Meriter

Linderot, Lars, f 7 aug 1761 i Jörlanda, Göt, d 23 maj 1811 i Lindome, Hall. Föräldrar: regementsskrivaren Johan L o Dorotea Kjerrulf. Elev vid Gbgs gymn, inskr vid LU 10 nov 78, prästv 87, adjunkt i Ostad, Älvsb, 21 april 87, i Enslöv, Hall, kort därefter, komministeradjunkt i Gbgs domkyrkoförs 15 dec 90—00, pastoralex 91, tit v pastor 95, komminister i Tölö, Hall, från 8 dec 00 (tilltr 02).

G 28 maj 1792 i Gbg, Domk, m Sophia Killberg, f 12 jan 1757 i Hishult, Hall, d tidigast 1811, dtr till klockaren Carl K o Pernilla Holmgren.

Biografi

L växte upp under fattiga villkor. Hans starka känslobundenhet vid modern, som var varmt religiös, fick ett gripande uttryck i en dikt efter hennes tidiga bortgång 1781 (Andelige sånger ..., 1815, s 113—115). Han talar här om sin längtan till paradiset hos henne bort från jordelivets främlingskap. Denna intensiva hinsidesinriktning präglar helt hans liv o gärning. — L var en fascinerande predikant med en frimodig, känslovarm förkunnelse, som samlade stora åhörarskaror. Under sin tioåriga verksamhet vid Gbgs domkyrka gav han impulser till en allvarlig väckelse, särskilt hos studerande ungdom o unga präster, flera av dem blivande schartauaner. L vittnar i sin avskedspredikan i Gbgs domkyrka 1802 om sitt goda samarbete med stadens prästerskap o stiftets kyrkoledning. Dock erhöll han aldrig något sökt pastorat, trots sin eminenta predikoförmåga o sin stora kunnighet i bibelns grundspråk. Han levde alltid i torftiga ekonomiska förhållanden.

Enstaka betraktelser av L som trycktes blev omtyckta. Han planerade, också av ekonomiska skäl, att ge ut en postilla med egna predikningar, för vilket arbete han mottog subskriptionsavgifter från hösten 1801. Han måste dock återställa dem 1806, då han inte lyckades ge ut någon. Efter hans bortgång utgavs en samling Högmessopredikningar 1813, som sedan i många upplagor tillhört den klassiska sv predikolitteraturen o blivit stilbildande för många förkunnare. Den har också utkommit på norska i många upplagor. Den byggde på hans egna manuskript, vänners avskrifter av sådana o åhörares uppteckningar, ibland kollationerade av L själv (Sjöblom 1961, s 73 not 1), o redigerades, trycktes o bekostades av Geo Löwegren i Gbg, som därefter 1815 gav ut L:s Andelige sånger och tillfällighets-versar. Andra uppl av postillan, som var utvidgad med många predikningar o en samling av nio skriftetal, utgavs av L:s syster o trycktes av Löwegren 1829.

L var en väckelsepredikant på traditionellt kyrklig grund. Han slog med glödande trosiver fast den lutherska läran om Kristi ställföreträdande lydnad o försoningslidande. När Jesus kom till Jerusalem inför korsfästelsen, hade Gud "vässat sin rättfärdighets pilar mot honom från himmelen" heter det i en predikan. Gammalpietismens världsförakt o stränga moralism präglar L:s lutherdom. Han är starkt påverkad av württembergpietisten Bengel (d 1752) men också av Arndts, Quirsfelds o Bunyans verk. Han fördömer den döda tron, som inte bär frukt i goda gärningar. Inför L:s stränga krav på omvändelse o bot framstår den gängse kyrkofromheten som hyckleri eller övergående känslostämningar: "Eder vandel är ett förgyllt skälmstycke". Han gisslar herdar, som öppnar himmelens portar för alla, o fast han tidigt påverkats av herrnhutiska sånger varnar han för herrnhutarnas stämningsmättade förkunnelse, "som själar smeker och förser med hyende" (L:s sångbok 1815, s 42). Ett tillstånd av uppskakande, smärtsam ånger över synden sedan "lagens hammare krossat hjärtat" kan ingen undgå som vill frälsas. Syndasåren måste svida kraftigt innan själaherden kan förbinda dem. De flesta människor är för L förstockade syndare. Predikningarna möter döva öron. Angreppen på syndarna är ibland grovkorniga med ord som "förbannade horkarlar", "djävulen är arg och sådan är du". Drinkarna skall få dricka eld i helvetet. L klandrar dock skarpt sekteristers självgoda, hjärtlösa dömande av utomstående (Om helgon och trogna bröder, sångboken 1815, s 36—42). Också de dygdiga oomvända dömes hårt: Ar man inte omskapad i hjärtegrunden "så är det allt ont vad man gör ända in till de bästa gärningar" (Aftonsångs-predikan 1787, tri Wijkmark, s 193).

