Johan Lillienstedt

Född:1655-06-14 – Finland (i Björneborg)
Död:1732-09-26 – Tyskland (på sitt gods Diwitz, Pommern)

Landshövding, Riksråd, Jurist, Hovkansler, Rikskansliråd


Band 23 (1980-1981), sida 129.

Meriter

Lillienstedt, Johan (före adl Paulinus), f 14 juni 1655 i Björneborg, Finland, d 26 sept 1732 på sitt gods Diwitz, Pommern. Föräldrar: kh Paulus Simonis Raumannus o Agneta Henriksdtr. Studier vid Björneborgs skola, inskr vid Åbo univ 72, informator för frih K Horn, inskr vid UU 20 juli 77, fil adjunkt vid Åbo univ 79 (tilltr ej, avsked på egen begäran 81), hovmästare o informator hos riksskattmästaren frih Sten Bielke 81, presidentsekr i kammarkoll 83, prot:-sekr i statskontoret 11 febr 85, jur prof vid Åbo univ 86 (tilltr ej), adl 6 nov 90 (introd 93), sekr i Svea hovrätt 24 maj 92, dessutom sekr i livländska reduktionskomm 92, revisionssekr o led av lagkommissionen 15 april 98, v president o direktor vid wis-marska tribunalet 22 mars 05, hovkansler 10, landsh i Östergötland 30 aug 10, frih 4 jan 13 (ej introd), ombudsråd vid den ena utrikesexp 2 jan 14, riksråd 29 april (fullm 9 maj) 19, rikskansliråd 26 sept 19— 11 okt 20, greve 31 dec 19, förste delegerad vid fredskongressen i Nystad febr 21, president i wismarska tribunalet 3 aug 27.

G 1) 7 aug 92 på Marieholm, Leksberg, Skar, m frih Brita Cronhielm, f 6 sept 61 i Sthlm, d juni 97 där (själaringn 28 juni, Nik), dtr till landsh frih Polycarpus C o Hebbla Standorph; 2) 9 okt 98 i Sthlm, Nik, m Margareta Törnflycht, dp 24 maj 82 där, ibid, t 24 aug 29 i Stralsund, dtr till kommerserådet Olof Törne, adl v T, o Margareta Andersen.

Biografi

L hörde till de män som under karolinska tiden från ringa ursprung genom begåvning, nit o goda förbindelser nådde rikets högsta ämbeten. Redan mycket ung kom L i tjänst hos högt uppsatta män. Snabba studier, särskilt i juridik, pekade mot en akademisk karriär, men L valde i stället ämbetsmannakarriären i likhet med många andra i sin generation. Uppdragen gällde de första två årtiondena främst administration o rättsväsen. Särskilt på det senare området synes L ha utmärkt sig. Han kom 1698 att tillhöra den kommission vars viktigaste uppdrag var att utarbeta en ny lagbok. 1702 erhöll han uppgiften att redigera Dråpmåls- o Sårbalkarna. Han fick även i uppdrag att genom omarbetning av Riga stadslag bringa livländsk lag till överensstämmelse med svensk. Intresset för dessa uppgifter blev allt mindre hos de styrande under Karl XII:s utdragna krig, o det var för L en befrielse, då han 1705 blev vicepresident i wismarska tribunalet. Under presidenten Johan Rosenhanes långa vistelser som sändebud i Berlin fick L åta sig ordförandeskapet o vissa diplomatiska uppdrag, särskilt slitande av tvister inom den niedersachsiska kretsen. Med detta inleddes den andra delen av L:s offentliga verksamhet, den inom diplomatin. 1710 utnämndes L visserligen till landshövding i Östergötland, men först 1712 kunde han avsluta sina svåra medlingsuppdrag, o krigets osäkra förhållanden gjorde, att han inte förrän våren 1713 kom till Linköping. Kort därefter nådde honom kallelsen att i den nyinrättade tjänsten som ombudsråd vid romerska sektionen för utrikes ärenden handha frågor som rörde kejsaren, Italien, Preussen o Danmark. I denna tjänst kvarstannade L till Karl XII:s död.

