Meriter

3 Lindblad, Bertil, bror till L 2, f 26 nov 1895 i Örebro, d 25 juni 1965 i Saltsjöbaden, Sth. Studentex vid Örebro h a l 23 maj 14, inskr vid UU 3 sept 14, FM 4 april 17, FL 29 maj 18, disp 10 april 20, doc i astronomi 7 maj 20, FD 31 maj 20, assistent vid astronomiska observatoriet 22 — 23, allt vid UU, VA:s astronom med prof:s ställn o prefekt för Sthlms observatorium från 25 maj (tilltr 31 okt) 27, tf lär i astronomi vid StH från 24 nov 27, led av Sv nationalkomm för astronomi 27, ordf där från 51, led av kommunalfullm i Saltsjöbaden 37—48, ordf i luftförsvarskomm där 40—43, led av Statens naturvetensk forskn:råd 46, ordf där från 51, led av styr för Nobelstiftelsen 47, ordf där 65, president i Internat astronomiska unionen 48—52, i International Council of Scientific Unions 52 — 55, led av Meteorologiska o hydrologiska rådet från 50, ordf i Sv astronomiska sällsk 53 — 57 (v ordf o bibliotekarie 42, åter v ordf från 58), led av styr för Inst för optisk forskn från 55. - LVA 28 (preses 38-39 o 60-61, v preses från 55), LVS 35, LFS 40.

G 24 maj 1924 i Uppsala m Dagmar Bolin, f 27 sept 1896 där, dtr till läroverksadj Dedekind Per Sigurd B o målarinnan Ellen (Ella) Hägg.

Biografi

Redan som gymnasist intresserade sig L för astronomin o optiken. De första åren vid UU ägnade han åt matematik, fysik, mekanik o astronomi. I samband med sina studier i astronomi för fil lic-examen utförde L undersökningar över fixstjärnornas o galaxernas färger. Dessa arbeten anslöt sig i viss mån till liknande undersökningar, som tidigare påbörjats i Uppsala av professorerna Ö Bergstrand (bd 3) o H von Zeipel. Arbetet rörande galaxernas färger utfördes i samarbete med dåvarande amanuensen vid Uppsala observatorium Knut Lundmark. Av betydelse för L:s studieinriktning blev dessutom kontakterna med professorerna C W Oseen (teoretisk fysik) o A Gullstrand (optik; bd 17). En tid förestod L den senares räknebyrå.

L:s doktorsavhandling utgjorde en vidareutveckling av licentiatavhandlingen rörande stjärnornas färger med särskild hänsyn till skillnaden i färg mellan jättestjärnor o dvärgstjärnor av en o samma spektraltyp. Det viktigaste avsnittet utgjorde emellertid en teoretisk analys av strålningstransporten genom solatmosfären liksom temperaturavtagandet utåt o den därmed sammanhängande sk randfördunklingen. Arbetet utgjorde en betydelsefull vidareutveckling av den tyske astrofysikern K Schwarzschilds undersökningar.

Efter sin disputation reste L som Sverige-Amerika-stiftelsens stipendiat över till Amerika för en tvåårig vistelse i Kalifornien vid Lick- o Mount Wilson-obervatorierna. Här fann han, att hos stjärnor av något lägre temperatur än solens cyanmolekylens bandspektrum i violett var betydligt mera framträdande hos jättestjärnorna än hos dvärgstjärnorna. Därmed fann han även en ny spektroskopisk metod för bestämning av stjärnornas absoluta ljusstyrka o därmed avstånd. De metoder av liknande slag, som tidigare utvecklats vid Mount Wilson-observatoriet, grundade sig på användningen av relativt svaga spektrallinjer o krävde därför spektra i ganska hög dispersion. Cyanbanden däremot var lätta att registrera även i korta spektra. Därigenom kunde L nu spektroskopiskt bestämma även ljussvaga stjärnors avstånd. Metoden fick snart stor betydelse för kartläggningen av vårt stjärnsystems utsträckning o byggnad.

Vid återkomsten till Sverige kunde L fortsätta dessa lovande undersökningar med Uppsala observatoriums Zeiss-Heyde-astrograf, som för ändamålet försetts med ett lämpligt objektivprisma. Elever samlades kring den unge docenten, som generöst överlät en del av den tekniska utformningen o praktiska tillämpningen på unga medarbetare. Därmed blev från mitten av 1920-talet Uppsala observatorium ett internationellt uppmärksammat centrum inom denna forskning.

