Axel W Lundegård

Född:1861-12-17 – Eslövs församling, Skåne län (i Västra Sallerup)
Död:1930-12-20 – Sofia församling (AB-län), Stockholms län

Författare, Tidningsredaktör, Författarföreningsordförande


Band 24 (1982-1984), sida 249.

Meriter

2 Lundegård, Axel Wilhelm, bror till L 1, f 17 dec 1861 i V Sallerup, Malm, d 20 dec 1930 i Sthlm, Sofia. Mogenhetsex vid h a l i Helsingborg 6 dec 79, inskr vid LU ht 81–vt 83, vid STH 83–86, vid univ i Khvn 86-89, red o utg i Gbg av tidn Vilden 96 (utg:bevis 9 nov)–97, ordf i Sveriges författarefören 30. Förf. – Samf De nios pris 29.

G 1 nov 1893 i Gbg, Domk, m Jane (Jeanie) Caroline Hughina Mac Dowall, f 13 aug 1870 i Glasgow, District of Anderson, d 8 dec 1946 i Sthlm, Engelbr, dtr till vinhandlaren Hugh Shaw Mac D o Agnes Sawers.

Biografi

Axel L reagerade i tjugoårsåldern med trotsig radikalism mot den kristna och auktoritära andan i sin uppväxtmiljö och kom i djup och långvarig konflikt med fadern, som från 1881 var kyrkoherde i Hörby i Skåne. Efter avbrutna universitetsstudier i Lund begav sig L till Sthlm som fri litteratör och fick kontakter med Det unga Sverige – "den litterära vänsterns Hetsporr" har David Sprengel kallat honom. Efter ett par år flyttade han till Khvn; han skrev i Politiken och sände litterära korrespondenser till sv tidningar.

En viktig händelse i den unge L:s liv var den förtroliga bekantskapen med postmästarfrun i Hörby Victoria Benedictsson. Hon fäste sig vid L:s "brinnande hat emot dogmer och former, hans okuvliga frihetsbegär" (L:s utg av V Benedictssons Dagboksblad o brev, 1, s 222). Båda hade författarambitioner, och ett fruktbärande litterärt kamratskap uppstod, ett "fostbrödraskap" kallade hon det. L var en ivrig anhängare av 80-talets religiösa, moraliska och estetiska värderingar. Han framträdde med artiklar och föredrag på den radikala sidan i den sedlighetsdebatt som uppstod med anledning av H Jaegers Fra Kristiania-Bohêmen. V B delade inte L:s mer extrema ståndpunkter, men deras vänskap höll trots slitningar. I Khvn kom L in i kretsen kring bröderna Brandes och förmedlade hennes bekantskap med Georg Brandes. Då hon gick in i sin sista stora kris, stod L till slutet trofast och ridderligt vid hennes sida.

L:s och V B:s litterära samarbete resulterade bl a i det samhällskritiska dramat Final. Efter hennes bortgång fullbordade L med fint sinne för författarens intentioner hennes roman Modern och hennes självbiografiska tragedi Den bergtagna. V B hade i sitt testamente anförtrott L att förvalta hennes otryckta litterära kvarlåtenskap. Härav utgav han 1890 ett urval, som senare utbyggdes till en mer fullständig levnadsteckning, byggd på dagböcker och brev. Trots att denna utgåva inte är vetenskapligt tillfredsställande, är den av betydande intresse och har kallats 80-talets stora självbiografi vid sidan av Tjänstekvinnans son (Werin). Till forskningens gagn deponerade L senare V B:s manuskript i LUB.

I L:s debutbok I gryningen ingår novellen Lycka, som handlar om V B:s sjukdomstid och äktenskap. Den är byggd på meddelanden från henne själv. Till novellen Uppgörelse fick L uppslaget under den tid i Hörby då "manusbladen flögo fram och tillbaka mellan prästgården och postkontoret". I gryningen är ett verk med markerad 80-talsprägel. Författaren vänder sig mot en rad av den äldre generationens ideal, han är skeptisk, desillusionerad, ja utmanande. I novellen Bubblor låter han en student ge uttryck åt sitt tvivel på kristendomens kärlekslära, i andra hyllar han den nya "frigjorda" kvinnotypen.