Vid omorganisationen av tjänsterna blev L riksråd 1719. Hans viktigaste uppdrag blev att som en av två fullmäktige föra förhandlingar om fred med Ryssland, först på Åland o 1721 i Nystad. Vid de senare avgörande förhandlingarna fick L utstå svåra strapatser under resan genom ödelagt land o över endast delvis tillfrusna vatten. Direktiven från Sthlm var sannolikt oklart formulerade o förbindelserna osäkra. Många kom att betrakta L som den huvudansvarige för den hårda freden. Han kom heller inte överens med Goertz.

Då L tidigt drog uppmärksamheten till sig, var det inte minst genom litterära framträdanden. Vid 19 års ålder höll han i Åbo ett tal på latinsk vers om vårens ankomst. Det väckte stor uppmärksamhet o trycktes. 1678 höll han i Uppsala på grekisk hexameter en oration om Finland, fylld av den götiska anda som gripit så många i hans generation. Dikten utmärktes av ovanlig inlevelse i natur o folkkaraktär o har behållit sin ställning som framstående prov på finsk nationalkänsla. L skrev även några smärre dikter på latin. Men han framträdde också som sv skald. Flera dikter rör tilldragelser inom släkten Blixencron. Sannolikt har han omkr 1680 varit i tjänst hos någon medlem av denna förmögna släkt, där tidigare Samuel Columbus haft anställning. Att L haft sådan befattning är dock ej dokumenterat. Columbus blev en viktig förebild, både för dessa tillfällesdikter o L:s bibliska poesi.

1686 gav L ut en dikt med titeln Den korszfeste Christus. 1694 kom en omarbetning tillsammans med två nya dikter under titeln Christus nascens, patiens et triumphans. I förordet anges att dikterna skrivits 14 år tidigare, alltså c:a 1680. Gemensamt för L o M Opitz, som han troligen påverkats av, är koncentrationen på antitesen mellan gudomligt o mänskligt o det paradoxala i Kristi människoblivande. L driver emellertid sin retoriska konst mycket längre. Mängden av metaforer, tunga substantivsammansättningar, hyperboler o ordlekar gör L:s Christiad till den vid sidan av Kunga-Skald mest representativa barockdikten i sv litteratur. De flesta bedömare har dock saknat verklig känsla i dikten. Det hindrar inte att den blev en viktig förebild för de många innerligare epos om Kristus, som skrevs under de närmaste årtiondena, däribland landsmannen J Freses (bd 16). Till dikterna om Kristus ansluter sig i ämne o stil en madrigal över Betlehems krubba o ett par sonetter över Kristi kors. Man kan där finna impulser från italiensk barockpoesi. En betydande fransk författare av andlig poesi förmedlade L till Sverige, då han översatte några av Brébeufs Entretiens solitaires. Det retoriska draget är här ej så starkt.

Den världsliga poesin av L omfattar bara få nummer. En dikt med titeln Klagan öfver Iris afresa fick stor popularitet. De sista sex stroferna med början "Min dag är all, min sol är nederrunnen" är vanliga i handskrivna visböcker från 1600-talets slut; den trycktes som skillingtryck o lånade ännu i slutet av 1700-talet melodi åt nya visor. Ämnet är konventionellt, men versbehandlingen är utomordentlig o känslointensiteten hög. I kärlekspoesin o delvis även den andliga poesin kan man finna att Urban Hiärne med sina starka inslag av naturstämning varit en förebild. L skrev för övrigt en gravdikt över Hiärnes hustru.

Många samtida talar om L som affekterad, högdragen o karriärlysten. Den tidiga vänskapen med Olof Hermelin grumlades därav. Mot slutet av sitt liv — sannolikt 1728 — skrev L en självbiografi, där han försvarar sig mot högfärd som han beskylls för, liksom mot insinuationerna rörande hans roll vid fredsslutet. Han klagar över avundsmän o säger sig ibland ha måst möta högfärd med högfärd. Självbiografin är annars stilistiskt torftig o ger en bild av en man vars liv varit vigt åt ämbetsmannakarriären. Ungdomens poesi nämns inte.

