G Erik Lindorm

Född:1889-07-20 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1941-01-30 – Bromma församling (AB-län), Stockholms län

Författare, Poet, Publicist


Band 23 (1980-1981), sida 526.

Meriter

Lindorm, Gustaf Erik, f 20 juli 1889 i Sthlm, Hedv El, d 30 jan 1941 där, Bromma. Föräldrar: lagermästaren Gustaf Jonsson o Edla Maria Berglund. Studier vid H real-lärov på Norrmalm i Sthlm 02 — 03, publicist o förf från 05.

G 18 aug 1910 i Sthlm, Nik, m Elin Marta Magdalena Berg, f 27 sept 1884 där, Ad Fredr, d 10 jan 1973 där, Vällingby, dtr till smedmästaren Carl Johan B o Christina Maria Johansdtr.

Biografi

Erik L:s föräldrar var båda födda i Sthlm. Förfäderna tillhörde torpar- o bondesläkter — farfarsfar var klockare i Grums, Värml — men L:s farfar var skomakare o hans morfar byggmästare, båda i Sthlm. Fadern var anställd i vinhandel, ett slag egen företagare i branschen o gästgivare. Barndomshemmet i Sthlm, Gävle o gästgivargården Blekemåsa i Skåne var närmast småborgerligt. L lämnade hemmet redan 1904 efter en konflikt med fadern. Från tonåren försörjde han sig som tidningsskribent. Han började 1905 hos J L Saxon i den nystartade Såningsmannen, där han skrev notiser, dikter o efterhand något längre sagor o artiklar, redan detta första år bl a under pseudonymen Erik Lindorm, efter kvarteret Lindormen vid Grevgatan, som ett par år varit hans barndomshem.

Tidigt kom L in i bohem- o ungsocialistkretsar i Sthlm. 1906 — 24 var han flitig medarbetare i arbetarpressen, först i skämttidningen Karbasen o i Social-demokraten men från 1907 i Hinke Bergegrens ungsocialistiska organ Brand. Då hade han redan så blivit sekreterare i fritänkarföreningen Frihetsförbundet. På sammanträdena uppträdde han som övertygad ateist men också som en ung man i fejd med det borgerliga samhället, kyrkan o den etablerade socialdemokratin. Några av de första bidragen i Brand tillkom i samband med fritänkarkamraten Einar Håkanssons död. De ledde till åtal, men tidningen frikändes, o L lät trycka dem i broschyren "Einar Håkansson i himlen" (1908). Som författarnamn användes en av L:s pseudonymer, Erik Väderhatt. Denna återkommer på ännu en broschyr, Den nye guden (så).

Åtalet fäste uppmärksamhet på L, o han kom atf anlitas inte bara som skribent i Brand, tidvis närmast med en redaktionssekreterares funktion, utan också som agitator runt om i landet. När han i ett tal i Kalmar försvarade de ungsocialister som vållat en strejkbrytares död vid attentatet mot logementsfartyget Amalthea i Malmö hamn, åtalades han o dömdes efter någon tids landsflykt i Danmark till en dryg månads fängelse, som avtjänades på Långholmen under storstrejksåret 1909. Föredraget trycktes i broschyren Till kamp mot reaktionen. L tillhörde också redaktionen för tillfällighetstidningen Bomben, som gavs ut 1908 till förmån för Amaltheamännens anhöriga. I Brand uppträder L som övertygad ungsocialist, i våldsamma utfall mot kyrka o präster, mot militär o reaktionärer, mot socialdemokratisk parlamentarism o vad han uppfattade som opportunism inom arbetarrörelsen. I artikeln Förbi Marx! (1909) formulerar han en "kommunistiskt anarkistisk" övertygelse o betecknar marxismen som mogen för "den historiska skräphyllan".

