Meriter

Nyholm, Erik August, 2 juli 1894 i Nora, Vnl, d 9 mars 1985 i Örnsköldsvik. Föräldrar: snickaren Erik Petter N o Märta Lisa Östman. Smedlärling vid sågverkssmedjan i Nyadal, Nora, 10, verkstadsarbetare vid Järveds mek verkstad, Örnsköldsvik, 13, deläg i Firma Lundblad & Nyholm där 18, led av stadsfullm där 27–30, ordf i hantverksfören där 34–61, disponent för ab Maskinfabriken i Örnsköldsvik 38–59, led av styr för bl a Statens hantverksinst, Småindustriens exportbyrå, Västernorrlands o Jämtlands läns handelskammare, Sveriges hantverks- o småindustriorganisation (andre v ordf), Sveriges allm exportråd o av komm Folk och försvar (v ordf). Uppfinnare.

G 12 febr 1928 i Gideå, Vnl, m Olga Kristina Berggren, f 7 okt 1903 där, d 10 maj 1982 i Örnsköldsvik, dtr till hemmansägaren Karl Edvard B o Viktoria Elisabet Edlund.

Biografi

August N:s barndomsmiljö, Nyadals sågverkssamhälle vid Ångermanälven, kom att tidigt prägla hans framtida yrkesinriktning. Hans intresse för mekaniska maskiner var stort, och när han som 16-åring blev släggdräng vid sågverkets smedja var hans yrkesval klart. Att detta blev lyckat framgår av N:s fortsatta gärning: Ända till sin död var han verksam som uppfinnare, och alla hans experiment hade anknytning till olika skogs- och sågverkstekniker.

Efter några år som smedlärling anställdes N vid Järveds mekaniska verkstad i Örnsköldsvik, där hans yrkesskicklighet utvecklades. Under denna tid kompletterade han sin något bristfälliga skolunderbyggnad genom att delta i kvällskurser. N ansåg att hans läroår var till ända när han tillsammans med en arbetskamrat grundade Firma Lundblad & Nyholms mekaniska verkstad, 1938 ombildad till ab Maskinfabriken i Örnsköldsvik.

Under de första åren var firman inrymd i en förhyrd smedja. Där tillverkades bl a isolatorkrok, en produkt som det vid denna tid, då landet elektrifierades, fanns god avsättning för. Liksom vid många andra smidesverkstäder gjordes i övrigt vad kunden beställde, allt från broräcken till enklare maskiner. Reparationer förekom också.

Efter en tid började N att tillverka en förbättrad variant av ett cirkelsågverk. Den första modellen kunde 1921 erbjudas kunderna, vanligen bönder och andra skogsägare som önskade anlägga ett billigare sågverk. I de ramsågverk som var vanliga utefter den norrländska kusten sågades timmerstockarna i sågramar drivna av kraftiga ångmaskiner. Dessa anläggningar var kostsamma både att bygga och driva. För att vara lönsamma måste de ha en viss minimistorlek, ett faktum som blev en bitter erfarenhet för de små ramsågverk som måste läggas ned strax före och kring sekelskiftet. Ett cirkelsågverk var däremot relativt billigt i anskaffning. Det kunde göras transportabelt och fraktas runt till olika avverkningsplatser. De flesta cirkelsågverk var dock av dålig teknisk konstruktion och fick uppbära berättigad kritik.

N beslöt att satsa på att tillverka cirkelsågverk av hög teknisk standard. Han utarbetade ett helt nytt system för sågning. Tre olika sågmaskiner, tillverkade för sina speciella uppgifter och monterade i serie, kunde sönderdela en timmerstock på ett optimalt sätt. Stocken sågades i den första maskinen, cirkelsågen, på tre sidor. Därefter delades detta s k treblock i nästa maskin, klyvsågen, till plankor. I den tredje maskinen, kantverket, sågades klenare brädor ut ur bakarna, dvs det spill som de två första maskinerna lämnade. Med denna teknik minimerades spillet. I ett traditionellt ramsågverk sågades däremot stockarna i det format som sågramen var inställd på. Avfallet kunde då bli avsevärt.

I juni 1937 lanserade N sin speciella sågningsmetod, kallad ARI-metoden. Namnet fick den efter dansösen Carina Ari, som N 1931 sett framföra en precisionsmättad dans på K teatern i Sthlm. Varje sågverk som var byggt efter N:s anvisningar fick ett diplom, som medgav att sågverket fick annonsera sitt virke som ARI-sågat. Detta var en garanti för att virket var av god kvalitet och betydde i praktiken att sågverket kunde ta ut ett högre pris för sina produkter.

N:s rationella syn mötte motstånd. Han fick kämpa i många år för att vinna gehör för sina idéer. N hade en helhetssyn på sågverkens problem och sysslade med allt från uppbyggnad av kompletta sågverksanläggningar till utbildning av dem som skulle sköta anläggningen. Marknadsföringen var för sin tid avancerad och omfattade bl a skogsexkursioner, fältseminarier och studiebesök. Mottot för N:s arbete var "öka brädstaplarna – minska spånhögarna", något som lätt förstods av varje sågverksägare.

Vid sidan av sågverkstillverkningen experimenterade N med maskiner för omhändertagande av skogsavfall. Han menade att det fanns stora mängder spill som borde tas till vara. N tillverkade transportabla flis-huggningsmaskiner som omvandlade ris, grenar och stubbar till nyttigt bränsleflis (biobränsle). N var dock för tidigt ute med sina idéer; det skulle dröja nästan 20 år innan energikris gjorde att hans idéer uppmärksammades, men då tillverkades produkterna inte längre vid N:s företag.

N var inte bara ritare och konstruktör: han hyste också stort engagemang i olika samhällsfrågor. Han var ledamot i ett flertal styrelser. Utbildning var för N mycket viktig. I hans företag fanns under den första tiden en integrerad fyraårig verkstadsskola, ett föredöme för andra företag. N var aktiv nykterist. Han verkade även inom småföretagar- och branschorganisationer. 1939 deltog han i grundandet av tidskriften Dmsp (Den mindre sågverksrörelsens problem), och han var en av initiativtagarna till sågverksskolan i Älvsbacka, Värml.

Efter sin pensionering fortsatte N med sina experiment. Han lämnade in många patentansökningar och var även andra uppfinnare behjälplig med råd. N:s personliga egenskaper och hans tekniska "snille" gjorde honom omtyckt och beundrad.

Författare

Rune Svensk

Källor och litteratur

Källor o litt: H Nordin, E A N (ms 1982), Örnsköldsviks museum. A Grahn, nekr över N (Sågverken 1985, nr 4); G Starck, nekr över N (SvD 16 mars 1985); H Wichman, Örnsköldsviks hist 1842–1942 (1943). – Meddel från bl a N:s dotter Märta N-Sandkvist, Kramfors.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E August Nyholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8476, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Svensk), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8476
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E August Nyholm, urn:sbl:8476, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Svensk), hämtad 2024-04-24.