Författare

Bernt Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Räkn:ar till L från affärsmän i Holland o strödda brev till honom i Biographica, konc 1716—18 o skriv.er till honom i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er, handhar rör arvet efter honom i E 4668, allt i RA. Brevkonc 1708—12, levnadsbeskrivn o några verser m m i UUB. — L:s diplomatiska brevväxl, registratur, div konc o handhar för perioden 1707 — 12 som sammanhållen saml i Diplomatica: Germanica, vol 1262—1275. I övrigt finns korresp mm i Diplomatica, bl a i Anglica (till bl a C Leijon-crona), Caesareana, Gallica (till bl a J Palmquist), Germanica (till bl a H G Rothlieb), Hollandica (ull bl a J F Freis) o Muscovidca. — Brev från L till bl a G H Goertz, A Horn, E M von Nolcken, C G Tessin (Tessinsaml o Ericsbergsarkivets au-tografsaml) oj G Werving (Bergshammarsaml) i RA, Ull bl a G Benzelsuerna, G Cederhielm, C G Creutz, Fredrik I, N Gyldenstolpe, Karl XII, Kristian August av Holstein-Gottorp, J A Meijer-felt, J Rosenhane o E Sparre i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Före 1700 se Collijn, sp 519 f. — Copia zweier Handbriefe von dem königl. schwed. Envoié von Lilienstät und dem hochf. Wolfenb. Geheimb. Rath Du Cros, an den praesi-direnden Biirgermeister (in Hamburg) Lutken abgelassen ... Hamburg 1708. 4:o. [Enl C G Warmholtz, Bibliotheca historica Sveo-Gothica, d 14, Upsala 1817, s 154.] - [Klagan över Iris' avresa.] U o o å [omkr 1717?]. (4) s. [Utan titelbl; anon vers.] — Lefvernes beskrifning öfver framledne riks-rådet m. m. herr grefve Johan Liljen-stedt [tillskr L] (Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo, årg 5, 1775, s 89-92, 103 f, 108-111, 125-128, 130-134, 142-144, 146-152, 154-160, 165-168 [i nr 12-21]; tysk övers i Schwe-disches Museum. Hrsg von C. G. und C. H. Gröning, Bd 2, Wismar ... 1784, s 219-246). -Till Finlands ära. Grekiskt skaldestycke af Johannes Paulinus med öfvers af A G Sjöström. Hfors 1844. 40 s. — Vitterhetsarbeten (Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare ... utg af P. Hanselli, d 6. Saml vitterhetsarb af G Eure-lius, C Leyoncrona, I Holmström, J Paulinus o O Wexionius, Upsala 1863, s 223-316, 428-437). - Dikter tr även i SSLF 65: A Hulun, Den svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden 1640-1720, Hfors 1904, s 120-138, o SSLF 78 = Förhandlingar och uppsatser, 20, 1906, Hfors 1907, s 393-397.

Källor och litteratur

Källor o litt: Nordinsaml 1140 (dikt till L trol av O Celsius d ä), UUB.

AdRP 1-3, 5-6 (1875-81); S Bark, Bref ull Olof Hermelin 1702-1708, 1-2 (1914-15); O Enckell, Finlands sv diktn 1600-1770 (Finlands sv litt, 1, 1968); P Hanselli, Förord (Samlade vitterhetsarbeten af sv förf ..., 6, 1863); O Hermelin, Bref till Samuel Barck 1702-1709 (1913); A Hultin, Den sv vitterheten i Finland under stormaktstiden 1640-1720(1904); K Johannesson, I polstjärnans tecken (Lychnos-bibl, 24, 1968); S Jägerskiöld, Sverige o Europa 1716-1718 (1937); J Kleberg, Kammarkoll 1634-1718 (1957); Malmström; S Olsson, Olof Hermelin (1953); Nils Reuterholms journal, ed S Landahl (HH 36:2, 1957); H Schuck o K Warburg, 111 sv litt:hist, 2 (3 uppl 1927); S C Swahn, Jacob Frese (1971); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); T Wretö, Det förklarade ögonblicket (1927).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Lillienstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10359, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2019-01-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10359
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Lillienstedt, urn:sbl:10359, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2019-01-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se