Biografi

Natt och Dag, från 1700-talet släktnamn för Sveriges äldsta ännu fortlevande släkt med rent sv ursprung. 1500-talsgenealogen Rasmus Ludvigsson rubricerade denna släkt "Dag och natt" efter dess vapen, en delad sköld med det övre fältet gyllene och det nedre blått. I en uppräkning av släkterna på riddarhuset 1632 kallas den "slächten som föhra Natt och Dagh", och från 1600-talets senare hälft finns exempel (AdRP; Ekeblad) på att medlemmar av släkten efter sitt patronymikon fått namnet N tillagt, men först på 1700-talet började släktmedlemmarna själva skriva sig N.

Den äldste kände stamfadern, Nils Sigridsson (d tidigast 1299), fick 1280 genom ett av östgötalagmannen utfärdat brev som förläning den konungen och Ydre härad tillhöriga gården Ringshult (från 1600-talets senare hälft Liljeholmen) i Torpa (nu Blåvik), Ög, vilken gård kom att tillhöra hans ättlingar av denna släkt ända till 1500-talets senare hälft (Nisser). Han nämnes i detta brev med titeln "dominus", vilket torde innebära, att han redan då var riddare. N:s metronymikon, som tyder på att hans mor var av högre börd än hans far eller på att han tidigt blivit faderlös (jfr Hildebrand 1961), har föranlett en gissning (Adlersparre), att hans mor skulle ha varit konung Knut Erikssons dotter Sigrid, vilket dock ej kunnat bevisas (Rosman, 2 s 17) och av kronologiska skäl är praktiskt taget omöjligt. Även hans vapen har föranlett genealogiska kombinationer, som ej kunnat bevisas (Rosman, 2, s 18; Hildebrand 1953). Det enda man säkert vet om N:s släktförhållanden är, att lagmannen i Värend Folke Karlsson (Lejonbalk; bd 22, s 516) nämner honom som sin "cognatus" (släkting), då lagmannen 1282 gjorde honom till sin testamentsexekutör. Av intresse är i sammanhanget, att N 1285 eller 1286 efterträdde den då avlidne Folke Karlsson som lagman, och att hans egen efterträdare blev dennes bror Magnus Karlsson. I konung Magnus "ladulås" donationsbrev till S:ta Clara kloster vid Sthlm 1288 namnes N bland riksråden. Den mest givande källan för hans biografi är hans på Ringshult 1299 utfärdade testamente, i vilket han uppger sig vara mycket svag och väljer gravplats invid sin tydligen tidigare avlidna hustru i Askeby kloster i Östergötland, som därför fick 20 mark rent silver. I testamentet nämnes, att N varit i det heliga landet, varifrån han hemfört ett litet guldkors, som han donerade till Gårdsby kyrka i Värend. Bland övriga testamentsgåvor märks en gård i Linköping — N är den tidigast kände private gårdsägaren där — till domkyrkan, en gård i Uppvidinge härad i Värend till Växjö domkyrkas byggnadsfond, tre mark rent silver till domkyrkan i Nidaros, om han ej före sin död hann besöka S:t Olofs grav där, en mark rent silver till varje kloster och hospital i Linköpings stift, en mark rent silver vardera till dominikanklostret i Sigtuna och franciskanklostret i Sthlm och tre mark penningar till Torpa kyrka, sätesgården Ringshults sockenkyrka i Ydre. Flera personlegat torde vittna om N:s affärsförbindelser med borgare i Söderköping och Visby samt med Lübeck. Detta testamente är ett av de sista i Sverige genom vilka testators trälar frigavs. Om N:s höga sociala position vittnar, att han lät testamentet beseglas av bl a marsken Tyrgils Knutsson och riksrådet Svantepolk Knutsson, som åtminstone några år senare var lagman i Östergötland, samt att bland exekutorerna förordnas både biskopen och domprosten i Linköping.

N blev morfar (Beckman 1957; Liljeholm) till marsken Sten Turesson (Bielke; bd 4) och till drotsen Nils Turesson (Bielke; ibidem). Genom en bror till dem blev han anfader till de senare generationerna av den ännu fortlevande grenen av släkten Bielke, Sveriges näst efter Natt och Dag äldsta släkt med rent sv ursprung. En annan dotter till N blev i äktenskap med marsken Håkan Jonsson Läma stammoder för de senare generationerna av dennes släkt (bd 24). N:s son Karl Nilsson (d mellan 1328 o 1332) blev riddare mellan 1322 och 1328 och förekommer sistnämnda år i rådskretsen (Gillingstam 1948).

N:s äldre son, riddaren, riksrådet och östgötalagmannen Bo Nilsson (N 1), blev i äktenskap med en dotter till drotsen Knut Jonsson (Aspenäsätten; bd 2) morfar till drotsen Bo Jonsson (Grip; bd 5). Bo Nilssons son Bo Bosson (d mellan 1389 o 1391) bodde 1382 på sin farfars f d sätesgård Ringshult. Han torde — såsom framgår av förnamnet (Engström, s 7) — ha varit född postumt, vilket styrkes av att modern 1336 nämner honom som sin yngste son och av att han därefter ej kunnat beläggas i urkunderna förrän 1356, då han beseglar ett brev åt en morbror. B namnes då med herrtitel, vilket visar, att han vid obekant tidpunkt blivit dubbad till riddare, men därefter förekommer han ej förrän 1364, då han — utan att vara nämnd i texten — beseglade konung Albrekts brev om indragning av en tredjedel av fattigtionden i Linköpings stift till kanikerna vid domkyrkan. 1371 uppträder han liksom sin systerson Bo Jonsson bland de talrika representanterna för Albrekt, då stillestånd vid Edsviken i Sollentuna norr om Sthlm slöts med konungarna Magnus' och Håkans anhängare. 1374 namnes B främst bland åtta personer som tillsammans med Bo Jonsson fick lejd för förhandlingar med konung Albrekt. Först 1376 kan han beläggas som riksråd. I Bo Jonssons testamente 1384, vars främste sigillant B var, blev han och hans barn ihågkomna med tusen lödiga mark på villkor att de skulle hjälpa exekutorerna att fullfölja testators intentioner. Han namnes i livet senast hösten 1389, då han förekommer bland utfärdarna av ett brev på mötet i Söderköping, där drottning Margareta definitivt övertog makten i Sverige och Bo Jonssons testamentsexekutörer överlämnade de flesta av rikets slott till henne. En av B:s döttrar blev stammoder till riksföreståndaren Sten Sture d ä.

