Meriter

Nilsson, Nils Fritiof Adam, f 4 dec 1895 i Vollsjö, Malm, d 31 jan 1972 i Malmö, Slottsstaden. Föräldrar: stationsinspektoren Johan N o Lovisa (Lisa) Lenander. Studentex som privatist vid h a l i Kristianstad 1:1 dec 13, inskr vid LU 15 jan 14, JK där 6 febr 18, eo notarie vid hovrätten över Skåne o Blekinge 10 febr 18, tingstjänstg i Frosta o Eslövs m fl domsagor 18, anst vid E Heijnes advokatbyrå i Sthlm 15 jan 19, advokat i Tranås 15 maj 21–31 dec 30, i Gbg 31. Förf.

G 1) 25 febr 1919(–37) i Sthlm (enl vb för Lund) m tandläk Karin Maria Jerlov, f 29 juni 1895 i Gustavs, Malm, d 12 okt 1961 i Malmö, S:t Petri, dtr till grosshandl Nils Johnsson o Ingrid Åkerman; 2) 5 april 1939(–49) i Simrishamn (enl vb för Södra Mellby, Krist) m tandläk Tora Maria Månsson, f 28 febr 1895 i Norrvidinge, Malm, dtr till rdgm Ivar Månsson (s 194) o Sigrid Charlotta Larsson, samt tidigare g m provinsialläk Rolf Hallgren.

Biografi

Författarnamnet Piraten, som först kom i tryck genom Fritiof N:s debutbok 1932, var enligt hans egen uppgift till Bonniers förlag hans "nom de guerre" under lundatiden. Uppgiften att "tillnamnet Piraten skall han ha erövrat, då han som värnpliktig flottist intog en ö på egen hand" (Linder), hör till de myter N själv funnit på och odlat. Enligt en trovärdig tradition fick han sitt tillnamn av sin förre klasskamrat, senare professorn och rektorn för Tandläkarhögskolan i Sthlm Gösta Westin, då N, efter att ha relegerats från h a l i Ystad, våren 1913 åter uppenbarade sig på skolgården efter en kortare tid till sjöss, iklädd en väldig hatt och en bredrandig kavaj; uppgiften bekräftades av N 1964 (O Nilsson). Under studietiden i Lund befästes namnet på grund av hans vilda utseende och historier, och enligt Gabriel Jönsson därför att N tillfrågad om sina framtidsplaner brukade svara att han tänkte bli pirat på Titicacasjön.

N:s föräldrar härstammade från bondesläkter i sydöstra Skåne (Färs och Österlen); modern, vars släkt betydde mest för N, var född i Löderup, som vid sidan av Vollsjö givit en del drag åt barndomsskildringarna. Tidvis bodde hos stinsfamiljen inte bara N:s mormor utan också dennas mor, "gammelmormor"; båda var goda berättare. Den muntliga traditionen var viktig för N liksom för Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman och är en förutsättning för hans författarskap.

"Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son." Med dessa ord — en lika klassisk början som någonsin Strindbergs till Röda Rummet eller Hemsöborna — inleder N debutboken Bombi Bitt och jag (1932), som han själv kallade barndomsminnen. Bokens Tosterup (i verkligheten bär en by långt ner på Österlen detta namn) är identiskt med Vollsjö, som har samma täcknamn, i övriga Bombi Bitt-skildringar, i Bock i örtagård (1933) och i en rad smärre humoresker. Vollsjö kallas dock Gyllevad i den huvudsakligen självbiografiska lundaromanen Tre terminer (1943) och är nästan exakt skildrad under namnet Grimsby i Bokhandlaren som slutade bada (1937), där en del av intrigen dock inspirerats av mormoderns Löderup. Den sistnämnda orten är säkert också skådeplatsen for N:s novell Mannen som blev ensam. Där återger Piraten minnesbilder, som han klart inser inte kan vara hans egna, och som han förmodligen medvetet fabulerat, med denna kommentar: "Men våra barndomsminnen äro inga mekaniska reproduktioner av omedelbara intryck. Vad våra ögon sågo och våra öron hörde har lagrats av tiden och förädlats av fantasiens jäst... Kvar stå dessa bilder där konturerna bevarat sin naiva friskhet och färgerna sin klarhet medan perspektivet djupnat utan att skuggorna skymma något av det väsentliga, dessa bilder som kallas fram när vi söka oss tillbaka till vår barndoms glädje och vår barndoms skräck. Kvar står sanningen."

Den sanning N talar om är ingen trivial sanning, utan den fantasins autenticitet som står över verkligheten. Om ett av sina mest älskade original, gubben Lutterlögn (berättelsen liksom Mannen som blev ensam i Historier från Färs) skriver N med något som liknar en självbekännelse: "Hans historier voro fantastiska, det är sant. Men detta är också sant: Det finns ingenting som inte har hänt men mycket som inte har berättats. Man brukade säga om Lutterlögn: han ljuger så han tror det själv! och man trodde sig överdriva en smula. I själva verket sade han inte mera än sanningen. Han var äventyrets man, han hörde till dem som möta enhörningen i skogen. Han var av fantasternas stam utan vilken alla gömda skatter skulle förbli evigt dolda. Han var en av dem som veta att två söndagar i veckan är en orimlighet bara för den som räknar trehundrasextiofem söckendagar på året."