Dessa arbeten förde L in på ett annat område av central betydelse, nämligen stjärnsystemets dynamik. Han visade bl a att en egendomlig asymmetri i stjärnornas rörelser, som tidigare hade studerats av den vid Mount Wilson-observatoriet verksamme sv astronomen G Strömberg, naturligt kunde förklaras genom antagandet, att vårt stjärnsystem roterar, o att rotationscentrum befinner sig på stort avstånd från oss i rymden, o att detta centrum även utgör tyngdpunkten i de klotformiga stjärnhoparnas system. För att förklara olika detaljer i hastigheternas fördelning leddes L till uppfattningen, att vårt stjärnsystem är sammansatt av olika undersystem, karakteriserade av olika rotationshastighet, avplattning o hastighetsspridning. L:s arbeten inom stellardynamiken uppmärksammades av den unge holländske astronomen Jan Oort, som fick uppslaget att differentiella, av observationsriktningen beroende, effekter i stjärnornas rörelser borde uppträda, om L:s rotationsteori var riktig. Oort fann sådana effekter, o rotationsteorin kunde därmed anses klart bevisad.

1927 utsågs L till professor o föreståndare för Sthlms observatorium. Denna befattning, som innebar att L var VA:s astronom, innehade han ända till sin död. Han fick genast ge sig i kast med uppgiften att snarast söka förverkliga VA:s planer att ersätta det gamla observatoriet med en ny institution belägen utanför Sthlm. Redan året därpå kunde VA fatta beslut, sedan Wallenbergska stiftelsen utlovat ett större bidrag till en institution i Saltsjöbaden. Som nybliven ledamot av akademin kunde L effektivt delta i planeringen o tillgodose forskningens krav, när det gällde anskaffningen av moderna instrument. Redan sommaren 1931 stod institutionen färdig att invigas, o då fanns även i huvudsak den instrumentella utrustningen på plats. De av engelska o tyska firmor levererade instrumenten möjliggjorde bla sådan stellarastronomisk forskning i stor skala, som initierats av L med relativt blygsamma resurser redan i Uppsala. Tillsammans med ett flertal medarbetare kunde L starta en rad forskningsprojekt inom detta arbetsområde. Samtidigt fångades hans intresse mer o mer av stellardynamiken. Det var framför allt det svårlösta problemet att förklara den karakteristiska spiralbildningen hos många galaxer, som blev hans viktigaste uppgift inom den teoretiska forskningen. I en aldrig sinande ström av avhandlingar befäste han sin ställning som världsauktoritet på detta område. Men det var en oerhört svår uppgift att försöka förklara spiralbildningen som en följd av enbart gravitationseffekter. Ibland tvingades han under arbetet att delvis modifiera tidigare resultat. Så hävdade han exempelvis under många år uppfattningen, att spiralarmarna "gå före" i rotationsrörelsen. Det var hans son Per Olof, som genom numeriska modellräkningar gav exempel på eftersläpande armar o indikation att dessa är de vanligaste förekommande.

L fick aldrig själv uppleva, att hans omfattande stellardynamiska arbeten blev mera allmänt accepterade som en säker grund för en vidare utveckling av teorin för spiralbildningen. Det var först efter hans bortgång, som ett flertal unga skickliga teoretiker upptäckte, att grundsynen i L:s teoretiska arbeten o vissa av hans slutledningar rymde utomordentliga möjligheter till vidareutveckling. Bland dem som särskilt verksamt bidragit till teorins utveckling kan nämnas C C Lin, G Contopoulos, AJ Kalnajs, A Toomre, W W Roberts o F Shu. De av L införda sk dispersionsbanorna o täthetsvågorna visade sig särskilt betydelsefulla. Genom dessa kan spiralformen bli relativt beständig trots stjärnornas individuella rörelser. Genom omfattande o mera ingående modellräkningar med hjälp av modern datateknik har forskare som R Berman, D Brownrigg, R Hockney o R H Miller kunnat komplettera teorin o ge anvisningar om hur denna bör kunna förbättras. Samtidigt framstår flera av L:s resultat som fundamentala, o även de rent numeriska resultaten kan förankras i exempelvis de "Lindbladska resonanserna".

Trots många uppdrag fann L tid till astronomisk forskning även på andra områden. Han sökte exempelvis empiriskt belägga spiralteorin genom en fotometrisk analys av kantställda galaxer, för vilka man spektroskopiskt kunnat bestämma rotationsrörelsen. Ett mindre arbete om stoftkornens tillväxt i det interstellära mediet har ofta citerats. Även under senare år intresserade han sig för strålningstransporten genom solens yttre gasskikt, o han gjorde själv o genom medarbetare nya rön genom kinematografiska spektralupptagningar vid solförmörkelser.

L var en av sin tids främsta astronomer. Naturligt nog anförtroddes han därför även många maktpåliggande organisatoriska uppgifter, både internationellt o i sitt eget land. Mellan 1948 och 1952 var han exempelvis president i den internationella astronomiska unionen för att därefter under en treårsperiod som president leda arbetet i International Council of Scientific Unions. Kort före sin bortgång valdes han till president i European Southern Observatory Council.