B var far till linköpingsbiskopen Knut Bosson (N 3). Dennes yngre bror Nils Bosson (d mellan 1433 och 1436) uppträder tidigast 1394 och var en av de talrika nordiska stormän som deltog i mötet på Lindholmen i Skåne 1395, där fred slöts mellan drottning Margareta och konung Albrekt, och i ratifikationsmötet i Helsingborg s å. Han blev riddare mellan 8 sept 1395 och 20 sept 1396, varför han torde ha varit bland de 36 personer som enligt ett brev från hösten 1396 blev dubbade vid konung Eriks av Pommern hyllning vid Mora stenar 23 juli så. Ännu i Nyköpings recess ett par månader senare namnes N bland stormän utanför riksrådet, men i konung Eriks traktat med Tyska orden i Khvn 1398 betecknas han, liksom ett stort antal andra nordiska stormän, som en av Eriks "rådgivare" (Suhm). Det har anmärkts, att bland dessa var flera som ej var medlemmar av sitt hemlands riksråd, varför termen "rådgivare" uppfattats som betecknande ett "unionsråd" (Carlsson 1951, s 6). 1411 var N bland de talrika nordiska stormän som nämns som löftesmän för konung Erik i ett i Kolding på Jylland daterat brev om stilleståndet med Holstein. Någon uppräkning av sv riksråd föreligger efter Nyköpings recess ej förrän 1413 i det sv rådets i Sthlm daterade tillstyrkande av konung Eriks förordning om räfsteting, och bland de där nämnda sjutton riksråden återfinns även N. 1418 förekommer han, liksom sin även 1413 som riksråd nämnde brorson N 4, bland de sv bisittarna i ett av konung Erik i Khvn utfärdat dombrev. I ett brev från 1422 namnes N också som riksråd, och flera andra brev från åren 1422—33 (Gillingstam 1952, s 200 o 267 f) tyder på att han ända till sin död fungerat som sådant. 1404 daterade han ett brev på Åkerö i Bettna, Söd. Det hade tidigare tillhört hans svärfar i första giftet, riddaren Ragvald Magnusson (Vinstorpaättens vapen), och från mellan 1402 och 1408 och ännu 1433 var han häradshövding i det nära Åkerö belägna Jönåkers hd. Detta äktenskap torde också förklara, att N åtminstone från 1399 och ännu 1426 även var häradshövding i Norrbo i Västmanland, ty där hade Ragvald Magnussons svärfar Lars Ingebjörnsson (Ekeblad från Västerfårnebo; bd 12, s 612) ägt jord (Styffe). Då han 1419 i Khvn, liksom ett stort antal andra nordiska stormän, beseglade konung Eriks förbundstraktat med Polen-Litauen, skrevs han till ett Lindholmen, som 1360 varit sätesgård för hans andra hustrus farbror Magnus Gregersson (Sandbro-ätten) och kunnat identifieras med ruinen av ett stenhus i Björklinge sn (Rahmqvist). Denna ligger i Norunda hd i Uppland, där N var häradshövding 1423 och ännu 1433 (Almquist 1966). 1413 hade han donerat en mängd gods i Södermanland, Östergötland och Närke till det av hans förutnämnde kusin Bo Jonsson (Grip) 1381 stiftade ärkediakonatet i Strängnäs, och 1426 grundade han ett prebende vid S:ta Annas altare i Uppsala domkyrka. Två av N:s döttrar blev i äktenskap med riksråden. Svarte Jöns och Fader Ulfsson stammödrar för de senare leden av släkterna Svarte Skåning och Sparre av Hjulsta och Ängsö. Genom den förras arv av Åkerö har rester av hans arkiv så småningom kommit till RA (Sjödin; jfr Liedgren)'. På manssidan dog N:s släktgren ut med hans sonson riddaren Bo Bosson (d 1452), som sannolikt var hövitsman på Kalmar 1452 (perg:brev RA) och torde ha stupat under kriget mot Danmark (Gillingstam 1952—53, s 314). Dennes mor Märta Lydekadotter (Stralendorp), som efter hans fars tidiga bortgång gift om sig och blivit styvmor till bl a ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna), grundade för bl a B:s själ två prebenden under S:t Erasmi altare i S:t Pers kor i Uppsala domkyrka.

N 3:s och Nils Bossons äldre bror, riksrådet Sten Bosson (N 2), hade ej mindre än åtta söner och två döttrar. Bland sönerna var Birger Stensson (d 1429), som senast 1421 blev ärkedjäkne i Strängnäs (jfr farbrodern Nils Bossons donation till det av Bo Jonsson stiftade ärkediakonatet), och som även innehade S:t Michaels prebende i Linköping, där hans farbror N 3 var biskop.

Birgers bror Erik Stensson (d mellan 1453 och 1455; jfr Sollied) blev 1434 enligt ett överkorsat avsnitt av Karlskrönikan hövitsman på det av hans farbror N 3 annekterade fästet Rönö i Östergötland. Han deltog i förhandlingarna med konung Erik i Sthlm hösten 1435 (ST) och i mötena i Sthlm i maj 1436 (Priv ...), i Vadstena på försommaren så (SMR; ST), i Söderköping på hösten s å (Reg eccl Ab) och i Tälje på eftersommaren 1438 (Hadorph). Vid flera av dessa tillfällen inbegripes E i "rikets råd och män" (jfr Löfqvist), men intet tyder på att han någonsin var riksråd. Karlskrönikan nämner honom som ombud för sin bror riksrådet Nils Stensson (N 6) vid stilleståndsförhandlingarna med Karl Knutsson (Bonde) i början av 1439. Under de därpå följande oroligheterna skall E:s folk enligt Vadstenadiariet ha blivit bannlyst för övervåld mot en av Vadstena klosters landbor och hämnats med våldshandlingar mot klostret. Sista gången han påträffats i politiska sammanhang är på mötet i Arboga hösten 1440 (SMR), där Kristofer av Bayern valdes till sv konung. E var gift med en dotter till det i den sv Aspenäsätten (bd 2) ingifta norska riksrådet Håkan Bolt, men deras söner, av vilka den ene efter sin morfar hette Håkan Bolt (d mellan 1462 o 1472), dog unga (Sollied).

E:s samt Birger Stenssons o N 6:s äldre bror riksrådet Bo Stensson (N 5) hade en dotter, som blev stammoder för släkten Ribbing. Han hade också sönerna riddaren Svante Bosson (d senast 1469), Sven Sture (d senast 1469), som 1435 gick i den preussiske högmästarens tjänst, och riksrådet Nils Sture (d 1494). Den sistnämnde, vilken liksom brodern Sven bar sin morfars släktnamn, blev genom sin son riksföreståndaren Svante Nilsson (d 1511 eller 1512) och dennes son riksföreståndaren Sten Sture d y (d 1520) stamfar för den 1561 i grevligt stånd upphöjda släktgren Sture som utdog på manssidan 1616.

