Sven E J Lübeck

Född:1877-06-02 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län
Död:1941-02-14 – Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län

Väg- och vattenbyggnadsingenjör, Riksdagsledamot, Landshövding, Socialminister, Kommunikationsminister


Band 24 (1982-1984), sida 428.

Meriter

Lübeck, Sven Edward Julius, f 2juni 1877 i Sthlm, Ad Fredr, d 14 febr 1941 i Gävle, Heliga Trefaldighet. Föräldrar: sjökaptenen Wilhelm Edvard L o Hilma Ottilia Kruckenberg. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 17 maj 94, elev vid KTH:s avd för väg- o vattenbyggn 14 sept 94, avgångsex där 16 april 98, ing vid J G Richerts konstruktionsbyrå 99–02, avd:chef o deläg i ab Vattenbyggn: byrån (VBB) 02–10, arbetschef för vattenverksanläggn i Södertälje 03–04, löjtn i väg- o vattenbyggn:kåren (VVK) 31 dec 04, led av styr o sekr i Sv vattenkraftfören 09–22, ordf där 30, VD för ab VBB 10–22, ordf i styr där från 34, led av komm ang rätt till elektrisk kraft juni 11–dec 14, av styr för Sveriges tekn-industriella skiljedomsinst 13–22, kapten i VVK 31 dec 13, led av styr för ab Sveriges privata centralbank 14–17, av komm ang VVK nov 14–dec 15, av vattenfallssakk dec 14-mars 18, av AK 15-24 (led av tillf utsk 15, särsk utsk 18, 19 B o 22, o av statsutsk 21), led av styr för Sv emissionsab 15—17, av styr för Centralgruppens emissionsab 15–22, av komm ang vattenlag juni 15–mars 17, av kommissionen ang Sthlms bangård nov 15–dec 18, av komm ang Sthlms flottstation juni 16–dec 17, av styr för Skandinaviska kreditab 17–29, VD i Krångede ab 17–22, led av styr där från 17, ordf där från 30, ordf i styr för Sv konsulterande ingenjörers fören 17–19, led av styr för statens provmanstalt o statens meteorologiskhydrografiska anstalt 18–23, av komm ang kommunikationsverkens löneförhållanden juni 18–mars 23, ang statens meteorologiskhydrografiska anstalt sept 18–aug 21, ordf i komm ang Chalmers tekn inst juni 19–dec 21, led av komm ang ostkustbanan juni 20–mars 22, major i VVK 31 dec 20–22, led av styr för KTH från 21, av komm ang elektrisk kraftöverföring till Norge o Danmark maj 21–dec 22, ordf i komm ang fiskehamnsbyggn maj 22–febr 24, landsh i Gävleborgs län från 30 nov 22, statsråd o chef för kommunikationsdep 19 april 23–18 okt 24, ordf i styr för Kreuger & Toll ab 25–28, i styr för Sv brandskyddsfören från 25, led av komm ang väg- o vattenbyggn:väsendet juli 26–okt 27, ordf i komm ang flygteknik juli–nov 27, ordf för järnvägsfusionssakk nov 27–okt 28, statsråd o chef för socialdep 2 okt 28–6 juni 30, led av styr for Ostkustbanan ab från 28, ordf i styr för Norrlands skogsförb från 30, i Samf för hembygdsvård 30–33, i statens sjukvårdskomm juni 30–aug 35, i styr för Sv Cellulosa ab (SCA) 1 juli 30-20 sept 32, i kulturminnesvårdssakk okt 30–okt 32 o mars 36–dec 38, led av styr för Trafik ab Grängesberg–Oxelösund från 31, av styr för Aluminiumkomp ab från 33, ordf i trafikutredn dec 35–aug 36, i styr för skogshögsk från 37. – LIVA 19 (preses 26-28), LLA 27.

G 8 april 1905 i Sthlm, Hedv El, m Alma Maria (Maja) Warfvinge, f 16 sept 1880 där, Maria, d 23 nov 1938 i Gävle, Heliga Trefaldighet, dtr till överläkaren Frans Wilhelm W o Alma Evelina Strömbäck.