Den oroliga väntan på domen efter Kalmarföredraget o fängelsevistelsen tycks ha lett till en omvärdering av det politiska engagemanget. L hade också fatt en son o ett hem att känna ansvar för. När han sedan kom i delo med det ungsocialistiska partiets ledning i en litterär smakfråga, tvingades han lämna Brand 1911. Hinke Bergegren avgick samtidigt för en tid som redaktör, av lojalitet med sin unge medarbetare. I dikter o efterhand också i kåserier, t ex i Naggen o Social-demokraten, ser L tillbaka på sin röda, eller snarare anarkistiskt svarta, ungdom med en blandning av kritik o nostalgi. Någon frän uppgörelse, med avslöjanden o avfällingshätskhet, presterade L dock inte, men han sökte sig via socialdemokratisk press till borgerliga tidningar. Åren närmast efter det L lämnat Brand medarbetade han främst i arbetarrörelsens nykterhetstidning Verdandisten med debattinlägg i alkoholfrågan på vers o prosa o i S-T med lyriska naturskildringar o poetiska situationsbilder från sthlmsvardagen.

Redan 1912 gav L tillsammans med tecknaren Ivar Starkenberg ut tre försöksnummer av en egen tidning, Naggen. Från hösten 1913 till 1922 utkom tidningen, tidvis en gång i veckan men under de sista åren alltmer sporadiskt. De första numren hade preventivmedelsgrossisten Nils Adamsson som förläggare, o tom juni 1915 var Starkenberg medredaktör. Tidningen hade den tyska Simplicissimus som förebild o blev särskilt under första världskriget en uppmärksammad politisk skämttidning, "Sveriges olydigaste tidning", som det heter i prenumerationsanmälan. I Naggen medarbetade ett drygt 100-tal skribenter under eget namn o därtill ca 300 mer eller mindre genomskinliga författarmärken o styvt 40 illustratörer. Som författare lyckades L förvärva ungsocialister som Elis Höglund o Ivan Oljelund, vänstersocialister som Ture Nerman o Bernhard Bengtsson o arbetardiktare som Dan Andersson, Harry Blomberg, Ragnar Jändel o Martin Koch. Bland tecknarna märks Martin Nilsson, Oscar Jacobsson, Erik Lange, Eigil Schwab, Yngve Berg, Bertil Lybeck, Gustav Lannmark o Gunnar Håkansson. Den flitigaste skribenten i Naggen var L själv. I satiriska dikter o prosabidrag behandlade han sina motståndare: försvarsvänner o tyskaktivister, högerregeringens statsråd o socialdemokratiska riksdagsmän, livsmedelsjobbare, präster o predikanter. Ett "sedlighetsnummer" 1915 åtalades men frikändes. I den aktuella nykterhetsfrågan försvarar L Ivan Bratts restriktionssystem. Inställningen till krig o försvar är konsekvent pacifistisk, o trots sin positiva inställning till den ryska revolutionen blev L alltmer kritisk också mot det revolutionära våldet. Som kåsör o dagsverspoet i Social-demokraten några år i början av 20-talet avvisade han det anarkistiska idealsamhället o bekände sig 1922 till mera näraliggande politiska mål, "befrielse från den oförvållade fattigdomen, från otryggheten, hungern och kölden".

Med övergången till SvD 1924 o sedan till Vecko-journalen 1929 blev L i sin publicistiska gärning främst kåsör, slagfärdig, aktuell o självständig, en vardagslivets moralist. Ett urval av kåserierna finns i samlingarna På villovägar (1922), Mellan himmel och jord (1924) o Personligt ovett (1932). I Bonniers veckotidning (från 1924), SvD o Vecko-journalen verkade L som teaterkritiker med en markerat konservativ smak. Redan i Naggen hade han ibland gett kåseriet dramatisk form, o den dramatiska skissen, "farsen för dagen", odlades också i Social-demokraten. För scenen skrev han i slutet av 20- o början av 30-talet en serie folklustspel, av vilka Moloch (1926) o Rötmånad (1928) trycktes, det förra med Saxon som muntert karikerad huvudperson. Mest uppmärksammat av L:s folklustspel blev Röda dagen (1929), som dels porträtterar Hinke Bergegren, dels är en kritisk uppgörelse med politisk extremism till höger o till vänster. Andra pjäser är Krasch, Sensation, Blockad, Sverige är räddat o Domaredansen. Bl a i Naggen var L starkt kritisk mot filmen, men på 30-talet skrev han själv för mediet, t ex Hans livs match. De sista åren av 20-talet uppträdde L med "nyårsrevyer" i form av muntliga kåserier kring årets händelser till snabbteckningar av Gösta Chatham. En krönika med dikter o prosa o ett uppbåd av tecknare, bl a många som förekommit i Naggen, är Revyn 1928.

