Johan Peter Molin

Född:1814-03-17 – Kristine församling, Västra Götalands län
Död:1873-07-29 – Vaxholms församling (Jakobs församling, Stockholms län)

Skulptör


Band 25 (1985-1987), sida 656.

Meriter

1 Molin, Johan (Jean) Peter, f  17 mars 1814 i Gbg, Kristine, d 29 juli 1873 i Vaxholm (enl db för Jak o Joh, Sthlm). Föräldrar: bagaren Anders M o Johanna Britta Boustedt. Bagarlärling i Gbg, gesäll 30, elev vid FrKA 34, vid konstakad i Khvn 4345, vistades i Italien periodvis 4653, v prof vid FrKA juni 53, k hov- o statybildhuggare 53, ord prof i teckn vid FrKA 16 mars 55, led av komm ang inköp av gipsavgjutmar efter plastiska föremål juni 65, av komm ang skulpturarbeten för NM okt 65, staty bildhuggares arvode 11 april 67. Agré vid FrKA 48, LFrKA 53.

G 23 juni 1854 i Sthlm, Klara, m målarinnan Emma Amalia Erhardina Broberg, f 8 jan 1831 där, ibid, d 16 febr 1922 där, Engelbr, dtr till sidenkramhandl Johan B o Sofia Elenora Körner.

Biografi

M som var äldst av fyra syskon, sattes i skola vid tre och ett halvt år, kunde läsa vid fyra och började läsa latinsk gramamtik vid fem. Kroppsligen klen togs han omkr 1820 ur skolan för att i två år bo hos en släkting, komministern Magnus Fryckner i Borgstena i Västergötland. Han fick arbeta i jordbruket men undervisades även i en rad skolämnen. Komministern var intresserad av folklore och indoktrinerade M med göticism och folkviseromantik. Återkommen till hemmet gick M i bagarlära hos fadern, då han trots allt inte ansågs ha fallenhet för lärda studier. Tolv år gammal blev han biträde i handlanden Hanssons bod i Molins hus.

M funderade stundtals på att bli musiker, stundtals poet, men framför allt drömde han om att bli målare. 1834 följde han några månader undervisningen vid både antik- och gipsskolan vid FrKA. Men fadern, som ogillade hans konstnärsdrömmar, förmådde honom att återgå till bagaryrket. Samtidigt övade M sig i modellering och teckning hos C Palmstedt, föreståndare för Chalmers slöjdskola och assisterade honom i hans experiment med galvanoplastik.

1843 väckte M uppseende i Gbg med en porträttbyst av Karl XIV Johan, modellerad efter bilden på ett mynt. Bysten prydde festsalen i börshuset, då kungens 25-årsjubileum som regent firades. M uppmuntrades av rika göteborgare och främst av A Keiller (bd 21) att sälja bageriet. Han for till Khvn där han vid Kunstakademiet studerade för skulptören H V Bissen och samtidigt blev medhjälpare åt medaljgravören C Christensen. Till köpenhamnsstudenternas fest för professor Bissen skrev M en niostrofig hyllningsdikt, Bissens saga, som väckte livligt bifall (tr i Sv biogr lex, N F, bd 7, s 152 f).

Sedan Christensen avlidit 1845 beslöt M att resa till Paris och Rom. Han for i den danske målaren V Marstrands sällskap till Paris och fortsatte efter en tid till Rom. Där rådde honom skulptören B Fogelberg (bd 16) att ägna de första månaderna åt att orientera sig i staden och studera dess konst för att först därefter börja arbeta med sin skulptur. M, som sörjde över sina många förlorade studieår, hade inte tålamod att vänta utan började omedelbart arbeta på en liten amorstaty, inför vilken Fogelberg uttryckte sin stora belåtenhet. 1846 modellerade han en herdegosse i gips, som med framgång visades på friluftsutställningen på Piazza del Popolo.

Under de första åren i Rom arbetade M så hårt, i synnerhet med att hugga i marmor, att hans bräckliga hälsa ytterligare försämrades, och han blev tvungen att sommaren 1847 fara till den österrikiska kurortern Gräfenberg. I sept for han vidare till Sverige och visade här sin Amor på FrKA:s utställning, där den inköptes av kronprins Karl. Julen tillbringade han i Berlin för att sedan återvända till Rom. Hädanefter modellerade han för hälsans skull enbart i lera och gips. Han valde sina motiv bl a ur Frithiofs saga, t ex en bild av Ingeborg. M påbörjade också en stående Frithiof som pendang men den bilden förblev bara en skiss. Ingeborg inköptes av M:s gynnare Keiller. 1848 fullbordade han en Sovande bacchantinna, som skickades hem 1849 och visades på FrKA:s utställning 1850.

1845 hade M sökt akademins resestipendium men fått avslag. Han hade senare skrivit till akademin att han hoppades att den "ville förstå, att det är brist på tid, som gjort mig till slarv, ej brist på allvar, ty ... allvar är grunddraget i min karaktär" (cit efter SKL). Först sedan han 1848 blivit agré vid akademin och sedan denna följande år sett hans Sovande bacchantinna fick han det stipendium som han upprepade gånger sökt. Han återvände för ett år till Rom. I konkurrens med C G Qvarnström fick han 1851 beställning på en omkr fyra alnar hög staty av Oscar I. Statyn avtäcktes 1855 i stora börssalen i Gbg.