L ville aldrig "söva med falsk tröst och styrka med söta drömmar". Han ville krossa det hårda skalet kring syndarens hjärta, förskräcka o ibland beveka. Han visualiserar det för evigheten avgörande dödsögonblicket o den stränga domen. "Svavelsjön", det brinnande helvetet, målas i de flesta predikningarna. L ville åstadkomma omvändelse o omedelbar bot genom chockverkan o dramatiserar därför sin varning för fördömelsen: "Det är icke mer än ett steg mellan dig och helvetets pinorum." I en domedagspredikan Första söndagen efter Helga Trefaldighetsdag (postillan 1856, 60 o 67 års uppl, s 276-87) predikar L om "eldsjön, det förskräckligaste ämne som någonsin föreställas kan", för att nu "låta eder i nådens tid höra den rike mannens eviga gråt i sitt rysvärda pinorum". I L:s förkunnelse framstod med tiden djävulens makt i jordiska sammanhang som faktiskt större än Kristi. Han har föga positivt att säga om det kristna jordelivet o om möjlig kristen förbättring av människornas samliv, fast han ibland skarpt klandrar förtryck av fattiga — "plåga nästan i dyr tid/tala sen om Jesu frid" — o manar till hjälpsamhet mot nödlidande. Vad betyder tryckande fattigdom på resan "om du blott bliver salig". Det viktiga i livet är att i försakelse förbereda sig till en bättre värld. Jordelivets lockelser måste den kristne motstå:" Köttet skall på korset, annars är själen förlorad." Det gångna seklets kulturskapelser är mestadels av ondo. Förmäten förnuftstro o vanvördiga bibelparodier utmanar en hämnande Gud.

L kan understundom i den katolska o pietistiska Kristusmystikens anda anslå milda, innerliga tonfall. Dramatiskt bevekande målar han hur frälsaren tåligt, gång på gång, söker den hårdhjärtade människan med sin nåd (postillan, s 300 £). "O, jag mäter djupet av havet, när jag vill tala om hans ömhet." I aftonsångspredikan 1787 talar L om den suveräna nåden i Kristus som bryter den i arvsynden helt förslavade människans bojor. När hon älskar Jesus, åtlyder hon hans bud av inre drift. Med döden är nådens port dock stängd för den obotfärdige. Då han trotsat en oändlig Gud, måste han lida ett straff utan ända; "i mörker och eld bland djävlar och fördömda" (predikoavhandl 1799, s 70 f). Med medkänsla tecknar L de fördömdas klagan över att ha förspillt nådatiden. Det saliga livet i Gud målas häremot — sällsyntare — med bilder "förunderligt mäktiga och sköna" (Sjöblom 1961, s 48).

Med sin pessimistiska syn på människans fördärv förenar han en fast tro på den fria viljan o nådens universalitet. Alla får rikliga tillfällen till omvändelse. L betonar viljeansträngningens betydelse: "Jesus giver dig krafter till kampen, men du skall kämpa." Denna tanke får slagkraftiga uttryck i hans mest kända sång "Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger" (ps 265 i 1937 års psalmbok). Förkunnelsen om Jesu förbehållslösa, frälsande nåd mot de grövsta syndare, som kan komma till honom som de är i den allvarliga "uppväckelsens stund", med glöd utformad i hans likpredikan över G Roempke (tr 1793 o i många upphör efter hans död), hölls med tiden något tillbaka i L:s predikan, då han såg den missbrukas av oväckta säkra syndare "som sova sig till helvetet" o ständigt skjuta upp omvändelsen. Den borde riktas blott till de smärtsamt väckta o ångerfulla. Apokalyptiska spekulationer om Satans ökade makt i världen i det nya seklet, så i den suggestiva nyårspredikan 1801 (postillan, spridd i många särtr efter hans död), drev L att skärpa sin kärva straffpredikan o kravet på viljeansträngning.

