Meriter

6 Fleming, Klas (Hermansson), son av F 3, f på 1550-talet, d 1616 på Lehtis, Virmo sn (Eg Finl). Inskr vid Rostocks univ i okt 1571, vid univ i Frankfurt a d O 1574 o i Wittenberg 6 dec s å, kammarjunkare hos hertig Sigismund 1576, häradsh i Piikis hd 1578–98, befalln:man på Nyslott 1 sept 1578–1582, beordrad att följa Pontus De la Gardie i fält 23 juli 1581, befallnman på Koporie 13 juli 1584–13 jan 1587, ryttmästare för kännefanan 26 nov 1589–1594, ryttmästare för adelsfanan i Finland 8 aug 1590, befalln:man på Åbo slott 7 mars 1593–94, en av kommissarierna för gränsuppgången mot Ryssland 16 juni 1595, en av hertig Karls ståth på Åbo slott 14 okt 1597, överkrigsdomare hos Sigismund 18 juli 1598, ståth på Wittensten nov 1599–febr 1600, mönstringsherre 1609, häradsh i Vemo hd (Eg Finl) 23 mars 1616.

G 1) 1 juli 1578 på Kankas i Masko sn (Eg Finl) m Elin Henriksdtr, f före 1609, dtr av krigsöversten Henrik Klasson (Horn) o Elin Arvidsdtr (Stålarm); 2) m Dorotea von Rappe, d 26 april 1652 på änkesätet Bleknäs, Gustavs Kapell (Eg Finl), begr 6 aug s å i Tövsala.

Biografi

F hörde liksom den yngre brodern Lars till en generation av den finländska adeln, som i motsats till sina äldre ståndsbröder fått en grundligare litterär bildning. Han studerade ett par år i Rostock, där han f ö gjorde sig känd som hetsig och adelsstolt, och han besökte även andra tyska universitet. Efter hemkomsten anställdes han som kammarjunkare hos hertig Sigismund.

År 1577 fick F och hans broder Magnus orlov för att deltaga i det krigståg, som deras fader i aug företog över gränsen in i Kexholms, Nöteborgs och Koporie län. Vintern 1578 var F under Henrik Klassons (Horn) befäl med om en liknande härfärd.

Efter att under sommaren ha firat bröllop med Henrik Klassons dotter blev F i sept 1578 befallningsman på Nyslott, som var centrum för försvaret av Savolax. Då ryssarna följande sommar plundrat i Kuipiotrakten, svarade F med att organisera en expedition till Ladoga. Där kom man över ett stort läger med båtar och förråd.

Hösten 1580 hindrades F av sjukdom att delta i Pontus De la Gardies krigståg, som ledde till Kexholms erövring. Följande vinter trängde F med omkr 2 000 man fram genom Kexholms län och vidare in i Aunusma (Olonets) öster om Ladoga, medan De la Gardie med huvudstyrkorna från Viborg riktade ett anfall över isen mot östra Estland.

År 1581 följde F De la Gardie i fält och deltog i de operationer som ledde till erövringen av Narva. Sommaren 1582 följde F sin fader till Sverige, där konungen vid midsommar på Svartsjö gav en stor »pankett» för den finländska och livländska adeln. F åtföljde därefter fadern, då denne i sept 1582 gick att innesluta Nöteborg. I maj 1584 följde F De la Gardie till Sverige och mottog 13 juli fullmakt att vara befallningsman på Koporie.

På kunglig order infann sig F till mötet i Reval 1589. Här deltog han i försöket att avstyra konung Sigismunds resa till Sverige. F:s anteckningar visar, att han av djupaste övertygelse opponerade mot Johan III:s planer.

Då det finländska krigsfolket på nyåret 1591 samlades vid Viborg, hade F som ryttmästare befäl över kännefanan (en förtrupp). I spetsen för fanan var han med om de följande fälttågen intill stilleståndet 1593. F stod på god fot med den förste krigsöversten Mauritz Grip, medan förhållandet till efterträdaren, marsken Klas F (F 5), var spänt både av principiella och personliga skäl.