På 30-talet skapade så L den s k bokfilmen, en samtidshistorisk krönika byggd på bild o text ur tidningar. Början gjordes 1933 med en bok till Gustav V:s 75-årsdag, Med kungen för fosterlandet, o en bok om Selma Lagerlöf. Av samma slag är Världen i brand (1935) o Från Delaware till Garbo (1937). Viktigast är emellertid serien Ny svensk historia med Oscar II och hans tid (1934) o Gustaf V och hans tid (1936 ff). Sin omfattande publicistiska verksamhet kompletterade L med översättningar, antologier mm (se tr arb). L försörjde sig som publicist, under senare år mest som kåsör o teaterkritiker, o på uppdrag åt förlag, teatrar o filmbolag. Genom sin mångsidighet o arbetskapacitet fick han med åren goda inkomster. Hela sitt liv var han emellertid också diktare. Han använde versen i sin publicistik, i ungsocialistisk kamplyrik, i satiriska personporträtt, ofta adaptationer efter kända dikter, i naturlyrisk tillfällesdikt o i dagsvers. Genom åren förbrukade han ett stort antal pseudonymer o signaturer (se nedan) men för sin seriösa poesi använde han från början pseudonymen Erik Lindorm, som 1916 blev hans borgerliga namn. Dikterna i hans tidigare diktsamlingar är ett sovrat urval ur en omfattande versproduktion i tidningar o tidskrifter. De är ofta första gången publicerade i andra tidningar än den där han för tilllället verkade som publicist.

Debutdiktsamlingen Bubblor från botten (1908) innehåller trots titeln endast ett par socialt o politiskt inspirerade dikter, t ex Fattiglappens sång o I striden. Huvuddelen av dikterna är kärlekslyrik, tydligt inspirerad av bekantskapen med blivande hustrun Marta Berg. Som samlingens höjdpunkter framstår Också jag?, med farhågor att "allt som brottades och grät" hos den unge idealisten skulle blekna med åren, o Bohemen, ett porträtt av en ung artist på väg att erövra världen. L:s egentliga debutsamling är emellertid Tal till mitt hjärta (1912), som omedelbart blev en kritikerframgång, vilket ledde till att boken flyttades från förlaget Vanadis till Bonniers. En dikt, Fångens almanacka, erinrar om fängelsevistelsen 1909. Tillbakablickarna på den radikala ungdomen finns också i Ynglingaår o Den mättes suck. Flera av dikterna präglas av en intensiv känsla av livets korthet o tacksamhet över att få leva: Marsnatt, Skuggad av döden, Kvällens tack, Sommardag. I titeldikten o i Mitt vinteröde talas om ett oroligt hjärta, upproriskt o medkännande, som hindrar diktaren från att leva lugn o likgiltig. Dikter som En fader med sin son, Viskning över ett barns säng o En kvinna kom att för lång tid karakterisera L som en vardagens o hemmets diktare, väl också apostroferingen av sångmön i en annan dikt som "brödbryterska, sängkamrat" o hustru. Ändå finns redan i Tal till mitt hjärta dikter om en fatalare lidelse än äktenskapets, o i Levnadsbygget rasar allt "för ett ögonkast/för en fläkt av en kvinnas hår". Några sthlmsbilder, t ex Norrström, ger prov på ännu en sida av L:s poesi.