L:s domedagspredikningar med deras emotionella glöd o folkligt realistiska språk gjorde den yttersta dagens fasor o salighet till en i nuet upplevd handgriplig verklighet o hade en sällsamt uppskakande verkan. När någon greps av samvetsvånda "himlaspjutet tog till slutet, stack och väckte" (sångboken 1815, s 137), kunde L trösta med "evangelii balsam": "Guds son har varit barn för att ej skrämma dig" (predikoavhandl 1799, s 61). Så hände när biskop J Wingårds maka sökte hans råd. Domstankens allvar motiverade hans bittra utfall mot "villolärare" som swedenborgare, sekterister o förnuftstroende o mot den världsliga prästen, "herden som är liknöjd om ulven (djävulen) släpar bort Kristi får till helvetet". Själv upplevde han tungt sitt ansvar inför Guds dom för varje själs frälsning (postillan, s 18). L:s tillfällighetsdikter till bla nygifta o efterlevande vid begravningar (sångboken 1815, s 97—140) vittnar om hans intensiva engagemang i den individuella själavården med sina allvarstunga maningar till alla åldrar om bot o världsförsakelse.

Den enkelriktade domsförkunnelsen bidrog till schartauanska prästers reservation mot postillan (Hägglund, s 149—50). Den åskådligt dramatiska framställningen med pedagogiskt slagkraftiga upprepningar av tändande nyckelord blev dock stundom till levande litteratur. Så i predikan om den kananeiska kvinnan, som i hängiven viljestark kamp för sin sjuka lilla dotter nödgar Jesus till att lyssna till hennes bön om hjälp (Andra söndagen i fastan, postillan). "Predikningarna gjorde han bitvis till ett stycke poesi" (Olsson 1952). Hos L möter ofta ett friskt bildspråk hämtat från naturen o kustbefolkningens arbetsliv. Jesus är styrmannen i vårt livsskepps stormar o hans ord vår kompass. I den färggnistrande domspredikan i Tölö kyrka 1803 (postillan, s 491 f) målas med storslagen gestaltningskraft, hur på domedagen himmelens fäste smälter, bergen slungas mot skyn o havet ger ifrån sig sina döda. Fiskarna hoppar över vattenbrynet o upphäver jämmerskrin o Tölö är ej mer.

L:s kärnfulla o mustiga språk attraherade allmogen. Postillans stora spridning o de många särtrycken i bygderna — mest i södra o sydvästra Sverige — av enskilda predikningar o uppbyggelseskrifter vittnar härom. Böök talar om hur Linderot-postillan, insvept i en blårutig näsduk, bars hem som en klenod från höstmarknaden för att ställas i fars kammare vid sidan av bibel o psalmbok. Att domsförkunnelse av L:s art med helvetesskrämsel ibland vållat svåra själsliga skador intygar Moberg (s 256). Stort folkligt inflytande utövade L med sina sånger o dikter. Flera av dem är kantiga o otympliga men alla bärs upp av äkta religiös innerlighet o känslovärme. Här möter trohjärtade uttryck för kärlek till Kristus, som lämnat sin himmelska boning för en plågsam jordevandring: "Han bättre kunde haft/än ge sig ut for faren/i dagakarlsvillkoren/känn Kristi kärleks kraft." Hänryckta visioner av det saliga livet i Gud — "i ett fröjdhav skall jag simma" — o meditationer över den himmelska skönhetens svaga återsken i all jordisk skönhet återfinns i L:s sångbok. Många dikter har en prägel av religiös undervisning med enkelhet o klarhet. Sångerna vann stor spridning också genom att flera upptogs i pietistiska sångböcker som Syréens Christeligh sångbok från l:a uppl 1826 o Sions nya sånger från 4:e uppl 1822. Psalmen "Ingen hinner fram till den eviga ron ..." var en av den äldre väckelserörelsens älsklingssånger o trycktes fram till 1958 i 84 sångböcker, bland dem 15 samfunds psalmböcker (Odenvik, s 88 f). L var en säregen författarpersonlighet, o han var sällsynt vida spridd o läst (Böök).