N:s sk barndomsminnen är mestadels fantasier på en bräcklig grund av verklighet. Några av personerna, som författarens alter ego, kallad Eli efter en käck gosse hos sagoberättaren Topelius, hans föräldrar och pigan Boel, Bombi Bitt, Vricklund och patron Esping, kan återfinnas som prototyper i verkligheten, andra är i högre grad fantasigestalter. Fadern var verkligen stins i "Tosterup" (Vollsjö), då N föddes; dessförinnan var denne bondson från Kverrestad förste stationsskrivare och godsexpeditör i Ystad. Men medan Eli i boken var enda barnet, hade N fem systrar, den äldsta, Ingeborg (Marianne i barndomsskildringen Julkorgen i Småländsk tragedi), född 1893. Verklighetsförvandlingen i Bombi Bitt går att fastställa ganska exakt. Den lekkamrat som inspirerat skildringen hette Otto och var i själva verket son till en änkeman, Pumparen vid stationen (den i boken ogifte); de båda pojkarnas tilltag att den torra sommaren 1904 duscha under pumphuset var sålunda icke så djärvt i verkligheten som i Bombi Bitt och jag. Verklighetens Otto Andersson var inte särskilt busig; det är N själv som försett honom med sina önskedrömmars flyktlian. Bombi Bitt är alltså i hög grad N själv — en äventyrslysten pojkes ideal.

Att en "längtan ut" funnits tidigt hos N intygas av teckningar och målningar, som, oväntat nog för en gosse i hjärtat av södra Skåne, handlar om havet. Att gossen, som N själv säger i inledningen till sina "barndomsminnen", var "vanartig", vidimeras av säkra fakta: han gjorde rackartyg redan i småskolan.

Troligen var N bortskämd under sin uppväxt, i varje fall av modern och pigan. Det är symtomatiskt att Eli i Bombi Bitt skildras som enda barnet. Att N tidigt revolterade mot en auktoritär fadersgestalt har gjorts troligt i en analys av Sven Delblanc: "en far som är ond och tyrannisk snarare än god och öm". Fadern kände igen sig i porträttet av Herman Langes pedantiske far i Tre terminer och tog illa vid sig.

Oppositionslustan eller vanartigheten blev mera utpräglad under gymnasietiden. Liksom Herman Lange gick N från studier i en privat elementarskola i Vollsjö till gymnasiet. Omställningen från verkligheten till den självbiografiska romanens fiktion är mycket enkel: N började sina gymnasiestudier i katedralskolan i Lund, blev med nedsatt uppförandebetyg tagen därifrån och fortsatte på läroverket i Ystad, varifrån han blev relegerad vårterminen 1912; i romanen Tre terminer sker detsamma med Herman Lange men i omvänd ordning. Förvisningen motiverades med ett förkrossande material, innefattande bla trotsighet, ogiltig frånvaro, spritförtäring och en stor fest då en från Danmark inkallad flicka varit med; redan i Lund hade N lärt sig att man kunde införskaffa "føjelige piger" från det syndiga Khvn.

Efter relegeringen tog sig N samman. Han avverkade någon sommarmånad som lantbrukselev hos en vän till fadern och seglade därefter ca tre höstmånader som matros med ett skepp till Medelhavet. Efter hemkomsten i dec 1912 satte sig N till flitiga enskilda studier och avlade studentexamen som privatist på latinlinjen vid läroverket i Kristianstad i dec 1913. Redan i jan följande år påbörjade N studier i juridik vid LU och kunde 4 april 1914 genomgå den första tentamen, i finansrätt; då hade hans forna klasskamrater i Ystad åtskilliga veckor kvar till studentexamen.

N bedrev sina studier planenligt och blev jur kand efter fyra år, något under normal tid. Herman Langes alkoholfyllda bohemliv i Tre terminer på Grand Hotel och dess ölhall Gambrinus är icke identiskt med N:s, kofferthistorien är en skröna. Trots den goda studietakten tycks dock N ha fått tid till ett intensivt krogliv, som grundlade den skuldsättning han fick dras med större delen av sitt liv. Det s k Gambrinus-gänget dit N hörde var inte särskilt litterärt; en samtida vän som Gabriel Jönsson förblev länge en flyktig bekant och ingick i andra kotterier. Fram till 1916 fanns den legendariske överliggaren Sam Ask (Tom Ancker i Tre terminer) i bekantskapskretsen. Den ende skalden i kretsen var Theodor Tufvesson, i romanen kallad Ola Ljunitz. Kort efter ankomsten till Lund lotsades N in i ett debattlystet matlag av extraläraren Johan Nilsson (senare rektor i Eksjö), som var kusin till N:s mor. Dennes hustru Gertrud (f 1887) var föremål redan för gymnasistens förälskelse, men kärleken ebbade ut sedan hon fått ett andra barn 1913; kärlekshistorien med Anne Horten i Tre terminer är sålunda huvudsakligen en fiktion även om Gertrud Nilsson, f Feuk, är en viktig förebild. Det första universitetsåret etablerade N en förbindelse med en jämnårig flicka, vilken 1915 bar frukt i en dotter, Eivor. N fick enligt hustrun Tora först i mitten av 1930-talet vetskap om detta barn, som han sedan hade god kontakt med. Också till sin andra dotter Eva-Louise och till Tora N:s tre barn hade N ett gott förhållande.

De båda flickor N kom att gifta sig med hade han träffat redan i Lund, där de studerade medicin. N var dryckesrörd, när de först såg honom, och flickorna var eniga om att med den mannen skulle de icke vilja gifta sig, trots att han var elegant klädd och uppträdde artigt.

Medan N satt ting i Eslöv våren 1918 träffade han på nytt Karin Jerlov. När hon kom hem och berättade att hon förlovat sig med "notarie Nilsson", föll hela familjen i gråt; N hade icke förbättrat sitt rykte från Lund. 1918 inkallades N till militärtjänst i flottan men lyckades snabbt, av okänd orsak, bli frikallad. Han fortsatte sin tingstjänstgöring i Gbg och blev från jan 1919 anställd vid en advokatbyrå i Sthlm. Här förde han tillsammans med den kvicke lundensiske latindocenten Malte Åkerman (då amanuens i Skolöverstyrelsen och sekreterare i ED) ett så bohemiskt liv att N:s fästmö kom upp för att rädda honom. Det blev omedelbart äktenskap och efter något år avflyttning till Tranås, där N 1921–31 bedrev advokatverksamhet, först som anställd i advokatfirman Seldener (Motala), sedan som fristående advokat. I det hus han hyrde som bostad hade hustrun tandläkarpraktik på nedre botten.

