Meriter

Lode, Jöran (döpt till Georg) Wilhelm, f 10 mars 1742 på Vahantaka i Letala (Laitila), Åbo o Björneborgs län, d 11 sept 1799 i Åbo. Föräldrar: överstelöjtnanten Otto Wilhelm L o frih Catarina Agneta Fleming. Student i Åbo 56, auskultant i Åbo hovrätt 19 dec 56 (W G Lagus), kanslist i Åbo landskansli 16 okt 57 (Arméns pensionskassas arkiv E VIII), v landssekr 24 aug 63 (Arméns pensionskassas arkiv E V), notarie i riksdagens sekreta deputation 12 febr 65, actor 7 juni 66 i kommissionen över Sven Hofmans (bd 19) upprorsförsök, auditör vid Hälsinge reg 5 juni 71, assessor i Vasa hovrätt 24 aug 75, revisionssekr, tf generalauditör o tf justitiekansler 23 (ej 28) aug 92, justitiekansler 7 jan 93–1 nov 96, ordf i tabellkommissionen 7 maj 93, konungens ombud i riksgäldskontoret 14 maj 93, led av generaltulldirektionen 2 sept 93, president i Vasa hovrätt 15 maj 95 (tilltr ej) o i Åbo hovrätt 25 (ej 22) okt 96 (tilltr 21 juli 97). – Ogift.

Biografi

En meritförteckning från 1774 (Arméns pensionskassas arkiv E V) meddelar om L:s ungdom, att han från 1758 till 1763 tidtals förrättat landssekreterarsysslan i Åbo, fört protokollet i slottsrätten och efter förordnande varit "mönstringscommissarius åren 1762 och 1763 vid åtskillige regementen och corpser i Finland". 1764 uppgav han (M 1259), att han varit förordnad till notarius och sekreterare vid en riddarsynerätt i Asikkala i Tavastehus län 1761. L uppgav sig ha vikarierat som landssekreterare i Åbo juni 1763–juni 1764 och 1768 samt en tid även som landshövding där (Landshövd:s i Söd skr).

Sedan mössorna kommit till makten 1765, blev L notarie i sekreta deputationen. För sitt arbete som actor i kommissionen över Sven Hofmans upprorsforsök 1766 fick han k brev 11 nov 1766 om "förslagsrättighet till häradshövding eller någon jämlik syssla". Vid 1769 års riksdag publicerade L dels ett memorial till försvar för mössornas klandrade riksråd, dels ett mot A B Virgins skrift En patriots tankar om grundlagens nödvändiga förbättring och dels ett i konstitutionsfrågan. Ännu livligare deltog han i debatten vid riksdagen 1771–72, där han bl a i en skrift kritiserade hattarnas riksråd.

L:s inställning till Gustav III framgår av ett brev från honom till G A Reuterholm hösten 1788 (Reuterholm-Adelgrenska saml), i vilket han bl a skriver, att "den korruption, som åstadkommit den första välvningen, måste under despotismen än mera ökas och slutligen bringa folket i den grad av förnedring att fria och ädla tänkesätt icke utan största svårighet kunna få inrymma". I detta brev uttalar han även sympatier för Anjalaförbundet, och han anses (Odhner) ha författat skriften Reflexioner i anledning af arméens förhållande år 1788 (tr av Fryxell 1882), som innehåller en bitter karakteristik av regeringssättet, av motiven till kriget och av den bristfälliga utrustningen.

Vid riksdagen 1789 var L den ende finländske adelsman som invaldes i hemliga utskottet. På konungens genom riksdrotsen framförda befallning måste han emellertid lämna detta och återvända till Vasa för att sköta sin assessorstjänst. 1790 ville Gustav III flytta L från Vasa till Göta hovrätt i Jönköping, vilket riksdrotsen dock lär ha lyckats avstyra (Hochschild). 1792 misstänktes han (Ehrenström, 1, s 371 f, 440) för att ha anstiftat ett överfall på en av konungens anhängare, rådman Abraham Fahlander (sedan adlad Wasastjerna) i Vasa, som därigenom inte kunde komma till riksdagen i Gävle förrän dagen före dess slut (Almquist).

Då Reuterholm efter mordet på Gustav III genom sitt inflytande över hertig Karl blev landets verklige härskare, gjorde han sin vän L sensommaren 1792 till revisionssekreterare, tf generalauditör och tf justitiekansler och knappt ett halvår senare till justitiekansler. Som sådan blev L ledamot av rikets ärenders allmänna beredning och av konseljerna, och längre fram på året 1793 blev han även ordf i tabellkommissionen, konungens ombud i riksgäldskontoret och ledamot av generaltulldirektionen. Av särskild betydelse var, att överståthållaren i Sthlm 1791 fråntagits befattningen med det hemliga kunskaparväsendet, och att polismästaren som ledare av detta ställts under justitiekanslern (Staf).

