Erik E W Lundegård

Född:1900-03-18 – Luleå domkyrkoförsamling, Norrbottens län
Död:1982-03-24 – Sollentuna församling, Stockholms län

Journalist, Manusförfattare, Kåsör


Band 24 (1982-1984), sida 254.

Meriter

3 Lundegård, Erik Ewald Wilhelm, brorson till L 1 o L 2, f 18 mars 1900 i Luleå, d 24 mars 1982 i Sollentuna, Sth. Föräldrar: redaktören Karl Emil L o Emmy Charlotta Durén. Elev vid Sundsvalls h a l 11–14, vid Södermalms h a l i Sthlm 14–18, anst vid Sv telegrambyrån o Sv notisbyrån 18–21, stenograf vid SvD 22, medarb där 1 jan–1 maj 23, fast medarb vid DN 1 okt 23, medarb 29–37, fast medarb I juni 37–69 o medarb från 69, medarb vid S-T 28–29. – DN:s förtjänstplakett 55, Stora journalistpriset 78.

G 20 juni 1926 i Sthlm, Gust Vasa, m Karin Dagmar Charlotta Frösell, f 3 jan 1901 i Malmö, S:t Petri, d 24 febr 1978 i Sollentuna, dtr till redaktören Gottfrid Leonard F o Amanda Charlotta Linnman.

Biografi

L:s far, redaktören Karl Emil L (1864–1947), verkade under många år som tidningsman såväl inom Sthlms- som landsortspressen. Ett par perioder hade Karl L sin verksamhet förlagd till Sundsvall, först som redaktionssekreterare, sedan (1911–14) som chefredaktör för Sundsvalls Tidning. Från 1915 redigerade han Filmbladet och tog livlig del i arbetet inom filmbranschens fackliga organisationer. Han var stiftare av och ordförande för Sundsvalls pressklubb samt v ordförande respektive ordförande i Journalistföreningens Sthlmskrets och v ordförande i föreningens centralstyrelse.

Erik L var en rent märkvärdigt flitig skribent. Från 1923 till sin död 1982 skrev han så gott som dagligen en betraktelse på Dagens Nyheters Namn och nytt-sidor. Han använde signaturen Eld. Han illustrerade själv i en spretig, humoristisk stil som kunde te sig valhänt, men som alltid resulterade i en uttrycksfull och träffsäker illustration. Dessa teckningar blev snart ett oumbärligt komplement till kåserierna och de avritade miljöerna snabbt så välbekanta för läsekretsen att denna i brev eller per telefon alltid korrigerade den arme kåsören, om han någon gång flyttat ett träd eller glömt någon viktig detalj.

L skrev huvudsakligen om vardagen omkring sig. Om huset i Norrviken utanför Sthlm, om sönerna Björn, Stefan och Mats, vars uppväxt den stora läsekretsen fick följa, om hustrun Karin, om fiske och natur, om beredskapsårens vedermödor och många komiska eller befängda situationer. Och inte minst skrev han om de mer eller mindre färgstarka figurerna i tidningskvarterens Klara, fyllon och original, poeter och busar, vars språk, liv och livsföring han kände väl.

Under många år höll han sig med en uppsättning fasta figurer med motsvarigheter i verkligheten, Tirolius, Besättningen, Ararat, Filosofen och Verkarn (d v s verkmästaren på en bilverkstad), som förde vardagsfilosofiska samtal med lärgrabbarna i allehanda frågor. Överhuvud var L svag för dialogen, vars möjligheter han utnyttjade med stor skicklighet.

Det idylliska drag som utmärkte merparten av L:s kåserier hindrade honom inte från att då och då visa satirisk skärpa eller leverera skarpslipade sarkasmer. Han deltog i den stora debatten om hötorgskonst på 40-talet och försvarade folks rätt att uppskatta den och att hänga den på sina väggar. Stundtals kunde han även fabulera sig in i det absurda som till exempel i historien om den stora flistillverkande maskinen vars bensin tog slut. Beredskapsmannarna upptäckte då att maskinen gick bra på flis och så var man varje dag ute i skogen och lät maskinen tillverka flis, som den behövde för att kunna tillverka flis som den behövde.... . Men huvudsakligen rörde L sig i vår vanliga vardag och han kunde med häpnadsväckande uppfinningsrikedom variera och förnya de ibland banala motiven. Ingen utsikt i världen torde väl vara så väl och så varierat beskriven som utsikten över Norrviken.

Sin stora tidningsproduktion till trots fann L även tid att skriva filmmanus, mestadels tillsammans med Torsten Lundkvist, inte sällan efter någon originalhistoria av Albert Engström. Filmerna hette Ararat and Company (1935), Någonstans i Sverige (1940), Sol över Klara (1942), Rospiggar (1942), Kan doktorn komma (1942), I mörkaste Småland (1943), Kajan går till sjöss (1943), Vår herre luggar Johansson (1944), Bröderna Östermans huskors (1945), Bröllopet på Solo (1946), Saltstänk och krutgubbar (1946) och Robinson i Roslagen (1948).