Författare

Olle Hellström

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Theses. [Rubr; gymnasieavh, preses A Westerberg.] Gothoburgi [1778]. 4:o. (4) s. [En av 3 resp.] — Theses varii argumenti, quas ... candida: eruditorum censura; modeste submittit examen pastorali subiturus... [Konsistorieavh, preses J Wingård.] Gothoburgi 1791. 4:o. (4) s. — En christelig lik-prädikan öfver i lifstiden ost-indiske skepps-prädikanten; ärevördige och högväl-lärde, herr Gustaf Roempke ... i Mariäbergs kyrka ... Götheborg 1793. 52 s. [Senare uppl:] Christlig likpredikan ... 1823. 4:o. 27 s. En christelig lik--predikan ... Helsingborg 1829. 48 s. Den saliga skammen. Likpredikan öfver skeppspredikanten Römpke ... Kalmar 1852. 24 s. Den saliga skammen; minnesord öfver skeppspredikanten Gustaf Römpke, af L. L. 3. uppl Carlshamn 1852. 32 s. [Sign.] 4. uppl Sthlm 1853. 31 s. [Sign.] [Annan uppl] 1854. 32 s. [Sign.] 3. uppl 1857. 32 s. [Sign.] Den saliga skammen. Likpredikan öfver skeppspredikanten herr Gustaf Römpke. Norrtelje 1859. 27 s. [Anon.] En afhandling om Jesu obeskrifliga kärlek emot botfärdiga syndare. I ett hjertrörande liktal öfver framlidne ostindiske skeppspredikanten G. Roempke ... Härjemte bifogas sex anderika sånger. Jönköping 1864. 79 s. Den saliga skammen. Minnesord ... 4.-5. uppl Sthlm 1866, 1875. 32 s. [Sign.] Engelholm (tr Landskrona) 1890. 32 s. [Sign.] Sthlm 1924 [omsl]. 32 s. [Ej anon.] 5. uppl Hässleholm 1925. 32 s. 6. uppl 1939. 36 s. 6. [!] uppl 1944. 32 s. — Verldenes Frälsares lefvernes historia, efter årets texters föranledande til des Oästa omständigheter i kort sammandrag utförd; och, för at sprida vårs Herras Jesu Christi kunskap, framlemnad och i tryck utg. Götheborg 1794. 16 s. 2. upl 1795. — Ingen hinner fram till den eviga ro [text] (Fem andeliga visor, Carlskrona 1798, s 7 f; omtr, jämte Säg mig den vägen, som drager till lifvet, i Tvänne andeliga sånger, Götheborg 1811, i många senare skillingtryck o ett stort antal sång- samlingar samt sep tr, varav ett par före 1850 o ett Upsala 1877). — En af nåden uplyst granskares hjertrörande syn vid Jesu krubba, eller En afhandling, som, i egenskap af en offenteligen hållen prä-dikan öfver jule-dagens högmässotext, Luc. 2:1 — 20, visar det majestätiska, förnedringsfulla, försonande, förtjenstliga och efterdömeliga i verldenes Frälsares födelse. Götheborg 1799. 120 s. — Högmessopredikningar. Efter hans död samlade och utg. [Förtit: Skrifter. D 1*. Högmessopredikningar.] Götheborg 1813. 4:o. (8), 488 s. 2. uppl: Högmessopredikningar, en årgång ... Jemte Tal vid skriftermål. Götheborg (tr Örebro) 1829. (8), 628 s. Ny oförändrad uppl Örebro 1853. (8), 612 s. Ny d:o uppl 1856, 1860, 1867. (8), 568 s. Ny, öfversedd uppl Sthlm 1874. Ny d:o uppl Sthlm (tr Norrköping) 1891. 8:o. (8), 479 s. [Ny uppl] Sthlm 1913. VII, 782 s. Övers (delvis ur bibliogr källor): Prsedikener paa alle S0n- og Helligdage, D 1—2, Christiania 1843-44, VI, 588 s, 2.-3. Oplag 1849, 1853, VIII, 426, 388 s; Praedikener ... tilligemed ni Skriftetaler og otte andre Praedikener, paany overs Christiania 1847, XIII, 835 s, 2. Oplag 1853, 816 s, 3. Oplag 1857, VIII, 937 s, 4.