Trots kritikerframgången 1912 dröjde det till 1918, innan L återkom med en diktsamling. Han hade under kriget varit fullt sysselsatt med Naggen. A andra sidan kom nu samlingarna i snabb följd, Min värld 1918, Domedagar 1920 o Bekännelser 1922. De nostalgiska tillbakablickarna på ungdomens radikalism finns i dikter som Mot medelåldern, En yngling o Efter ungdomsruset, ursprungligen publicerade 1914, 1913 o 1912 o alltså tillkomna i nära anslutning till Tal till mitt hjärta. Moderns sista sjukdom o död 1918 är bakgrunden till en serie starkt engagerade dikter, bl a Mor och son, Hon kommer ändå o Modersminnet. Också de delvis fiktiva En död arbetarhustru, Modersmjölken o Den äkta döden o den resonerande Den store trollkarlen har denna bakgrund. De personliga relationerna till anhöriga o bitterheten över en alltför tidigt avbruten barndom speglas i dikter som Fädernearv, Den befriade trälen. Vår döda bror (om brodern Nils som drunknade som pojke), Generationerna, Gumman Stam (om svärmodern) o Faderlös (från 1926, i diktsamlingen På marsch 1934). Om hemmet, barnen o hustrun handlar Mannen till hustrun, Silkesslottet, En eftermiddag, Lyckans minut, Mödrarna, Faderskapet o Min tolvåring, de båda senare i På marsch. Intimisten L återfinns också i en serie situations- o stämningsbilder från Sthlm, motiviskt förebådade redan i S-T:s tillfällesvers i början av 10-talet: Filosofen i Kungsträdgården, Österlånggatan, Dans på Mosebacke, Det gamla, Stockholm, På nedre botten, Grannens klocka, Bron, Den sista rutan o Det nya huset.

En central dikt är Sång i ungdomen i Min värld, först tryckt 1913 med rubriken Gästen o omtryckt så sent som 1940 i Vecko-journalen med rubriken Jordens stora fest. L har genom hela sitt vuxna liv haft den som ett adekvat uttryck för sin livstro. Han har känt sig som en gäst i livet, med friska ögon för dess värde, därför att han hela tiden varit medveten om dess korthet. Redan boktiteln Domedagar antyder en moralisk hållning — med associationer till Bibeln o till Ibsen — i vilken man har velat se ett närmande till kristen tro, i varje fall frälsningslängtan (Kulling). Denna hållning skulle då återfinnas i dikter som Främlingen, Brinnande bön, Han som brottats med Gud o ännu i Det ena nödvändiga i På marsch. Till någon kristen bekännelse, lik den hos generationskamraterna Oljelund, Blomberg o Jändel, nådde dock aldrig L. Han kan som i Yttersta domen vämjas vid människorna så att han kräks, som i Tortyr ridas av en "midnattsande", en tegnérsk mjältsjuka, men han vill ändå med den senare diktens ord dricka "ljuset till sista droppen". Grundtonen i L:s lyrik har betecknats som "leda och äckel" (Lagercrantz), o också hans idylliska o vardagsnära diktning får ses mot denna bakgrund.

I sina första dikter i Såningsmannen odlade L romantiska stämningar o "den 'vackra' stilen" (Holmberg) från Stagnelius o Rydberg. Många av hans tidiga dikter är sonetter, o bland de dikter som främst varit hans mönster i adaptationer, t ex i Naggen, dominerar 1800-talsklassikerna o 90-talisterna, främst Karlfeldt. Ändå kom L att utbilda en egen stil, "knottrigare, sparsammare, ibland asketisk i rytmen" (Holmberg). Han behöll från sina tillfällesdikter i tidningarna "vardagsorden, de enkla rytmerna, rimmen som klappträn och smällande lås" (Lagercrantz) o blev därmed originell. I vissa av sina senare dikter återvänder han också till 90-talsretoriken, t ex i slutdikterna 1920 o 1922, Yttersta domen respektive Jordskeppet, o i några av de allra sista dikterna, Kröningskväll (1935) o Guds skapelse (1936).