Motsättningen mellan de båda fränderna skärptes efter Johan III:s död. Troligen har hertig Karl varit medveten därom, då han 7 mars 1593 i sitt och riksrådets namn gav F fullmakt att jämte Hans Eriksson till Brinkala vara befallningsman på Åbo slott och samtidigt förbjöd dem att inlåta någon på slottet utan hertigens och riksrådets särskilda brev. Våren 1593 inträdde F i slottsloven på Åbo. Han mottog, troligen i slutet av mars en fullmakt härom av Sigismund. Marsken måste finna sig i saken. Hertigen sökte utnyttja situationen. I brev av 7 april till F och hans medståthållare förbjöd han dem att inlåta någon på befästningen, »intet herr Klas Fleming eller någon», som ej hade konungens eller hertigens och rådets brev. F och hans medbefälhavare lovade att följa hertigens föreskrifter men framhöll, att marsken hade konungens fullmakt att ha »flitigt inseende» vid alla slott, varför han också kommit till Åbo. Hertigen fann sig böra slå till reträtt inför den kungliga fullmakten. Då marsken i juli seglade till Danzig, kvarstannade F på Åbo slott och undgick att behöva ta ställning till de politiska tvistigheterna under Sigismunds Sverigebesök 1593–94. Han synes likväl före konungens avresa från Sverige av denne fråntagits befälet på Åbo. F omtalar, att marsken hade förmått konungen att upplösa kännefanan, så att F miste sin ryttmästarbefattning samt även avlägsnades från befälet på Åbo slott. Därmed var F utan några offentliga uppdrag. Efter freden i Teusina 1595 utsåg hertigen F till en av de kommissarier, som skulle uppgå Savolax' gräns mot Kexholms län. Det tre månader långa uppdraget hindrade F att delta i Söderköpings riksdag, dit svågern Karl Henriksson (Horn) begav sig.

Frågan om en anslutning till Söderköpings beslut togs till överläggning vid ett ständermöte i Åbo vid månadsskiftet jan–febr 1596. Karl Henriksson framförde skälen för antagandet men tvangs snart av marsken att avstå från deltagande i förhandlingarna. Dessa resulterade i en kompromiss. Samtidigt som man förklarade sig önska fortsatt enighet med ständerna i Sverige, ansåg man sig icke kunna godta riksdagsbeslutet, innan konungen uttalat sig därom. Man ville hålla fast vid konungens ed och Uppsala mötes beslut. Man vet ej, om F uttalat sig under förhandlingarna, men förmodligen har han delat brodern Lars' mening, att det vore vådligt att skilja sig från ständerna i Sverige. F hörde till dem, som vägrade att underskriva den protest mot Söderköpings beslut marsken lät uppsätta. När marsken sommaren 1596 koncentrerade trupper i västra Nyland, uttalade F skriftligen sin undran över de stora tillrustningarna, då han icke visste av något yttre krig, ej heller något inbördes. Då marsken senare sammandragit sina styrkor till Åbo, sporde han F inför den församlade adeln, om han ville gripa till vapen mot inre fiender. F svarade, »att det inte vore nödigt att på förhand önska eller förutspå det värsta» samt »försäkrade att ett medborgarkrig alls icke vore honom välkommet». Då hade marsken »börjat koka soppa på den uteblivna underskriften på hans protest och ivrigt gripit efter allt möjligt i den saken». Men F svarade, att han som »en fri man levde i en fri stat» (liberum in libera republica).

Redan följande dag 8 sept kom det till en ny sammanstötning. Marsken försökte på morsmässan förmå biskop Ericus Erici och det till synodalmöte församlade prästerskapet att återuppta ett antal enligt Uppsala mötes beslut avlagda ceremonier. F och brodern Lars uppträdde till prästerskapets försvar och framhöll det olämpliga i att marsken hetsade allmogen mot deras själaherdar. Denne svarade först hårt men övergick sedan till hånfullt skämt (Res in Finnia). När de österbottniska bönderna rest sig till kamp mot borglägertungan, gav F marsken skulden härför och vägrade att personligen följa honom i fält mot bönderna. F påstår sig för sin opposition ha blivit angiven hos konungen av marsken.

Då hertig Karl hösten 1597 efter marskens död kom till Finland, infann sig F jämte brodern och svågern Jöran Henriksson (Horn) på hertigens kallelse i Åbo. Vid hertigens återresa till Sverige förmåddes F 14 okt att jämte bl a svågern och brodern överta befälet på Åbo slott. Den främsta anledningen till F:s medgörlighet torde ha varit en önskan att skydda arvegodsen för plundring. Dessutom har F alltjämt hoppats på en försoning mellan de motsatta lägren. Befälet på Åbo slott mottog han först sedan hertigen i en biinstruktion gett slottsbefälet rätt att uppge slottet till de kungliga, om dessa företog sig att belägra eller beskjuta slottet, och sedan han underrättat den kunglige ståthållaren i Finland, sin svåger Arvid Eriksson (Stålarm), om saken. Den hertigliga instruktionens krav att försöka förmå Arvid Eriksson och hans män att förena sig med »riksens ständer» följdes, såtillvida som slottsbefälhavarna i sitt namn kringsände hertigens propagandaskrivelser. Men när Arvid Eriksson efter underrättelsen om hertigens avresa skärpte sitt språk, överlämnades Åbo slott utan försök till motstånd av F och hans medståthållare till Arvid Eriksson vid dennes ankomst på julaftonen 1597.

