär också N:s signatur. Första självständiga editionen i bokform av Gustaf Philip Creutz' Atis och Camilla med de båda amorinerna på det kopparstuckna titelbladet av Erik Åkerland bär N:s namn och uppvisar en elegant och smakfull typografi i antikvastil. Olof v Dalins Poetiska arbeten trycktes av N i två delar 1782–83 med Dalins porträtt, kopparstick och vinjetter av J F Martin och J Gillberg jämte talrika träsnittsornament. Utstyrsel och typografi har tillförsäkrat denna edition en välförtjänt rangplats bland seklets vackraste böcker på svenska. N framstår här som en värdig efterträdare till H Fougt (bd 16).

N:s ställning som ledande boktryckare i det slutande 1700-talet styrks också av att det var hans officin som Carl Michael Bellman oftast anlitade i de inte särskilt många fall, då hans tillfällesdikter trycktes i separa- ta upplagor. N tryckte tillsammans med Wennberg en upplaga av Gustav III:s tal 21 aug 1772 och endast några dagar därefter Bellmans vackra och populära hyllning till kungen: Så lyser din krona. 1788 bär Kampevisan över segern vid Högland 17 juli N:s impressum, och följdriktigt har han också tryckt Bellmans långa och smärtfyllda sorgetal i augustiorden 6 juni 1792 över kungens död och minne.

I 1700-talets boktryckerihistoria går svårigheten att skaffa erforderligt typmaterial som en röd tråd. Ständigt måste boktryckarna anhålla om befrielse från tull för import utifrån, och väntetiderna var långa. Försök att göra landet självförsörjande med såväl stilskärning som typgjutning uppmuntrades av kanslikollegium och bevakades av Boktryckar-societeten, men behovet kunde aldrig täckas. 1781 ansökte N om privilegium för det stilgjuteri som han anlagt två år tidigare. Ansökan åtföljdes av stilprov och intyg från Boktryckar-societeten och fyra boktryckare i landsorten. De tillstyrkte privilegiet men med vissa reservationer. K M:t tog i sitt positiva beslut 1782 fasta på N:s erbjudande i ansökan att under tio års tid framställa fyra "stilstorlekar" om året. I ett prov från dec 1787 uppvisades på 18 blad 31 olika snitt och grader. Ett nytt stilprov från maj 1795 omfattade 24 blad med 53 stilsorter. 1788 hade N hos kanslikollegium anhållit om att få utbyta en del av sitt återstående åtagande mot att tillgodose universitetens önskemål om nya orientaliska typer, varvid på grund av ökad svårighetsgrad det arabiska stilgarnityret skulle motsvara sex, det hebreiska fem och det grekiska fyra av de vanliga stilsorter som återstod.

Mätt med stilskärningens internationella mått ter sig denna N:s produktion sensationell i omfång och snabbhet. Förklaringen är att han på något sätt skaffat sig tillgång till de stilar som H Fougt importerat från England i Isaac Moores version av John Baskervilles typsnitt, en elegant övergångsform mellan renässansens Garamond och nyklassicismens nyantikva av Didot och Bodoni. Fougt har icke sammanställt något typprov, men Moores unika specimen återger hans bokstavsformer i såväl antikva som kursiv i elva grader. Tio av dem finns i N:s typprov 1795 men blandade med stilvidriga ersättningsbokstäver och kopior.

Fougts stilgjuteri inventerades i minsta detalj i bouppteckning 1783 (Lindberg 1983). Med synnerligen små avvikelser återkommer instrumenten och deras ordningsföljd i stilgjutaren Carl Fredric Marquards bouppteckning 1809 (Bengtsson 1956). Rubriken upplyser att Marquard förvärvat stilgjuteriet efter "afledne stylgjutaren Främbecke" 1800. Georg Fredrik Fremke (Frambech, Främbecke) var stilgjutarmästare hos K boktryckaren Elsa Fougt (mtl 1790). Fremke har förfogat över ett komplett stilgjuteri, vilket bouppteckningen efter honom 1800 bestyrker. Innehållet är nästan ordagrant detsamma som i Fougts 1783 och Marquards 1809. Det var tack vare Fougts import och Fremkes praktik som N kunnat framställa sina typer så snabbt och i så stor omfattning som hans typprov visar. Uppgiften (Klemming-Nordin) att N skulle sålt sitt stilgjuteri till Marquard har intet stöd i kanslikollegiums boktryckerihandlingar. Först med bröderna Lindh (bd 23) och P A Norstedt & söner introducerades en inhemsk praktiskt fungerande framställning av trycktyper.

N:s bokproduktion har fått en tilltalande utformning med bruket av schatterade versaler av nederländaren J F Rosarts snitt på titelbladen omväxlande med Moores kursiver och författarnamnet i Breitkopfs skrivstil. Som typograf är N lika tilltagsen som Fougt, men han når ej dennes smaksäkra formgivning även om han ej står tillbaka för någon av sina övriga yrkesbröder.