Livet i Tranås skänkte, trots ett glatt umgänge med rentierer och godsägare i trakten, icke verklig tillfredsställelse. Ehuru icke genomgående konservativ (mycket i hans uttalanden är ironiskt) representerade N högern i olika nämnder, mest tydligen för att få offentlighet åt originella infall, såsom då han i sam- band med förbudsomröstningen ansåg att man borde sätta upp restaurang med rouett och andra förlustelser i en privat förening för att kringgå de krångliga bestämmelserna angående spritförtäring. 1930 debatterade man i stadsfullmäktige om utsträckt tid för dans vid den stora Tranåsutställningen skulle tilllåtas, varvid Piraten äskade ordet: "Jag har hunnit fara vida kring, och jag har sett krogar och andra dansställen i många världsdelar. Jag har gjort erfarenheten att dans inte blir mycket osedligare efter klockan tjugotre än den har varit innan." I brist på teater, försäkras det (Swahn), gick man till domstolssessioner, när Piraten skulle försvara Tranås undre värld. Den festivitas som lyser upp en rad humoresker med handlingen förlagd i trakten kring Tranås beror i första hand på N:s förmåga till fabulering (Jacobsson, Peter slår ner strejken och Elsa får piano i Småländsk tragedi, Jaga älg, Augusta kommer till klarhet och Ett liv i Vänner emellan, Högvilt och titelnovellen i Flickan med bibelspråken). N var en skicklig advokat, särskilt framstående som affärsjurist, men han ägnade praktiken ett förstrött intresse och hade långa tider alkoholproblem. Äktenskapet knakade i fogarna, och hustrun lämnade Tranås ett år före N för att slå sig ner i Gbg. Först med flyttningen från Tranås till Gbg i nov 1931 och med debuten följande år kom N in i en period av ungdomlig vitalitet och friskt skapande. Trots födelsen av parets enda barn gick äktenskapet emellertid mot sin upplösning. Om hur N kom att fästa sig vid seglarkumpanen Rolf Hallgrens hustru Tora och om deras samliv berättar den senare utförligt i sin memoarbok Högsta vinsten.

Redan 1934 lämnade N sin familj i Gbg och flyttade via Lund till Frankrike, där han vistades några månader från slutet av 1935 för att skriva på en bok (Historier från Färs). Han och Tora hade bestämt sig för att flytta ihop. Tora hade köpt ett hus på Kivik där hon 1935 öppnade praktik. Först 1937 blev de båda parens skilsmässor klara, men redan hösten 1936 flyttade N till huset i Kivik, i vilket han blev hälftenägare. Med inspiration från Kivik har N skrivit en lång rad humoresker. Av skattetekniska skäl skildes makarna i juni 1949, men skilsmässan firades med en gemensam resa till Curacao, då N höll sig absolut nykter enligt hustruns memoarer. Först 1969 flyttade N definitivt till egen adress i Malmö, medan Tora, som nu var pensionerad, där skaffade sig egen vinterbostad; fortfarande åt och reste de båda tillsammans. Vid denna tid var N:s krafter i avtagande; han drabbades i januari 1972^[1] av en hjärnblödning under väntan på buss på Gustaf Adolfs Torg i Malmö. Medan hustrun Tora köpte en tidning, föll N vanmäktig i armarna på vännen Gabriel Jönssons hustru Annika och dog några dagar senare på Malmö allmänna sjukhus.

N:s liv löpte — frånsett de alkoholmättade perioderna — i lugna banor, där böckerna, och icke andra, yttre händelser, markerade de viktiga hållplatserna. Umgänge med vänner och anekdotberättande upptog en stor del av hans tid; N torde ha varit en av de främsta muntliga berättare som existerat i Norden. Också sin egen gravskrift stiliserade han som en anekdot. Han vilar på Ravlunda kyrkogård, där en anspråklös liggande sten bär denna av honom själv författade text: "Härunder är askan av en man, som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan 1972." Begravningen var borgerlig med en annan kvick och talför lundensare, Sten Broman, som officiant.

N flydde gärna från hemmiljöerna, när han behövde inspiration; de flesta av hans böcker är huvudsakligen skrivna under längre eller kortare vistelser på hotell. Redan under studieåren hade han gjort utflykter till Khvn och Tyskland; varje sommar fylldes av långa seglatser i vänners sällskap, då strandhugg gjordes vid Östersjöns och Nordsjöns stränder, främst i engelska hamnar. Redan under universitetsåren uppbyggde N vännerna med en berättelse om en äventyrlig resa som han som pojke gjort till London, och han fabulerade våldsamt om sina äventyr till sjöss; att kunna skilja på sanning och fabulering i hans reseberättelser är omöjligt. Resan till Curacao på uppdrag av SvD dokumenterades enligt överenskommelse genom en serie kåserier (dec 1949–april 1950), men en liknande färd till New York 1969 avsatte inga litterära resultat. Detsamma gäller ungdomens resa till Medelhavet och resor till bl a Frankrike och Italien.