Under köpenhamnstiden fick L uppdraget att översätta Strindbergs Fadren för Casinoteatret. Han slöt nära vänskap med Strindberg och var honom behjälplig vid omarbetningen av Marodörer, som med sitt nya, lyckliga slut fick titeln Kamrater. Om Strindbergs förtroende för L vittnar också att han bad den yngre vännen bli verkställare av hans "sista vilja". Snart uppstod dock misshälligheter mellan de båda, men L behöll alltid sin beundran för Strindberg som diktare och stod senare på dennes sida i Strindbergsfejden. Vid hans död skrev L: "Käre, sinnessjuke felfinnare, mycket av min egen ungdom gick i graven med dig" (L, Några Strindbergsminnen, 1920, s 138).

V B skrev i sin dagbok om L: "Under den brutala ytan döljer sig hans verkliga jag, känsligt och fint" (Dagboksblad ... 1, s 226). I debutboken skymtar också bakom den programmatiska attityden av frän sanningssägare en vekt idealistisk sida hos den unge L. Vid slutet av 80-talet inträder en öppen kris i hans livsåskådning och litterära syn. Han tar avstånd från mycket i naturalismens ideologi, framför allt socialt-politiskt. Dokumentet om frontförändringen är Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar (1889). Till sin uppläggning är boken, i vars utformning V B haft del, en bildningsroman av då vanlig typ. Den handlar om en ung mans utveckling, delvis parallell med L:s egen. Troligen påverkad av Brändes Nietzscheavhandling ger L uttryck åt en aristokratisk människosyn. Huvudpersonen reagerar mot råheten och opportunismen hos tidens radikaler liksom mot den ibsenska moralismen och den gråtrista realismen. "Nu längta vi efter ljusning och dager, längta efter majsol och solsken i dikt och liv. Vi skola sjunga hymner till livsglädjen." En liknande paroll skulle strax efteråt möta i Heidenstams Renässans.

Under sthlmstiden hade L stiftat bekantskap med Heidenstam och Levertin. Sedan han 1903 flyttat till Gränna, fördjupades vänskapen, särskilt med Heidenstam, och L var tidvis dennes gäst på Naddö. Men till 90-talet som litterär falang slöt han sig inte. Politiskt tycks L ha förblivit vänstersinnad, och han blev med tiden kritisk mot den osunda personlighetskult han tyckte sig finna hos 90-talisterna. Under en tids bosättning i Gbg startade han tidningen Vilden, Veckoblad för intelligens och kultur. Titeln anspelade på att tidningen skulle vara litterärt partilös, och i sin anmälan skrev L att Vildens program var "en krigsförklaring emot kotteriandan i vår litteratur och konst". I Vilden recenserades positivt verk av såväl Wirsén som Strindberg och Per Hallström. Själv anmälde L starkt beundrande första delen av Heidenstams Karolinerna.

I sin ymniga produktion under 90-talet höll L fast vid den resonerande berättarstilen och den realistiska grundsynen. Men den tendentiösa polemiken blir mindre framträdande. L berättar nu lätt och underhållande, och han vann en stor läsekrets med romaner i högrestånds- och herrgårdsmiljö och med en ofta känslosam kärleksskildring. Hit hör Titania, som handlar om en älsklig och begåvad kvinnas kärlek till en underlägsen, karaktärslös man. Till den adlige poeten Eric Lindenow, "skönhetens och den hedniska livsglädjens härold", har Heidenstam tydligen stått modell.

I anslutning till en för tiden typisk genre gav L gärna sina samtidsberättelser ett inslag av nyckelroman. Så är fallet med Prometheus. I denna skildring av ett konstnärsöde tar L avstånd från naturalismen som estetiskt program liksom från den emanciperade kvinnotypen. I kritikern Sören Wiegeland, "de fria tankarnas tyrann", tecknar L en lätt identifierbar kritisk bild av Georg Brandes.