N verkade som boktryckare i Sthlm i fyrtio år och har spelat en betydligt större roll än vad vanligen tillmätts honom. Han har tryckt fler skrifter än någon annan samtida i landet, och huvuddelen av hans produktion faller inom tio ämnesområden och omfattar inalles 1 310 titlar.

Karakteristiken "mest romaner" om N:s utgivning (Schück, 2, s 328) är alltför summarisk och direkt missvisande. Orsaken är helt visst att N till skillnad från de flesta yrkesbröder inte säkrat sin produktion till någon statlig – väl dokumenterad – institution för att därigenom erhålla centrala och spektakulära uppdrag. Däremot har han haft nära förbindelse med en privat "institution", C C Gjörwell (bd 17). Av dennes 313 boktitlar är 100 förenade med N. Åtskilliga av de historiska, geografiska och skönlitterära verk som Gjörwell publicerade återkommer regelbundet i de åtta förlagskataloger som N ensam utgav 1783–99 och de två han tryckte tillsammans med sin son Henrik Andersson N 1801-02.

Författare

Sten G Lindberg

Källor och litteratur

Källor o UU: Kanslikoll E XIII:10 o 13 (skriv:er från Boktryckeri-soc resp boktryckare 1770–99), RA. Mtl, Klara nedre, 1780, 1820, Klara övre 1820 (H Nordström), Katarina norra 1790 (G F Främbecke); Taxeringslängder, Klara nedre, kv Svalan 1772–1780, d:o kv Lon 1781–1796, Katarina, kv Nedre Glasbruket 1805 (C F Mar-quard); Sthlms stads förmyndarekammare E Ila 1:2: 197 (bouppt efter H Thunius), 265 (H Fougt), 334 (G F Fremke), 368 (C F Marquard), allt i SSA. U 49b (C M Carlander, Pseudonymer); Sv nationalbibliogr 1700-1829 (databas), KB.

R Ambjörnsson, "Guds Republique". En utopi från 1789 (Lychnos 1975–76); C M Bellman, Skrifter. Standarduppl, 7–12 (1938–74); B Bengtsson, Sv stilgjuteri före år 1700 (1956); S Boberg, Gustav III o tryckfriheten (1951); G Bodman, August Nordenskiöld, en Gustav III:s alkemist (Lychnos 1943); S E Bring, C G Warmholtz' o Louis De Geers bibi på Cbristineholm (Lychnos-bibl, 3, 1941); dens, Jonas Hallströms "En adelsmans tankar" o "Den gräfwande embetsmannen" (NTBB 1956); dens, Rättegångshandkar (Sv boklex 1700-1829, 1, 1958); bröllopsdikt till Ebba Margareta Thunia o A N 15 okt 1769; A Burius, Ömhet om friheten. Studier i frihetstidens censurpolitik (1984); E Crous, Die Schrift-giessereien in Berlin von Thurneyssen bis Unger (Berlin 1928); R Du Rietz, Gastronomisk spegel. Hist översikt jämte förteckn (1953); C R Gardberg, Boktrycket i Finland, 2–3 (1957–75); C C Gjörwell, En sthlmskrönika 1757–78, ed O Sylwan (1920); E Hammar, L'enseignement du francuais en Suéde jusqu'en 1807. Méthodes et manuels (1980); K Johannisson, Magnetisörernas tid. Den animala magnetismen i Sverige (Lychnos-bibl, 25, 1974); J V Johansson, Försvar för boksamlaren (1943); G E Klemming oj G Nordin, Sv boktryckeri-hist 1483-1883 (1883; omtr 1983); M Lamm, Upplysn:tidens romantik, 2 (1920; omtr 1981); H Lenhammar, Tolerans o bekännelsetvång. Studier i den sv swedenborgianismen 1765 - 1795 (1966); G Lext, Bok o samhälle i Gbg 1720–1809 (1950); S G Lindberg, John Basker-ville o Henric Fougt (Biblis 1958); dens, Henrik Fougt – Linnélärjungen som blev vårt 1700-tals främste typograf (SLSÅ 1979-81); dens, Boktryckaren Henrik Fougts stilgjuteri 1775–1782 (Daedalus 1983); S Lindroth, Sv lärdomshist, 4 (1981); G Sahlin, Författarrollens förändr o det litterära systemet 1770-1795 (1989); H Schück, Den sv förlagsbokhandelns hist, 2 (1923), s 14, 129 f, 328; N Staf, Den predikande pigan (Sthlms julbok 1941); R Sundelin, Swedenborgianismens hist i Sverige under förra årh (1886); O Sylwan, Sv pressens hist till statshvälfningen 1772 (1896); Verser afsjungna på ... AJ N:s 74:e födelsedag24 juni 1816; B Åhlén, Ord mot ordningen. Farliga skner, bokbål o kättarprocesser i sv censurhist (1986).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders J Nordström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten G Lindberg), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8323
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders J Nordström, urn:sbl:8323, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten G Lindberg), hämtad 2024-04-23.