Debuten vid 36 års ålder med Bombi Bitt och jag blev en omedelbar succé hos både kritik och publik; boken såldes enbart första året i över 18000 exemplar. Men det var ingen oerfaren berättare som slog igenom vid debuten. N hade redan i gymnasiet visat lejonklon som stilist, exempelvis i en rapp och knapphändig uppsats om Titanicolyckan 1912, och han framstår 1913 som färdig berättare, då han som artonåring vann tredje pris i en tävling anordnad av veckotidningen Brokiga Blad; Vilhelm Moberg (bd 25) delade adertonde platsen. N publicerade ytterligare en berättelse, Han som ville skära guld på havet, i en tidskrift 1913 (samtliga tre berättelser återgivna i Fritiof Nilsson före Piraten). Men sedan återkommer han inte med något i tryck förrän debuten 19 år senare.

N:s stilkonst hade emellertid formats under många års muntligt berättande. Släktskapen med både den muntliga berättartraditionen och den isländska sagan har framhållits (Noreen). Iakttagelsens riktighet hade vidimerats redan vid debuten av Ivar Harrie. I en recension (GHT 11 nov 1932, återgiven i Fritiof Nilsson före Piraten) framhåller han att N:s historier varit "muntligt traderade epos inom Lunds Studentkår", där "Piraten har blivit en legendarisk figur i stil med Homeros". Författare som inspirerat N;s berättarkonst är, som redan samtida recensenter framhöll, Albert Engström (bd 13) och, som M v Platen påvisat, Johannes V Jensen.

I själva verket prövade och finslipade N sina berättelser efter effekten på åhörarna under den muntliga framställningen. Han var fabulöst uppfinningsrik när det gällde att hitta på intriger eller tillvarata och brodera på vardagens små episoder. Han var inte bara en språkets mästare utan också en lysande människoskildrare och psykolog. Åskådligheten sträcker sig, som särskilt Bo Magnusson framhållit, ända in i namnskicket: en tokig målare (Lund i verkligheten) kallas Vricklund, en vanför med ett krumt ben Krusenstolpe, en faderligt förmanande lärare Ernst Ängel. Likt många andra fabulerande mästare var N ytterst noggrann med detaljer, antingen det gällde sjötermer, växter, maträtter, medikamenter eller beskrivning av en autentisk hotellinteriör. Han var angelägen att finna "det rätta ordet"och finslipade sina "sanningar" i aforismer för Sveriges aforistikers riksförbund, som han grundade tillsammans med Olle Holmberg och andra likasinnade. Succén med debutboken byggdes redan följande år på med Bock i örtagård. Den domineras av den analfabetiske och advokatoriskt hänsynslöse uppkomlingen och kreaturshandlarenjon Esping (verklighetens Ola Flygare i Vollsjö); romanen innehåller några av N:s roligaste och mest burleska episoder och börjar med ett vad på en krog om att Esping ska bli kyrkvärd i sin hemsocken, vilket är att "sätta bocken till trädgårdsmästare". Småländsk tragedi (1936) är frånsett titelnovellen, där N:s skarpsynta psykologi förenas med bittra insikter i fattigdomens elände, en mellanbok. I Bokhandlaren som slutade bada (1937), N:s mest fulländade roman, kantas de burleska och humoristiska situationerna i än högre grad av en mörk människosyn och ödesmättad tragik. På liknande sätt blandas burleska upptåg och mörksyn i berättelsesamlingen Historier från Färs (1940), enligt många kännare hans främsta litterära prestation. Mästerliga är de långa novellerna Klerck och Mannen som blev ensam; den sistnämnda hade N arbetat på sedan 1925 då en tidig version föreligger. Omarbetningen har medfört en lång rad nya detaljer men framför allt en mera nyanserad människoskildring och fördjupning av tragiken.

Tidigt hade N planer på att skriva en lundaroman, och det blev till slut den mångbottnade "sedeskildringen" Tre terminer (1943), som vid sidan av N:s alter ego Herman Lange och dennes kärlekshistoria med en gift kvinna domineras av överliggaren Sam Ask, bokens Tom Ancker. Lundaatmosfären är substantiell och doftrik både när det gäller lokaliteter och välkända personager, där den ävenledes legendariske professor Johan C W Thyrén under namnet Borén karikeras med speciellt spetsig penna. Av skilda anledningar — kanske främst hänsyn till närstående som fadern och verklighetens Anne Horten — fullföljde N aldrig den annonserade och påbörjade fortsättningen Hotell Korsakow; de viktigaste anteckningarna är publicerade i Piratensällskapets skrift Piraten, Anne Horten och Korsakow (1987).

I stället för den intrikata psykologi som är kärnan i Tre terminer kom N att ägna sig mer åt att berätta spännande och burleska historier. Bombi Bitt och Nick Carter (1946) anknyter liksom debutboken till barndomsminnena men synes helt fritt fabulerad. N:s senare böcker är en blandning av gammalt och nyskrivet, mestadels smärre humoresker som tidigare publicerats i periodisk press. Var och en av de berättelsesamlingar N själv publicerade innehåller dock mästerverk i det lilla formatet: i Vänner emellan (1955) tex titelnovellen och Ett liv, i Flickan med bibelspråken (1959) Högvilt, kanske den festligaste lögnhistoria som skrivits på svenska, och i den allra sista, Millionären och andra historier (1965) titelnovellen och den djupt tragiska En början — inget slut. Sistnämnda berättelse, som vid sin första publicering (Dopparedagen 1942) hette En roman börjar, var enligt Olle Holmberg tänkt att bli en hel bok eller en längre novell i den planerade samlingen Historier från Österlen, men N förmådde inte föra verket fram till den fulländning han eftersträvade. Fabuleringsförmåga och stilkänsla behöll berättaren dock, som man kan se av en rad postumt publicerade berättelser, in i det sista. N:s sammanlagda litterära bagage är icke stort, men merparten är fullviktigt gods.