Ett speciellt intresse erbjuder La Mouche som den första sv dokumentärromanen i modern mening. Den handlar om Heines sista levnadsår och hans kärlek till Camille Selden och bygger på autentiska dokument, ibland direkt citerade. Heinedikter i L:s översättning är infogade i texten. L:s verklighetssinne var större än hans fantasibegåvning, och han tog ofta upp biografiskt verklighetsstoff till litterär behandling. I Elsa Finne återvände han till V B:s levnadsöde. Bokens första del ger i novellistisk form en skildring av hennes barndom och ungdom, medan fortsättningen, till större delen i jag-form, återger hennes passionshistoria. Här har L använt sig av hennes egna dagboksanteckningar i Stora boken, som i långa stycken direkt avskrivits. L:s tillägg är bl a angreppen på kyrka och prästerskap. Vilka förebilderna till bokens huvudpersoner var tedde sig uppenbart för de initierade. Brandes blev förbittrad över vad han ansåg som ett personligt angrepp från L.

L:s romaner i samtidsmiljö vann i allmänhet inte kritikens bevågenhet. Kring sekelskiftet vände han sig till ett annat ämnesområde, det historisk-romantiska. Intresset för äldre tider i nordisk historia låg i tiden under denna period. Levertin torde ha bidragit till att väcka L:s intresse for rokokotiden och dess kultur. Detta framträdde i romantrilogin om Struensee med dess breda, färgrika panorama över danskt 1700-tal. Verket vilar på en aktningsvärd kunskap om de historiska källorna och en stark inlevelse i tidsatmosfären. Stilen är livfull och romantisk, spänningen skickligt vidmakthållen och människoskildringen genomarbetad om än inte djupgående. Verket om Struensee är L:s mest betydande bidrag till sv historisk romankonst.

Mindre fast är det konstnärliga greppet i L:s andra stora romansvit, i vilken skildras tre drottningar från den nordiska unionstiden, Margareta, Filippa och Cilla. Romanerna är en driven yrkesförfattares verk, och åt många scener och episoder har L lyckats ge något av medeltidskrönikans färg och åskådlighet. Språket har lätt arkaiserande inslag. Inflytandet från Heidenstam är påtagligt; denne var vid samma tid sysselsatt med sina medeltidsromaner. Men medan Heidenstam är den med sin fantasi skapande diktaren är L den lärde berättaren, som lite tungt och högtidligt rör sig med det svårhanterliga stoffet. Det är sannolikt att L i stor utsträckning försett vännen med det historiska och kulturhistoriska material som ligger till grund for Folkungaträdet. "Den artistiska självständigheten och originaliteten var hos Heidenstam ojämförligt starkare, men i fråga om analytisk reflexion och sakkunskap hade L mycket att ge" (Böök 1946, s 239).

L utgav också ett par diktsamlingar. Ofta omtryckt som läseboksdikt blev Fosterlandet med sin nyktra patriotism: "Ej med stora låter och starka ord / skall du visa kärlek till hemmets jord." I tävlan med de mer betydande författare som han i många fall stod personligen nära måste L:s stora och brokiga produktion komma i skuggan. Hans viktigaste insats förblir vad han gjorde för Victoria Benedictsson och hennes litterära eftermäle. Han tillhörde både 80- och 90-talen men kände sig inte varaktigt hemma i någotdera. I sitt sista skönlitterära arbete, Den stora dagen (1911), var han bitter mot den samtida litterära situationen i Sverige och närmade sig åter sin ungdoms 80-talsideal.