Genom ett samarbetsavtal mellan VA o StH förenade L föreståndarbefattningen vid Sthlms observatorium med en partiell professorsbefattning med examinationsskyldighet. Detta bidrog till att han fick många elever. Även ett flertal utländska forskare sökte sig till observatoriet i Saltsjöbaden. L ställde sig generöst till förfogande även som populärföreläsare, t ex i Svenska astronomiska sällskapet, Sällskapet Idun mfl. I Idun var han en uppskattad o mångårig ledamot av nämnden.

L var naturligt nog även ledamot av många utländska akademier o lärda sällskap bl a i Rom (Lincei), Paris, Mainz, Göttingen, Washington o Warszawa. Han var assoc ledamot av Royal Astr Soc o belönades 1948 med dess guldmedalj. Han fick också många andra utmärkelser både i utlandet o i Sverige.

Författare

Yngve Öhman

Arkivuppgifter

Strödda brev från L i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bidrag i: Arkiv för matematik, astronomi och fysik, utg af K. svenska vetenskapsakademien, bd 11:17, 1916, 13:26, 1918, 19 A:21, 1925, 19 A: 27 o 35, 1926, 19 B: 7 o 15, 1926, 20 A: 7, 10 o 17, 1927, 21 A: 3, 1928,21 A: 15, 1929, 22 A: 11, 1930, 23 A: 18, 1933, 24 A: 21, 1934, 25 B: 4, 1935, 27 A: 2, 1939, 27 B: 13, 1940, Upps; The astrophysical journal, vol 46, 1917, 49-50, 1919, 55, 1922, 59, 1924, 62, 1925, 92, 1940, 104, 1946, Chicago; Astronomische Nachrichten, Bd 205, 1917, 236, 1930, 254 o 257, 1935, 264, 1937, Kiel, 4:o; UUÅ, 1920, Matematik och naturvetenskap, 1, Upps 1920 (akad avh); Harvard College Obser-vatory, Circulars, no. 228, Cambridge, Mass., 1921, 4:o; Nordisk astronomisk Tidsskrift, NR, Bd 2, 1921, 4-5, 1923-24, 7, 1926, 13, 1932, Khvn; Populär astronomisk tidskrift, årg 2-3, 1921-22, 5-9, 1924-28, 12-20, 1931-39, 24-31, 1943-50, 34-55, 1953-54, 43, 1962, Sthlm, 4:o; Mount Wilson Observatory, Contribution no. 228, Washington 1922; Monthly notices of the Royal astronomical society, vol 83, 1922-23, 87, 1927, 90, 1930, 94-98, 1934-38, 108, 1948, Edinburgh; Tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi, årg 6, 1922—23, Sthlm; Nova acta Regia: societatis scien-tiarum Upsaliensis, serie 4, vol 6, nr 1, 1923, o 5, 1925, samt vol extra ordinem 1927, tr 1926, Upps, 4:o; Astronomische Gesellschaft, Vierteljahrschrift, Jahrg 61, 1926, 63, 1928, 68, 1933, Leipzig; VAH, serie 3, bd 4, n:o 5 o 7, Sthlm (tr Upps) 1927-28; Kosmos, fysiska uppsatser utg av Svenska fysiker-samfundet, bd 7, Sthlm 1929; VAÅ 1930, 1939, 1942, 1954, 1961 (tr 1962), Sthlm (tr Upps); Almanack för alla 1932, Sthlm 1931, o 1954, tr 1953; Minnesskrift vid invigningen av Stockholms obser-vatorium i Saltsjöbaden, Upps 1931; "Scientia", rivista internazionale di sintesi scientifica, anno 26, 1932, Bologna ... (tr Milano); Handbuch der Ast-rophysik, Bd 5 o 7 = Ergänzungsbd, Berlin 1933, 1936; Astronomiska iakttagelser och undersökningar anställda på Stockholms observatorium , utg av K. svenska vetenskapsakad, bd 11: 12, 1934, forts: Stockholms observatoriums annaler ..., bd 12: 2 o 4, 1935-36, 13:5, 1940, 13:8 o 10, 1941, 14:1 o 3, 1942, 15:4 o 5, 1948, 15:9, 1949, 16:1, 1950, 17:6, 1953, 18:2 o 6, 1954-55, 19:2 o 7, 1956, 19:9, 1957, 20:4o6, 1958, 21:8, 1961, 22:5, 1963, Sthlm (tr Upps), 4:o; Nature, vol 135-136, 1935, 169, 1952, [London, tr] S:t Albans, 4:o; Festskrift tillägnad Osten Bergstrand, Upps ... 