Författare

Helmer Lång

Arkivuppgifter

N:s arkiv (24 vol, ms, anteckmar, brev, foton mm) i LUB. Ms även i KB. - Brev från N i KB (bla till V Moberg o, 143 st, till O Holmberg), LUB (bl a till H Schiller samt många till A Lytt-kens o, 174 st, till K Elfelt) o RA (till F Liljeholm).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vardagsbild. (Belönad med 3:dje pris i Ungdomens pristävlan.) (Brokiga blad..., veckotidn utg av Aftonbladet o Dagen, 1912, Sthlm, fol, n:o 13 (31/3), s 6, undert Fritiof Nilsson; omtr i arb nedan 1983). — Han som ville skära guld på hafvet. Skiss... af Fritiof Nilsson (Hvar 8 dag, årg 14, 1912-13, Gbg, 4:o, n:o 45 (10/8), s 6; omtr i d:o o SLT 1972 med sep utg, se nedan). — Bombi Bitt och jag. Barndomsminnen. Sthlm 1932. 271 s. 2.-15. uppl s å. 16.-17. uppl 1933. 18.-19. uppl 1934, 1941. [Nya utg:] 1939. 192 s. (Vårt hems idealbibliotek.) Sthlm (tr Hfors) 1945. 213 s. (Nutidsromaner [omsl].) Sthlm 1955. 238 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya tr] 1958, 1960, 1962, 1965. 1967. 229 s. (BFB [omsl].) [Ny uppl] 1968. 1973. (Delfinserien 465.) 1983. 238 s. (Bonniers svenska klassiker [omsl].) [Sthlm, tr] Upps 1985. 183 s. [Se även nedan 1968.] Övers: London 1933, VIII, 219 s; Oslo 1933, 196 s, 2. opl 1968, 139 s (Lanterneb0-kene, 101); Berlin [1939], 255 s, Zug 1977, 175 s; Praha 1941, 228 s, 1971, 200 s; Antwerpen 1947, 217 s; Amsterdam [1949], 290 s; Khvn [1957], 185 s, 1967, 243 s, [Khvn] 1976, 243 s; Jyväskylä 1964, 183 s; 1. isl utg okänd, 2. utg Reykjavik 1967, 200 s; Les quatre cents coup d'Erik Fjord, Paris 1980, 246 s. — Mannen som var ensam. Av Ivar Nilsson (Vårt hem, 1932, Sthlm, fol, nr 46, s 20 f, 33, pseud; faksimil i arb nedan 1983; övers: Lovat Dickson's magazine, vol 3, London 1934, s 141 — 153 [i nr 2, aug]: The man who defied God). — En skotsk historia [vers] (GHT, 1932, nr 282 B (3/12), s 3; även: Skånsk västkust, utg av Kamratföreningen Sommarsol, Vejbyslätt, Halmstad 1936, 4:o, s 12 f, 25: Guds lykta). — Bock i örtagård. Roman. Sthlm 1933. 227 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1947. 253 s. (Bonniers folkbibliotek.) 1957. 212 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya tr] 1957 [utg 1958?], 1960, 1963. 1966. 219 s. ([Omsl:] Bonniers folkbiblioteks höstserie 1966, 323.) 1971. 146 s. (Delfinserien 420.) 2. uppl 1973. Bath 1983. (8), 189 s. (Storstilsserien [omsl].) [Se även nedan 1968.] Övers: Ulv i Faa-reklasder, Khvn 1934, 221 s; Te tuinman des Hee-ren, [Antwerpen] 1943, 215 s (Die Poorte, 2); Kozel Zahradnikem, Praha 1963, 144 s. — Jacobson (Lovat Dickson's magazine, 2, 1934, s 196—208 [i nr 2, febr]). — Reservoarpennan (Kaspers jul 1934, Sthlm, 4:o, s 5). — Något om insjösegling (Segel och motor, [årg 1,] 1935, Sthlm, 4:o, n:r 6 [midsommarnr], s 14—19). — Småländsk tragedi. Sthlm 1936. 209 s. [Noveller.] [Faksimiluppl] 1973. [Även följetong i S-T 1959.] - Bokhandlaren som slutade bada. Sthlm 1937. 403 s. 2.-4. uppl så. [Nya tr:] 1952. 402 s. 1959. 403 s. [Nya utg:] 1948. 335 s. (Bokklubben Svalan.) 1963. 309 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya uppl] 1966, 1967. (Bokklubben Svalans cxtravoiymer, X 64 [omsl].) 1968. 303 s. (Piraten berättar [omsl].) [Ny uppl] 1972. 1972. 281 s. (Delfinserien 421.) 2. uppl 1975. 1979. Övers: Khvn 1947, 439 s, [1978,] 298 s; Jyväskylä 1966, 272 s; Praha 1978, 294 s. - Romerskt bad (Sotarens jul, utg till förmån för Sotarnes pensionsfond, [omsl,] årg 7, 1938, Sthlm, fol, s 26-28). -Sötare i elden (ibid, 1939, s 25-27, 30). - I dimman. Novell (Vårt hem, 1939, n:r 30, s 14 f, 36). -G-man på landet (Bäckahästen. Julläsning till förmån för Kulturhistoriska museet, Lund, [omsl,] Malmö 1939, 4:o, s 9—15). — Historier från Färs. Sthlm 1940. 257 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1950. 257 s. (Bokklubben Svalan.) 1955. 229 s. 1959. 236 s. (Bonnierbiblioteket.) [Ny tr] 1962. 1970. 187 s. (Delfinserien 344.) 2.-3. uppl 1972, 1975. - Kärlek och långvantar (Julstämning, 1940, Sthlm, fol, s 13—16). — En saga (Barnens dags tidning, utg till förmån för Barnens dag i Malmö 1941, Malmö 1941, 4:o, s 6 f, 18). - Patron Ampel, Kalle klockare och Proconsul (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender, 1941, Sthlm, s 89-98). - Ferdinand Åke (Påskliljor utg till förmån för Svenska typografförbundets invalid- o tuberkulosfonder [omsl], 1942, Oskarshamn, fol, s 7-10). - Afrika (DN, 1942, nr 341 (20/12), s [2]). - Tre terminer. Sthlm 1943. 450 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1960. 275 s. (En Delfinbok D 7.) 2.-7. uppl 1960, 1961, 1962, 1964, 1.968, 1975. 1968. 