Författare

Gösta Lundström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s mycket omfattande arkiv, innehållande bla ms, antecknrar av o om V Benedictsson o en stor brevsaml, är splittrat o finns dels i KB o dels i LUB. Bland sv korrespondenter märks V Benedictsson (brev från henne till L delvis tr i L:s utg av hennes Dagboksblad o brev, se tr arb nedan), A o K O Bonnier, O Hansson, V v Heidenstam, Ellen Key o C Snoilsky. Brev till L från A Strindberg i UUB (tr i Strindberg, Brev, 6–7, 1958–61). – Brev från L bl a i KB, LUB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: I gryningen. Novelletter. Upsala 1885. 258 s. 2. uppl: ... Ungdomsberättelser. Sthlm 1914. 160 s. [Ny utg] 1932. 134 s. (A L, Skrifter, 1.) — Final. Skådespel i tre akter. Sthlm 1885. 144 s. (Tills med [V Benedictsson, pseud] Ernst Ahlgren.) 2. omarb uppl 1910. 135 s. 3. uppl i [dens,] Samlade skrifter, bd 6, Sthlm 1920, s 85-220; se nedan. — Modern. En berättelse. Sthlm 1888. 292 s. (D:o.) [2.]-3. uppl 1909, 1910. 311 s. 4. uppl 1919. 309 s. ([Dens,] Saml skrifter, 5.) Övers: Leiden 1889, 268 s, Khvn 1897, 353 s, Hfors 1899, 283 s. — Röde prinsen. Ett ungdomslif i stämningar. Sthlm 1889. 240 s. 2. uppl: Röde prinsen. 1910. 167 s. [Ny uppl] 1917. 160 s. (Bonniers 85 öres böcker [omsl].) [Ny utg:] ... En ungdoms historia. 1932. 195 s. (Skrifter, 2.) Övers: Khvn 1901, 274 s. — Den bergtagna. En kärlekens tragedi. Sthlm 1890. 219 s. (Tills med [V Benedictsson, pseud] E Ahlgren.) 2. omarb uppl 1908. 154 s. Senare utg i [dens,] Saml skrifter, 6, 1920, s 221-369; se nedan. — La mouche. En roman från ett dödsläger. Sthlm 1891. 288 s. [2. uppl:] Mouche. En roman från Heines dödsläger. 1905. 181 s. (Ljus' En-kronas bibliotek [omsl].) 3. uppl 1906. 168 s. (D:o.) 3.[=4.] uppl 1910. 146 s. [Nya utg:] Mouche. En ljusglimt från Heines dödsbädd. 1917. 190 s. (A L, Människoskildringar ur historien, Bib-liofiluppl ..., 9.) 1932. 169 s. (Skrifter, 3.) Övers: Dieren (Nederländerna) [1894], 302 s, Khvn 1896, 328 s. - Titania. En kärlekssaga. [l]-2. Sthlm 1892. 413 s. 2. uppl 1895. 160, 256 s. 3. uppl: 1-2. 1911. 240 s. (1:1-kronas-böcker från Albert Bonniers förlag [omsl].) [Ny utg:] ... En kärlekshistoria. 1932. 237 s. (Skrifter, 4.) Övers: Khvn 1893, 420 s, 2. Oplag 1897, 288 s, Leipzig , 231 s. — Prometheus. En konstnärs saga. 1—2. Sthlm 1893. 247, 162 s. 2. uppl 1901. [Ny utg:] Prome-tevs. En konstnärs historia. 1933. 235 s. (Skrifter, 5.) Övers: Khvn 1894, 242, 166 s, Almelo (Nederl) [1897], 275, 198 s. - Stormfågeln. En historisk silhuett, med bakgrund och ram. Sthlm 1893. 186 s. [Ny utg:] ... En silhuett från 1848. 1917. 154 s, 1 portr. (Människoskildringar ..., 10.) Övers: London 1895, 166 s, Amersfoort [1898], 231 s, Khvn 1903, 169 s. — Faster Ulla och hennes brorsdöttrar. Sthlm 1894. 223 s. 2. uppl 1912. 134 s. Övers: Khvn 1894, 259 s. - Fru Hedvigs dagbok. Sthlm 1895. 181 s. Övers: Khvn 1895, 192 s. - Tann-häuser. En modern legend. 1—2. Sthlm 1895. 180, 179 s. Övers: Khvn 1895, 361 s, Almeloo [1897], 305 s. - Dikter. Sthlm 1896. 144 s. - Asra. En nutidsidyll. Sthlm 1898. 143 s. (Nordiskt familie-bibliotek, 1.) [Ny utg:] Av stammen Asra ... (Skrifter, 7. Kärleksöden ..., Sthlm 1933, s 5-96; jfr nedan). Övers: Khvn 1898, 124 s (Nordisk Fa-miliebibliotek, 3), Amsterdam 1899, 146 s (Bib-liotheek van skandinavische literatuur, 3), Hfors 1912, 130 s. — Struensee. En människoskildring ur historien, i tre romaner. 1-3. Sthlm 1898-1900. 