Meriter

Löf, Axel, f 24 juli 1878 i Tolfta, Upps, d 20 dec 1957 i Saltsjöbaden, Sth. Föräldrar: bruksbyggmästaren Johan Erik L o Maria Mathilda Holmgren. Lärov:studier i bl a Hudiksvall till 94, elev, bokhållare, kassör o avverkn:ledare vid Korsnäs sågverks ab 94–09, forstmästarex vid Skogsinst i Sthlm 03, skogsförvaltare i Malung 03–09, flottn:chef vid Dalelfvarnes flottningsfören 10–17, direktör o chef för Domnarfvets Jernverk o Bysjöverken 18–26, skogschef vid Stora Kopparbergs bergslags ab 26–44, led av styr för Dalelfvarnes flottningsfören 25 (ordf 31–45), av styr för Sveriges skogsägarförb 26–46, av komm ang flottningslagstiftn nov 27–april 28, fullm i handelskammaren i Gävle 33–46, led av styr för Norrlands skogsvårdsförb 35–46, ordf i Fören Skogsarbeten 37–44, sakk i statens krisrevision 43–44.

G 4 nov 1915 i Umeå landsförs m Anna Sigrid Elisabeth Ahnlund, f 14 sept 1892 i Uppsala, Domk, d 23 sept 1975 i Västerås, Lundby, dtr till kontraktsprosten TD Olof A o Hilda Hortensia Elisabeth Svensson.

Biografi

Efter en splittrad skolgång började L sitt yrkesverksamma liv vid 16 års ålder som elev vid Korsnäs sågverks ab:s skogsförvaltning i Orsa. Under de följande åren fick han praktiskt och från grunden lära sig skogsmannens yrke i alla dess faser, samtidigt som han snabbt avancerade till allt ansvarsfullare poster. Med bibehållen lön från bolaget genomgick han skogsinstitutet i Sthlm, där han tog forstmästarexamen med sällsynt goda betyg. Åter i tjänst blev han Korsnäs skogsförvaltare i Malung.

Från 1904 var L även engagerad av Dalelfvarnes flottningsförening som distriktschef. Det var i denna egenskap han konfliktåret 1909 under dramatiska omständigheter bragte ordning i arbetet vid det stora skiljestället vid Mora-Noret, som då drabbats av svåra oroligheter. Året därpå kallades han till chef för flottningsföreningen. Dittills hade ledningen för verksamheten i praktiken varit uppdelad på två personer, en för Västerdalälven och en för återstoden av flodsystemet. L samlade inom loppet av några år hela verksamheten i en hand. Sitt kontor valde han att förlägga till Orsa. Hit fördes också den kamerala delen av verksamheten från Falun. Därmed hade flottningsföreningen fått en organisation som den behöll till den upplöstes (1970).

L var en aktiv och uppslagsrik chef med starka både teoretiska och praktiska intressen. Han genomförde omfattande och förtjänstfulla utredningar om hur flottningskostnaderna lämpligen skulle fördelas mellan intressenterna, om hur det stora skiljet i Vansbro skulle organiseras och om hur utgifterna för flottledernas utbyggnad och underhåll skulle bestridas. Vid L:s tillträde krävde åtskilliga leder och skiljen moderniseringar. Bekant blev L genom den metod för flottning av gallringsvirke i buntar som han lanserade. Han fick patent på buntningsmaskinen. L medverkade också i vetenskapliga och praktiska undersökningar, bl a i statlig regi, rörande virkets flytbarhet.

L hade sålunda haft avsevärd framgång som flottningsexpert, samtidigt som han haft tillfälle att visa prov på mindre vanliga ledaregenskaper, då han 1917 erbjöds befattningen som chef för Stora Kopparbergs stora handelsjärnverk i Domnarvet. Bolagsledningen följde därmed en äldre tradition som satte allmän administrativ duglighet framför tekniska specialkunskaper. Först efter övertalning accepterade L anbudet, vilket bl a innebar att han avböjde att komma ifråga för en professur i skogsteknologi vid Skogshögskolan.

Den uppgift L hade åtagit sig var svårbemästrad. Ända sedan starten trettio år tidigare hade Domnarfvet haft bekymmer med ledningen av verket. När L tillträdde, var verksamheten desorganiserad, arbetsmoralen låg och konjunkturerna ogynnsamma med stigande råvarupriser, främst på koks, och dålig orderingång. Dessutom hade man 1916 i förhastad optimism lagt upp planer för en omfattande utbyggnad av verket och även påbörjat arbetet. På L föll nu att med stöd av en sakkunnig kommission avveckla utbyggnadsplanerna. Samtidigt gick man in för att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja egen energi, d v s träkol och framför allt el för både masugnar och stålugnar, vilket innebar en teknisk pionjärsinsats. På L:s initiativ flyttades också det gamla bristfälliga och olämpligt placerade Domnarfvets sågverk med träkolsugnar till Bysjön något högre upp i älven.