Det dröjde tolv år efter Bekännelser, innan L återkom med en diktsamling. Några av dikterna i På marsch hade tillkommit redan på 20-talet, t ex vemodiga sthlmsdikter som Storstadsmånen o Fullsatt spårvagn. Två dikter summerar ett äktenskap som håller på att gå sönder, Kärlekskampen (från 1927) o Huldran (från 1934). Samlingen domineras emellertid av kärlekslyrik, inledd med dikten Flickan från fjärran, i vilken diktens jag ännu gör motstånd mot sin lidelse. Denna kärlekslyrik är "enastående i vår diktning genom sin tumultuariska omedelbarhet, sitt häftiga frambrytande och sin totala likgiltighet lör alla de höviska mönster som kärlekslyrikerna följt genom århundradena" (Lagercrantz). Pendlingen mellan lyckorus o förtvivlan speglas i dikter som Trettio timmar, Krigsförklaring, Invaliden o Stendöd. En epilog till denna kärlekslyrik med en ny kvinna som föremål är några dikter från 1930-talets mitt: Marta Maria, Livstidsfångar o När hon var bortrest till ett fjärran land. De pessimistiska stämningarna från första världskriget återkommer i den sista betydande dikt L publicerade, en dikt som redan i rubriken erinrar om Tegnér: Nyåret 1940.

L:s sista år var oroliga. Han övergav sin ungdoms helnykterhet. Förhållandet till familjen komplicerades. Samtidigt kände han en djup besvikelse inför nazismens framgångar, ute i världen o i Sverige. Det är mot denna bakgrund man får se L:s än passionerade, än bittra lyrik från det sista decenniet av hans liv.