-5. Oplag 1863, 1880, VIII, 973 s; Lars Linderoths fuldstaen-dige Huus-Postille,* tilligemed hans Skriftetaler. Stavanger 1853, 4:o, 598 s, 2. Oplag 1855', 3. Oplag 1857, VIII, 560 s, 4. Opl 1864, [senare uppl:] Riseer 1868, VIII, 836 s, [Bergen?] 1875, VIII, 674 s, 2.-3. Oplag 1875, Riser 1881, 674 s, 4. o 6. Oplag Horten 1883, 1893, VIII, 640 s; övers av skriftetal se även nedan 1823: Ett bref...; av enstaka predikn, vanl ur Högmessopredikn: En christelig Praediken paa anden Sandag i Fäste af... Lars Linderod, Trondhjem 1842, 39 s; Christelig Pradi-ken, Throndhjem 1844, (40) s; En raabende Rast i örkenen til alle dyrt gjenlaste Sjaele, Stavanger 1853; Kirketaler, Christiania 1854, 75 s; Praxliken paa Midfaste-Sandag, om Nad og haarde Tider ..., Sarpsborg 1868, 16 s; Tidens Linde eller Verdens sidste Dag, Drammen 1884, 32 s. — Andelige sånger och tillfällighets-versar. Efter dess död samlade och utg. Götheborg 1815. 4:o. (8), 154 s. 2. uppl: ... verser. Göteborg (slutet tr Örebro) 1829. 8:o. (8), 227 s. 3. uppl: Andeliga ... efter hans död ... Örebro 1860. 212 s. 4. uppl Sthlm (tr Norrköping) 1889. VIII, 280 s. övers härur: Psalmer og aande-lige Sange, 2. opl Stavanger 1854, 95 s; Udvalg af ... aandelige Sange, Christiania 1854, 76 s; Religiöse Leiligheds-Digte, Trondhjem 1856, 51 s; sånger även i Aandrige Benner og Betragtninger af Fortidens ypperligste Kirkelasrere, tilligemed en Samling af aandelige og opbyggelige Sange ..., Drammen [1850-talet], o Samling af... Sange ..., Christiania 1852, 5. Oplag 1859. — Dom-predikan, hållen i Götheborgs domkyrka, onsdagen d. 27 febr. 1793. Götheborg 1815. 4:o. 16 s. - En christelig predikan, hållen öfver evangelium, på fjerde söndagen efter trettonde dagen. Götheborg 1823. 4:o. 16 s. [Anon.] — Passions-predikan, hållen uti Götheborgs domkyrka ... nu först från trycket utg ... Götheborg 1823. 4:o. Ils. — Christlig predikan på 18:de söndagen efter den heliga Trefaldighets-dag. Götheborg 1823. 4:o. 10 s. [Anon.] 2. uppl 1824. 12 s. [Ej anon.] [Senare uppl:] Stadfästelsen i tron intill ändan, föreställd i christelig predikan, på adertonde söndagen ... Jönköping 1826. 16 s. Christlig predikan på 18 söndagen ... [Rubr.] Lund 1838. (8) s. Övers: Lillehammer 1839, Stavanger 1840, 23 s. — Christlig predikan på 26:te söndagen efter den heliga Trefaldighetsdag, eller Försök till en lefvande målning af de stora händelserna på yttersta dagen. Götheborg 1823. 4:o. 18 s. [Anon; en annan domssöndagspred än i Högmes-sopredikn.] 2.-3. uppl 1823, 1824. [Senare uppl:] Försök till en lefvande målning ... Föreställd i christelig predikan på tjugusjette söndagen .. .Jönköping 1826. 24 s. Christlig predikan, på 26:te söndagen ... eller Försök ... Lund 1835. 32 s. Försök till ... Föreställd i ... Linköping 1858. 24 s. Wexjö 1872. 28 s. Skriftermål hållet i Götheborg, vid en sjuksäng, till ett fruntimmer af stånd. Götheborg 1823. 4:o. 8 s. [Anon.] - Christligt sändebref till Slöinge och Eftra församlingar uti Götheborgs stift. Götheborg 1823. 4:o. 7 s. - Ett bref... till några uppväckta själar uti Surteby pastorat, dem till varning och uppmuntran att fortsätta sin väg i bättring och helgelse. Götheborg 1823. 