N 5:s och N 6:s samt Birger och Erik Stenssons äldste bror, riksrådet och lagmannen i Närke Bengt Stensson (N 4) var far till riksrådet och lagmannen i Närke Magnus Bengtsson (N 7), som genom två av sina döttrar blev anfader till alla senare medlemmar av dels släkterna Leijonhufvud (bd 22) och Lewenhaupt (bd 22), dels släkten Sparre af Rossvik. N 7:s ende son, riksrådet Johan Månsson (N 8), blev genom sin yngre son, Åke Johansson (d trol 1534), stamfar för den släktgren som ärvde N 4:s, N 7:s och N 8:s sätesgård Göksholm i Stora Mellösa i Närke. I äktenskap med en dotter till riksrådet Nils Bosson (Grip; bd 17) var denne far till Johan Åkesson (d 1565) på Göksholm, som 1561–senast 1563 var häradshövding i Östra Närke och i äktenskap med en systerdotter till Gustav I:s andra gemål var far till Axel Johansson (d 1604) på Göksholm, som 1597 var häradshövding i Östra hd i Småland. Han ingick i den domstol som 1600 i Linköping dömde de anklagade riksråden till döden. Liksom sin systers make, Jöran Posse Nilsson, som flydde till Polen, och sin hustrus bror Tord Bonde (bd 5, s 313), som fängslades, misstänktes A emellertid senare av Karl IX för förrädiska stämplingar och förhördes vid rättegången i Norrköping 1604 men frikändes i brist på bevis. Karl IX ansåg honom emellertid ej vara alldeles oskyldig utan ålade honom att betala 500 daler till den k räntekammaren. Efter A:s död kort därpå blev Axel Oxenstierna, vars mor var halvsyster till hans mor, förmyndare för hans barn. Hans sonson Axel Turesson (1621–47) blev efter studier i Tyskland, Holland, Frankrike och Italien landshövding i Sth 1645 och gifte sig s å med drottning Kristinas farbror hertig Karl Filips (bd 20) dotter Elisabet Karlsdotter (bd 17, s 569). Deras son Carl Axelsson (1647–64) blev 1652 friherre liksom hans farbror kammarherren, sedermera majoren Ture Turesson (1626–60) på Traneberg i Kållandsö (nu Otterstad), Skar, och sin farfars bror, riksrådet, riksmarskalken och lagmannen i Närke Åke Axelsson (N 10), vars första hustru var syster till Axel Oxenstierna. Såväl Carl Axelsson som Ture Turesson dog barnlösa, och denna friherrliga släktgren utdog på manssidan redan 1677 med den ende av N 10:s söner som överlevde honom. Rester av Axel Turessons och Ture Turessons arkiv finns i RA (E 4846). Åke Axelssons döttrar blev gifta med riksråden Klas Hansson Bielkenstierna (bd 4), Knut Kurck (bd 21), Carl Soop och Gustaf Sparre.

N 8:s äldre son, riksrådet och lagmannen i Östergötland Måns Johansson (N 9), blev farfar till Nils Nilsson (1554–1613) på Säby (nu Bjärka-Säby) i Vist, Ög, som ingick i domstolarna över Charles de Mornay (bd 11) o Archibald Ruthwen 1574, i den beskickning hertig Karl utan framgång sände till Finland 1599 och i den domstol som 1600 i Linköping dömde de anklagade riksråden till döden. Enligt sent belagda obestyrkta uppgifter skall han ha blivit drottning Gunillas hovmästare 1594 och hovmästare hos drottning Kristina dä 1604 (Stiernman). N var 1578-1603 häradshövding i Kinda, Ög, och gifte sig 1609 med Erik XIV:s dotter Sigrid. I ett tidigare äktenskap — med en dotter till riksrådet Bengt Gylta (bd 17) — var han far till Ifvar Nilsson (1590–1651) till Strömsta i Teda, Upps, vilken efter långvariga studier i Tyskland blev assessor i Svea hovrätt 1631 och var häradshövding i Sollentuna i Uppland, Memming i Östergötland och Norra Möre i Småland 1636-39. Efter att ha blivit hovmarskalk hos drottning Maria Eleonora 1639 blev han efter hennes flykt ur riket 1640 administratör av hennes livgeding, och 1641 blev han landshövding i Hudiksvalls län, dvs Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Sedan Jämtland och Härjedalen genom freden i Brömsebro 1645 avträtts till Sverige, ändrades länsindelningen så att Jämtland kom att bilda Härnösands län tillsammans med Ångermanland och Medelpad, medan Hudiksvalls län, där I fortfarande var landshövding, kom att omfatta Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen. Rester av hans arkiv finns i UUB, bla en kopiebok med avskrifter av hans jordabrev (X 278 ab). I blev svärfar till riksrådet och hovrättspresidenten Lars Fleming (bd 16) och far till v presidenten Arfvid Ifvarsson (N 11) till Strömsta. För denne finns i RA ett koncept till friherrebrev från 1678, men det torde aldrig ha blivit expedierat, eftersom han ej kallas friherre i sin likpredikan och hans son generalmajoren Sten Arfvidsson (1681–1730) blev friherre 1720. Eftersom denne var av samma släkt som riksföreståndarna Svante Nilsson och Sten Sture d y och deras grevliga ättlingar, fick han då tillstånd att kalla sig Sture, och han blev stamfar för en släktgren med detta namn som utdog på manssidan 1875. Hans äldre bror Carl Gustaf Arfvidsson (d 1709) hade deltagit i fälttåg i Flandern med den allierade armén 1690 och med den franska 1691 samt i den sv landstigningen på Själland 1700, lindrigt sårats i slaget vid Narva s å, varit med i slaget vid Kliszów 1702 och vid belägringen av Thorn (Torún) 1703, befordrats till överstelöjtnant 1706, deltagit i slaget vid Holowczyn 1708, ånyo lindrigt sårats i striden vid Molatycze s å och stupat i slaget vid Poltava. En syster till Carl Arfvidsson och Sten Arfvidsson Sture blev i äktenskap med k rådet och överståthållaren Knut Posse stammoder för den ännu fortlevande grevliga ätten Posse.

Ifvar Nilssons äldre bror Per Nilsson (1584–1634) på Säby var enligt en i litteraturen spridd men tidigast i mitten av 1700-talet (Stiernman) belagd obestyrkt uppgift kansliråd hos hertig Johan 1612 och enligt en likaledes obestyrkt uppgift från slutet av 1600-talet (Peringskiöld) samme hertigs furstliga råd 1616. 1612–21 var han häradshövding i Bankekind, Ög. P hade bl a en dotter, som i äktenskap med riksskattmästaren Gustaf Bonde (bd 5) blev stammoder för den ännu fortlevande grevliga ätten Bonde af Björnö (bd 5, s 313). Hennes bror Gustaf Persson (1627–88) på Haga i Svinnegarn, Upps, gifte sig 1650 med rikstygmästaren Jahan Lilliehööcks (bd 23) änka. Han var kammarråd 1660–74 och kom därför att hårt drabbas av förmyndarräfsten. 1670 bytte G av en brorson till sig sin anfader N 9:s forna sätesgård Bro (nu Brokind) i Vårdnäs, Ög, som ännu (1987) tillhör en ättling till en i släkten Falkenberg af Bålby (bd 15, s 206) ingift dotter till honom. Hans andra dotter blev gift med generalen Carl Gustaf Creutz (bd 9). Dagboksanteckningar av honom 1648–55 finns i en tryckt almanacka i LUB.

