Carl Johan Ljunggren

Född:1790-05-02 – Vadstena församling, Östergötlands län
Död:1852-08-28 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län

Tecknare, Arméofficer, Militärhistoriker


Band 24 (1982-1984), sida 15.

Meriter

Ljunggren, Carl Johan (i fdb Johan Carl), f 2 maj 1790 i Vadstena, d 28 aug 1852 i Västerås. Föräldrar: kommerserådet Jonas Jacob L o Margareta Christina Sjöberg. Anmäld som elev vid målar- o bildhuggarakad:s skolor sept 01–sept 02, volontär (sergeant) vid fortifikationskåren 15 nov 05, undergick den mindre ex i ingenjörsvetenskapen 20 maj 07, fänrik vid Västmanlands reg 9 april 08, stabsfänrik 26 juni 09, andre löjtn där 30 april 12, avsked ur reg med tillstånd att kvarstå som löjtn i armén 12 jan 13, löjtn vid Livregementsbrigadens grenadjärkår 23 febr 13, kaptens namn 9 okt 13, förste löjtn vid nämnda kår 17 jan 15, avsked med tillstånd att kvarstå i kåren 20 juni 15, intendent vid Sthlms utredn:förråd 24 juli 19–6 mars 27, kapten i grenadjärkåren 2 nov 24, avsked ur krigstjänsten o majors n h o v 25 april 27, postinspektor i Västerås från 19 okt 38 (tilltr 1 jan 39). Tecknare, krigshist förf.

G 7 maj 1820 i Brännkyrka, Sth, m Anna Sophia Junbeck, f 20 mars 1800 i Sthlm, Ad Fredr, d 2 juni 1880 där, Jak o Joh, dtr till handels- o slöjdfiskalen Peter Jonas J o Anna Maria Werner.

Biografi

L växte upp i Sthlm och inskrevs 11 år gammal vid konstakademin för att studera "begge principerne", dvs målning och bildhuggeri, under O Tempelmans ledning. Elevtiden varade endast ett år, varunder L emellertid skötte sig väl, fick erkännande för flit och rekommenderades av C W Svedman att erhålla överintendenten Louis Masreliez' "Protections diplom". Men det var krigaryrket som lockade L. Som vägande merit nämns i generallöjtnant Nils Mannerskantz' skrivelse om L:s antagande till volontär hans "goda fallenhet för ritkonsten", en talang som kom honom väl till pass inför examen i ingenjörsvetenskapen. Han fick sitt elddop i fälttåget mot Norge 1808 och fortsatte därifrån till Finland, där han bl a deltog i striderna vid Vörå, Oravais och Essevö och sårades i striden vid Kalajoki. Hans mod och rådighet att i nattens mörker föra sin trupp bakom ryssarnas posteringar vid Oravais och därtill lyckas ta flera ryssar till fånga renderade honom 3 febr 1809 den av Gustav IV Adolf instiftade guldmedaljen för tapperhet i fält. På sensommaren 1809 förflyttades han till Västerbotten, där han bevistade drabbningarna vid Djäkneboda, Sävar och Ratan.

Under sitt deltagande i fälttåget i Tyskland 1813 fick L tillfälle att se den av honom högt beundrade kronprins Karl Johan på nära håll och då särskilt under de blodiga oktoberdagarna i slaget vid Leipzig. Själv träffades L 19 okt av en muskötkula, som gick in under vänstra axeln och gjorde honom oduglig för strid. I ett brev 2 nov 1813 till fadern ger L en ypperlig skildring av slagets gång och detaljer av närstriderna och av de närmare omständigheterna kring sin blessering. Kulan fick han behålla i kroppen så länge han levde, och konvalescensen blev långvarig. Efter ett recidiv ordinerades han varma bad i Nederländerna och stod först sommaren 1814 åter på sv botten. På förhösten kommenderades han till Norge, och 5 sept s å belönades han med riddartecknet av svärdsorden.

Troligen var det under de närmast följande åren i Sthlm som L skrev ner sina minnen från de båda krig han deltagit i. Skildringen av finska kriget 1808–09 är en livfull, realistisk och fängslande berättelse, som i Finland betecknats som en av de mest verklighetstrogna och sanna återgivningarna av det ödesdigra kriget. L:s manuskript, som han givit överskriften Mina första vapenbragder, publicerades 1903 i SSLF under titeln Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808–1809. L:s anteckningar från krigsskådeplatserna i Tyskland och Norge, Minnesanteckningar under 1813 och 1814 årens kampagner uti Tyskland och Norge, trycktes några år efter hans död. Båda skildringarna präglas av hans förmåga att osentimentalt levandegöra krigets vardag men också de dramatiskt koncentrerade höjdpunkterna som exempelvis stormningen av Leipzig. Tecknaren L fascinerades också av soldatlivet i fält. Hans teckningar av de olika ländernas och regementenas färgglada uniformer är minutiöst utförda och deras bärare begåvade med den rätta tidstouchen i hållning och apparition.