Fr o m nu följer F Arvid Eriksson i dennes hertigfientliga politik. Det omslag, som skett i Sverige i och med riksrådets brytning med hertigen, följdes av ett liknande omslag bland riksrådets tidigare meningsfränder i Finland. Alltjämt bestod motsättningen till marskens forna hantlangare, och F tog sig, sekunderad av brodern, i skarpa skrivelser an bönderna mot fogdar och krigsfolk. Men F, Lars F och Jöran Henriksson deltar i de rojalistiska expeditionerna under Arvid Erikssons befäl till Sverige under sommaren och hösten 1598.

Efter Sigismunds flykt till Polen utsattes F åter för kunglig misstro. F, hans broder och svåger samt några andra misstänkta berövades alla befäl och tillsades att bege sig till sina arvegods och att där förhålla sig »stilla och utan stämplingar». I maj 1599 stämdes Henrik Klassons (Horn) arvingar att vid midsommar i Reval svara i ett jordägomål. F, brodern Lars och Jöran Henriksson reste nu över till Estland, där de kvarstannade.

När hertigen hösten 1599 satt sig i besittning av Finland, ställdes finländarna i Estland i valet mellan underkastelse eller fortsatt fasthållande vid Sigismund. Redan i okt anhåller F och hans tvenne fränder om lejd för att återvända till hemlandet. Men i det lejdebrev, som i nov utfärdas från Åbo, saknas F:s namn. Denne mottar ungefär samtidigt på Jöran Boijes anmodan befälet på Wittensten. När hertigens trupper från Narva på vintern gick till offensiv, lämnade F Wittensten och for till Polen.

F fann ej nåd hos Sigismund och begav sig vidare till Tyskland. Efter sin frigivning 1602 fick Arvid Eriksson i uppdrag att erbjuda flyktingarna nåd, om de återvände till hemlandet. F mottog dock ej den erbjudna nåden. I stället sökte han i en latinsk skrift »Res in Finnia ...» rättfärdiga sitt förhållande under konfliktåren. Skriften, som trycktes med ett i Rostock i mars 1603 till den kunglige sekreteraren Olof Sverkersson riktat företal, har troligen avsett att tillvinna författaren Sigismunds bevågenhet. Försöket slog tydligen inte väl ut. Då Arvid Eriksson efter Norrköpings riksdag 1604 åter vände sig till F med tillbud om nåd, mottog F anbudet.

F:s återkomst skedde vid en olycklig tidpunkt. Arvid Erikssons nederlag vid Wittensten hösten 1604 medförde, att ej blott han utan även F och hans son fängslade fördes till Sverige. Frigiven vid pingst 1605 har F ytterligare ett par gånger utsatts för Karl IX:s misstankar. Först Gustav II Adolfs tronbestigning bragte F politisk trygghet. Vid ett par tillfällen användes han i offentliga uppdrag. I början av 1616 bevistade han ständermötet i Helsingfors men dog snart därefter.

F hade tidigt inträtt på den militära och administrativa banan, där han visade både initiativkraft och förmåga. Hans bana stäcktes dock under 1590-talets stridigheter. Mot marsken, sin frände och namne, har han ej kunnat göra sig gällande. Den ideella bakgrunden till hans opposition har man ej begripit, ej hans frontförändring 1598 eller flykt 1600. Att han, som i sin frihetskänsla så djärvt trotsat den bistre marsken, ej heller tilltalades av hertig Karls styrelsemetoder, är förståeligt. Flykten 1600 får sin förklaring av Karls förbittring över F:s förhållande 1597–98.