G:s yngre bror Carl Persson (f 1628; d 1694 eller 1695) på Säby deltog i trettioåriga kriget 1647–48 (självbiogr ant:ar i X 240, UUB), Karl X Gustavs polska krig och dennes andra krig mot Danmark, befordrades till överstelöjtnant 1660 och tog avsked 1661. Han levde därefter på sina talrika gods. C hade ärvt ett 70-tal gårdar, av vilka sju säterier, men reduktionen, hans dyrbara livsföring och olyckliga borgensförbindelser gjorde, att han dog ruinerad. I tre äktenskap fick han sammanlagt sexton barn, av vilka dock endast sex överlevde honom. Den yngsta dottern blev svärdotter till den som av riksens ständers bank 1701 köpt C:s fd huvudgård Säby och mor till hovrättspresidenten Germund Carl Cederhielm (bd 8), vars son överstekammar-junkaren Germund Ludvig Cederhielm (bd 8) ägde Säby ända till sin död 1841. C:s son major Gustaf Carlsson (1664–1704), som deltog i Karl XII:s krig och dog i Mitau i Kurland, var far till Johan Carl Gustafsson N (1698–1751), som sårades under belägringen av Fredrikshald 1718 och deltog i kriget i Finland 1741–42. Vid 1746 års riksdag framlade han ett memorial om den kompetens som borde fordras av dem som invaldes i riksrådet, vilket väckte stor uppmärksamhet och livliga debatter. Det vann ej anslutning på riddarhuset, eftersom det skulle begränsa det härskande partiets möjligheter att i rådet placera sina förnämsta eller pålitligaste anhängare, men återkom med stor styrka vid de följande riksdagarna och anses ej ha varit utan inflytande på riksrådsvalen. Av missnöje med utebliven befordran tog N avsked 1747, varefter han i rysk tjänst blev ståthållare på Villmanstrand. Hans hustru var dotter till riksrådet Johan Creutz (bd 9).

Hans kusin Jean Gustaf N Axelsson (1703–60), som deltog i norska fälttåget 1718 och blev korpral vid livdrabanterna 1747, anhöll inför konung Adolf Fredriks kröning 1751 förgäves om greve- eller friherrevärdighet. Han blev farfars far till kaptenen Axel Magnus Wilhelm N (1826–1900) på Brännared i Öxnevalla, Älvsb. Han var v ordförande i Älvsb:s södra hushållningssällskap 1892–97 och riksdagsman i AK 1895–96. Axel N var far till översten Åke Axelsson N (1863–1942). Den sistnämndes syssling Axel Abraham Mauritz N (f 1840; d tidigast 1915) sårades svårt flera gånger i nordamerikanska inbördeskriget, blev kapten och var därefter anställd hos kejsar Maximilian av Mexico och senare sekreterare vid sv-norska konsulatet i San Francisco. Han antog namnet De Remee, som ännu bärs av ättlingar till en av hans likaledes till USA emigrerade bröder.

Syssling till dessa bröders farfar och till riksdagsmannen Axel N:s far var den likaledes i USA bosatte museidirektören Jacob Otto N (Frederick Franks; N 12). Hans kusin bryggaren Bo N (1780–1840) i Uddevalla efterlämnade i äktenskap med två systrar till industripionjären Hans Hemming Wesslau i Gbg sju söner. Den äldste av dessa, kommendörkaptenen Knut Lechard N (1813–73) i Karlskrona, var far till Svante Adam Knutsson N (1861–1906). Svante N deltog i fregatten Vanadis' världsomsegling 1883–85 och tjänstgjorde i engelska örlogsflottan 1888–90. Från sjökrigshögskolans tillkomst 1898 var han lärare i sjökrigshistoria och marinorganisationslära där, och från 1901 undervisade han även i sjökrigskonst vid sjökrigsskolan. 1903 befordrades N till kommendörkapten av 2:a graden, och från s å var han riksdagsman i AK (Liberala samlingspartiet). Från 1895 publicerade han ett tiotal smärre artiklar med sjökrigshistoriskt innehåll, och 1901 blev han LSkS. N skrev också broschyrerna Vårt lands försvar. Några synpunkter och granskningar (1902) och Arbetarne och blockadfåran (Fälthögskolans småskrifter, 2, 1903). Sjökrigshistoriska excerpter med hans handstil är spridda på olika håll i Försvarsstabens krigshistoriska avdelnings samlingar i KrA. Svärson till N var växtförädlaren professor Nils Sylvén. Hans farbror lotsfördelningschefen Hans Adolf N (1816–94) i Onsala, Hall, var far till hamninspektören Bo Arvid N (1855–1926) i Rosario, Argentina. Bror till denne Bo N var direktör Knut Adolf N (1868–1942).

Yngre halvbror till Knut Lechard och Hans Adolf N var Svante Elof N (1829–93). Svante N ägde bryggeri i Uddevalla från 1859 och var direktör för Gustavsbergs barnhus 1873–84 och för ångbåtsbolaget Bohuslänska kusten 1876–93 samt v ordförande i Uddevalla stadsfullmäktige 1892-93. Han blev i äktenskap med en dotter till sin förutnämnde morbror H H Wesslau farfar till generaldirektören Åke Svante Knutsson N (N 13). En av dennes farbröder var far till översten för Svea trängregemente Bjarne Hemming N (1898–1980). Av Bjarne N:s bröder har den ene emigrerat till USA och blivit stamfar för en släktgren med släktnamnet Dagg. En farbror till N 13 och till Bjarne N var far till Sten Gustaf Bosson N (1902–73). Sten N var chefredaktör för Norrbottens-Kuriren 1943–47 och medarbetare i SvD 1948–67.