Biografi

Sven L gjorde en märklig men samtidigt tidstypisk karriär. Med en bakgrund i ett stabilt borgerligt hem – fadern var sjökapten – uppväxt i Sthlm och utbildad till väg- och vattenbyggare kom han att via en politisk insats slutligen hamna som uppburen landshövding i Gävleborgs län. Hans banas lyckliga lopp kan förklaras från skilda grunder. Där finns den personliga dugligheten, manifesterad alltifrån skoltiden, den professionella skolningen och identiteten som högskoleutbildad ingenjör och det politiska och sociala intresset. Men även samhällets funktion och behov under de 40 år L:s yrkesverksamma liv omspände måste tas med i bilden. Det var en period då flera viktiga drag i det moderna Sverige tog form: industrialiseringen, professionaliseringen, organiseringen. På alla dessa områden kom L att få betydelse i sin roll som offentlig person inom statsförvaltning, riksdag och föreningsliv.

Under perioden mellan 1900 och 1940 förändrades Sverige från agrarsamhälle till industristat. Bland de väsentliga orsakerna bakom denna omvandling återfinns naturvetenskapernas och ingenjörsvetenskapens frammarsch. Ingenjörskonsten fick allt fler drag av vetenskaplighet. Civilingenjörerna från KTH kom att återfinnas inom allt fler sektorer och på allt fler nivåer inom samhället. Som grupp tillägnade de sig allt fler av den slutna professionens kännemärken. I denna skara av bärare av den nya tidens budskap skiljer efterhandsperspektivet ut L som en av de främsta.

Omedelbart efter examen från väg- och vattenbyggnadslinjen på KTH engagerades L av en av sina lärare, J G Richert, i dennes firma, som inom ett par år omorganiserades till ab Vattenbyggnadsbyrån (VBB). L hade därmed kommit att hamna i en vital och expansiv del av industrin. Under decennierna före sekelskiftet hade de tekniska förutsättningarna skapats för ett utnyttjande i helt ny skala av de energiresurser som de sv vattendragen utgjorde, samtidigt som efterfrågan på elektrisk energi från såväl industrin som kommunerna steg kraftigt. VBB blomstrade och L avancerade till avdelningschef 1902 och till VD 1910, en post som han bibehöll fram till utnämningen till landshövding 1922. Under L:s år som VD i företaget genomfördes en rad konsultuppdrag rörande regleringar och utbyggnad av vattenkraften, varvid VBB engagerades inte bara i Sverige utan även i Norge och Finland.

Utbyggnaden av vattenkraften genom reglering av sjöar och älvar var emellertid inte utan omfattande juridiska, administrativa och ekonomiska problem. Sedan slutet av 1870-talet hade sjöreglering för jordbrukets behov reglerats i lag. Det gällde då vanligen sänkning av vattenståndet genom att en variabel avrinning gjordes möjlig. När det gällde att utvinna elektrisk kraft hade emellertid regleringen ett annat syfte: för att åstadkomma konstant och/eller reglerbar avrinning skulle vattenståndet tillåtas variera. I sådana fall fanns ingen lagstiftning, utifrån vilken det var möjligt att avgöra de oundvikliga tvisterna mellan strandägare och intressenter i vattenkraften. På detta område kom L att under 1910-talet göra några av sina viktigaste insatser som expert, kommittéledamot och parlamentariker. Ett förslag till ny vattenrättslag som hade lagts 1910 omarbetades i omgångar och resulterade i 1920 års vattenlag. I skilda sammanhang hävdade L vikten av en öppen konkurrens mellan samhällelig och privatägd energiproduktion. Den sv kraftverksindustrin skulle inte, menade L, behöva hämmas av koncessions tvång liknande det som införts i Norge (se t ex motion nr 368 i AK 1918).

