Meriter

Mosesson, Gustav Adolf, f 6 nov 1877 i Kvistbro, Ör, d 21 juni 1965, Lidingö. Föräldrar: banmästaren Carl M o Johanna Kristina Svensdtr. Elev vid Sv missionsförb:s missionsskola 00–03, mogenhetsex vid h a l på Norrmalm, Sthlm, 15 maj 07, inskr vid UU ht 07, FK 15 dec 11, lärare vid Sv missionsförb:s missionsskola 10–43, v rektor 10–12, rektor 12–37, v ordf i styr för Sv missionsförb:s ungdomshem 10–18, ordf 18-22, led av Lidingö stadsfullm 17–36, av AK 25–33 o 37–54 (led av AK:s första o andra tillfälliga utsk 27–33, av AK:s ensk utsk 38, av KU 39–47, av särsk utsk 48, av AK:s 4:e tillf utsk 49 o av särsk utsk 51), led av religionsfrihetssakk juni 25–aug 27, av komm ang ändringar i riksdagens arbetsformer aug 30–okt 36, av ungdomsarbetslöshetssakkjuni 31–maj 33, av styr för tidnings ab Sv morgonbladet 33–43, ordf 37-43, av frikyrkliga samarb:s komm 33, av Fp:s VU 34–48, av komm ang den andliga vården inom försvarsväsendet okt 37–nov 38, av centralrådet för religiös o kulturell verksamhet inom försvarsväsendet 39–42, av interneringsnämnden 40– 50, av radionämnden 41, av komm ang förslag till lag om vapenfria värnpliktiga aug 41–mars 42, av processlagsberedn okt 42–mars 44, av dissenterlagskomm okt 43–49, av den parlamentariska undersökningskommissionen ang flyktingärenden o säkerhetstjänst jan 45–april 47, statsrevisor 47–48.

G 13 juni 1912 i Sthlm (enl vb för Lidingö) m Sigrid Maria Svensson, f 23 okt 1888 i Falun, Kristine, d 17 sept 1978 i Jönköping, Sofia, dtr till missionären Johannes S o Hanna Elisabeth Lindman.

Biografi

Gustav M växte upp i ett frikyrkligt hem. Barndomen präglades av den församlingsgemenskap som fanns i de små frikyrkligt dominerade landsortskommunerna. Fadern, som var anställd vid järnvägen, deltog flitigt i församlingsarbetet. Missionsförbundet var vid denna tid en rörelse på tillväxt och M:s karriär uppvisar många typiska drag gemensamma för dem i hans generation som kom att göra karriär i det offentliga livet. Den skedde helt med frikyrkorörelsen som bakgrund. Efter anställningar hos folk inom förbundet kom han som drygt 20-årig in på missionsskolan. Han hade planer på att efter avslutad skolgång skaffa sig en förkortad läkarutbildning, särskilt anpassad för missionsverksamhet i Afrika och Asien. Samtidigt som M avslutade sina studier vid missionsskolan borttogs emellertid denna form av läkarutbildning. Han satsade i stället på lärargärning inom missionsförbundet. Redan under sin tid som elev på missionsskolan hade han kommit i kontakt med de ledande inom missionsförbundet, P P Waldenström och Carl Ekman. Det var den förre som uppmuntrade M att fortsätta sina studier till en fil kand i Uppsala.

Omedelbart efter avslutade akademiska studier tillträdde M tjänsten som rektor för missionsskolan i Lidingö. Redan under studieåren hade han fungerat som predikant i förbundet.

Plattformen för en politisk karriär var därmed given. Den dubbla egenskapen av rektor och kringresande predikant gav M ett mycket stort kontaktnät, och han kom snart att utnyttjas i den frisinnade rörelsens politiska verksamhet. Hans mycket starka och tidiga engagemang i nykterhetsrörelsen, där han kom att tillhöra förbudsanhängarna, stärkte ytterligare hans politiska ställning. I anslutning till förbudsanhängarnas mobilisering inför folkomröstningen 1922 kom M att inta en framskjuten position. Han ingick i Förbudsvännernas rikskommittés arbetsutskott och drev frågan vidare även efter folkomröstningen, där förbudslinjen förlorade.

När M 1925 invaldes i riksdagen hade han således lång erfarenhet av politiskt arbete. Han kom snart att tillhöra den inre kretsen inom den frisinnade gruppen i riksdagen.