Författare

H G-m

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Genealogica 18, f 12, RA; K H Karlsson, Biogr anf.ar för medeltiden, RHA; X 58 d (C Annerstedt, Sv medeltidens frälsesläkter, 4), UUB; beläggsaml:ar i Arkivet för Ordbok över Sveriges medeltida personnamn, Uppsala; AdRP 1 (2. uppl, 1904), s 225, 4: 2 (1872), s 528, 5:1 (1873), s 311, 7 (1881), s 9, 12 (1895), s 128, 15 (1899), s 4, o 16 (1900), s 191; Elgenstierna; J Ekeblads bref, 1-2 (1911-15); H Gillingstam, rec av Å Thott, Ätten Thott under medeltiden (PHT 1983); B Hildebrand, Handbok i släkt- o personforskning 1 (1961), s 217 o 362; H Hotberg, Nerikes gamla minnen (1868), s 55 f; J Raneke, Sv medeltidsvapen, 1 o 3 (1982-85); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1 — 3 (1923—27); Schlegel o Klingspor, s 289 ff; Släktföreningen N (SvD 27 mars 1949); CM S[tenboc]k, N (NF, ny uppl, 19, 1913); "Ur-adliga" N jubilerar (SvD 17 okt 1980). Nils Sigridsson: S H Adlersparre, Ätter från Sveriges medeltid (Antikvarisk tidskr för Sverige, 21, 1918-24), s 33 f; S Axelson, När blev Svantepolk Knutsson lagman i Östergötland? (PHT 1953), s 114 f; B Beckman, Matts Kättilmundsson o hans tid, 1-2 (1953-54); dens, Till Tofta-o Ulfätternas äldre hist (1957), s 38; DS 1-2 (1829-37); J Gal-lén, La province de Dacie de l'ordre des freres précheurs, 1 (1946); V Hedqvist, Den kristna kärleksverksamheten i Sverige under medeltiden (1893), s 44; B Hildebrand, a a, s 210; dens, Erengisle Näskonungsson (SBL 14, 1953); BE Hildebrand, Sv sigiller från medeltiden (1862—67); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 3 (1898-1903); H Jägerstad, Hovdag o råd under äldre medeltid (1948); S Kraft, Linköping under medeltiden, (Linköpings hist, 1, 1975); Lags o doms; L-O Larsson, Det medeltida Värend (1964 o 1975); dens, Småländsk bebyggelsehist, 1:4 (1981), s 450; AF Liljeholm, Till frågan om Sparre av Tofta- o Ulvätternas äldre hist (PHT 1958); R Murray, Till Jor-sala (1969), s 41; C Nevéus, Trälarna i landskapslagarnas samhälle (1974), s 132 ff; C Nisser, Liljeholmen (E Wettergren, Boxholms ab 1872-1947, 1947); J Rosén, Striden mellan Birger Magnusson o' hans bröder (1939); dens, Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949); Rosman, a a; G Ste-phens, Brottstycken av en dominikaner-ordens ... statut- eller capitel-bok ifrån XIII århundradet (Kirkehist samber, 1, 1849-52), s 563; R Teng-berg, Om den äldsta territoriala indelningen o förvaltningen i Sverige, 1 (1875), s 38, not 25; K G Westman, Sv rådets hist till år 1306 (1904), s 117. Karl Nilsson: B 22 (Per Olofsson Westius' si-gillantregistrant), p 20, RA; DS 3-4 (1842-56); H Gillingstam, Deltagarna i Täljemötet 1328 (HT 1948); dens, Glysing (ÄSF 1:1, 1957); BE Hildebrand, aa; J Liedgren, rec av ÄSF 2 (PHT 1965). Bo Bosson (d mellan 1389 o 1391): Perg:brev 22 febr 1385, A 9 (Registrum ecclesie Lincopensis mem-branaceum), f 190, B 16 (en av Lars Eriksson Spar- res kopieböcker), f 74, fotostatkopior av LSB:s perg:brev 14 april 1384, 2 aug 1385 samt 2 o 11 mars 1386 o av UUB:s perg:brev 1 april 1382 o 25 juli 1391, RA; Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924-31); I Andersson, "Folkresningen" i Sverige 1371 (Sc 1929), s 40; BSH 1 (1859); DN 10:1-2 (1878-80); DS 3 (1853-56), 7:1 (1976), nr 5660, 8 (1953-76), 9: 1 (1970), nr 7427, o 10:1 (1970), nr 45 o 58; S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); FMU 1 (1910); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952-53); J Hadorph, BiärköaRätten ... hwar hoos föllia några the äldsta konunga stadgar ... (1687), s 30; KH Karlsson, Medeltidssläkter med namnet Pik (PHT 1909); AF Liljeholm, Medeltida arvslagar o släktskapsbestämning (PHT 1950); A-C Mattisson, Medeltida nordiska borg- o sätesgårdsnamn på -holm (1986); Nisser, a a; H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1-3 (1923-27); RPB; L-F Rääf, Samhar o ant:ar till en beskrif-ning öfver Ydre hd i Ostergöthland [1] (1856), s 189 ff o 198; Sankt Nikolaus av Linköping kanoni-sationsprocess (1963); SD 1-2 (1875-87); SRS 3:2 (1871), s 241; ST 2 (1883); CG Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967—76), sp 420. Nits Bosson: Perg:brev 16 jan o 8 juni 1421, febr o 31 aug 1422, 17 jan, 27 febr o 22 nov 1423, 9 febr o 30 april 1424, 18 mars o 7 sept 1425, 11 april, 17 o 30 maj, 20 juni, 2 o 6 juli samt 30 okt 1426, 1 maj o 26 juli 1427, 7 mars samt 17 o 29 (från VHAA) aug 1428, 19 dec 1429, 14 april 1430, 16 jan, 7 mars o 4 aug 1431 samt 5 jan, 4 febr, 16 sept o 2 okt 1432, pappersbrev 27 mars 1422 (vid 27 jan 1466), 13 jan 1429, 22 febr 1430, 7 maj 1432 o 12 mars 1433, Regesta diplomatica medii aevi: E Hildebrands katalog över perg:brev i DRA:20 maj 1423 o 8 okt 1425, Sjöholmssamhens perg:brev 1426 efter 1 maj, fotostatkopior av UUB:s perg:brev 13 juli 1421 o 3 o 7 febr 1430 samt pappersbrev 10 april 1426, RA; J E Almquist, Rättelser o tillägg till uppslagsverket "Lagmän o häradshövdingar i Sverige" (PHT 1966); M Aschaneus, Beskrifning om Sigtuna (UFT 40, bilaga, 1925), s 3; BSH 2-3 (1864-70); G Carlsson, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951), s 6 o 10; G Dahlbäck, Uppsala domkyrkas godsinnehav med särskild hänsyn till perioden 1344-1527 (1977); Det medeltida Sverige, 1: 1-4 (1972-84); DN 16:1-2 (1901-03); FMU 2 (1915); Fräter Gregorius Holmiensis, Miracula defixionis Domini (1950); Gammeldanske diplo-mer, 2:2 (1968), s 183; Gillingstam, a a 1952-53; dens, Det sv riksrådets världsliga medlemmar under konung Erik av Pommern (HT 1985); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 3 (1898-1903); KH Karlsson, Permbref från Westmanland (Westmanlands fornminnesförenings årsskr, 3, 1884), s 89; dens, Arfsindelningen efter fru Birgitta Magnusdotter (PHT 1909), s 89 o 91; Lags o doms; J Liedgren, Arkiv (Kulturhist lex för nord medeltid, 1. 1956), sp 222; B Losman, Norden o reformkonsilierna 1408-49 (1970); K-G Lundholm, Vinstor-paätten o släkter med denna ätts vapen (ÄSF 1:1, 1957), s 98 f; K-E Löfqvist, Om riddarväsen o frälse i nord medeltid (1935); s 250 o 266 f; Mattisson, a a; I-M Munktell, Gods, godsägare o landbor 1450-1520 (1982), s 34 o 36; E Nygren, Registra ecclesie Lincopensis (Linköpings bibl:s H, Ny serie, 3-4, 1941—44); S Rahmqvist, Sandbro-ätten (PHT 1978); RPB; J Rosén, Drottning Margaretas sv räfst (Sc 1950), s 187 f, 190 o 215; Rääf, aa, 4 (1865), s 433; SD 1-3 (1875-1902); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 111; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); SMR; ST 2-3 (1883-95); Strängnäs hm, 1 (1977); Styffe, aa; PF Suhm, Historie af Danmark, 14 (1828), s 650; Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967-76), sp 421.