Det är oklart vad som egentligen drog in L i politiken inför 1914 års val. Hans nära relation till Richert förklarar hans insats i pansarbåtsinsamlingen 1912, och det är troligt att hans nationella engagemang gjorde en politisk insats naturlig under hösten 1914. Inte minst hans position som de sv ingenjörernas främste förespråkare talar för detta: "Kriget lamslår och förhärjar, vad ingenjörskonsten i fredstider skapat. Må varje svensk ingenjör känna sitt särskilda ansvar, då det gäller att värna landet och frukterna av dess fredliga arbete under ett sekel" (L i TT 1914). På plats i AK 1915 stärkte L stadigt sin ställning inom partiet. Därtill bidrog säkerligen den alltmer fördjupade vänskapen med Arvid Lindman, som vid 1920-talets mitt påstås i L ha sett en av de potentiella efterträdarna på partiledarposten. L:s politiska insatser under 1910-talet och första delen av 1920-talet präglas dock snarare av hans expertintressen än av en partipolitisk ambition. Det utesluter inte att L i många näringspolitiska frågor kom att framstå som en av de främsta talesmännen for sitt parti.

För riksdagens högerpartier var den svåra frågan hur långt statsmaktens ingripande på näringslivets område borde sträcka sig. Att kommunikationsväsendet var en samhällelig angelägenhet var en tanke som hade hävd inom den ideologiskt närmast liberala marknadsekonomiska traditionen. L hörde till initiativtagarna till den statliga isbrytartjänsten i de norrländska farvattnen, och han intresserade sig mycket för att också på andra sätt underlätta ett utnyttjande året runt av de sv hamnarna. Han var en flitig motionär även i detaljfrågor rörande vattenkraft och kommunikationer. Några av hans motioner där en samlad statlig insats efterlyses ger dock ett mer övergripande intryck. 1916, under den accelererande försörjningskrisen, motionerade han tillsammans med Lindman om en "planmässig nationell kraft- och bränslepolitik" och 1920 om "planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet" respektive om "en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och sjöfartsförbindelser". Rubrikerna är slående i sitt generella grepp, men alltför mycket skall inte läsas in i dem. Statens uppgift definieras snävt. I motionen om biltrafiken slår L fast att enskilda och kommunerna skulle ha hand om dessa uppgifter. Endast i vissa fall kunde landstingen bli aktuella. I motionen om sjöfartspolitiken betonades betydelsen av egna transportmedel i den internationella konkurrensen, och därvid krävdes insatser av sådan dignitet att staten naturligt drogs in.

Statens roll var, enligt L:s sätt att se, att skapa förutsättningar för det enskilda näringslivets förkovran av den sv ekonomin, att samordna och planera på de nivåer där det enskilda initiativet inte hade former som fungerade. Samtidigt var det en strävan hos L att skapa just sådana ordnade former genom organisation och sammanslutning.

Personligen var L en föreningsmänniska inte minst i ordets mer sällskapliga bemärkelse. Redan vid 34 års ålder valdes han till ordförande i Sv teknologföreningen, som då ännu var inne i sin transformation från studentkår till professionsförbund. Dessförinnan hörde han till grundarna av Sv vattenkraftföreningen (1909) och några år senare till Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut (1913). Motionen 1916 om planmässig bränslepolitik fick sin på sikt viktigaste konsekvens genom att den kom att bli ett led i tillkomsten av Ingenjörsvetenskapsakademin. L hörde till dess första ledamotuppsättning och var senare under några år preses.

I riksdagen värnade L särskilt om ingenjörskårens intressen. Det kunde gälla utbildningsfrågor som omorganisationen av Chalmers eller forskningsfrågor som anslag till tjänster eller utrustning på KTH. Det kunde också gälla kampen för de tekniska experternas status i tjänste- och lönehänseende i de statliga verken. I riksdagen var han i särskild grad de sv civilingenjörernas banerförare och då inte minst i en på sitt sätt facklig aspekt.