Mot slutet av sitt liv skrev L på Namn och nytt ett antal längre artiklar om sig själv, där läsarna fick möta även mörkare drag i hans biografi, den inte alltid så lyckliga barndomen, den unge Elds förtjusning i nattsudd, som höll på att ta en betänklig vändning. Dessa artiklar samlades sedan i två memoarvolymer. L arbetade synbarligen med stor lätthet. Han kunde leverera fem kåserier samma dag med motiveringen att han tänkte ta några dagars semester framöver.

L:s sammantagna produktion bildar en väldig tidsspegel, inte minst språkligt sett; decenniers slang- och modeuttryck återfinns i hans kåserier, liksom hans egna nyskapelser. En undersökning av hans språk gav som resultat bl a över trettio olika benämningar på bilen, varav orrkoja torde höra till de originellaste. Hans kåserier hade en klar, knapp och enkel stil. Stilistiskt blev han bara bättre med åren och förföll aldrig till mångordighet, liksom han själv aldrig blev insmickrande eller sentimental, inte ens under de sista årens ensamhet och sjukdomsplåga. Få kåsörer torde ha haft en sådan stor och trogen läsekrets, och när han dog avslutade han det mest väldokumenterade liv Sverige skådat.

Författare

 



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ararat & Co. Humoresker [omsl: Kåserier], Sthlm 1953. 228 s. — Någonstans i Sverige. Kåserier. Sthlm 1940. 130 s. [Sign.] - Tre ungar. Kåserier. Sthlm 1941. 145 s. [Sign.] — Ararat och de andra (Bionytt, 1942, nr 2 [Sol över Klara], Sundbyberg 1942, s [11-13]; sign). -Spår i sanden. Kåserier. Sthlm 1944. 177 s. [Sign.] — "Näsor som frågetecken", en bok om ungar m.m. Sthlm 1945. 131 s. [Sign.] — Sagan om siffrorna och andra sagor. Sthlm 1947. 114 s. [Sign.] - Böcker man älskat gär igen (Bokvännen, årg 3, 1948, Sthlm, s 3—6; sign). — Den goda modern. Kåserier om ungarna. Sthlm 1949. 159 s. [Sign.] [Ny trså.] — Kort levernesbeskrivning (Röster i radio, 1949, Sthlm, 4:o, nr 42, s 7; sign). — Mus-tafa, Erasmus och Muselina. Mushistorier för barn berättade och illustr. Sthlm 1950. 88 s. (Regnbags-böckerna [pärmtit].) — Fru Lundgren och killarna. Kåserier. Sthlm 1951. 134 s. [Sign.] — Hemmets lugna vrål. Kåserier. Sthlm 1952. 137 s. [Sign.] — På Hemmarö (Svensk jakt, årg 90, 1952, Sthlm (delvis tr Upps), 4:o, s 66 f). — Underliga skott (sanna avdelningen!) (ibid, s 177; sign). — Livat på en pinne. Kåserier. Sthlm 1953. 94 s. [Sign.] — Förord (D Carnegie, Hur man hjälper sin man till framgång, Sthlm 1955, s 7 f; sign). — Skäggiga barn. Kåserier. Sthlm 1954. 138 s. [Sign.] - Nästan från början eller Utkast till memoarer (Ur Dagens nyheters historia, d 3. I Ljungquist, 1922— 1946, Sthlm 1954, s 537-547). - Kåseriets historia. Lärd avhandling (Journalisten, Sv journalistförbundets fackorgan, årg 51, 1954, Sthlm, 4:o, nr 3, s 21; sign). — Skidäventyr (På skidor [omsl], Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, Årsbok 1955, Malmö 1954, s 149-160; sign). -Eldfägnad. Kåserier. Sthlm 1955. 132 s. [Sign.] -Bilens själsliv och andra kåserier. Sthlm 1956. 121 s. [Ny tr så.] - Strövtåg i Klara (STFÅ, 1956, Sthlm, s 72—79; ej sign). — Hobbies - ett kåseri (Bokvännen, 11, 1956, s 78; sign). — Ingen rök utan ELD. Kåserier. Sthlm 1957. 141 s. [Ny tr så.] - Dikt och verklighet: De lyser i Eld-skrift! (Hela världen, årg 31, 1957, Sthlm, 4:o, nr 8, s 28). -Eldflugor. Kåserier. Sthlm 1958. 141 s. [Ny tr så.] - Det var en tjusande idyll. [Rubr.] Sthlm 1958. 4:o. (4) s. [Ej sign; middagstal vid DN-fest.] — Återbäring på skratten. Sthlm 1959. 132 s. — Tänk på någe roligt. Sthlm 1960. 124 s. [Sign.] - Eldgaffelbitar. Sthlm 1961. 121 s. - Till barn-barn och eldre från Eld. Sthlm 1962. 129 s. - Småvarmt å la Eld. Sthlm 1963. 131 s. - Pontus Strömwall. Levnadskonstnär och vänersborgare. Några minnesblad (Vänersborgs söners gilles årsskrift, årg 32, 1963, Vänersborg, s 47—52; sign). — Att uppfostra barn. Kåseri (Psykisk hälsa, Sv föreningen för psykisk hälsovård, årg 4, 1963, Sthlm, s 3—6; sign). — Eldsvada. Kåserier. Sthlm 1964. 121 s. - Varför? (Klartext, en studie i spaltstil, Dagens nyheter 1864—1964, Urval o med kommentarer av S Hallen, Sthlm 1964, s 173 f). — Den grekiska flickan [reseminne över temat Tre timmar kvar att leva] (Vintergatan 1964, Sveriges författareförenings kalender, Sthlm, s 69—81; ej sign). — Eldprov. Sthlm 1965. 137 s. — Hagen som försvann (På skidor [omsl], Skid- o friluftsfrämjandet, Årsbok 1966, Malmö 1965, s 7—12). — Gårdskarlen Karlsson och andra öden. Sthlm 1966. 140 s. — Fiske mitt i stan' (Fiske 67, Fiskefrämjandets årsbok, Sthlm (tr Örebro) 1967, s 50-54; sign). - Ymyl och Knut Hamsun / Matlåda / Den gamla hatten (Svensk humor ... [se nedan under Utgivit], Sthlm 1968, s 186-195; [ny uppl] 1973; [annan utg] 1971, s 190—199). — Metandets äventyr (Fiskefrämjandets tidskrift Svenskt fiske / Sportfiskaren, 1968, Sthlm, s 214 f; sign). — Lax expeditionen (ibid, 1969, s 363 f; sign). — Böckerna i vårt hem: När Strindberg kommenterade "Pengar" (Bokvännen, 24, 1969, s 171-175). - Jag måste berätta Höstplöjningen (Arbetaren, årg 53, 1974, Sthlm, fol, nr 48, s 12; sign). — Eld om det första egnahemmet: Under årens lopp blev stugan allt finare (Allt i hemmet, 1977, Sthlm, 4:o, nr 8, s 44 f). - ELDs memoarer. Upps 1978. 301 s. — Att bo vid en sjö (Vår bostad, organ för HSB:s o Hyresgästernas riksförb, 1978, Sthlm (tr Solna), nr 7/8, s 16 f, 47). — ELDs resor och äventyr. Upps 1979. 318 s. — Att skriva en detektivroman (Jury, tidskr för deck-arvänner, årg 9, 1980, Bromma (tr Sundbyberg), nr 4, s 4—6; sign). — Elds bästa. I urval av Carl Olov Sommar. Sthlm 1982. 226 s. - Förord i arb nedan under Utgivit; ytterligare sign bidrag i tidskr, bl a Status, riksorgan för Sveriges lungsjuka, 1939-40, Sthlm, 4:o, samt dess helgnr 1940-41, julnr 1944 o 1946, fol, o a tillfälliga tidskr; kåserier i DN 19/10 1923 - 17/12 1928 (sign), Stockholms tidningen 23/12 1928 - 23/10 o 1/12 1929 (även pseud Notarien Åhman), DN 1/11 1929 - 25/3 1982 (de första åren även dikter, delvis under pseud Gambrinus II). — Sign: ELD (Eld); övr arbeten är, där ej annat anges, även sign.