Allmänheten ansåg, att L hade stort inflytande på Reuterholm (Nylund, s 72), men det har även sagts, att denne utnyttjade hans dåliga ekonomi till att "tvinga honom att göra sådana saker som voro fullkomligt stridande mot hans åsikter och tänkesätt" (L v Engeström). Bl a användes han vid aktionen mot Magdalena Rudenschöld och vid försöken att få Svea hovrätt att skärpa domen i den armfeltska förräderiprocessen 1794 (Wedberg). Över huvud taget är omdömena om L synnerligen negativa. T o m hertig Karl ansåg hans uppgifter vara överdrivna och ibland falska (Staf, s 212). 1796 skrev G M Armfelt om Reuterholm och hans anhängare, att L "var den enda som hade huvud men ett hjärta svartare än beck och en tilltagsenhet utan alla hänsyn" (Bonsdorff, 1, s 456). Enligt Adlerbeth däremot var han "en svag och lömsk man, nog låg men icke nog driftig att vara ett riktigt instrumentum imperii". Hertigens gemål, som 1792 och 1793 skildrat L som redbar och hederlig, konstaterar 1795, att han var lat och bekväm.

Då L efter Reuterholms fall och Gustav IV Adolfs övertagande av regeringen måste tillträda sin reträttplats som president i Åbo hovrätt, var han "ganska passiv, låtande allt gå som det går utan att varken om ärendenas drift eller betjäningens flit och accuratesse etc sig särdeles bekymra" (Porthan 1886, 2, s 450). L:s ekonomi var så dålig att han mot slutet av sitt liv måste sälja sina möbler och ryktades fria till en rik änka (ibid, s 541). Vid sin död var han konkursmässig (ibid, s 576). Då L:s bibliotek såldes, befanns det vara rikt på franska romaner och annan "lätt lecture", men ingen lärdomsgren var så litet representerad som den juridiska; lagboken hade han lånat från Vasa hovrätt (ibid, s 583).

I yngre dagar hade L gjort sig känd som stridbar mösspolitiker och kraftfull opponent mot Gustav III. Att L blev Reuterholms verktyg färgade givetvis omdömena om honom. Kontrasten mellan den tidigare motståndsmannen och den senare medlöparen har uppenbarligen vållat de samtida bedömarna av L:s karaktär bekymmer. Engeström förmodade, att det var L:s svaga ekonomi som tvingade in honom i en tvivelaktig verksamhet i de maktägandes intresse.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Brev från L i RA (bl a 51 st till Reuterholm), KB (Autografsaml) och UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ödmjukt memorial. [Rubr.] Norrköping 1769. 4:o. (15) s. [Undert; daterat 23/ 5.] Även tr i Memorialer, ingifne til riksens höglofl. ständer angående herrar riksens råds licentierande, Upsala 1769, 4:o, s 61-72 = N:o 5. – Memorial, angående en utkommen skrift, kallad, En patriots tankar, om grund-lagarncs nödvändiga förbättring; ingifvit til Höglofl. ridderskapet och adelcn den 15 augusti 1769.'Sthlm 1769. 4:o. (4) s. – Ödmjukt memorial. [Rubr.] Sthlm 1769. 4:o. (16) s. [Undert; dat 28/10.] - Auditeuren Lodcs hos höglofl. ridderskapet och adclen den 21 augusti 1771 upläste memorial, rörande herr hof-rätts-rådet och kammarherren Bergenstråle. Norrköping 1771. 4:o. (8) s. [Annan uppl] Sthlm så. – Dictamen ad protocollum, rörande Deras excellencers herrar riksens råds förhållande sedan sistledne riksdag. Sthlm 1772. 4:o. 12 s. – Reflexioner i anledning af armcens förhållande år 1788 (Bidrag till Sveriges historia efter 1772 ..., saml o utg af A Fryxell, Sthlm 1882, s 164–171; anon, tillskr).

Källor och litteratur

Källor o litt: Allm verks skr till K M:t, vol 145 (tabellkommissionen): 17 april 1793; Landshövdingens i Söd skr till K M:t, vol 21: 28 juli 1769; M 1259; R 174 (AdRP 1789), p 163, R 3285 (sekr deputationcns prot 1765–66), f 2v–3, R 5666 (commissionsprot ang Hoffman 1766), p 10–11, R 5667 (handl ang d:o), p 689–94; Generaltulldirektionens k bref 1793, f 83; Riksgäldskontorets prot maj–aug 1793, p 103; Reuterholm-Ädelgrenska saml, vol 29; P Sondéns ms Kansliets ämbets- och tjänstemän 1714–1801; allt i RA. Arméns pensionskassas arkiv E V: 10, f 898, E VIII: 1774: Hälsinge regemente, f 571, KrA. Biografica, RHA. Den äldre tabellkommissionens ämbetsarkiv E I: 7 maj 1793, E II: 1: 13 juni 1793, Statistiska centralbyrån.