Redan 1920 hade L planer på att lämna riksdagen men lät sig övertalas att kvarstå ytterligare en period. Att denna skulle bli hans sista stod dock klart, då han 1922 av regeringen Branting utnämndes till landshövding i Gävleborgs län. L hade emellertid inte hunnit lämna riksdagen för residenset i Gävle, när han erbjöds kommunikationsministerposten i Tryggers högerministär 1923. Regeringen blev kortvarig (april 1923–okt 1924) och det förefaller inte möjligt att särskilt utvärdera kommunikationsministerns insats: väsentligast torde vara beslutet om statsbanornas elektrifiering, initiativet till omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren samt det, trots besparingsbudget, kraftigt höjda anslaget till vägunderhållet på landet.

Märkligare utifrån betraktat var att L erbjöds posten som socialminister i Lindmans ministär 1928–30. L var inte utan socialpolitiska insikter och intressen. Han hade fört sitt partis talan i det tidiga 1920-talets riksdagsdebatt kring arbetslöshetsfrågorna. L stod personligen Lindman nära och var högerledarens förtrogne vid sammansättningen av ministären. L:s pliktkänsla kan ha spelat en roll, när han accepterade en post som egentligen var svår för högerpartiet att fylla i ett känsligt politiskt läge. Våren 1928 hade den borgerliga majoriteten i riksdagen tagit lagarna om kollektivavtal och arbetsdomstol under kraftig opposition från de socialistiska partierna. L kan genom sina goda förbindelser i flera läger ha varit tänkt som ett enande och lugnande namn visavi oppositionen. För samarbetstanken skulle också hans ministertid bli ihågkommen. Samarbete och samordning inom ramen för en fri ekonomi, som tillät enskilda initiativ, var för L en grundläggande politisk värdering. L framstår som en exponent för tankeströmningar av internationell räckvidd och betydelse, som ville tilldela den ingenjörsvetenskapliga professionen också en social och politisk roll.

Arbetsfredskonferensen på senhösten 1928 tillkom på socialministerns direkta initiativ. Förebilder fanns i Storbritannien i de bekanta "Mond-Turner-talks" – därav beteckningen mondism på samarbetssträvandena – men också en direkt inhemsk tradition av samtal mellan arbetare och arbetsgivare, de sk Sigtunamötena under flera år på 1920-talet. Där hade eldsjälarna varit Manfred Björkquist och Fredrik Göransson (bd 17), den senare Sandvikenchef och L:s nära vän och länsbo. L hade också själv deltagit vid mötet 1927.

Arbetsfredskonferensen – av den utanförstående vänstersocialistiska oppositionen karaktäriserad som retorik för galleriet – kom att fa betydelse för samarbetet mellan arbetsmarknadens parter i Sverige och för framväxten av "Saltsjöbadsandan". Konferensen gav upphov till den s k arbetsfredsdelegationen, ett samarbetsorgan som bl a tog ställning till den industriella rationaliseringens problem innan den upplöstes i samband med händelserna i Ådalen 1931. Sammanbrottet blev dock bara temporärt; till de gemensamma erfarenheterna från arbetsfredsdelegationen kunde arbetsmarknadskommissionen knyta an 1936 i de förhandlingar som ledde direkt till huvudavtalet i Saltsjöbaden. Arbetsfredskonferensen blev en klar framgång för L i ett politiskt läge där regeringsförklaringens ord om samarbete och samverkan tagits emot med stor skepsis av oppositionen. Som socialminister kunde L också signera en ny lag om vård av sinnessjuka. Däremot misslyckades han med sin proposition angående sjukförsäkring; den föll med en röst i riksdagen, och L övervägde sin avgång ur regeringen men övertalades av Lindman att stå kvar. Kort därefter föll hela regeringen på en jordbruks-politisk fråga.

Avgången från posten som VD i VBB i samband med utnämningen till landshövding innebar inte att L lämnade sina engagemang i näringslivet. Han engagerade sig djupt i Krångede ab, det kraftprojekt som en rad av Bergslagens storföretag slagit sig samman kring. Han kom också genom sina personliga relationer till kretsarna kring Ivar Kreuger att från 1925 inneha en styrelsepost, tidvis som ordförande, i Kreuger & Toll och sedermera i SCA. Detta ledde till ett av de dystrare inslagen i hans karriär. Han ställdes till ansvar i de rättsliga efterdyningarna till kreugerkraschen, varvid han dock fullständigt friades.