L:s tecknarflit under stockholmsåren ger initierade inblickar i dåtidens nöjesliv, dräktmodets skiftningar och huvudstadens brokiga gatuliv. När L uppträder som reportagetecknare, behandlar han sina motiv och modeller med lätt satir, och han ger skarpsynta porträtt mer av typer än individer. Hans engelskinspirerade karikerande maner har ibland groteska inslag men blir aldrig grovt. De vanligen akvarellerade teckningarna är fulla av kulturhistoriskt stoff och har flitigt använts att illustrera skildringar av det tidiga 1800-talet. Som konstnärstyp ingår han i kretsen av militära amatörmålare, säregna för sv konst vid denna tid.

L hade liberala sympatier och höll sig med Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten. En tid redigerade han den utländska avdelningen i den förstnämnda tidningen. – Efter avskedet ur krigstjänsten flyttade L med sin familj från Sthlm till Liljeholmens gård, Brännkyrka, som han 1824 köpt av sin svärmor och där han de första åren tillbringade endast somrarna. I Årstafrun Märta Helena Reenstiernas dagbok skymtar L och hans hustru vid några tillfällen. L:s teckningar från Liljeholmen skiljer sig från hans övriga; de visar verkligheten utan alla överdrifter, interiörscener med porträtt av familj och vänner, ja tom i ett fall ett självporträtt. 1835 sålde L Liljeholmen och köpte den s k Frestaregården i Kungsör, där han hade nära släktingar och där han liksom på Liljeholmen levde av sin pension och av det lantbruk som hörde till egendomen.

1 jan 1839 tillträdde L tjänsten som postinspektor i Västerås. Postkontoret var inrymt i den våning L o hans talrika familj bebodde vid Stora gatan 25. En god del av sina barns första undervisning skötte han själv. Bland stadens ståndspersoner vann hans sällskapstalanger stor uppskattning. Sin beundran för Karl XIV Johan behöll han livet ut. Redan som löjtnant 1813 hade han ändrat sitt dopnamn, Johan Carl, till det i hans öron mer heroiskt klingande Carl Johan, och hans fjortonde barn, fött i april 1844, döptes till Carl Johan efter sin far och den nyligen bortgångne kungen. — L avled i kolera.

Författare

Rut Liedgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Akvareller o teckn:ar av L finns i NM, Armémus, UUB o NordM samt hos hans ättlingar. Hans verk har visats på NM 1920, Sthlms stadsmus 1942, Västerås konstgalleri 1970 o Armémus 1972.

L:s arkiv bestående av 1 vol, innehållande bl a fullmakter o ett brev till fadern, i KrA. Där förvaras även (i Arkivfragment, L) ms till Minnesan-teckmar under 1813 o 1814 årens kampagner ... (se tr arb).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Minnes-anteckningar under 1813 och 1814 årens kampagner uti Tyskland och Norge. Jemte tillägg, innefattande kort öfversigt af svenska arméens verksamhet i fälttågen uti Tyskland och Norge 1813 och 1814. Sthlm 18[54-]55. 346 s, 3 kartbl, 14 pl-bl. – Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808–1809. Utg af R Hausen. Hfors 1903. III, 153 s, 1 vikt karta. (SSLF, 58.) – C. J. Ljunggrens bref till sin far från Leipzig den 2 november 1813. [Sthlm] 1913. 4:o. 7 s. [Ur Stockholms dagblad 18/10.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Arméns pensionskassa, Meritbd 89, KrA. Matr öfver K målare- o bildhuggare acade-miens elever 1801, otr förteckn:ar för 1801 o 1802, FrKA. P J Junbecks testamente, Svartlösa hd AIa:35 (prot 19 okt 1813 § 8; ang A S Junbecks föräldrar; jfr SoH 1970–71, s 105 o 457), ULA. Bouppteckn efter L 28 okt 1852 i L:ska släktförems arkiv, jfr släktart ovan.

C A G Braunerhielm, K Lifreg:s till häst hist, 5:2 (1922); J G Collin, Lefnadsteckn:ar öfver de ut-märktare personerna under kriget emot Ryssland 1808 o 1809, 2 (1862); Grape; T Holm, K Västmanlands reg:s hist, 2 (1935); R Liedgren, C J L (SKL 3, 1957); S Ljunggren, Minnen från skol- o gymnasiitiden (1909); G Näsström, En stockholmsskildrare för 150 år sedan (SSEÅ 1970); M H Reenstierna, Årstadagboken, ed S Erixon m fl, 2–3 (Etnolog källskrifter, 4:2–3, 1949–53); S A:son Sparre, Biogr ant:ar om officerare o vederlikar anställda 1780-1926 (K Västmanlands reg:s hist, 5, 1933); Sveriges krig åren 1808 o 1809, 5:1 (1910), s 282, 284, 5:2 (1910), s 258, 274, 9:1 (1922), s 100. – Nekr över L i Vestmanlands läns tidn 2 sept 1852.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Johan Ljunggren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rut Liedgren), hämtad 2019-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9581
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Johan Ljunggren, urn:sbl:9581, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rut Liedgren), hämtad 2019-10-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se