Frans G Liljenroth

Född:1881-06-08 – Övraby församling (L-län), Kristianstads län
Död:1960-12-26 – Oscars församling, Stockholms län

Industriidkare, Elektroingenjör


Band 23 (1980-1981), sida 37.

Meriter

Liljenroth, Frans Georg, f 8 juni 1881 i Övraby, Krist, d 26 dec 1960 i Sthlm, Osc. Föräldrar: kh Wilhelm L o Anne-Sofie Åkerman. Mogenhetsex vid h a l i Lund 28 maj 00, elev vid KTH 15 sept 01, avgångsex från dess fackavd för elektroteknik 7 nov 04, provrums- o beräkningsing vid ASEA, Västerås, 05—13, konstruktions- o tillverkn:chef där 14—16, konsult ing hos Norsk Hydro-Elektrisk Kvaelstof A/S, Oslo, 12—16, anst vid Du Pont Co, Wilmington, Del, USA, 16—20, vid ab Emissionsinst, Sthlm, 20—26, vid ab Investor där 26, dir o led av styr där 28-57, VD 48-57, led av styr för ab Electro-Invest 29—57, för Atlas Diesel/Atlas Copco ab 32-55 (v ordf 34-55). Dessutom led av styr för bl a ab Fören sv tändsticksfabriker, ab Jönköpings & Vulcans tändsticksfabriker ab, Sv ackumulator ab Jungner, Sv diamantbergborrn:ab, ab Svjärnvägsverkstäderna/ASJ, Sv oljesla-geriab/SOAB, danska A/S Nordisk Fjærfabrik, tyska Plantagengesellschaft Clementina, luxemburgska Instor SA.

G 1) 30 sept 1906 (-30) i Sthlm, Joh, m Judith Paulina Stoltz, f 4 mars 1883 i Roslagskulla, Sth, d 14 april 1964 i Sthlm, Osc, dtr till kusken Carl Fredrik S o Emilia Sofia Kull; 2) 21 april 1935 i Sthlm, Engelbr, m Gurli (Gull) Signe Elisabeth Törnell, f 15 nov 1908 i Karlskrona, dtr till förest för Tekn skolan Johan Axel Blommert o Signe Louise Algren samt adoptivdtr till kontorschefen John Patrik T o Gurli Blommert.

Biografi

Efter civilingenjörsexamen 1904 praktiserade Frans L i över ett år vid Ystads Gjuteri- o mekaniska verkstad. 1905 anställdes han vid ASEA i Västerås som elektrotekniker o chef för det nybyggda provrummet vid Emausverkstaden, där bolagets större generatorer tillverkades. L gjorde snabb karriär, o innan han lämnade bolagets tjänst 1916, hade han avancerat till chef för elektriska utredningsavdelningen, till chef för tekniska utredningsbyrån o slutligen till konstruktions- o produktionschef. Redan under dessa år gjorde sig L ett namn som uppfinnare inom det elektrokemiska området. Vid sidan av sin anställning på ASEA arbetade han 1912—16 som konsulterande ingenjör vid Norsk Hydro-Elektrisk Kvælstof A/S för utprövning i industriell skala av de uppfinningar o förbättringar som L var upphovsman till o som ASEA i febr 1913 försålde till Norsk Hydro. Då L genom kontrakt med ASEA var tillförsäkrad en tredjedel av ersättningen för försålda patenter, gav patentlikviden från det norska kvävebolaget under de närmaste åren uppfinnaren avsevärda royaltyinkomster utöver den kontraktsenliga chefsingenjörslönen.

Under sommaren 1915 företog L en längre studieresa ull Canada o USA för att som kommerskollegii stipendiat studera starkströmselektroteknikens senaste framsteg. Under resan besöktes bl a Toronto o Canadas stora vattenkraftstationer vid Nia-gara Falls, kraftcentraler o transformatorstationer i Chicago o världsutställningen i San Francisco. Dessutom fullgjordes en rad uppdrag för ASEA:s räkning, bl a sonderingar för rekrytering av personal till vissa nyckelbefattningar, uppspårandet av sådana nyheter på marknaden som vore lämpliga för ASEA att uppta på sitt tillverkningsprogram o sonderingar för förvärv av försäljningsbolag. Den mycket innehållsrika uppdragslistan antyder något om mångsidigheten i L:s personlighet. Resan gav kontakter, vilka utmynnade i L:s anställning som konsulterande ingenjör i den stora kemiska koncernen Du Pont Co i Wilmington.

