Meriter

1 Lilliecrona, Gustaf, f 10 okt 1623 på Kiholm, Västertälje (Sth), d 19 (själaringn 20) april 1687 i Sthlm. Föräldrar: krigskommissarien Caspar Kenig, adl L, o Brita Johansdtr. Inskr vid UU 18 maj 39, hovjunkare 20 febr 47, deltog i riksdagarna 47, 50, 58, 60, 75, 76, 80, 82/83 (v lantmarskalk 82) o 86, kammarherre 57, kommissarie till kosackernas fältherre Chmielinsky 6 april 57, resident i Danmark 10 juli 62, landsh i Viborgs län 16 juni 74 (tilltr ej), envoyé i Danmark 14 juni—7 dec 75, landsh i Kronobergs län 10 aug 76, i Uppsala län 22 okt 79, i Närke o Värmlands län 29 mars 81, led av reduktionskommissionen för Närke-Värmland 18 april 83, av indeln: kommissionen i Närke 2 sept 85, k råd o president i kammarkoll samt statskontoret 9 sept 85, led av likvidationskommissionen över Stora kommissionens domar ang kollegierna s d, kansler vid LU 1 mars 86, led av navigations-, handels- o manufakturkommissionen 6 nov 86. — Ogift.

Biografi

L fortsatte under 1640-talets första del i Leiden sina i Uppsala påbörjade studier. Uppehället bestreds delvis av ett av K M:t beviljat tvåårigt stipendium. Sina tidigaste kontakter med det diplomatiska livet fick L på nyåret 1646, då han tillfälligt tjänstgjorde på beskickningen i Amsterdam o senare under året, när han som frivillig var med i Magnus Gabriel De la Gardies svit vid dennes ambassad till Paris. På nyåret 1647 var L åter i Sverige o deltog i riksdagen o påbörjade den hovtjänst som skulle vara nästan 15 år. Som hovjunkare hos drottning Kristina — under 1650-talet hade han också titeln förschneidare — deltog han i de flesta av de "nöjen och delicer" (brev till J Ekeblad 10 mars 1651), vilka kännetecknade hennes hovliv. I samvaron med drottningens många utländska gäster torde hans kunskaper i franska, tyska, holländska o italienska ha kommit väl till pass. Hans närmaste umgängeskrets utgjordes av bl a Johan Ekeblad, Erik von der Linde, Gustaf Duwall o Lars Kruus Jespersson.

Vid Kristinas avresa från Sverige 1654 var L en av de fyra kavaljerer som följde henne till Antwerpen o Bryssel. På den fortsatta resan mot Rom medföljde L drottningen som den ende sv hovmannen i hennes svit. I brev från Innsbruck ger han uttryck för den oro han känner i samband med hennes konvertering. Från Rom avgav han en redogörelse till Karl X Gustav över drottningens intåg i staden 23 dec 1655 (Arckenholtz, s 523 f; orig ej återfunnet). Livet i Rom tilltalade dock inte L. Han misstänkte att man i Sverige fördömde att han blivit kvar hos drottningen o var nedstämd över att man påstod att han tänkte bli katolik, övertalad därtill genom löften om en avsevärd pension från Kristina o om en kyrklig tjänst. Likaså klagade han över alla intriger i drottningens omgivning: "Cest une nation diabolique ici" (brev till J Ekeblad 18 mars 1656). L lämnade snart Kristinas tjänst men fick senare, i samband med hennes underhandlingar med den sv regeringen 1666, vid en tillfällig vistelse i Sthlm fungera som hennes ombud vid förhandlingarna med rådet. När drottningen i maj 1667 anlände till Helsingör, satte han henne in i det rådande politiska läget o eskorterade henne över sundet.

Under vintern 1657 hade L trätt i Karl X Gustavs tjänst. April-aug reste han på dennes uppdrag till kosackernas hetman Bohdan Chmielnicki som befann sig i Cehryn i Sydryssland. Ett fördrag slöts men blev för Sveriges del inte av någon avgörande betydelse. Som kammarherre åtföljde L kungen, bl a till Danmark i samband med kriget 1658 -60. Vid dennes begravning i nov 1660 var L en av de två kammarherrar i sorgetåget som hade till uppgift att bära den femårige Karl XI :s släp.