Som landshövding blev L mycket omtyckt och kom självklart att fylla hela den rad av poster som mer eller mindre automatiskt tillfaller landshövdingen. Men hans intressen vid sidan av de gängse med tjänsten följande åliggandena förblev kraft-, brandskydds- och skogsvårdsfrågorna.

Författare

Hans De Geer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från L i RA (bla till O Rydbeck).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Utredning rörande vattenfall i Lagan. Sthlm 1905. 4:o. 86 s. (Undert s 64; tills med J. Gust. Richert o Mats Hedlund.) – Lapplands vattenkraft (Lappland, det stora sv framtidslandet ... utg af O. Bergqvist o Fredr. Svenonius, Sthlm 1906-08, Tv-fol, s 26–34). – Den skandinaviska vattenkraften och dess framtidsmöjligheter. Föredr ... (Svensk export, årg 12, 1906, Sthlm, 4:o, s 494–496, 528–530, även sep, 6 s; även i Förhandlingarna vid fjärde allmänna svenska teknikermötet i Norrköping den 19—21 juli 1906, Sthlm 1907, 4:o, s 81-88, även sep, 8:o, 27 s). -Vattenfallsfrågor vid årets riksdag. Föredr vid värmländska bergsmannaföreningens 60:de årsmöte (Affärsvärlden, ekon veckorevy, årg 8, 1908, Gbg, 4:o, s 604–611, även sep, 15 s). – Aktuella vattenkraftfrågor. Föredr (ibid, 9, 1909, s 278-284, 307–313, även sep, 8 s). – Om sjöregleringar i Sverige och dess grannländer, till utjämnande af vattendragens afrinning. [Rubr.] Sthlm 1910. 15 s. [Ur TT s å.] (Svenska vattenkraftföreningens publikationer [1].) – Förslaget till grunder (ör förvaltningen af vissa kronan tillhörande vattenfall och till lag om vattenfallsrätt. [Rubr.] Sthlm 1910. 21 s. (Undert; tills medj Hellner mfl.) ([Omsl:] Ibid [3].) – Frågan om utvidgad koncessionslagstiftning med afseende å vattenfall och kraftstationer. [Rubr.] Sthlm 1910. 10 s. (Ibid [4].) – Vattenkraftindustrien i Sverige. Föredr vid Sv vattenkraftföreningens första årsmöte d 18 april 1910. [Rubr.] [Sthlm 1910.] 14 s. (Ibid [5].) – Stå tillräckliga kraftresurser till buds här i mellersta Sverige för en öfvergång i större skala från vanlig till elektrisk masugns- och stålverksdrift? Föredr vid Värml bergsmannaföreningens sam-mantr 28 april 1910. Gbg 1910. 11 s. [Ur Affärsvärlden så.] (Ibid [7].) – Staten och den enskilda vattenkraften. Expropriation, koncession o reduktion? [Rubrik.] Sthlm 1910. 15 s. [Anon; ur Stockholms dagblad 2–7 aug så.] (Ibid 10.) – Revision af lagstiftningen rörande expropriation rörande elektriska ledningars framdragande. [Rubr.] Sthlm 1910. 11 s. (Undert, tills medj. Gust. Richert mfl.) [Ur TT så.] (Ibid 11.) – Revision ... ledningar mm. [Rubr.] Sthlm 1910. 14 s. (Omsl.) (Ibid 14.) – Sydsvenska kraftaktiebolagcts vattenkraftanläggningar i Lagan. [Rubr.] Sthlm 1911. 23 s, 6 pl. (Undert.) (Ibid 16.) - Frågan om arrendeaftal rörande de omtvistade vattenfallen i Norra Sverige. Sv vattenkraftföreningens fram-ställn till Konungen. [Rubr.] Sthlm 1911. 9 s. (Undert; tills med J Hellner mil.) (Ibid 17 (1911:3).) – Frågan om utvidgade koncessionsbestämmelser för kraftdistribution. Sv vattenkraft-föreningens skrifvelse till Konungen ... [Rubr.] Sthlm 1911. 