G G Adlerbeth, Hist ant:ar, 1 (1892), s 83, 2 (1893), s 96, 156, 158; AdRP från o med år 1719, 26-31 (1960–71); N Alexanderson, Justitieombudsmannen (Sveriges riksdag, 16, 1935), s 27; J A Almquist, Riksdagen i Gefle 1792 (1895); Berättelse om ... Gustaf Mauritz Armfelts lefhad o politiska öden ... ([G Adlcrsparre,] Handhar rör Sveriges äldre, nyare o nyaste hist ..., 2, 1830), s 100, 104, 106; Biogr lex öfver namnkunnige sv.e män, 8 (ny uppl, 1876); C v Bonsdorff, Gustav Mauritz Armfelt, 1, 2, 4 (1930–34); H J Boström, Wasa hofrätts presidenter, ledamöter o tjänstemän ... 1776–1914 (1915); S E Bring, Sv boklex 1700–1829. Rättegångshandl:ar (1958); dens, d:o, Riksdagshandl:ar (1961); A Brissman, Sveriges inre styrelse under Gustaf IV Adolfs förmyndareregering (1888), s 37 f, 47 T, 62, 68, 93, 96, 115 f, 130, 146; M Calonii bref till Henrik Gabriel Porthan åren 1793-1800 (SSLF 55, 1902); H E Charlottas dagbok, 3–5 (1907-23); [M J Crusenstolpe,] Portefeuille, 4 (1844), s 104 f, 121, 126, 137; J A Ehrenström, Hist ant:ar, 1-2 (1882-83; reg hos SBL); J v Engeström, Hist ant:ar o bref från åren 1771–1805 (1877); L v Engeström, Minnen o ant:ar, 1 (1876); A v Fersens dagbok, 2 (1926), s 220, 317; A Fryxell, Bidrag till Sveriges hist efter 1772 (1882), s 164-71; G G[ran]iTel]t, Georg (Göran) Vilhelm L (FBH 2, 1903); S Grauers, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 3:1 (1953); I Hildebrand, Den sv kolonin S:t Barthélemy o Västindiska kompaniet fram till 1796 (1951); R F Hochschilds memoarer, 1–3 (1908–09; reg hos SBL); S Högberg, M över LPS (1961); A Jörgensen, Calonius-Naumannska saml:en i Helsingfors UB (1936); G Kjellin, Rikshistoriografen Anders Schönberg (1952); W Lagus, Politiska bref till Calonius 1792 (SSLF 6, 1887); dens, Åbo akademis studentM, 2 (1895); W G Lagus, Biogr ant:ar om Åbo hofrätts presidenter o ledamöter (1834); B L[csch], Yrjö Vilhelm L (Kansallinen elämäkerrasto, 3, 1930); R Liljedahl, Kansliet från 1789 intill departementalreformen (K M:ts kanslis hist, 1, 1935); T Linder, Biskop Olof Wallquists polit verksamhet tom riksdagen 1789 (1960); Y Lyttkens, Domen över Magdalena Rudensköld (1950), s 56-60, 65, 83, 113, 127, 134, 143, 148, 151, 178, 181, 189, 196, 214 f, 221–24; Malmström; E Naumann, Justitiekanslersämbetet (Hist studier tillägnade Ludvig Stavenow, 1924), s 247; M Nylund, G A Reuterholm under förmyndaretiden 1792–96 (1917), s 50, 71 f, 102, 106, 112; Odhner, 1, s 84, 3, s 221; H G Porthans bref till Mathias Calonius, 1–2 (SSLF 1 och 5, 1886); dens o N G Schultén, Brevväxling 1784-1804 (SSLF 319, 1948); P Renvall, Finsk representation i Sveriges riksdag (1967); SMoK; N Staf, Polisväsendet i Sthlm 1776-1850 (1950); W Tham, Konung Gustaf III o rikets ständer vid 1789 års riksdag (1866), s 91; D Tilas, Ant:ar från riksdagen 1769–70 (1977); B Wedberg, Konungens högsta domstol 1789–1809 (1922; reg hos SBL); A W Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter o tjänstemän 1623–1923 (1923).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöran Wilhelm Lode, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9642, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9642
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöran Wilhelm Lode, urn:sbl:9642, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-18.