L utnämndes 1662 till resident i Danmark, men kunde först i april följande år tillträda tjänsten. Till skillnad från sina företrädare i ämbetet, som alla hade residerat i Helsingör, fick L i uppdrag att vistas vid hovet i Khvn för att vara närmare det politiska skeendet. Han skulle visserligen vara skyldig att följa vad som skedde vid sundet, men sedan ett underordnat ombud förordnats i Helsingör, blev residenten i mångt o mycket befriad från dessa till sin art konsulära uppgifter.

Residentuppdraget styrdes i stor utsträckning från Sthlm, o L rapporterade flitigt till K M:t o till enskilda medlemmar av riksrådet. Han hade bl a att under 1660-talet förhandla om möjliga allianser med Danmark o England o fick under 1670-talet hävda det med Sverige förbundna Holstein-Gottorps intressen gentemot danska kronan. I slutet av sin khvnsvistelse förde han underhandlingar om giftermål mellan sv kungen o den danska prinsessan Ulrika Eleonora. L:s rapporter om de inrikespolitiska förhållandena i Danmark har inte ansetts visa någon ingående kännedom om dessa, o vissa företeelser såsom kongelovens tillkomst har såvitt man kan se undgått honom helt. Att man inte alltid var tillfreds med hans rapporter framgår av en skrivelse från rikskanslern i dec 1671. Denne framhöll där att han gärna såg att L iakttog större sorgfällighet i sin tjänst, eftersom tiderna fordrade vaksamhet o aktivitet. Rådet hade funnit, att de rapporter som sändes från Sthlm till Khvn var mycket "essentiellare" än de som gick i motsatt riktning. L bättrade sig sannolikt. L:s rapportering till ambassadören Tott i Paris 1673 om de danska rustningarna väckte det därvarande danska sändebudets förundran över L:s goda kännedom om sådant han inte borde veta. Så fanns t ex grundritningarna till Khvns kastell tillgängliga i det sv krigskollegiet. L utnämndes i juni 1674 till landshövding i Viborgs län, men kunde inte tillträda tjänsten, eftersom han inte kunde undvaras vid de förhandlingar som pågick med danskarna. Ett år senare befordrades han till envoyé som ett bevis på kungens o regeringens uppskattning av hans långa o trogna tjänst. 1676 blev L landshövding i Kronobergs län, till vilket vid denna tid större delen av Blekinge hörde. Hans tjänstgöring kom helt att präglas av det danska kriget. L arbetade hårt med att organisera försvaret i gränssocknarna mot Skåne, där skaror av snapphanar vid åtskilliga tillfällen dök upp. Till hans uppgifter hörde också att se till att den i länet utskrivna allmogen kom fram till sina destinationsorter. L förde t ex personligen trupperna bl a till lägret i Ljungby, där han vid flera tillfällen sammanträffade med kungen. L påbjöd också på ett mycket tidigt stadium att bönderna i länet skulle hålla sig beredda till allmänt uppbåd. Provinsens läge gjorde att den blev ett genommarschsområde för trupper på väg till Skåne o att den utnyttjades till truppernas inkvartering under vintern. Detta samt de ofta återkommande rekvisitionerna inte bara ökade landshövdingens arbetsbörda utan frestade även hårt på länets alla resurser. L synes i allmänhet ha löst problemen till statsledningens belåtenhet. Allmogen knorrade dock ofta o visade ibland direkt olydnad. L var emellertid inte omedveten om dess svåra belägenhet utan framhöll gång på gång att man inte kunde pressa bönderna för hårt; det är otroligt hur allmogen får lida, skrev han vid ett tillfälle. I samband med att länet upphörde med 1679 års utgång förflyttades L till Upplands län. Tiden där blev dock inte lång. Han fick redan 1681 byta tjänst med landshövding Claes Fleming i Örebro, eftersom denne utnämnts till kammarpresident o således måste vistas i Sthlm eller dess närhet.

L:s stora uppgifter i Närke-Värmlands län blev framför allt genomförandet av det ständiga knektehållet samt det inte mindre arbetskrävande fullföljandet av 1680 o 1682 års reduktionsbeslut o därmed sammanhängande frågor. I samband med reduktionsarbetet utsatte han sig för De la Gardies vrede, o denne klagade hos K M.t över L:s ämbetsåtgärder. Kungen förklarade dock, att landshövdingen till alla delar handlat rätt. Den lokala reduktionskommissionen i länet, som hade att dra in alla donationsgods, särskilt de som var belägna på förbjudna orter, genomförde sitt arbete snabbt. Efter ca en månads arbete, var- under L även hade besökt Sthlm, kunde den i mitten av juni 1683 anmäla att dess arbete var avslutat.