En huvuduppgift var att i en tid som präglades av epidemier, strejker, lockouter och svår bostadsbrist "skapa stadga och reda i administrationen" och "ordning och arbetsvilja hos personalen". Även om dessa strävanden gav resultat, avspeglades de dock inte i någon stigande lönsamhet. Produktionssiffrorna sjönk katastrofalt fram till 1922, och återhämtningen därefter var måttlig. Järnverket förblev en förlustaffär. Läget för sv järnhantering vid denna tid var allmänt sett problematiskt. Att L på grund av sina bristande tekniska fackkunskaper hade särskilda svårigheter att förverkliga sina ambitioner är dock uppenbart. 1926 lämnade L sin befattning, och det blev hans efterträdare som, buren av bättre konjunkturer, hade möjlighet att snabbt göra verket lönsamt.

L blev nu chef för Stora Kopparbergs vidsträckta skogsinnehav och återbördades därmed till sitt ursprungliga arbetsfält. På denna post stannade han till sin pensionering. L betecknade sig själv som anhängare av ett "gammaldags" skogsbruk. Några dramatiska ändringar i rutinerna för skogarnas skötsel inträffade heller inte under hans tid. Förhållandevis radikala rationaliseringar i organisationen väckte däremot uppmärksamhet. L tilllämpade ett system med återhållsamma avverkningar. Skogsvården, inte minst skogssådden, ägnades stort intresse. L:s försiktiga program ledde till en betydande ökning av skogsförrådet på bolagets marker.

Genom sin mångsidiga kunnighet intog L en självklar plats bland sin tids främsta inom sv skogsnäring. Han var en flitig och kringsynt skribent, publicerade uppsatser i skogliga ämnen och medverkade också i samlingsverk om landets skogar och om skogsteknologi.

Författare

Sven Rydberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om sjunkvirke vid flottning. Fö-redr vid Föreningens för skogsvård årsmöte d 15 april 1907 (Skogsvårdsföreningens tidskrift, årg 5, 1907, Sthlm, 4:o, AUm delen, s 381-388, 1 vikt tab). – "Furuens Levedygtighed" (ibid, 7, 1909, s 541–547). – Flottgodssortering i sjö (TT, årg 41, 1911, Sthlm, 4:o, Väg- o vattenbyggnadskonst, s 143–145). – Efter hvilka grunder böra kostnaderna för den allmänna flottningen rättvisligen fördelas? (Skogsvårdsföreningens tidskr, 10, 1912, s 262–288). – Från skogen till förädlingsverken. [Rubr.] Sthlm 1913. 32 s. (Skogsvårdsfören[ingens] folkskrifter, n:r 33 [1913:1].) – Om flottning av gallringsvirke. Föredr vid Sv skogsvårdsföreningens årsmöte d 17 april 1914 (Skogsvårdsföreningens tidskr, 12, 1914, s 439-454, 1 vikt tab). – Flottning och annan vattentransport av oförädlat virke (Handbok i skogsteknologi utg av Wilh, Ekman ..., Sthlm 1922, 4:o, s 300–416, 1 karta; tills med G Kinnman). – Flottning (Sveriges skogar och huru vi utnyttja dem ... utg av A. Wahlgren, G. Schotte, Sthlm 1928, s 823–872). – Virkeskvaliténs höjande genom uppkvistning (Skogen, organ för Svenska skogsvårdsfören, årg 18, 1931, Sthlm, 4:o, s 3–7). – Hur skydda fröträdsställningar mot stormskador? (ibid, 19, 1932, s 27 i). – "Skogsbrukets omkostnader" (ibid, s 194 f). – Något om skogslagar från 1500- och 1600-talen (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift för år 1933. Festskr utg med anl av Förbundets 50-årsjubileum 1883–1933, Sthlm, s 151–160; även sep, 10 s). – Självsådd – kultur. Studier från Norra Uppland (ibid, 1937, s 318–328; även sep, Ils). - Flera bidrag i facktidskr, främst Flottningstidskrift, årg 1–2, 4, 6–7 o 10, 1912–21, o dess forts Svenska flottleds-förbundets årsbok, 6, 1933, 9–11, 1935–37, 15, 1941, 19, 1945, 22, 1948, o 24–25, 1950–51, Sthlm, 4:o.

Utgivit: Handbok i skogsteknologi. Sthlm 1922. 4:o. XIX, 939 s, 2 kartor. (Tills med Wilh. Ekman mfl.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Prot, årsberättelser, biogr notiser i Stora Kopparbergs centralarkiv, Falun.

G Hellstrand, Flottningen i Dalälven (1980); G Risberg, A L (Dödsrunor utg av Sancte Örjens Gille, 24, 1958); S Rydberg, Stora Kopparbergs skogar genom tiderna (1982) o där anf källor o litt.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Löf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10023, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rydberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10023
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Löf, urn:sbl:10023, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rydberg), hämtad 2024-04-26.