Bo Bosson (d 1452): Pergrbrev 12 mars 1451 o 21 mars 1452, RA; Dahlbäck, a a, s 139 f; DN 16: 1-2 (1901-03); P Enemark, Kriseår 1448-51 (1981); Gillingstam, a a 1952—53; dens, rec av Det medeltida Sverige, 4:1 (PHT 1987); KH Karlsson a a 1909, s 89 o 91; Liljeholm, aa 1950; Rahmqvist, a a.

Birger Stensson: Nygren, aa; H Schiick, Ecclesia Lincopensis (1959), s 329 o 523; Strängnäs hm, 1 (1977).

Erik Stensson: Perg:brev 9 febr 1424 o 5 april 1477, A 14 (fragment av kopiebok för Linköpings domkyrka), p 9, B 16 (en av Lars Eriksson Sparres kopieböcker), f 77 o 121; fotostatkopior av Krappe-ruparkivets perg:brev 18 maj 1453 o av brevavskr 1462 i Svinstads kyrkoarkiv 1:1, VLA, RA; Diarium Wazstenense (SRS 1:1, 1818), s 155; DN 16 [: 1] (1901), s 283; H Gillingstam, rec av Sveriges medeltida personnamn, 1 (PHT 1977); J Hadorph, Then andra delen til rijm-crönikorne hörande ... (1676), s 127; K Kumlien, Till frågan om "Engel-brektskrönikans" författare (PHT 1932); dens, Karl Knutssons polit verksamhet 1434-48 (1933); K-E Löfqvist, Rikets råd o män (HT 1936); JA Nordström, Lågadelssläkten på Tjuvkil i Bohuslän o dess släktförbindelser med norska högadeln (Norsk slektshist tidsskr, 5, 1936), s 276 f; Priv:er, resolxr o förordn:ar för Sveriges städer, 1 (1927), s 78; Registrum ecclesia: Aboensis (1890); J H Schrö-der, Monumenta diplomatica Svecana (1820—22), s 35; Schiick, a a, s 329 o 335; SMR; H Sollied, Kildekritiske undersakelser vedrarende nogen mid-delalderslekter, 2. Bolt (Norsk slektshist tidsskr, 7, 1940), s 271 ff; ST 3 (1895); N Stene, Erkebiskop Eskils slekt ? (Norsk slektshist tidsskr, 5, 1936), s 204, 206 o 213; Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967—76), sp 719; Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866).

Håkan Bolt: Fotostatkopia i RA av brevavskr 1462 i Svinstads kyrkoarkiv 1:1, VLA; DN 16:1-2 (1901-03); Sollied, aa; Stene, aa.

Svante Bosson: Perg:brev 20 aug 1469, RA.

Sven Sture: D:o; BSH 2 (1864), nr 267; Kumlien, aa 1933.

Åke Johansson: J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); Frälseg, 4:2—3 (1976); GIR 4, 6, 8 o 9 (1868-85); KH Karlsson, Släkten Tre rosors godsarkiv (VFT 2:8-9, 1908), s 163; Lokalf; E Lundberg o B Waldén, Örebro stads kyrkor (Sveriges kyrkor. Närke, 1, 1970-72), s 103 o 108; G Löw, Stora Mällösa i äldre tider, 1: 1 (1922), s 32 o 65; NL Rasmusson, rec av Lundberg o Waldén, aa (PHT 1939-40); Rosman, aa; Schlegel o Klingspor, s 93 o 294; B G Söderberg, Närke. Västmanland (Slott o herresäten i Sverige, 1969), s 108 o 115; B Waldén, Stora Mellösa (1952), s 87.

Johan Åkesson: Sv donationskontorets arkiv F I a: 96, F I b: 190 o F V: 123, RA; Almquist, a a; dens, Bidrag till den ointroducerade adliga s k Bju-rums-släktens hist (PHT 1952); dens, Den jordbe-sittande adeln i Västmanland år 1562 (SoH 1972); dens, Den jordbesittande adeln i Värmland o Dalsland 1562-63 (d:o 1973); dens, Den jordbesittande adeln i Närke o Bergslagen 1576—77 (d:o 1975); dens, Innehavare av frälsejord i Västergötland 1576—77 (Skrifter från Skaraborgs länsmuseum, 3, 1984), s 97; Frälseg 1:1-4:3 (1931-76); GIR 24 o 28 (1906-14); Konung Erik XIV:s nämnds dombok (HH 13:1, 1884), s 68; Lags o doms; Löw, aa, s 65 o 67; M Olsson mfl, Vasagraven i Uppsala domkyrka, 1 (1956); Rosman, a a; Rusttjensts- o andra beskattningslängder från sextonde århundradet (HH 3, 1863), s 28 o 33; J Silfving, Från norra Smålands medeltid (1952), s 283; SRA 2 (1899); STb från äldre tid, Ny följd, 3 (1939); Söderberg, a a; Waldén, a a, s 87 f.

Axel Johansson: Sv donationskontorets arkiv F I a: 94 o 211 samt F I b: 5, RA; N Ahnlund, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940); Almquist, a a 1960; I Anderson, Göksholm (1965), s 72 o 81; B Broomé, Ätten Posses hist 1500-1625 (1960); Calendaria Caroli IX (1903); Frälseg 1:1-4:3 (1931-76); R Kjellén, Riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges hist (1895), s 69; Lags o doms; T Leijonhufvud, Göksholm (Stora Mellösa socken, 1936), s 11; L Luthander, Västergötland, 2 (Slott o herresäten i Sverige, 1968), s 99 f o 105; Löw, a a, s 66—69; Olsson a a; Silfving, aa, s 315; SRA 2 (1899); STb från år 1592, 3 o 5 (1953-59); Söderberg, a a; W Tham, Axel Oxenstierna. Hans ungdom o verksamhet intill år 1612 (1935); D Toijer, Sverige o Sigismund 1598-1600 (1930); Waldén, aa, s 59 f o 87 ff; J Werwing, Konung Sigismunds o konung Carl den IX:des historier, 2. Bilagor (1747), s 151 o 180; F Ödberg, Om vestgöta-adels-mannen Tord Bonde till Stensholmen o hans tid (VFT2:2-3, 1903), s 42 o 53 f. 