326 s. (Piraten berättar [omsl].) Övers: Haabet er vor Ven, Khvn 1945, 371 s. — [Bönens kraft och verkan] (Om Lund och det lundensiska, minnen o intryck från studentåren av E Norlind, G Hellström ... vid studentafton i Lund d 31 mars 1943, Lund 1943, s 65-70). -Typografisk dramatik eller Något om strafflatitu-der på 1860-talet (Lundagård, organ för Lunds studentkår, årg 24, 1943, Lund, 4:o, s 262; utökad version 1952 se nedan). — Jon Esping emeritus (Påskliljor, 1943, s 5—7). — Fideikommiss (Vind- ros, litterär kalender, 1945, Sthlm, s 50—63). — Bombi Bitt och Nick Carter. Sthlm 1946. 294 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1950. 255 s. ([Omsl:] Bonniers folkbibliotek, 50.) 1961. 158 s. (En Delfin-bok D 41.) 2. uppl 1964. 3. uppl 1967. (Delfinserien D 41.) 4. uppl 1971. 1968. 202 s. (Piraten berättar [omsl].) Övers: Khvn 1947, 210 s, [Khvn] 1977, 199 s. - Jakt hos Bennich (Påskliljor, 1946, s 7-9). — Tvenne antika inskrifter (Intåg i femtitalet, en bok till IvarHarrie ..., Sthlm 1949, s 121-124). -Minne från Mårtenstid (Lundagård, 30, 1949, s 175 f). — Tom Ancker (Obs!, årg 6, 1949, Sthlm, nr 7, s 36—44). — Program vid särskilda författar-kongressen i Kivik 19 10/6 50. U o [1950]. (4) s. [Anon.] — Varför han inte tog examen (Hörde Ni, 4, 1951, s 835-837; omtr i arb nedan 1986). -Typografisk dramatik (ibid, 5, 1952, s 10 f). — Rösta på Piraten (Obs!, 9, 1952, nr 18, s 7; undert Din tillgivne Fritiof). — To breve til Kjeld Elfelt [faksimil] (Nis Petersen og Piraten, [sammanställt av K Elfelt,] [Khvn] 1952, s [21-26]). - I Österlen. En bilderbok av G. W:son Cronquist, förord o text av F N Piraten. Utg av Simrishamns sparbank 1953. [Simrishamn, tr] Gbg 1953. 4:o. 103 s. [Nya tr s å.] — Bombi Bitt på bilmarknad (Vecko-jour-nalen, årg 45, 1954, Sthlm, 4:o, nr 32, s 12, 31; förkortad; fullst version se nedan 1984). — Julgäst (Julkvällen, Publicistklubbens jultidn, årg 74, 1954, Sthlm, fol, s 6 f, 33). - Vänner emellan. Sthlm 1955. 281 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1957. (Bokklubben Svalan.) 1962. 157 s. (En Delfmbok D 70.) 2.-4. uppl 1964, 1967, 1972. 5. uppl 1973 [utg 1975]. (Delfinserien 70.) — Brännvin och etymolo-gi (Finn, utg av Lukasgillet i Lund 1955. Festskrift till Adolf Anderbergs 70-årsdag, redaktionskomm: E Bager ..., A Österling, Malmö 1955, fol, s 167— 171; även i SDS 10/2 s å o sep härur, [Malmö 1955,] fol, (2) s). - Michael Baff 1/2. [Malmö 1955.] 4:o. (8) s. [Ur SDS 15 o 22/5 1955.] -Hörande och lärande [Frans G Bengtsson o Gustaf Stridsberg] (Lundagård, 36, 1955, nr 1, s 8; omtr i arb nedan 1986). — Frank Hellers jul växel (Spar-främjaren, årg 14, 1955, Sthlm, 4:o, nr 10, s 12). -Pigen med skriftstederne (Perspektiv, årg 3, 1955— 56, [Khvn,] 4:o, nr. 2 [1955], s 35-41 [övers från Dopparedagen 1955]; även: F N Piraten, Pigen ... [+] K Elfelt, Samtale med Piraten, [Khvn] 1958, s 5—21). — Hotellbrand i Horsagärde. Källarmästare kunde inte väckas. Anhållen nära att bli inne-bränd (Akademiska föreningens årsskrift, 1957, Lund, s 27—30; även: Svärdfejare och själamord, en festskrift till Malmö nation 1962, red J Thulin, H Ruin, Malmö 1962, 4:o, s 79-84). - Flickan med bibelspråken och andra historier. Sthlm 1959. 273 s. [Nya tr s å.] [Nya utg:] 1964. 220 s. ([Omsl:] Bokklubben Svalan, 90.) [Ny uppl] 1966. 1965. 155 s. (En Delfmbok D 195.) 2. uppl 1966. 3. uppl 1970. (Delfinserien D 195.) Övers av titelberättelsen se ovan 1955—56. — Tre terminer [samtal med Jan Olof Olsson] (Vänkritik, 22 samtal om dikt tillägnade Olle Holmberg, Sthlm 1959, s 232-239; omtr i arb nedan 1986). — Aktskånsk måltid. Samtal med Piraten (Lundensia 1960. Fjärran och när ... utg av lundensare i Stockholm, red av G Werner, Lund 1960, s 55 f; pseud). — Novemberkåseri (Gastronomisk kalender, årg 1, 1961, Sthlm 1960, s 69-73). - Yankee fashion. [Rubr.] Malmö 1962. 12 s o vikt omsl. [Ur Dopparedagen 1940.] ([Jul-hälsningsbok från] Stenström & Bartelson boktryckeri] ab.) — Om konsten att hålla distans / Aforismer (Sveriges aforistikers riksförbunds skriftserie 1*. Olle Holmberg 20  10  1963, Sthlm 1963, s 9—22). — Julgäst. Ur ... Vänner emellan. Sthlm 1964. 18 s. (Jul i Delfin.) — Millionären och andra historier. Sthlm 1965. 202 s. [Ny tr s å.] [Nya utg:] 1967. 209 s. (Bokklubben Svalan [omsl].) 1971. 158 s. (Delfinserien 389.) 2. uppl 1973. - Bombi Bitt och jag. - Bock i örtagård. Sthlm 1968. 282 s. (Piraten berättar [omsl].) — Historier från Österlen. Sthlm 1972. 211 s. [Nya tr] 1972, 1973. [Nya utg:] 1973. (Bokklubben Svalan 220 [omsl].) [Ny uppl] 1974. [Ny tr) 1975. 1975. (Delfinserien 517.) - Malört [text] (SLT, årg 35, 1972, [Sthlm, tr] Täby, nr 3, s 15; även i sep utg härav: Om Piraten, Norrtelje 1972, s 33 f). — Han som ville skära guld på hafvet (ibid, s 30 f; även i' sep utg, s 67 — 71). — Medaljerna. Historier o kåserier i urval av D Hjorth. Sthlm 1973. 