4:o. 7 s. [Senare uppl:] Jönköping 1824. 7 s. Wenersborg 1824. 14 s. Jönköping 1826. 8 s.... Samt en historia om söndagens ohelgande. Helsingborg 1829. 16 s. Lund 1834. 16 s. Carlshamn 1842. (8) s. Vestervik 1843. 16 s. Ekesjö 1844. (8) s. ([Historier m.m.,] 5.) Andeliga bref till uppväckta själar. Till varning och uppmuntran för dem att i bättring och helgelse fortsätta sin väg. Kalmar 1852. 16 s. ([Historier m.m.,] 6.) Omtr i A Elfving mfl, Fyra andeliga bref, Carlshamn 1862, s 24—36, ny uppl Norrköping 1873, s 20-29. Övers i: Skriftetaler, tilligemed et Brev ... til nogle opvakte sjaele af Surteby Menighed, Christiania 1840, Ny og forbedret Udgave 1851, 3. paany gjennemseede Oplag 1853, o i C O Rosenius, Den hemmelige D0d ... Samt et Brev ... til Opmuntring og Advarsel for opvakte Sjaele, 2. Opl Bergen 1883. — Christlig predikan på nyårsdagen. 2. uppl Götheborg 1825. 4:o. 12 s. [1. uppl okänd eller = den i Högmessopredikn.] [Senare uppl:] Hvem som kan komma undan med sin fattiga själ, såsom med ett räddadt byte i detta högst betänkliga århundrade. Föreställd i christelig predikan .. .Jönköping 1826. 16 s. Christelig predikan ... Malmö 1827. 15 s. [Anon.] Den som kan komma undan ... århundrade, som tager sin början i dag: Predikan på nyårsdagen 1801. Västervik 1843. 16 s. — Några genomträngande uppmuntringar: min vänn, medvandringsman åt evigheten: Statt upp och ät m. m. Afhandlat i ett skriftetal. Förf... 20 Julii 1801. Götheborg 1825. 4:o. (8) s. - Aftonsångs-predikan, hållen i Götheborg den tredje bönedagen 1787. Wenersborg 1826. 24 s. [Annan uppl] Lund 1834. 24 s. [Omtr:] Tredje böndagens aftonsång (Svensk predikan, 2. 1700-talet, utg av H Wijkmark, Sthlm 1936, s 189-204). - Andeliga sånger. Jönköping 1826. 28 s. — Den nya sången, hvilken ingen lärer utan de, som köpte äro af jor-dene. Föreställd i christelig predikan, på midsommars-dagen år 1795 ... Borås 1827. 4:o. 9 s. — Den starka och väldiga andans fattigdom och bedröfvel-sen efter Guds sinne. Föreställd i christelig predikan, på all helgonna-dag, år 1796. Borås 1827. 4:o. Ils.- Valda andeliga sånger. Götheborg 1828. 32 s. - Bön till Gud ([L o J O Hoof,] Sex stycken sköna och lärorika skrifter, Wenersborg 1828, s 3— 30). — Några märkvärdiga predikningar. Den första, på nyårsdagen ... Den andra, på tjuguandre söndagen efter Trinitatis. ... Den tredje, på kyn-delsmässo-dagen. ... nu for första gången till tryck befordrade. Götheborg 1830. 4:o. 28 s. [Anon.] -Predikan, på tjugonde söndagen efter helga Trefal-dighetsdag hållen i Tölö och Lindome kyrkor, 1800, i afseende på den vid Tölö pastorat ledig blefna komministers beställningen. Lund 1834. 24 s. — Predikan på trettondedag-jul, hållen af ... Götheborg 1835. 4:o. (8) s. [Annan uppl så:] ... Linderoth. [Ny uppl] Skara 1912. 15 s. - Predikan, på trettondedagen. Lund 1838. 16 s. [Ur Högmessopredikn; en annan än föreg.] — Predikan, på fjortonde söndagen efter helga Trefaldig-hetsdag. Lund 1838. 8 s. 2. uppl 1869. 12 s. -Tjugusex utvalda andeliga sånger. 2. tillökta uppl Vestervik 1850. 32 s. [1. o flera senare uppl okända.] 14. uppl Vestervik 1891. 48 s. — Verser vid Helena Sandbergs död 1792 o Moritz Bo-uanders begravning 1802.