Betydligt längre tid tog uppgiften att genomföra knektehållet. Som en av de första landshövdingarna mottog L i april 1682 av kungen ett projekt till rotering i Värmland. Efter visst motstånd från bönderna, vilka enligt L påverkades av adeln o brukspatronerna till att hävda att frågan borde tas upp under en riksdag i stället för lokalt, kunde man underskriva en principiell överenskommelse i aug. L hade då blivit delvis övertygad om att brukspatronernas motstånd hade fog för sig. I början av 1683 ansåg kungen, att knektehållet borde kompletteras i Värmland o genomföras i Närke, varför L anbefalldes att avge ett utlåtande i frågan om utskrivning eller rotering. Eftersom regementet skulle bli mindre vid rotering, föreslog L utskrivning, vilket kungen gillade. Efter två år togs frågan upp igen, o sedan möten hållits med allmogen i maj o aug i Örebro, sände L kungen en redogörelse, i vilken han i någon mån tog hänsyn till adelns krav om en lindring i knektehållet vad gällde de svagare hemmanen. Under hösten 1685 ingick han sedan i indelningskommissionen i Närke, vars arbete inte var helt avslutat förrän under våren följande år.

Till L:s ordinarie arbetsuppgifter som länschef hörde att infinna sig på tingen o på städernas rådstugor för att utöva tillsyn över verksamheten. Han har härvid bedömts som nitisk men human. Även kungen syntes tillfreds med L:s insatser; så tillhörde han exempelvis de få landshövdingar som fick ett visst erkännande, när kungen i jan 1683 utdelade bannor för landsböckernas långsamma färdigställande.

L lämnade hösten 1682 tillfälligt länet för att delta i den riksdag som då sammankallats. Ryktet gjorde gällande att kungen ämnade utse honom till lantmarskalk, men uppgiften gick till Fabian Wrede. Under dennes sjukdom i nov gav emellertid kungen uppdraget åt L. Han fick då framföra Karl XI:s stora missnöje, orsakat av landshövding A Lilliehööks (s 111) yttrande om kungens lagstiftningsrätt, samt i anledning härav framföra kungens frågepunkter till adeln o leda den följande dramatiska o ängsliga debatten i ståndet.

Utnämningen till k råd o till president i statskontoret o kammarkollegiet, med vilket kommerskollegiet vid denna tid var sammanslaget, sökte L undandra sig med hänvisning till sin svaga hälsa o brist på medel att på ett passande sätt uppbära sådana höga tjänster. L skrev själv, att han inte hade ord nog att uttrycka sin tacksamhet o framhöll sin ovärdighet o ringa talang. L infann sig dock i kollegiet i mitten av okt 1685 o hade då täta överläggningar med kungen. Detta resulterade bl a i att han 11 nov förmanade verkets kamrerare o skrivare till större flit o bättre iakttagande av arbetstiderna, eftersom kungen uttryckt sitt missnöje med förhållandena härvidlag. I gengäld lovade L, att i statskontoret hjälpa dem att få ut sina löner. I samband med hans utnämning till president kallades ytterligare ett k råd, presidenten i reduktionskollegiet Fabian Wrede, att som kammarråd ha säte i kollegiet. Detta innebar, att L erhöll sakkunnig assistans, framför allt i sådana frågor som sammanhängde med reduktionen. Han ansåg också själv, att Wrede hade den bästa sakkunskapen i dylika frågor, o denne är över huvud mer aktiv än L i diskussionerna i kollegiet. Under sin ett o ett halvt år långa tjänstetid inställde sig L, när andra ämbetssysslor inte hindrade honom, så gott som dagligen i kollegiet o sammanträffade ofta med kungen för diskussioner om arbetet i de båda verken. Han mottog även kungen som gäst på sin gård Lövstaholm invid Sigtuna.

Till de frågor som handlades under L:s ledning hörde upprättandet av en relation om den finansiella situationen inför 1686 års riksdag, genomgången o fastställelsen av rå- o rörshemmanen i större delen av landet samt utfärdandet av ett nytt reglemente för kammarrevisionen o en förstärkning av denna. Vid sammanträdena med likvidationskommissionen över Stora kommissionens domar deltog L sällan o yttrade sig då mycket sparsamt.

Karl XI beskrev L, sedan denne plötsligt dött efter en veckas sjukdom, som en trogen, flitig o välviljande tjänare o man, befriade på grund av L:s berömliga nit ar- vingarna från gravationer på vissa gods samt anbefallde att över 3000 dlr kmt skulle betalas av kronan till täckande av vissa kostnader i samband med L:s begravning. Att L inte upphöjdes till friherre eller greve berodde troligen på att han avled före den omfattande utdelningen av sådana titlar hösten 1687.