17 s. (D:o.) (Ibid 18 (1911:4).) – Förslag till yttrande öfver Kungl. vattenrätts-och dikningslagkommittéernas förslag till vattenlag, afgifven af inom Sv vattenkraftfören tills kommitté. Sthlm 1911. 36 s. (Föret; d:o.) (Ibid 22 (1911:8).) – Sveriges vattenkraft och dess betydelse för landets ekonomi. Föredr under "Sv veckan" 1911. [Rubr.] Sthlm 1911. 22 s. (Ibid 23 (1911:9).) – Yttrande öfver Kungl. vattenrätts-och dikningslagkommittéernas förslag till vattenlag, antaget å föreningens möte d 20 nov 1911. Sthlm 1912. 40 s. (Undert; tills med J Hellner. Ibid 24 (1911: 10).) – Vattenrättstvister och deras följder för vår vattenkraftindustri. Diskussion vid Sv vattenkraftföreningens årsm ... [inlägg] (ibid 28 (1912: 4). Svenska vattenkraftföreningens tredje ordinarie årsmöte o allm diskussionsmöte d 18 april 1912, Sthlm 1912, s 6-76). - Kungsådran. Sv vattenkraftföreningens framställn till Konungen ... [Rubr.] Sthlm 1912. 16 s. (Undert; tills med J Hellner mfl. Ibid 32 (1912:8).) - Vattenlagstift-ningen. Industriens ställn till det nya lagförsl. [Rubr.] Sthlm 1913. 17 s. (Undert s 8.) [Ur TT 1912.] (Ibid 33 (1913: 1).) - Sjöregleringars nationalekonomiska betydelse och några fakta rörande sjön Skagerns reglering. [Rubr.] Sthlm 1913. 11 s. [Ur TT s å.] (Ibid 35 (1913:3).) - De svenska städernas kraftfråga. En preliminär studie med särsk redog för Borås stads kraftpolitik. [Rubr.] Sthlm 1913. 24 s, 1 pl. [Ur Svenska stadsförbundets tidskrift s å.] (Ibid 37 (1913:5).) - Aktuella vattenkraftfrågor. Föredr vid Sv vattenkraftföreningens fjärde ord årsm ... [Rubr.] Sthlm 1913. 21 s. [Ur Sv vattenkraftföreningens publ 38, s å.] — Utvecklingen af Sveriges vattenkraftindustri och vattenkraftpolitik under det senaste årtiondet. Föredr i Brugseiernes Landsforening, Kristiania ... [Rubr.] Sthlm 1913. 24 s, 3 pl. (Ibid 40 (1913:8).) – De små vattenkraftkällornas betydelse för jordbrukets elektrifiering. [Rubr.] Föredr hållet vid ord årsmötet under Lantbruksveckan 1914. [Omsl.] [Sthlm, tr] Upps 1914. 7 s. ([Omsl:] Meddelanden från Svenska motokulturföreningen, n:r 40 (1914: 5), omtr med bilagor som avsnitt 3 i Landsbygdens elektrifiering 1916, se nedan.) – Den svenska vattenkraftfrågan. Några studier o reflexioner (Ekonomiska studier tillägnade Marcus Wallenberg ..., Sthlm 1914, 4:o, s 205-230; 2. uppl s å). – Vattenfallspolitiken. En fråga om ekonomisk försvarsberedskap (Svenska vattenkraftföreningens publ 43 (1914:1). Den norrländska vattenfallsfrågan ..., Sthlm 1914, s 22-25; ur Aftonbladet 6 dec 1913). – Sveriges naturtillgångar och näringspolitiken. Offentl föredr i Stockholm d 20 sept 1914. Sthlm 1914. 17 s. (Ibid 53 (1914: 11).) - Vatten-kraftfrågornas afgörande vid 1915 års riksdag. [Rubr.] Sthlm 1915. 17 s. [Ur TT s å.] (Ibid 63 (1915:9).) — Vattenkraftfrågor vid årets riksdag. [Rubr.] Sthlm 1915. 4:o. 8 s. (Undert.) Även: ... riksdag. Föredr vid Sv vattenkraftföreningens o Sv teknologföreningens gemens möte d 26 mars 1915. [Rubr.] Sthlm 1915. 