223 s. [Ny utg] 1974. (Delfinserien 497.) — Bombi Bitt och hans mor. En rekonstruktion efter författarens efterl papper av D Hjorth. Sthlm 1974. 172 s. - Marknadskåseri (G Rodin, Den svenska filmens glada 30-tal. En överlevandes minnen, Sthlm 1976, s 327—340; även: Orvar Nilsson, Kiviks marknad, [Sthlm, tr] Lund 1978, s 57-63). - Ur Bombi Bitt och jag. Bock i örtagård. Historier från Färs. Ur Småländsk tragedi. Ur Vänner emellan. Ur Historier från Österlen. Red: D Hjorth. Sthlm 1977. 387 s. (Svalans svenska klassiker / Bokklubben Svalan [omsl].) — Piratens muntre historier. Khvn 1979. 228 s. [Valda noveller.] — Levande bilder och andra berättelser. I urval av Lars Hansson. Sthlm 1980. 245 s. — Mannen som var ensam. Av Ivar Nilsson [artikel 1932] (Fritiof Nilsson före Piraten, red: H Lång, Helsingborg 1983, s 40— 45; pseud). — Titanic--olyckan [skoluppsats 1912] / Betydelsen för vårt fädernesland av den hundraåriga freden [studentuppsats 1913] / Vardagsbild / Han som ville skära guld på havet ... (ibid, s 54—60). — Dagen efter (Bombi Bitt och Piraten, red: H Lång, Helsingborg 1984, s 68-73). - Kiviks marknad (ibid, s 76-80). — Vänner i Tranås (Minnen av Piraten, red: H Lång, Helsingborg 1985, s 11-17). - Dagbok i Kivik 1936-1939 (ibid, s 65-80). - Samtal om Tre terminer [med J O Olsson] (Piraten och Lund, red: H Lång, Helsingborg 1986, s 40-46). - Varför han inte tog examen / Hörande och lärande / Abel och Fleck;.(ibid, s 53-79). - H Lång, Hotell Korsakow - Piratens pusselbitar [anteckningar för forts till Tre terminer, kommenterade] (Piraten, Anne Horten och Korsakow, red: H Lång, Helsingborg 1987, s 31-71). - Hatten. En lundahistoria (ibid, s 94—96). — Resa till Curacao. Red o kommenterad av H Lång. Helsingborg 1988. 98 s. [Ur SvD 1949—50 med tillägg ur manus.] - Omtr i bl a: Sex berättare och deras landskap ... En väg-ledn ... sammanställd av G Helén, Sthlm 1947, 2. uppl s å; Skånsk humor ... sammanst av Solve Ossiannilsson, Lund 1948; Humor från Skåne ... sammanst av Axel Larsson ..., Malmö 1953, 4:o (bla introduktion), 2. uppl 1954, 3.-5. förk uppl 1957, 1958, 1959; Den bästa berättelsen, tio förf väljer o kommenterar sin egen favoritnovell, inl ... av A Runnquist, Sthlm 1956 (Flickan med bibelspråken); Det glada Skåne, red av H Bergrahm, Sthlm 1960; De bästa berättarna ... urval o inl av B Julen, Sthlm 1961; Mera humor från Skåne ... av A Sten o J Richter, Malmö 1962, 2. uppl 1964; Att minnas i en stad, utg av Malmö nation med anl av dess 75-årsjubileum, red: Anders Emilson, Lund 1965; Marknadsliv ... [utg] av C Topelius, Sthlm 1970; Litterära strövtåg ... utg av Sydsvenska kraftaktiebolaget, sammanst o red av C-B Holmberg, Malmö 1970, 4:o; Humor på svenska ... sammanst av Tage Nilsson, [Sthlm, tr] Craw-fordsville, Indiana, USA, 1980. - Bidrag (till stor del omtryck) i: Dopparedagen, utg av Svenska järnvägsmännens vilohemsförening, 1933—34, 1937, 1939-46, 1948-52, 1954-56, 1958-60, Sthlm, fol o 4:o; Hemmets journal, 1934:51, 1935:52, 1939:32, 1940:52, 1941:26, 52, 1942:14, 1945:52, 1946:1, 25, 1950:45, 1951:53, 1953:52, Malmö, fol; BLM, 1939, 1940, 1945, 1951, 1953, Sthlm; Julblommor, utg till förmån för Svenska typografförbundets invalid- o tuberkulosfonder, 1941, 1944-47, 1949-50, 1952, [Sthlm, tr] Oskarshamn, fol; Röster i radio, 1945:9, 1958:52, 1965:4, Sthlm, 4:o; Från Sommabygd till Vätter-strand ... utg av Tranås hembygdsgille, saml 2, 1946, 6, 1958, o 7, 1963, [Tranås, tr] Linköping, 4:o; Söndagsnisse-Strix, 1946:5/7, 7/8, U/12, 1947:9/10, 11/12, 1949:7/8, 11/12, 1950:11/12, 1951:5/6, 7/8, 11/12, 1952:5/6, Sthlm, 4:o; Året runt, 1947:29-34, 1948:1, 4-11, 1951:7, 18, 50/ 51, 1954:50, Sthlm, fol o 4:o; Folket i bild, 1949:51, 1955:23, 1956:7, 1958:43, 51, 1959:50, Sthlm, 4:o; Skånegripen, tidskr för Skåne—Malmö försäkring, 1951, Malmö; All världens berättare, 1955:2, Sthlm; Industria, 1956:11 E: [Industria] International 1956/57, Sthlm, 4:o; De vanföras jultidning [omsl], 1958, 1961, [Halmstad, tr] Hälsingborg, fol; Elkontakten Sydkraft, [Sydkrafts abonnenttidning,] 1961:2, Malmö; Julpost, 1963, Sthlm, fol, jubileumsnr; Malmöjul, utg av Lions club Malmöhus, 1963—64, Malmö, 4:o; Sweden now, 1967:3, Sthlm, 4:o; Hårderup posten, nr 3, Vollsjö 1971, 4:o [duplic]; Raka spåret, tidn för tågresenärer, 1988:5, Helsingborg, 4:o; vidare: SvD 5 o 12/11 1933, 25/6 1939, 7/9 1941, 16/2 1945, 31/12 1949, 7, 14, 21 o 31/1, 9, 17 o 25/2, 1, 11 o 19/4 1950 (kåserier), 18/8 1951, 19/12 1954, 23/12 1957, 29/9 1974, SDS 20/2, 15 o 22/5 1955, 4/8 o julbilaga , 1957, 15/2 1959, Expressen 3/11 1955, 31/10 1965, 27/10 1968, 28/8 1971, 22/5 1972, 18/3 1973, 26/5 1974, 20/12 1981, Östgöta correspondenten 23/12 1957, S-T 27-31/12 1959 (följetong); allt, med nämnda undantag, under pseud F N Piraten.