1. Stadsläkaren i Altona. 1898. 256 s. 2. På höjderna, 1-2. 1899. 616 s. 3. Korsets väg. 1900. 288 s. 2., slutgiltiga uppl: ... i fyra band. 1—4. 1913. (Nordiska förlagets standardserie, vol nr 6—9.) 1. Stadsläkarn i Altona. 204 s. 2. Vägen uppför. 198 s. 3. Vägen utför. 298 s. 4. Korsets väg. 222 s. [Ny tr] 1917. 239 s. [Utan nr i serien.] [Nya utg:] 1916-17. 1. 1916. 212 s. 2-4. 1917. 207 s, 4 pl, 315, 232 s. (Människoskildringar ..., 4-7.) 1926. 206, 204, 299, 226 s. (Historiska romaner [omsl].) Övers: 1 — 3, Khvn 1898-1900, 262, 631, 284 s. - Sturz. Sthlm 1900. 181 s. [Ny utg:] Sturz. Historiskt skådespel från dagarne efter Struensees fall. Slutg uppl. 1917. 159 s, 1 pl. (Människoskildringar ..., 8.) Övers: Khvn 1900, 180 s. - Elsa Finne. 1-2. Sthlm 1902. 156, 216 s. 2. uppl 1903. 3. uppl 1913. 133, 195 s. [Ny utg] 1933. 268 s. (Skrifter, 6.) Övers: Khvn 1902, 152, 206 s, Amersfoort [1903], 373 s. - Känslans rätt. Sthlm 1902. 165 s. 2. uppl 1912. 131 s. [Ny utg.] (Skrifter, 7. Kärleksöden ..., Sthlm 1933, s 97-202; jfr nedan). Övers: Khvn 1902, 144 s, Amsterdam 1903, 165 s. - [Ungdomsminnen] (När vi började, ungdomsminnen af sv förf. Utg af Sveriges författareloren, Sthlm 1902, s 172—179). — Sagan om drottning Filippa. Sthlm 1904. 285 s. (Iduns romanbibliotek 35.) [Ny uppl:] Drottning Filippa. Sthlm 1907. 379 s. 2., slutg uppl: ... Filippa. Kung Henriks dotter av England. 1912. 300 s. (Nord förlagets standardserie, 3.) [Nya utg:] 1916. 285 s. (Människoskildringar ..., 2.) 1925. 304 s. (Hist romaner.) Övers: Khvn 1909, 378 s. — Drottning Margareta. Valdemar Danekonungs dotter. [1-2.] Sthlm 1905-06. 1. Hennes ungdom. 241 s. 2. uppl 1906. 240 s. 2. Hennes lifs kamp. 218 s. [2. uppl okänd.] [1-2:] 3., slutg uppl 1912. 384 s. (Nord förlagets standardserie, 1.) [Nya utg:] 1916. 361 s. (Människoskildringar ..., 1.) 1925. 391 s, 1 portr. (Hist romaner.) Overs: Khvn 1906-07, 237, 217 s, Halle a. S. 1911, 280 s ([Bib-liothek der Gesamtliteratur des In- und Auslandes, N:o] 2 239-2244 [pärm]). - Oscar Levertin. U o [1906]. (4) s. [Undert.] - Drottning Cilla. Lars Blåbens dotter. Sthlm 1910. 327 s. 2. uppl s å. 3., slutg uppl 1912. 250 s. (Nord förlagets standardserie, 4.) [Nya utg:] 1916. 244 s. (Människoskildringar ..., 3.) 1925. 258 s. (Hist romaner.) Overs: Khvn 1911, 304 s. - Den stora dagen. Sthlm 1911. 226 s. - Om Engelbrekt, Erik Puke och Karl Knutsson som blef kung. Sthlm 1913. 282 s, Tab 1—9, 1 pl. — Människoskildringar ur historien. Bibliofiluppl. Bd 1-10. Sthlm 1916-17. 1-4. Drottning Margareta. Drottning Filippa. Drottning Cilla. Struensee 1. 1916. 5—10. Struensee 2— 4. Sturz. Mouche. Stormfågeln. 1917. [Se vidare ovan.] — Tillvarataget. Gamla och nya dikter. Sthlm 1918. 138 s. - Final / Den bergtagna ([V Benedictsson, pseud] Ernst Ahlgren, Samlade skrifter, 6. Dramatik, Sthlm 1920, s 85-369; fullbordade av L; jfr ovan). — Några Strindbergsminnen, knutna till en handfull brev. Sthlm 1920. 149 s, 1 faks. — Verkligheten och spegelbilden. Randanteckningar till ett ungdomligt utkast (Innan vi började, festskr utg av Sveriges författare fören, Sthlm 1921, s 99-104). - Sett och känt. Sthlm 1925. 198 s. - Skrifter. 1-7. Sthlm 1932-33. 1-4. I gryningen. Röde prinsen. Mouche. Titania. 1932. 5—7. Prometevs. Elsa Finne. Kärleksöden: Av stammen Asra; Känslans rätt. 1933. [Se vidare ovan.] — Bidrag i bl a Hemvännen, ill månadsblad, 1884-85, OoB 1892, 1923, 1925, Vintergatan 1894, 1895, 1901, 1924, o Budkaflen, alla Sthlm.