Källor och litteratur

Källor o litt: Aftonbladet Gbg, 1811, 1815, 1818; A Arvastson, Den sv psalmen (u å), s 167; H P:son Backman, Eskatologiska motiv i sv predikan under 1800-talets första hälft (1941); E Berggren, biogr art om L (Sv predikan, 2, ed H Wijkmark, 1936, s 321); Biogr lex, 8 (1876); N Bolander, Samfund o sångbok (1954), s 63-67; F Böök, Sv vardag (1922), s 65-83; E B Carlsson, L L (Gbgs stiftstidn 2 juni 1939); dens, En västsv väckelsepräst (Vår kyrka, 1945, nr 38— 40); dens, En läsarepräst o väckelsesångare (Kyrka o folk 1949, nr 4); dens, L L. Ett blad ur västsv kyrkohist (1958) o där anf källor o litt; E J Ekman, Den inre missionens hist (1896); Förr o nu 1872; Gbgs Alleh 1801, 1802, 1812, 1829; Gbgs hm (1948); Gbgs Nyheter 1813; Gbgs stifts tidmar 1787-1811; H Hägglund, I Schartaulärjungarnas krets (1941); E Leufvén, Upplysningstidens predikan, 2 (1927), s 20-22; E Liedgren, Sv psalm o andlig visa (1926); dens, Neologien, romantiken, uppvaknandet (Sv kyrkans hist, 6:2, 1946); C S Lindblad, Det andliga Gbg på 1800-talets början (Julhälsmar till försam|:arna från präster i Gbgs stift 1923); K Linge, Gestalter i sv väckelserörelse (1953), s 105 f; H Lyth, Ropande röster (1908), s 48-68; [G Löwegren,] Erinran (L L, Högmesso-predikningar, 1813, inledn om postillans tillkomst, omtr jämte kort biogr i Andelige sånger o tillfällighets-versar, 1815); V Moberg, Min sv hist, 2 (1970); G Nelson, Den västsv kristendomstypen. Dess uppkomst o första utvecklingsskede (1933); A Norberg, Den kyrkl väckelsen i Skara stift under förra hälften av 1800-talet (1939); N Odenvik, L L (1958); B Olsson, Från Martin Luther till Sven Lidman (1943), s 115-120; dens, L L:s postilla. En bok- o texthist (Julbok till församkarna i Gbgs stift, 1952, s 31-49; omtr i dens, Postillor o plagiat, 1954, s 39- 58); O Quen-sel, Homiletik (1910), s 389-90; E H Rodhe, L L (Julhälsmar till församharna från präster i Gbgs stift 1911); E Sjöblom, Ett själavårdsbrev av L L (ibid 1959); dens, L L. Till 200-årsminnet av hans födelse o 150-årsminnet av hans död (ibid 1961, s 40—82); W Skarstedt, Predikoverksamhetens o den andl vältalighetens hist i Sverige tom 1850 (1879); SMoK; P Wieselgren, Sveriges sköna litt, 1 (1833); H Wijkmark, Sv predikan, 2 (1936).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Linderot, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10530, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10530
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Linderot, urn:sbl:10530, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2024-04-16.