24 s. (Meddelanden från Svenska vattenkraftföreningen 1915.) – Landsbygdens elektrifiering. Efter föredr. Sthlm 1916. VII, 40, 20, 43 s, 1 pl. (Företal o avsnitt 3; de föreg av A Ekström o O Harder. Svenska vattenkraftföreningens publ 74 (1916:8); även tekniskt bibliotek 11; avsnitt 3 ej med i bådas Ny revid uppl 1918, ibid 102 (1918:10) resp 11.) - Dalälvens regleringsförening u. p.a. Sthlm 1916. 32 s. (Undert s 12.) [UrTTs å.] (Ibid 77 (1916: 1).) - Den svenska vattenkraftindustrien inför en ny vattenlag. Sthlm 1917. 24 s. (Ibid 91 (1917:12).) Även: Hyllningsskrift tillägnad J. Gust. Richert ..., Sthlm 1917, s 54–76. – Vattenlagsreformen. Motion vid 1918 års riksdag ... i anl af... proposition n:o 128 med förslag till ny vattenlag. Sthlm 1918. 25 s. (Ibid 95 (1918:3).) - Städerna och vattenkraften. Sthlm 1918. 15 s. (Tills med Axel F. En-ström.) [Ur Sv stadsförbundets tidskr.] (Ibid 103 (1918:11).) — Norrlands industriella utveckling och kommunikationer. Sthlm 1919. 15 s. [Ur Det nya Sverige 1918.] (Ibid 106 (1919:2).) - Sveriges elektrifiering. Allm förutsättn. Upps 1919. 19 s, 1 pl. — Konsulterande ingenjörers arvodesberäkningar. [Rubr.] Sthlm 1919. 8 s. [Ur Nordisk tidskrift i organisation s å.] ([Omsl:] Svenska konsulterande ingenjörers förening, Meddelande 1919 n:r 5.) – Sveriges vattenkraftindustri omkring år 1920. Återblick o framtidsutsikter (Svensk vattenkraftindustri, skrifter utg av Svenska vattenkraftfören med anl av dess tioåriga tillvaro, Sthlm 1920, s 63–93). – Nordens kraft- och bränslefrågor (Nordens årsbok, 1920, Sthlm, s 147-169, 2 kartor). – Svensk hamnpolitik (Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 12, 1920, Sthlm, 4:o, s 398-402; även sep, 5 s). -Framtidsutsikter för Sveriges vattenkraft. Tekn o organisatoriska synp. Sthlm 1922. 22 s. (Svenska vattenkraftföreningens publ 141 (1922:7).) Även: Hyllningsskrift tillägnad F. Vilh. Hansen ..., Sthlm 1922, 4:o, s 47–61. – Sveriges vattenkrafttillgångar och vattenkraftproduktion. Sthlm 1924. VIII s, 2 pl, XIII s pl, 149 s. ([Omsl:] Socialiseringsnämndens undersökningar, 8; även SOU 1924:39.) — Några industriella transportproblem i Sverige. Sthlm 1926. 21 s. (IVA, Meddelande n:r 63.) — Liibeckiana. Valda skrifter ... Utg till hans femtioårsdag ... [1*.] Sthlm 1927. 4:o 579 s, 1 portr, 3 pl. — Norrlands naturtillgångar och framtidsmöjligheter. Allm förutsättn för utvecklingen (Svenska vattenkraftföreningens publ 199 (1927:10). Norrländska näringsproblem, fyra ra-dioföredr, Sthlm 1927, s 5–16). – Åtgärder till förebyggande av trafikolyckor, som stå i samband med alkoholbruk (Samhälleligt nykterhetsarbete, Förhandlingar vid konferensen för samh nykter-hetsarb, Stockholm d 10, 11 o 12 febr 1927, utg av Svenska sällsk för nykterhet o folkuppfostran, Sthlm 1927, s 92-100; även i sep härur: G Liljestrand mfl, Alkohol och trafiksäkerhet, föredr o diskussionsinlägg, Sthlm 1928, s 1–10). – Brandskydd. Radioföredr d 7 mars av Sv brandskyddsför-eningens ordf (Brandskydd, årg 9, 1928, Sthlm, 4:o, s 33—35; även sep, 8:o, 10 s). – Den kroniska sjukvården (Sveriges