Axel Turesson: Biographica, Sv donationskontorets arkiv F I b: 4, E 665 (brev till Axel Oxenstierna), Ericsbergsarkivets autografsaml, RA; N Ahnlund, Ståndsriksdagens utdaning 1592 — 1672 (Sveriges riksdag, 3, 1933; personreg i del 18, 1965); Berättelse om landshöfding Axel Turesons bröllop ([C Ad-lersparre,] Hist samhar, 4, 1812); E Emporagrius, likpr över A (1647); Frälseg 1:1-2:2, 4: 1 och 4: 3 (1931 — 76); S Hedar, Enskilda arkiv under karolinska enväldet (1935); Sveriges kyrkor. Södermanland, 1 (1964-82), 2: 1 (1974), s 60; H Valentin, Frihetstidens riddarhus (1915), s 187; E Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet (1897); FU Wrangel, Sthlmi-ana, 1-4 (1912).

Ture Turesson: Biographica, Friherrebrev, vol 1, RA; Frälseg 4:2-3 (1976); J Hadorph, Resean-teckn:ar om Läckö grefskap (VFT 2: 1, 1901), s 78 f; Hedar, a a; Luthander, aa, s 100 o 105; E Wrangel, a a.

Nils Nilsson: Biographica, Sv donationskontorets arkiv F I a: 162, Ericsbergsarkivets autografsaml, RA; X 18 (AA v Stiernman, Svecia illustris), IJUB; H Ahnlund, Spångas bebyggelsehist (Spånga sockens hist, 1966); Almquist, a a 1960 o 1984; dens, Den muntl traditionen o adliga ätten Gylta (SoH 1955); SA:son Baners dagbok 1584 (PHT 1934); A Brahes tidebok (1920); Calendaria Caroli IX (1903); Egenhändiga ant:ar af Carl Carlsson Gyllenhjelm rörande tiden 1597—1601 (HH 20, 1905), s 306; Frälseg 1: 1-4: 3 (1931-76); C A Klingspor o B Schlegel, Uplands herregårdar (1881); A Kugelberg, Gamla Linköpingsgårdar, 4 (1975), s 428; Lags o doms; Lokalf; E Malmberg, -v Strömsta (Sv slott o herresäten vid 1900-talets början, Ny följd, Uppland, 1923), s 139; Å Nisbeth, Östergötland, 1 (Slott o herresäten i Sverige, 1971), s 30; Olsson, a a; Rosman, a a, o där anf källor; P Rynings mfl af adeln dom i en egotvist ... 1602 (HSH 21, 1836, s 10); SRA 2 (1899); STb från äldre tid, Ny följd, 8 (1948); d:o från år 1592, 6 (1963); B G Söderberg, Uppland, 2 (Slott o herresäten i Sverige, 1967), s 212 o 217; Tham, aa; Toijer, aa, s 113; S Tunberg, Sigismund o Sverige, 2 (1918), s 112; Vapen o dräkter på sv gravstenar från äldre Vasatiden (1926), pl 46 f; Werwing, a a, 2, s 166 o Bilagor, s 152 o 180; F Ödberg, Om stämplingarna mot konung Johan III åren 1572 — 75 (1897), s 189 o 204.

Ifvar Nilsson: Biographica, Köpegodskontorets arkiv F VI: 155, Reduktionskollegiets arkiv F I: 174, Sv donationskontorets arkiv F I b: 133 o F I d: 16, E 665 (brev till Axel Oxenstierna), RA; H Ahnlund, a a; Anjou; S Bergh, Drottning Maria Eleonora o drottning Kristinas förmyndarregering (HT 1902), s 210 f, 216 o 218; M P:son Blixencrons almanacksant:ar i UUB (PHT 1929), s 82 o 104; J Bromé, 1537 — 1645 (Jämtlands o Härjedalens hist, 2, 1945), s 355 ff; dens, 1645-1720 (d:o, 3, 1954), s 16, 20 f, 23, 47, 164, 167 o 170; S Brun, Hudiksvalls hist, 1 (1932), s 57; G Bucht, Härnösands hist, 1 (1935); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); EW Dahlgren, Louis De Geers hus i Sthlm (SSEÅ 1919), s 68; Frälseg 1:2-4:3 (1931-76); Klingspor o Schlegel, a a; Lags o doms; Malmberg, a a; O Malmström, Ankedrottning Maria Eleonora o hennes flykt till Danmark (1895), s V; Relation om drottning Mariae (Eleonoras) flycht utur Sverige (HSH 21, 1836), s 64 o 68; Rosman, a a, OJ Skough, likpr över I (1651); Söderberg, a a 1967, s,213 o 217; S Östergren, Knektehåll o tilldelning (K Jämtlands fältjägareregementes hist, 1966). Carl Gustaf Arfvidsson: Biographica, RA; G Cel-sings dagbok (KFÅ 1932), s 101; Frälseg 3:1-2 (1946-47); B Furtenbach, Carl Fredrik Holsts journal om "Zelands intagande" år 1700 (KFÅ 1958), s 62; L Kaggs dagbok 1698-1722 (HH 24, 1912); Karl XII på slagfältet, 2-4 (1918-19); KKD 3 (1907); Lewenhaupt; J Nordberg, Konung Carl den XILtes hist, 1-2 (1740); R Petres o C M Posses dagböcker 1702-09 (1921), s 271; W Ridderstad, "Gula gardet" 1526-1903 (1903); FC v Weihes dagbok 1708-12 (HH 19:1, 1902), s 62; F Wernstedt, 1660-1718 (K Svea livgardes hist, 4, 1954); H Villius, Karl XII:s ryska fälttåg (1951). Per Nilsson: Sv donationskontorets arkiv F 111:278, Ericsbergsarkivets autografsaml, RA; J Perings-kiölds Ättebok, RHA; X 18 (ÅA v Stiernman, Svecia illustris), UUB; H Ahnlund, a a; Baner, a a; E Brännman, Frälseköpen under Gustav II Adolfs regering (1950); Callmer, a a; Frälseg 1:2—4:3 (1931 — 76); Kugelberg, aa; Lags o doms; Nisbeth, a a, s 30, 32, 38 o 90; Rosman, a a.