Utgivit: [Victoria Benedictsson, pseud] Ernst Ahlgren, Berättelser och utkast. Sthlm 1888. 243 s. [Föret.] - Dens, Efterskörd. Sthlm 1890. 217 s. [Anon.] — V Benedictsson (Ernst Ahlgren), En sjelfbiografi ur bref och anteckningar, saml o utg. Sthlm 1890. 364 s, 1 portr. 2. omarb uppl: En själfbiografi ... 1908. (8), 464 s, 3 pl, 1 faks. [3. utökad uppl:] Dagboksblad och brev samlade till en levnadsteckning. Bd 1-2. Sthlm 1928. 416 s, 10 pl, 446 s, 7 pl, 2 faks. — Dens, Samlade berättelser. D l-[4]. 2. uppl Sthlm 1900. 1. Från Skåne. IX, 142 s. Övers: Khvn 1900. XXIV, 246 s. [Pseud.] [2.] Folklif och småberättelser. 206 s. [3.] Berättelser och utkast. 239 s. Övers: Wolken, Amsterdam u å, 232 s. [4.] Efterskörd. 104s. Övers, delvis: As-ters, Amsterdam u å, 210 s. Övers ur de tre föreg: Billeder fra Sverrig, Khvn 1901, 248 s. - [V Benedictsson, pseud] E Ahlgren, Samlade skrifter. Bd 1-7. Sthlm 1918-20. [Anon, bd 7: föret; kommentarerna delvis ej anon. Även bibliofiluppl, delvis utan upplagenr.] 1. Från Skåne. Folkliv och småberättelser. 4. uppl [Ny uppl] 1918. 382 s. 2. Berättelser och utkast. Efterskörd. 4. uppl 1919. 361 s. 3. Pengar. Novell. 6. uppl 1919. 269 s. 4. Fru Marianne. Roman. 6. uppl [Ny uppl] 1918. 375 s. 5. Modern. 4. uppl 1919. 309 s. (Tills med A Lundegård.) 6. Dramatik. 1920. 488 s. [I telefon o Ro- meos Julia, 3. uppl; Final, 3. uppl, o Den berg-tagna, tills med A L, jfr ovan; kommentarerna av A LJ 7. Studier och brottstycken, utg av A L. 1920. 312 s.