1938; Zeitschrift fur Astrophysik, Bd 15, 1938, Berlin; Annales d'as-trophysique, année 1, 1938, 23, 1960, Lille, 4:o; Livrustkammaren, bd 1, Sthlm 1937 — 39; Levnadsteckningar över Kungl. svenska vetenskapsakademiens ledamöter, bd 7, Sthlm 1939-48 [nr 1]; Vetenskap av i dag, framlagd av svenska forskare under red av G Aspelin o Göte Turesson, Sthlm (tr Upps) 1940; VSÅ 1940, 1948, Upps; Fcstschrift fur Elis Strömgren, Khvn 1940, 4:o; Die Tätigkeit der Baltischen gcodätischcn Kommission in den Jah-ren 1942—43, Hfors 1943; Astronomical society or the Pacific, Publications, vol 59, 1947, 63, 1951, San Francisco; Statens naturvetenskapliga forskningsråd^ årsbok), redogörelse för budgetåret 1947/48, 1949, 1949/50, 1951, o följande (ordf 1950/51-1964/65), Sthlm; Cassiopeia, Astronomiska sällskapet Tycho Brahes årsbok, årg 11, 1949, Lund, 4:o; Annual report of the Board of regents of the Smithsonian institution, 1950, Washington 1951; Observatory of the University of Michigan, Publications, vol 10, Ann Arbor 1951, 4:o; Proceedings of the second Berkeley symposium on mathematical statistics and probability, 1950, Berkeley & Los Angeles 1951, 4:o; Proceedings of the [1st] Symposium on the motion of gaseous masses of cosmical dimensions, Paris, 1949, Dayton, Ohio, 1951; La ricerca scientifica, anno 22, 1952, Roma, n. 11; Accademia nazionale dei Lincei, Atti dei convegni Volta, 1952, Roma 1953; Almanack ... 1954, Upps 1953; Mémoires de la Société royale des sciences, serie 4: 15, [Liege, tr] Bruxelles 1955; [International astronomical union,] Vistas in as-tronomy, vol 2, London & New York 1956; Research work published in Sweden, no. 29, Sthlm 1956; Svensk naturvetenskap, 1956, 1960, 1964, Sthlm; TVF, Teknisk-vetenskaplig forskning, IVA:s tidskr, årg 29, 1958, Sthlm; Jämten, årg 52, 1958, Östersund; International astronomical union, Symposium no. 5, Dublin, 1955, Cambridge 1958; Pontificiae academiae scientiarum, Scripta varia no 16, Roma 1958; Handbuch der Physik, Bd 53, Berlin 1959; Les prix Nobel en 1960, Sthlm 1960; Astrophysica Norvegica, vol 9 = Festskrift tilcgnet Svein Rosseland ..., Oslo 1964; Transactions of the International astronomical union, vol 12 A, 12th general assembly ... Hamburg 1964, London & New York 1965, 4:o; SBL, bd 17, Sthlm 1967—69, 4:o; särtryck ur nämnda tidskr utg i serier under (påstämplad) beteckn: Meddelanden från Astronomiska observatorium, Upsala, n:o 2— 3, 1925, 4, 6, 11 o 13-14, 1926, 17-19, 23-24, 26 o 28, 1927, 31, 1928, samt Stockholms observatorium, meddelande no. 1-2, 1928-29, 3-5, 1930, 7, 1932, 11, 1933, 13-14 o 17, 1934, 18-20 o 22-25, 1935, 29, 1936, 33-34, 1937, 40-42, 1938, 45, 1939, 47 o 56, 1940, 58, 1946, 60, 1947, 68, 1950, 69-70 o 72, 1951, 73, 1952, 101 o 108-109, 1958, 145, 1964; duplic bcfordringsskrifter, konferensmaterial o föreläsn; flertalet titlar med ev medförf o sidhänvisn se bibliogr medd av P-O Lindblad i The quarterly journal of the Royal astronomical society, vol 7, 1966, London 19[66-]67, s 336-341, o UUM, ht 1926, Upps 1927, s 165 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: J H Oort, B L (The Quarterly Journal of the Royal Astronomical Society, vol 7, 1967); StHM 1888-1927 (1978); A Toomre, Theories of spiral structure (Annual Revue of Astronomy and Astrophysics, 15, 1977, s 437); UUM ht 1926 (1927); Y Öhman, B L (Populär astronomisk tidskr 1965, s 63—65); dens, B L (Levnadsteckmar över VA:s Ied:er, nr 179[,1975]).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bertil Lindblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10453, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Öhman), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10453
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bertil Lindblad, urn:sbl:10453, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Öhman), hämtad 2024-04-18.