Gustaf Persson: Biographica, Likv, Kammarkoll :s byteskontors arkiv F 11:63, Sv donationskontorets arkiv F I d:9 o F 111:56 o 127, RA; R Blomdahl, Förmyndarräfstens huvudskede (1963); d:o. Supplement (1964); dens, Förmyndarräfstens slutskede (1968); dens, Förmyndarräfstens ekonomiska resultat (1973); S Brisman, Den Palmstruchska banken o Riksens ständers bank under den karolinska tiden (Sveriges riksbank 1668-1918, 1, 1918), s 154; F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af Pfalziska huset, 2 (2. uppl, 1885), s 232; Frälseg 1:1-4:3 (1931-76); Hedar, aa^ N Herlitz, Ur Carl Gustaf Creutz' papper (KFA 1911), s 161 o 170; J Kleberg, .Kammarkollegium 1634-1718 (1957); Klingspor o Schlegel, a a; Kugelberg, a a, 3 (1974), s 333; Nisbeth, aa, s 90 f; Rosman, a a; B Wedberg, Karl XII på justitietronen (1944), s 214; G Wittrock, Carl X Gustafs testamente (1908), s 205; dens, Karl XI:s förmyndares finanspolitik ... 1661-67 (1914), s 69 f, 197, 269, 280, 283, 325, 400, 432; dens, d:o 1668-72 (1917), s 9, 88, 91, 124, 176, 185, 347; E Wrangel, a a.

Carl Persson: Biographica, Köpegodskontorets arkiv F VI: 400, Sv donationskontorets arkiv F I c: 38, RA; N Belfrage, Biogr uppgifter om officerare ... vid Västgöta ryttare ... 1540-1723 (K Västgöta regemente, 1, 1947); B B[room]é, Carl Persson (SMoK 5, 1949); Frälseg 3:1-4: 3 (1946-76); C Hallendorff, Riksens ständers bank 1719—66 (Sveriges riksbank, 2, 1919), bilagor, s 23; Kugelberg, a a, 3, s 333,4, s 430 f; Nisbeth, a a, s 31; N H Qvist, Ådalen, 1—2 (1943— 46); Rosman, aa, o där anf källor.

Gustaf Carlsson: Likv, RA; Frälseg, 3:1-2 (1946-47); Lewenhaupt; A Lignell, Beskrifning öfver gref-skapet Dal, 2 (1852), s 66; Rosman, aa; O Stiern-hööks journal (KFÅ 1912), s 391.

Johan Carl Gustafsson N: M 1120, Biographica, Ericsbergsarkivets autografsaml, RA; AdRP fr o m år 1719, 15 (1901), s 297 f; Frälseg 4: 1 o 3 (1976); U Johanson, Rulla över befälskårerna vid Sveriges armé o flotta 1755 (1976); Lewenhaupt; Ridder-stad, aa; S A:son Sparre, Biogr ant:ar om officerare o vederlikar 1623—1779 (K Västmanlands regementes hist, 4, 1930); L Stavenow, Om riksrådsvalen under frihetstiden (1890), s 59 IT; K Wirilander, Suomen armeijan upseeristoja aliupseeristo 1718— 1810 (1953).

Jean Gustaf N Axelsson: Friherrebrev, vol 6, RA; Johanson, a a; G Lindberg, Rundt omkring Falköping (Falköping förr o nu, 1910), s 293. Axel Magnus Wilhelm N: S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); O Mannerfelt, Fi-lialafdelningen o Älfsb:s södra hushållningssällskap 1829—1912 (Älvsb.s hushållningssällskaps hist 1812-1912, 4, 1912), s 237 ff, 304 o 434; SPG.

Åke Axelsson N: Hulthander; C T Kocken, Biogr uppgifter om officerare o likställda vid ... K Västgöta regemente 1811 — 1827 (K Västgöta regemente, 2, 1948); SPG; Åke N f (SvD 5 maj 1942).

Axel Abraham Mauritz De Remee: O R Landelius' utlandssv saml, SBL:s dep i RA.

Hans broders ättlingar: P Möller, Genealogical queries from the Swedish House of Nobles (Swedish American Genealogist, 7:4, 1987). Bo N: C V Jacobowsky, Gustafsberg, Sveriges äldsta badort (1958); S Kristiansson, Uddevalla stads hist, 3 (1956).

Knut Lechard N: J Bromé, Karlskrona stads hist, 3 (1930); Gbgs eskader o örlogsstation 1523-1870 (1949); GB Nilsson, André Oscar Wallenberg, 1 (1984).

Svante Adam Knutsson N: TU 7:81, KB; S Bergh, SkS under första århundradet af dess tillvaro (HH 25, Bihang, 1917); S Carlsson, a a; A Engström, Riksdagsgubbar (2. uppl, 1906), s 103; A Gfiron], Svante Adam Knutsson N (SMoK 5, 1949); G Hafström, K sjökrigsskolan 1867-1942, 2 (1942); FW Lennman, Svante Adam Knutsson N (KrVAH 1906, s 245-248); Marinstaben 1884-1934 (1934); R Melander, Svante Adam Knutsson N (TiS 69, 1906, s 514-519); V Millqvist, Sv riksdagskalender 1903 (1903); HK Rönblom, Frisinnade landsföreningen 1902-27 (1929); K Setterwall, Sv hist bibliografi 1875-1900 (1907); dens, d:o 1901-20 (1923); SPG.

Bo Arvid N: A Paulin, Sv öden i Sydamerika (1951).

Knut Adolf N: A Ahlström, M öfver Gbgs handelsinstituts elever, 1 (1918); BachCl; Knut H:son N f (SvD 9 sept 1942); Väd 1941 (1940).

Svante Elof N: TU 7:81, KB; G Bodman, Chalmers tekn institut. M 1829-1929 (1929); G Indebetou, Bergshögskolans elever under dess första 100-års-period (1919); Jacobowsky, aa; Minnesant:ar om Gustafsbergs barnhus (1906), s 51, 95, 101 o 107 f; Minnesskrift med anledning av stadsfullmäktigeinstitutionens i Uddevalla sjuttiofemåriga tillvaro 1863-1938 (1938), s 103.

Bjarne Hemming N: Bjarne N (SvD 14 aug 1980 o DN 15 aug så); Väv. Svealand, 2. uppl (1964).

Sten Gustaf Bosson N: Sveriges pressarkivs klipp-saml, RA; L Lagerstedt, Sten N (SvD 4 sept 1973); I Ljungquistj Ur DN:s hist, 3 (1954); Sten N (DN 5 sept 1973); A Thulstrup, Med lock o pock (1962); G Wijkmark, PK:s porträttM 1952 (1951); Väv. Stor-Sthlm, 2. uppl (1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Natt och Dag, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8768, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8768
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Natt och Dag, släkt, urn:sbl:8768, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.