Redigerat: (Göteborgstidningen) Vilden, veckoblad för intelligens och kultur, 1896—97, Gbg, o 1897, Sthlm, fol (även ansv utg).

Översatt: Ferenc Herczeg, Gyurkovicsarne. Auktoriserad öfversättn med inl. Sthlm 1901. VIII, 244 s. 2. uppl s å. 252 s. 3. uppl 1908. 190 s. 4. uppl 1909. (De bästa böckerna [omsl].) 4.[=5.] uppl 1920. 219 s. (Det bästa [omsl].) Annan uppl: ... Illustr med filmbilder [omsl]. 1920. 219 s. - Dens, Flickorna Gyurkovics. Auktoriserad ofvers. från det magyariska originalet. Sthlm 1903. 122 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Ahlenius, Georg Brändes i sv litt tom 1890 (1932); G Ahlström, Det moderna genombrottet i Nordens litt (1947); A L (SvT, utg av F v Schéele, 1892, s 513–516); W Berendsohn, Der lebendige Heine im germanischen Norden (1935); H Beyer, Nietzsche o Norden, 2 (Univ i Bergen, Årbok 1959, Historisk-antikvarisk rekke, 1962); S Björck, Vänskapens pris, en episod från Ernst Ahl-grens sista levnadsår (SLT 1963); K-O Bonnier, Bonniers, 5 (1956); G Brandeli, Från 1870 till första världskriget (dens o J Stenkvist, Sv litt 1870–1970, 1, 1974); G o E Brandes, Brewäxl med sv o finska förf o vetenskapsmän, ed J Landquist, 2 (1942); F Böök, A L (SvD 10 okt 1932); dens, Verner v Heidenstam, 1–2 (1945–46); dens, Victoria Benedictsson o Georg Brandes (1949); dens, Victoria Benedictsson (1950); F Carlberg, "Den lilla kvinnomänniskan" i A L:s diktn (OoB 1894); A Fex, Victoria Benedictsson o A L:s "Röde prinsen" (SLT 1979); H Granlid, Då som nu, historiska romaner i översikt o analys (1964); A Kjellén, Bakom den officiella fasaden, en studie över Carl David af Wirséns personlighet (1979); J Landquist, Sv historisk o modern skildringskonst (OoB 1907); F Landsort, Ett författarhem i Grenna (Idun 1904, nr 29); O Levertin, A L (dens, Saml skrifter, 13, 1908); S Linder, Ernst Ahlgren i hennes romaner (1930); dens, A L o åttitalet (i OoB 1931 o i dens, Ibsen, Strindberg o andra, 1936); dens, Ernst Ahlgren o Georg Brändes (Saml 1935); K-E Lundevall, Från åttital till nittital, om åttitalslitteraturen o Heidenstams debut o program (1953); J Mortensen, Från Röda rummet till sekelskiftet, 1 (1918); M Norrman, I livets hand, en studie i Victoria Benedictssons religiösa föreställningsvärld (1978); H Schiller, En skånsk diktare o en dansk kritiker (dens, Där bergen blåna, 1940); C R Smedmark, Strindberg, L o Kamraterna (Meddel från Strind-bergssällsk, nr 35, 1964); dens, inledn o kommentarer till Kamraterna (A Strindberg, Dramer, 3, 1964); D Sprengel, De nya poeterna (80-talet), dokument o kåserier (1902); T Stenström, Den ensamme, en motivstudie i det moderna genombrottets litt (1961); W Söderhjelm, Oscar Levertin, 1–2 (1914–17); A Werin, Ernst Ahlgren i Sthlm o Khvn (dens, Sv 1800-tal, 1948); Victoria Benedictsson, Stora boken, 2, dagbok 1884–86, ed C Sjöblad (1982); E v Zweigbergk, Ung på 90-talet, Edvard Alkman som kulturkritiker (1979).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel W Lundegård, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9800, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2019-04-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9800
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel W Lundegård, urn:sbl:9800, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Lundström), hämtad 2019-04-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se