När L återkom till Sverige, ägnade han sig åt experimentarbete vid Nobelinstitutet för fysikalisk kemi i Sthlm med professor Svante Arrhenius som vetenskaplig rådgivare. Arbetet finansierades till stor del av ab Emissionsinstitutet, vilket framför allt stod Sthlms enskilda bank nära som emissions- o utvecklingsbolag. I jan 1921 erhöll samarbetet organiserade former, då ett konsortium bildades med Emissionsinstitutet, Marcus Wallenberg o Sigfrid Edström vid ASEA som konsortialdelägare. Konsortiet övertog en option L innehade på de skandinaviska försäljningsrättigheterna till en ny process för framställning av fosforsyra o fosforprodukter på elektrisk väg, som hade utvecklats vid det amerikanska företaget Chemical Construction Co. L anställdes av konsortiet för att ombesörja marknadsföring o försäljning av den nya metoden.

Det finansiella samarbetet fortsatte att fördjupas, o i febr 1922 bildades det sk andra L:ska konsortiet för att exploatera de uppfinningar experimentverksamheten på Nobelinstitutet hade lett — o förväntades leda — fram till. Som ny konsortialdelägare inträdde vid denna tidpunkt ab Skandinaviska elektricitetsverk, ägare till flera stora elektriska distributionsföretag i Sverige o dotterbolag till ASEA, som gick in i stället för S Edström. Konsortialledningen innehades av Emissionsinstitutet, o eventuell vinst på försäljning av patent- o tillverkningsrätter skulle delas så att L erhöll en tredjedel o konsortiet två tredjedelar. Denna del av de L:ska konsortiernas verksamhet blev lyckosam. Under en resa till USA på våren 1922 lyckades L intressera General Electric Co för den metod som han laboratoriemässigt arbetade på vid Nobelinstitutet med katalytisk framställning av fosforsyra o vätgas ur fosfor o vattenånga. I april 1924 kunde han genomföra en framgångsrik försäljning av det amerikanska patentet till ett för ändamålet särskilt bildat bolag, Phosphorus Hydrogen Co. För framställning av ammoniumfosfat anlades en försöksfabrik vid Niagara Falls, vid vilken L under det närmaste året ledde ett intensivt arbete på metodens industriella utnyttjande.

Arbetet i USA med marknadsföringen av konsortiets patenter visade, att L på ett ovanligt sätt förenade gediget tekniskt kunnande med kommersiell begåvning, o framgångarna i Nordamerika bidrog verksamt till att han 1926 knöts fastare till Wallenberggruppen genom anställning på det Sthlms enskilda bank närstående investmentbolaget Investor. L:ska konsortiet upplöstes i samband med detta, o framtida royaltybetalningar för redan försålda patenter o tillverkningsrätter fördelades mellan kontraktshavarna, medan övriga patenter som konsortiet ägde lämnades till L med oinskränkt förfoganderätt. 1928 inträdde L i ab Investors styrelse, o när de verkställande funktionerna i bolaget överfördes från styrelsen o dess arbetsutskott till särskild innehavare 1948, utsågs L till investmentbolagets förste verkställande direktör; denna post lämnade han först 1957, 76 år gammal.

Som styrelseledamot i en rad industri- o förvaltningsbolag, i vilka Wallenberggruppen ägde intressen, kom L från 30- till 50-talet att aktivt medverka i det sv näringslivets omdaning, främst som konsult i tekniska frågor. Viktiga problemlösande insatser på det tekniska området gjorde han bl a i Atlas Copco, i Jungnerbolaget o i Diamantbergborrningsbolaget vid specialisering på elektrisk malmletning.

Med avseende på den sv industrins utlandsförbindelser var det särskilt i ab Electro-Invests tjänst som L under 1930-talet gjorde betydande insatser. Bolaget bildades 1929 av Investor o ASEA för att finansiera o förvärva koncessioner på kraftverk o inköpa elektriska distributions-företag utomlands. Fram till krigsutbrottet 1939 förvärvades en rad koncessioner i Jugoslavien, Polen o Rumänien, vilka omfattade både produktion o detaljdistribution av elektrisk energi. L var mycket aktiv i detta uppbyggnadsarbete o företog åtskilliga resor i Osteuropa både för koncessionsunderhandlingar o för att lösa de många problem som uppstod i driften av företag som arbetade på koncessionsbas i utlandet.

Författare

Håkan Lindgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: ASEA:s arkiv tom 1926 (L:ska konsortiet), Västerås; ab Investors arkiv from 1927, Sthlm.

ASEA, 1-2 (1956); R Calissendorff, F L in memoriam (SvD 2 jan 1961); T Gårdlund mfl, Atlas Copco 1873-1973 (1973); SvTeknF. -Nekr:er i S-T o SvD 28 dec 1960.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Frans G Liljenroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10261, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Lindgren), hämtad 2019-01-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10261
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Frans G Liljenroth, urn:sbl:10261, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Lindgren), hämtad 2019-01-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se