I den intensiva diskussionen om skolsystemets utformning vid 1927 års riksdag tog han aktiv del och ivrade inledningsvis i motsättning till partiledningen för en fyraårig gemensam folkskola med möjlighet till 5-årig realskolepåbyggnad. Hans inställning sammanföll i slutskedet med det segrande utskottsförslaget (Herrström, Johanson 1983). Hans agerande här vittnade om hans vilja att kompromissa och att hitta "breda" politiska lösningar i till synes låsta politiska situationer, en förutsättning för att minoritetsparlamentarismen skulle fungera.

I samband med Ekmans fall som ledare för det frisinnade partiet i jan 1933 var M en av initiativtagarna till den opartiska undersökningskommission som tillsattes för att klarlägga och öppet redovisa den förre statsministerns samtliga affärer. Innan detta steg togs hade han enligt vissa uppgifter (Mosesson, Svensson) försökt förmå Ekman att självmant "lägga alla kort på bordet", vilket dock denne vägrat.

Trots M:s aktiva arbete för totalförbud tillhörde han den grupp som arbetade för de båda liberala partiernas återförening 1934. Inom Sthlms frisinnade medborgareförening var det M och Sv morgonbladets chefredaktör N P Ollén som företrädde sammanslagningslinjen (Johanson 1980). M invaldes i det nybildade partiets verkställande utskott. Hans plats var inte självklar då han kandiderade om den mot Ekman. M ansåg Ekman politiskt förbrukad och ville inte låta denne få någon ledande roll inom det nya Folkpartiet.

Under världskrigsåren tillhörde M konstitutionsutskottet. Han uttalade såväl i utskottet som i riksdagen ofta betänkligheter mot de av regeringen föreslagna inskränkningarna i de demokratiska rättigheterna. Framförallt var han skeptisk till de minskade möjligheterna att befrias från värnplikt av samvetsskäl och till inskränkningar i tryckfriheten. Det ledde dock aldrig till öppen konfrontation vare sig med partiledning eller regering, utan M rättade in sig i ledet om än kanske mer motvilligt än många andra (Zetterberg).

Sin största självständiga politiska insats gjorde M inom religionsfrihetsområdet. Redan under sin första riksdagsperiod hade han ingått i religionsfrihetskommittén. 1938 motionerade han tillsammans med sin förtrogne rektor N J Nordström om de fria evangeliska samfundens rättsliga ställning. Motionen resulterade så småningom i tillsättandet av en ny kommitté, den s k dissenterlagskommittén, vars betänkande resulterade i en ny religionsfrihetslag 1952. Ekonomisk likställighet mellan de olika kristna samfunden och statskyrkan eftersträvades av M, samtidigt som han ville att samhället genom framförallt skolorna skulle vårda det kristna kulturarvet genom kristendomsundervisning, vars ställning som läroämne han sökt slå vakt om i riksdagen alltsedan 1920-talet (Mosesson, s 171 f). Arbetet för den nya religionsfrihetslagen avslutade M:s politiska gärning. Denna omfattade ett fåtal ämnesområden. M:s inlägg präglades av saklighet men saknade retorisk elegans. Han rönte dock stort förtroende i sin riksdagsgrupp.

M ogillade blockbildningar i politiken. Han var en utpräglad mittenpolitiker. Det ligger nära till hands att förklara denna hållning med hans breda folkrörelsebakgrund. Såväl inom nykterhetsrörelsen som inom frikyrkorörelsen knöt han kontakter med företrädare för socialdemokratin. I sina minnen ger han oftast mycket sympatiskt inställda porträtt av politiska kolleger inom just socialdemokratin, medan hans omdömen i övrigt inte saknar en negativ biton (Mosesson, s 178 ff, 226 fT). M hyste en djup respekt för Per Albin Hanssons regeringskonst. Särskilt dennes strävan att "sammanjämka viljorna i eniga beslut" istället för att leva högt på motsättningarna hade i M en varm anhängare (Mosesson, s 186 f), och M sökte själv i sin politiska gärning eftersträva denna modell. Den konfrontationspolitik som inleddes i inrikespolitiken efter 1945 hade därför ingen anhängare i M.

M:s favorittema i den politiska debatten var de kristnas sociala ansvar. Deras uppgift var, menade han, att "sätta rättfärdighetens märke på tidevarvet" (Linder). Ambitionen avspeglar väl M:s personlighet. Hans sociala engagemang förenades med en djup känsla för den kristna ekumeniska missionens betydelse.