Utgivit: Skepparhistorier av mig själv och andra. Sthlm 1952. 212 s. [Med Förord o 3 egna bidrag.] 2. uppl så. — Prästhistorier av mig själv och andra. Sthlm 1961. 284 s. [Med Förord o 2 egna bidr.] [Ny uppl] 1981. — Vers på växel och andra bankhistorier. På uppdrag av Skandinaviska banken saml o utg. [Gbg, tr] Sthlm 1964. 155 s. [5 egna bidr.] — I redaktionskommittén för: Student i Lund. En halvsekelkrönika sammanst av A Sagnér. D 1-5. Malmö 1957-59. 4:o. 160, 160, 160, 160, 182 s. (Tills med A Borelius, S Broman o T Sjögren.)

Källor och litteratur

Källor o litt: D Hjorth, Studier i F N:s förfiskap (lic:avh, 1962), B Magnusson, Bild o omskrivn hos F N P (lic:avh, 1965), båda LUB.

S Delblanc, Att läsa Piraten (Piraten o Lund 1986); C Fehrman, Kring en Piratenutställn (SLT 1972); F N före Piraten (1983); O Holmberg, Att minnas Piraten (SLT 1972); C Larsson, Mannen som blev ensam — tillkomst o tillväxt (ibid); E H Linder, Fyra decennier av nittonhundratalet (Ny ill sv littihist, 5, 1958); H Lång, Vem var Bombi Bitt, Pumparen o Vricklund? (Bombi Bitt o Piraten, red H Lång, 1984); dens, Piraten, Lund o Malte Åkerman (Piraten o Lund, 1986); dens, Den mytiske Sam Ask (ibid); dens, Westerman, Anne Horten o några till (Piraten, Anne Horten o Korsa-kow, 1987); B Magnusson, Piratens holmgång med skvallret (SLT 1972); dens, F N:s tvåa (ibid); Minnen av Piraten, red H Lång (1985); O Nilsson, Namnet Piraten (Ystads alleh 14 dec 1983); T Nilsson Piraten, "Högsta" vinsten, Tora N P berättar för Monnica Söderberg (1983); E Noreen, Nutida sv berättarkonst: F N P (BLM 1941, nr 10, omtr i dens, Från Birgitta till Piraten, 1942); J O Olsson, Fritiof, inte Piraten (SLT 1972); Om konsten att fylla sextio o om annat. En bok tillägn F N P 4 dec 1955 (1955); M v Platen, Piraten o Johannes V Jensen (SLT 1972, omtr i Bombi Bitt o Piraten, red H Lång, 1984); SFL 1, 1900-1940, 7, 1971-1975 (1942-1981); S C Swahn, Piraten (1972).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Fritiof A Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8945, Svenskt biografiskt lexikon (art av Helmer Lång), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8945
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Fritiof A Nilsson, urn:sbl:8945, Svenskt biografiskt lexikon (art av Helmer Lång), hämtad 2024-04-20.