Våren 1852 kom G Wennerberg till Rom, där M modellerade hans byst. Wennerberg, N Blommér (bd 5) och M bildade ett triumvirat till försvar för de nordiska motiven i konsten. Blommér avled 1853, ett svårt slag för M, som lämnade Rom; faderns död påskyndade hemresan.

1853 blev M v professor i teckning och ledamot av akademin med titeln kungl hov-och statybildhuggare och med lön som "medaljör". Följande år modellerade han på kronprins Karls beställning ett porträtt av kronprinsens avlidne son.

1855 utsågs M till ordinarie professor i teckning. Vid den tiden fick han och Qvarnström beställning på skulpturer för den nya nationalmuseibyggnadens huvudfasad: M utförde tre genier och tre byster (Ehrenstrahl, J O Wallin och Tegnér) samt en stor helfigursstaty i marmor av N Tessin d y.

Hösten 1858 for M till Paris, där han intensivt arbetade med en grupp föreställande bältesspännare. Han utställde den på Parissalongen 1859 utan framgång. I omarbetad form visades den följande år på FrKA:s utställning i Sthlm. Den ende som här insåg gruppens förtjänster var A Sohlman i Aftonbladet. 1862 skickades gruppen till Berlin för att gjutas i brons hos Geiss. När gjutningen var klar, exponerades den på gjuteriets gård; publikens och kritikens entusiasm var stor, och M fick stora preussiska guldmedaljen för konst. Succén upprepades s å på världsutställningen i London. Två exemplar såldes: ett till staden Köln och ett till en engelsk konsthandlare. Ytterligare ett exemplar göts 1867 i Nürnberg och köptes av NM för 20000 rdr att uppställas i parken norr om den nya byggnaden. Ett köptes av privatpersoner i Gbg och placerades framför Stora teatern.

1862 högtidlighölls det försenade sorgeminnet av nederlaget vid Poltava; den ökade politiska spänningen mellan Ryssland och Sverige hade gjort krigarkungen aktuell. Sohlman propagerade för resandet av en Karl Xll-staty i Sthlm och igångsatte en insamling för att få medel till en skulpturtävling. En kommitté tillsattes och en allmän tävling utlystes 1864. Nio förslag inlämnades: två som visade kungen till häst underkändes, då kommittén krävde att denne skulle framställas till fots. 1866 förklarade en 36-mannajury M som vinnare. Statyn göts av nürnberggjutaren Heroldt i särskilt byggda ugnar vid K myntet på Kungsholmen och avtäcktes 30 nov 1868, 150 år efter Karl XII:s död.

1867 inbjöds M till tävling om Karl Johanstaty i Kristiania. Karl XV fann M:s förslag bäst, men norrmännen såg helst att en norrman skulle få uppdraget. Det blev B Bergslien, som fick utföra ryttarstatyn. S å avled Qvarnström och M blev hans efterträdare som "statybildhuggare" med lön (750 rdr), boställe och ateljé, vilka han dock inte utnyttjade; han hade byggt hus vid Näckströmsgatan 52 med ateljé på gården där han modellerade Karl XII-statyn.

Ungefär två år tidigare hade M fått beställning på en fontän i gips för den stora utställningsbyggnaden på 1866 års skandinaviska industriutställning. I en stor ateljé i televerkets hus vid Skeppsbron fullbordade han fontänen lagom till öppnandet av utställningen 15 juni så. Tanken var att skapa ett nordiskt konstverk och föra in den fornnordiska mytologin i kompositionen. Fontänen, som inspirerats av Näckens polska, "Djupt i havet på demantehällen ...", visar havsguden Agir och hans döttrar, som lyssnar till Näckens harpotoner. Framställningen kläddes i klassisk dräkt. Näcken blev en nordisk Apollon. Fontänen väckte stor förtjusning bland utställningsbesökarna; M var populärare än någon tidigare sv konstnär. Många krävde att fontänen skulle gjutas i brons och ställas upp på just den plats där den stått på utställningen. Insamlingar gjordes och Sthlms stad bidrog med återstoden av kostnaderna för gjutning och installation, sedan M själv prutat på det ursprungliga kostnadsförslaget med 30%. En gipsavgjutning beställdes för sv paviljongen på världsutställningen i Wien 1873 men kunde inte realiseras på grund av M:s sjukdom. Han dog på sommaren s å och hans fontän i Kungsträdgården avtäcktes först två månader efter hans död.

Författare

Bo Lindwall



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

M:s arkiv (ink brev o svarskonc 184673) hos G Sörbom, Norrköping. Brev från M i GUB (bl a 7 till S A Hedlund), KB, NM (6 st till C Boklund) o UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Kattor o litt: Art i Ny ill tidn 1868, nr 49; A Borelius, M:s Bältesspännare o den eftergötiska riktn i sv konst (Studier tillägn Ewert Wrangel, 1928); L Dietrichson, En norrmans minnen från Sverige, 2 (1902), s 71, 82 ff, 91, 95; E Högstätt, M:s fontän (Sv skulpturidéer, 2, Tidskr för konst-vetensk, 1952); B Lindwall, Då o nu. Sv konstliv under 150 år (1982); C Lundin, J P M (Svea 1874); H Molin, Kring J P M o hans fontän (Hågk o hvsintr, 23, 1942); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer, 12 (192528); H Sandblad, Olvmpia o Valhalla (Lychnos-bibl, nr 35, 1985); SKL o där anf litt.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Peter Molin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2019-10-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9428
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Peter Molin, urn:sbl:9428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2019-10-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se