landstings tidskrift, årg 17, 1930, Sthlm, 4:o, s 287-292 o diskussion s 322 f). – Då Hudik var Norrlands residensstad (Norrland i ord och bild, årg 1932, [Luleå, tr] Umeå, 4:o, s 159–161; text). – Landsvägsreklam (Årsbok för hembygdsvård 1932, Lund, s 78–83; omtr i Vågmästaren, 1932, Ljusdal, s 107–111, även sep, 5 s). – Tekniska museet i Stockholm ([Flottningstids-krift-] Svenska flottledsförbundets årsbok, Sthlm 1912-70, 4:o, s 2469 [i årsbok nr 7, 1933]; tills med T Althin). – Norrlands skogar (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift, 1933, Sthlm, s 1–5 [i h 3: Festskrift utg med anl av Förbundets 50-årsjubileum 1883–1933]). – Om den allmänna och ekonomiska innebörden av statens sjukvårdskommittés blivande förslag (Sveriges landstings tidskr, 20, 1933, s 329-343; även i sep härur: S Lfibeck o N Hellström, Ur statens sjukvårdskommittés blivande betänkande [rubr], Föredr vid Sv landstingsförbundets möte år 1933 [omsl], Sthlm 1934, 4:o, s 1–15: Om förslagets allm o ekon innebörd). – Folktandvården enligt statens sjukvårdskommittés förslag (ibid, 23, 1936, s 55-62). - Näringslivets tjänare (Teknisk tidskrift, Festskrift till Svenska teknologföreningens 75-årsjubileum 1861-1936 chefred: Karl A. Wessblad, Sthlm 1936, 4:o, s 5–13). – Föredrag i vattenkraftfrågor vid Sv vattenkraftforeningens 2:a–13:e ordinarie årsmöte 1911–22 i dess publ 21, 28, 38, 51, 62, 76, 88, 99, 111, 119, 130 o 140 resp år; bidr i TT, Allm afd 1901-02, 1905, Väg- o vattenbyggnadskonst 1905–07, Allm avd 1907-09, Elektroteknik 1908, Specialnumret 1909, Kemi o bergsvetenskap 1910, Väg- o vattenbyggnadskonst 1910, 1913, Veckouppl 1910-18, 1920-21, årg 1922 o Allm avd 1924, 1926-28, 1930, 1933-35, 1938, 1940; se vidare Förteckning över statliga utredningar 1904–1945, [Sthlm, tr] Norrköping 1953, 4:o, s 17, 198, 234, 297, 347 f, 349 f, 367 f, 384, 440 f, 509 f, 510 f, 517, 527, 535, 645 f, 675, 865, 889, 912, 996.

Källor och litteratur

Källor o litt: AK:s prot o motioner; I Anderson, Arvid Lindman o hans tid (1956); H De Geer, Arbetsfreden i Sigtuna (Sc 1976); J Glete, Kreuger-koncernen o krisen på sv aktiemarknad (1981); G Lindskog, Med högern för Sveriges framtid (1954); B Sundin, Ingenjörsvetenskapens tidevarv (1981); W Swahn, S L (1941); Suenoni L sexagenario. Vänners skrift den 2 juni 1937 (1937); SvTeknF; E Söderlund, Skandinaviska banken 1914–39 (1978); G Thimon, Matr över Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811–1961 (1963); R Torstendahl, Mellan nykonservatism o liberalism (1969); dens, Dispersion of engineers (1975).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven E J Lübeck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9944, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans De Geer), hämtad 2019-04-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9944
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven E J Lübeck, urn:sbl:9944, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans De Geer), hämtad 2019-04-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se