Författare

Evald Palmlund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ms av L i Bonniers arkiv, i GUB, i KB, i LUB, hos P-E Lindorm, Sthlm, o hos E Palmlund, Lund (På marsch). L:s brcvsaml i KB. Excerpter o avskrifter av brev till o från L hos Palmlund. — Brev från L till G Björklund o H Bergegren i AA, till F Ström i GUB, till bl a K Asplund i' KB o till bl a K G Ossiannilsson i LUB. Strödda brev från L i RA o SSA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (pseud Erik Lindorm ej angiven)/ "Einar Håkansson i himlen." Jämte förord och Petterssons klagan av Erik Väderhatt. Obs! Denna artikel har varit beslagtagen och åtalad för hädelse, men blev frikänd . ..'Sthlm 1908. 7 s. [Pscud.l -Den nye guden. En vidräkning med fosterlandsskojet och dess drabanter, både svarta och röda, stora och små. Av Erik Väderhatt. Sthlm 1908. 16 s. [Pseud.] - Bubblor från botten. Sthlm 1908. 28 s. — Till kamp mot reaktionen. En protest. Kalmar (tr Lysekil) 1908. 15 s. - Tal till mitt hjärta. Sthlm (tr Södertälje) 1912. 62 s. [Ny tr så, utg 1913.] 2.-3. uppl 1915, 1927. - Min värld. Sthlm 1918. 61 s. — Två dikter om döden. Den sjuke / Främlingen (Nordiske Digteres Nytaarsgave 1919. Red af K Friis-Mflllcr, Khvn 1918, s 29 Q. ~ Domedagar. Sthlm 1920. 70 s. - Bekännelser. Sthlm 1922. 76 s. — På villovägar och andra kåserier. Sthlm 1922. 235 s. - Mellan himmel och jord. Sthlm 1924. 209 s. - Valda dikter. Sthlm 1925. 194 s. - Moloch. Lustspel i tre akter. Sthlm 1926. 107 s. [Svenska teatern, 405.] — I Folkets hus [dikt] (Från vänkretsen till K. G. Ossiannilsson på remtioårsdagen, Sthlm 1926, 4:o, s 83-87). - Nya gatan [dikt] (Till Hasse Z på hans femtioårsdag, Sthlm 1927, 4:o, s 111-113). - Revyn 1928. Sthlm 1928. 4:o. 71, (9) s. — Rötmånad. Komedi i tre akter. Sthlm 1928. 119 s. [Sv teatern, 409.] - Om jag vore domare — Ett inlägg i en aktuell diskussion. [Rubr.] Bollnäs 1928. 4 s. (M. H. F:s småskrifts-serie, 3[=1].) [Annan uppl:] Sthlm 1928. 4 s. (D:o.) - Den blå lyktan. [Rubr.] Sthlm [1930]. 7 s. (Tills med Arnold Josefson; ibid, 7[=6].) — Ett blodprov. Hässleholm . 7 s. (Ibid, 8[ = 7].) - Personligt ovett. Sthlm 1932. 238 s. -Med kungen för fosterlandet. En bokfilm 1858— 1933. Regissör ... Sthlm 1933. 4:o. 95 s. [Nya tr] 1933, 1934. - Selma Lagerlöf. En bokfilm. Sthlm 1933. 4:o. 111 s. - Oscar II och hans tid. En bokfilm. [Vol 1-2 (ryggtitel).] Sthlm 1934. 4:o. 509 s. (Ny svensk historia [titelrubr].) 2.-5. uppl 1936, 1937, 1941, 1943. [Ny uppl] 1974. 509, VII s. [Ny tr 1979 o Tork uppl 1958 se nedan 1936:] - På marsch. Nya dikter. Sthlm 1934. 124 s. 2.-3. uppl så. [Bibliofiluppl] så. 124 s, 1 portr. - Tal till mitt hjärta. - Min värld. Sthlm 1935. 141 s. — Domedagar. - Bekännelser. Sthlm 1935. 184 s. — Världen i brand. En bokfilm över det stora kriget 1914— 1918. Sthlm 1935. 4:o. 216 s. - Gustaf V och hans tid ... En bokfilm. [1—4, vardera vol 1—2.] Sthlm 1936-47. 4:o. (Ny sv hist.) 1. 1907-1918. 1936. 512 s. 2. uppl 1937, 3. [titel]uppl 1939, 4.-5. uppl 1943, 1947. 2. 1919-1927. 1938. 480 s. 2. [titel]-uppl 1952. 3. 1928-1938. 1940. 479 s. 2. uppl 1949. 4. 1938-1947. 1947. 464 s. [Fullföljd av B o P-E Lindorm (förordet). D:o av O Hilding o B Lindorm:] Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm. [Vol 1-2.] Sthlm 1942. 4:o. 480 s. (Ny sv hist.) [Under samma seriebe-tcckn även:] Gustavianskt. En bokfilm av Ingvar Andersson, A Beijer, B Kjellberg, B Lindorm. [Vol 1-2.] Sthlm 1945. 4:o. 464 s. (Ny sv hist, grundad av E Lindorm.) [Ny tr av hela serien inkl Oscar II..., 1934] Sthlm (tr Norwich, Storbritannien) 1979. [Alla utom Gustavianskt i förk uppl:] Ett folk på marsch ... En bokfilm. [1-4.] Sthlm 1958-60. 4:o. [Urval av P-E Lindorm.] (Nv sv hist; Bonniers folkbibliotek.) 