Författare

Per Thullberg

Arkivuppgifter

Strödda brev från M i KB.

Tryckta arbeten

Grammofoninspelning: Minnesbilder, 1963 (45-v).

Tryckta arbeten: Några tankar om resepredikantverksamheten (Minnesskrift utg med anledning av missionsföreståndaren ... P. P. Waldenströms 75-årsdag ..., Sthlm 1913, s 160–165). – Fosterlandet, vår största jordiska gåfva ([Henning Andersson m fl,] Fram för Sverige! Föredr vid fosterländska mötet å Auditorium sond d 22 mars 1914 för behandl av fosterlandsfrågan från kristlig synpunkt [omsl], Sthlm 1914, s 12–15). - För eller emot. Några ord om spritsmugglingen. Norrtelje 1925. 7 s. [Ny uppl:] ... om den olaga rusdryckshanteringen. Sthlm 1927. 7 s. (Även: Medföljer som bilaga till Nya samhället.) – Lärobok i kristlig troslära för bibelskolan. Sthlm 1922. 35 s. [Nya tr] 1929. – De utkorade. Några grundtankar i Petri brev. Sthlm (tr Mariestad) 1935. 19 s. ( S. M. U:s studieplaner. Serie: Bibelkunskap n:o 4.) [2.-3. uppl] 1936, 1938. - P. P. Waldenström, en Guds kämpe. Till hundraårsminnet av hans födelse. [Omsl.] Sthlm 1937. 4:o. (40) s. - Ansvarskänsla eller understödstagareanda? [Rubr; omsl:] Utg: Allmänna livförsäkringsbolaget Oden. Sthlm 1938. 8 s. – En frikyrklig sparv i korstågsrörelsens tranedans (Hågkomster och livsintryck, 19. Bland professorer och studenter, uppsalaminnen berättade ... under red av S Thulin, Upps 1938, s 247–252). – När vi började, några porträtt från 1920-talets kampar (J Kullgren mfl, Striden går vidare, festskrift till D. K. S. N:s 25-årsjubileum [De kristna samfundens nykterhetsrörelses], Sthlm 1945, s 151–158). – Ur värmländsk läsarmiljö (När vi var unga, [saml 1,] Sthlm 1945, s 137–158). – August Rosén (A Rosén, Ordet och frälsningen. Predikningar utvalda av N Palmqvist, Sthlm 1950, s 7–28). – Förord (O Terning, Vad I haven gjort – Immanuelskyrkans hjälptrupp 1901–1950, jubileumsskrift, Sthlm 1950, s 5 f). – På samma våglängd. Två röster i radio. Sthlm (tr Falköping) 1953. 94 s. (Tills med G Mosesson-Järhult.) – Mitt livs mosaik. Sthlm (tr Falköping) 1954. 261 s, 2 pl-bl. 2.-3. uppl 1954, 1955. – Bidrag i Ansgarius, Svenska missionsförbundets kalender/årsbok, från årg 2, 1907 (ännu 1951 o 1961), Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Andersson [i Rasjön], Från bondetåget till samlingsregeringen (1955); Dissenter-lagskomm, betänkande med forslag till religionsfrihetslag ... (SOU 1949:20, 1949); G Herrström, 1927 års skolreform. En studie i sv skolpolitik 1918–1927 (1966); G Johanson, Liberal splittring – skilsmässa o återfören 1917–1934 (1980); dens, 1927 års skolstrid (Sc 1983); H Johansson, Folkrörelserna o det demokratiska statsskicket i Sverige (1952); Liberal ideologi o politik 1934–1984 (1984); E H Linder, Andra boken om Mitt levande förflutna, 1930–1945 (1979); S Lundkvist, Politik, nykterhet o reformer (1974); K Molin, Försvaret, folkhemmet o demokratin (1974); G Mosesson, Mitt livs mosaik (1954); B Ohlin, Ung man blir politiker (1972); dens, Socialistisk skördetid kom bort (1975); N P Ollen, Reportage ur mitt liv (1949); W Svensson,.C G Ekman (1972); K Zetterberg, Liberalism i kris (1975).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav A Mosesson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9521, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9521
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav A Mosesson, urn:sbl:9521, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2024-04-19.