Författare

Lars-Olof Skoglund

Arkivuppgifter

Ämbetsskriv:er o brev från L bl a i Kammarkoll till K M:t, vol 28-32, i Statskontoret till K M:t, vol 1 o 3, i Reduktions- o räfstemyndigheterna till K M:t, vol 15, i Landshövd:s i Kronobergs län skriv:er till K M:t, vol 2—3, d:o för Närke o Värmlands län vol 3, i Skriv.er till konungen 1686 (Karl XI:s tid), i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, vol 26, i Cosacica, vol 1 o Danica, vol 66—72, i Oxenstiernska saml E 965, i Ericsbergsarkivets autografsaml, allt i RA. Brev till J Ekeblad i Engeströmska saml, KB, o till bl a B Rosenhane i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Oratio de redemptoris & serva-toris nostri Jesu Chrisu salutifera nauvitate. Hol-miac ... habita å Gustavo Kennig. [Sthlm 1635.] 4:o. (27) s. - Breve til Kong Carl den ellevte. 1663-1670 (Samlinger ul Danmarks Historie under Kong Frederik den Tredies Regiering af udenlandske Archiver, D 2, Khvn 1897, s 1-286).

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1657, 1662, 1674, 1675, 1676, 1679, 1680, 1681, 1683, 1686; Kansliets utg diarier 1683-85; K arkiv K 26 o 92; Biogra-phica; Indelningskommissionens i Närke arkiv AK 228; Kammarkoll-.s kansliarkiv A I a: 52-58 (prot 1685-87); Statskontoret, huvudarkivet A I aa:l (prot 1681-87), allt i RA. Hovstatsräkenskaper, Hovstatsjournal 1657, SIA.

AdRP 1656-58 (1877), 1676-78 (1895), 1682-83 (1898); J Arckenholtz, Mémoires con-cernant Christine, Reine de Suéde, 1 (1751); F Babinger, Conrad Jacob Hiltebrandt's dreifache schwedische Gesandtschaftsreise (HH 30:2, 1937); C Bildt, Christine de Suéde et le cardinal Azzolino (1899); R Blomdahl, Förmyndarräfstens slutskede (1968); H Bohm, Sverige, Danmark o Frankrike ... april 1672 till ... dec 1674 (1933); L M Bååth o A Munthe, K Statskontoret 1680-1930 (1930); F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af pfalziska huset, 4 (1875), s 162; Den sv utrikesförvaltms hist (1935); DGA 8 (1837), 12 (1838); B Fahlborg, Sveriges yttre politik 1664-1668, 1-2 (1949); dens, d:o 1668-72, 1-2 (1961); B Fredriksson, Försvarets finansiering. Sv krigsekonomi under skånska kriget 1675-79 (1976); S Grauers, Till belysn av det karolinska enväldets näringspolitik åren 1686-97 (KFÅ 1960); HSH 35 (1854); HSHF 2 (1836); E Ingers, Erik Lindschöld (1908), s 225; Kammarkolhs hist (1941), s 142, 145; Karl XI:s almanacksanteckn:ar (1918); J Kleberg, Kammarkoll 1634-1718 (1957); Kristina — drottning av Sverige (NM:s utställn:kat, 1966); O Lindqvist, Jakob Gyllenborg o reduk- donen (1956); A E Löf o A Ernvik, Kristinehamns hist, 2-3 (1949-59); A Munthe, Studier i drottn Kristinas o reduktionens hist (1971), s 202 f, 205; H A Olsson, Ständernas förklaring år 1682 rör lagstiftn (KFÅ 1971); U Sjödeli, Kungamakt o högaristokrati (1966); SRP 1643-44 (1905), 1657 (1929), 1658 (1959); Sveriges riksdag, 4 (1932), s 47 f, 93; E Wahlberg, Studier rör Johan Gyllenstiernas verksamhet under krigsåren 1675-1679 (1934); B Waldén, Frövi-fors bruk o dess föregångare Frövi bruk (1951); E Wester, En ambassadörs följe på 1600-talet (PHT 1898-99); E Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland ... (1897); S Ågren, Karl XI:s indelningsverk för armén (1922), s 118-121, 161-166.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Lilliecrona, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10320, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10320
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Lilliecrona, urn:sbl:10320, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-04-24.