F är minnesvärd genom sin litterära verksamhet. Han efterlämnade ej mindre än tre historiska skrifter. Den första och sista, som i avskrift bevarats genom Arnold J Messenius, har tryckts av E Grönblad under rubrikerna »Memoriale chronicum . . .» och »Chronologia brevis». De är båda svenskspråkiga. Den förra innehåller vissa krönikeartade anteckningar, som från 1571 får mera dagbokskaraktär. Den senare, tillkommen i Sthlm, är avsedd att för Karl IX skildra F:s politiska uppträdande så fördelaktigt som möjligt. Den ur tillkomstsynpunkt mellersta är den redan nämnda latinska skriften »Res in Finnia». Däremot är ej F utan marsken Klas F (F 5) upphovsman till två manuskript rörande Uppsala mötes beslut. – Om F:s intressen vittnar »Finska slägt-boken» (Gen 38, RA), som, utarbetad av Rasmus Ludvigsson, behandlar F:s och hans första makas anor och tydligen är tillkommen till deras giftermål.

F:s verksamhet synes mer än de flesta släktmedlemmarnas ha varit begränsad till Finland. Där anlade han på en utmark sätesgården Lehtis i Virmo sn (Eg Finl), där han bosatte sig. En tid innehade F Pöddes i Estland som förläning, men detta indrogs 1592. Först 1614 fick han åtskilliga finska gods som ersättning.

Författare

Eric Anthoni

Arkivuppgifter

Originalbrev av F i RA, avskrifter i Kopieboken 1592–1601, FRA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Res in Finnia qui muta-rint & variarint, per octennium, å morte . . . Iohannis III .. . breviter & veré narratum. [Rostock] 1603. (40) s. [Föret.] [Ånyo tr. m. tit.:] Res in Fennia qvi mutarint et.variarint per octoennium . . . (Urkunder upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16ai> och början af 17äB århundradet. Flock 2. Handl. rör. förhållandena i Finland mellan 1592 och 1596. H. 1, Hfors 1856, s. 31–54). [Finsk övers.] (Varsinais-Suomen Maa-kuntakirja, 9, Turku 1946, s. 127–156). – Memoriale chronicum, seu Index rerum me-morabilium ab, anno 1380 ad d. 10 sept. 1591, samt Chronologia brevis eorum, quae a tempore coronationis Regis Sigismundi ipsi (se. Flemming) accidere (Urk. uppl. Finlands öden . .. Flock 2. H. 1, Hfors 1856. s. 1— 30).

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Gen 38, RA; Acta historica, Biographica, fogderäkenskaper, FRA. – Bidr t Finlands hist, 5 (1917); E Grönblad, Urk upplysande Finlands öden o tillstånd i si af 16de o b af 17de årh, 2 (1856); S Loenbom, Upplysn:r i sv historien, 1 (1768); Saml af urk rör Finlands hist, 1–4, ed J E Waaranen (1863–74); SRA 1: 2–4 (1899–1938), 2:1 (1932); ST 5:1 (1903). – JA Almquist, Lokalf, 1–4 (1918–23); J E Almquist, rec av Y Blomstedt, a a under F 1 (HT 1960), s 96; E Anthoni, Till avvecklingen av konflikten mellan hertig Carl o Finland. Konfliktens uppkomst o hertigens seger (1935); dens, Konflikten mellan hertig Carl o Finland. Avvecklingen o försoningen (1937); dens, Kring vår medeltidsgenealogiska forskning (Soc scient fenn. Arsb 25:2, 1947); Y Blomstedt, a a under F 1, s 116, 375; Gottfrid Carlsson, Nordiskt studentliv i Rostock 1574 (FHT 1961); Y Koskinen, Nuijasota, sen syyt ja tapaukset (1877); W G Lagus, Undersökn:r om finska adelns gods o ätter (1860); K Mikander, Claes Hermansson F (Hist o litt-hist studier 31–32, 1956); dens, En källkritisk undersökn av Claes Hermansson F:s skrifter (FHT 1956); G Nikander o E Jutikkala, Säterier o storgårdar i Finland, 2 (1943); P Renvall, Klaus Fleming und der finnische Adel (Annales univ turkuensis, 24. 1939); J W Ruuth, Abo stads hist, 2 (1912), 4 (1923); W von Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit (1939); H'Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund o hertig Karl, 1 (1935); W Tawaststjerna, Pohjoismaiden viisikolmattavuotinen sota, 1–2 (Historialli-sia tutkimuksia, 1918–20, 29); F Ödberg, Om konung Johan III:s förföljelse mot ståthållaren Karl Henriksson Horn o hans bröder 1590–92 (VFT 2:4–5, 1904).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klas Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14216
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klas Fleming, urn:sbl:14216, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-04-24.