Utgivit: Svensk humor från Hasse Z. till Hans Alfredson i urval ... Sthlm 1968. 305 s. [Även sign.] [Ny uppl] 1973. [Ny utg, även finsk deluppl Hfors,] 1971. 309 s. (Prisma.) - Humor .från många länder i urval ... Sthlm 1969. 327 s. [Även sign.]

Översatt: Karl May, Öknens ande, Sthlm 1939, 180 s, 5 pl ([omsl:] De odödliga ungdomsböckerna 16), [ny tr] 1954, 179 s, 5 pl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Klippsaml, Signaturreg o DN:s medarb: reg, Sveriges pressarkiv, RA.

[K A] Adrup, Fabuleringsmästare Eld från Norrviken ... (DN 26 okt 1969, delvis omtr 25 mars 1982); dens, Tre herrar drar sina historier (DN 29 mars 1970); S Björck, Dikter för dagen (1978); E Cassel, Familjen som är Eld och Vatten ... (Husmodern 1953, nr 19); DN:s (o Expressens) personal 1924–28 o 1938–82 [matr] (1924–82); S Ewerth, Studier i Elds dialogspråk, uppsats ... i Nord språk vid Sthlms univ vt 1967 (stencil); L Keiller, E L (SvD 30 mars 1982); E Liljegren, E L (SKL); I Ljungquist, 1922–1946 (Ur DN:s hist, 3, 1954), s 295 f; M Lundegård, Att leva lugnt med Eld i huset (Vecko-journalen 1966, nr 23); PK:s porträttmatr ... 1924 (1924).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik E W Lundegård, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9801, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9801
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik E W Lundegård, urn:sbl:9801, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-10-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se