1. 1810-1872. 1961. 320 s. 2. 1872— 1914. 1958. 320 s. [Med grammofoninsp.] [Ny uppl] 1962. 3. 1914-1932. 1959. 319 s. . [Ny uppl] 1966. 4. 1932-1946. 1960. 319 s. [Ny uppl] 1967. — Från Delaware till Garbo. En bokfilm till Delawarcjubileet 1938. Sthlm 1937. Fol. 61 s, 8 pl-bl. — Sommarsång [dikt] (Carl G. Laurin sjuttio år. Festskrift ..., Sthlm 1938, s 51 f)- ~ Dikter. Sthlm 1941. 298 s. [Omsl: Erik Lindorms alla dikter i en volym.] [Nya tr:] 1944. 1946. [Vår tids lyrik.] 1948, 1950, 1953, 1957, 1963. - Hur jag blev bokförläggare. Sthlm 1957. 37 s. (Bokvännens miniatyrserie nr 7.) — Erik Lindorms Naggen. Sveriges olydigaste skämttidning. Ett urval av P-E Lindorm. Sthlm 1957. 189 s. 2. uppl 1958. - Dikter i folkuppl. I urval o med inl av E Palmlund. Sthlm 1959. 135 s. (Bonniers folkbibl.) - Flickan från fjärran och andra dikter. Med förord av Georg Svensson. Urval av S Lindner. Sthlm 1975. 96 s. (Svalans lyrikklubb [50].) - Bidr i tidskr: Folkskolans barntidning, 1901, 1903, Sthlm, 4:o (av Erik Jonsson o sign E-k J-n, E. J-n, tio gåtor); Puck, 1905, Sthlm, 4:o (sign E. J., dikter); Såningsman-nen, 1905—12, Sthlm, fol (även Erik Jonsson o pseud Sten Hård, mest prosa); Karbasen, 1905— 06, Sthlm, 4:o (vers); Vid julbrasan, Goodtemplar-ordens jultidn, 1905—09, Sthlm, fol (även pseud Sten Hård); Bomben, tillfällighetstidn Södertälje 1908 (sign E. L-m, ledare); Unga tankar, tidn för Sveriges godtemplarungdom o sv ungdomsrörelse, 1909, Sthlm, fol, julnr (dikt); Folktribunen, socialdemokr månadsskrift, 1909, Hfors (prosa); Ung-Socialisten, socialistisk Maanedsblad, 1909, Kristiania (dikt); Kooperatören, 1909—10, Sthlm, fol (vers); Julefrid, Sveriges nationalloges julpublikation, 1909, 1912, Örebro, fol (vers); Idun, 1910, 1912-13, 1915, 1917-22, Sthlm, fol (vers); Heim-daliten, månadsblad utg av Ungdomsförb Heimdal inom N. G. T. O., 1911, Sthlm, 4:o (dikt); Naggen, 1912—22, Sthlm, fol (även pseud Skarpögat, Johansson med hjärnan o Tersites, sign L-m o E. L-m samt anon, mest prosa); Söndags-Nisse, 1912—13, 1917, 1920-22, $thlm, 4:o; Julfacklan, Socialde-mokr arbetarepartiets jultidn, 1912—14, 1920, 1922-23, Sthlm, fol; Ny moral, Tidn utg av Sällsk för humanitär barnalstring (avd av Internat ny-malthusianska farb), Sthlm 1913, fol (dikt); Julblommor, till förmån för invalidfonden, utg af Sv typografförb, 1913, Sthlm, fol (prosa); Första maj, Socialdemokr arbetarepartiets demonstrationstidn, 1913-14, 1922, Sthlm, 4:o (vers); Bonniers månadshäften, 1913, 1920, Sthlm, 4:o (vers); Jul-jä-keln, Sthlm 1916, 4:o; Exlex, 1919, Kristiania, Khvn, Sthlm, fol (dikt); OoB 1919, 1921, 1927 (vers); Bokstugan, organ för studieförb Verdandi, 1919-20, Chicago; Studiekamraten, 1920, Sthlm, föl, julnr (dikt); Strix, 1920-22, Sthlm, 4:o (vers); Lutfisken, 1922, Sthlm, tv-8:o (pseud Johansson med hjärnan, lustspel); Nyårsvakan, de arbetslösas jul- o nyårstidn, red H Bergegren, Sthlm 1922, fol (dikt); Frihet, organ för Sveriges socialdemokr ungdomsförb, 1923—24, Eskilstuna, fol, julnr (prosa); Vintergatan, Sveriges författareförenings jultidn, 1923, 1931, 1937, Sthlm, 4:o (vers); Idrottsliv, utg: T Tegnér, 1924, Sthlm, 4:o (kåseri); Svea, litt kalender för 1925, Sthlm 1924 (prosa); Bonniers veckotidning, 1924-29, Sthlm, 4:o (bl a teaterkritik); Svensk polistidning, 1924, 1929, Sthlm, 4:o (dikt resp prosa); Barnens dagblad, red: Prins Wilhelm, 1925, 1929, Sthlm, fol (vers); Tidens litterära kalender, red: I Oljelund, Sthlm 1928 (dikt);Jämt-lands läns turistförenings årsskrift, 1929, Östersund (prosa); Julkvällen, Publicistklubbens jultidn, 1929, Sthlm, fol (dikt); Vecko-journalen, 1929-40, Sthlm, 4:o (mest kåserier o teaterkritik); Bonniers månadstidning, 1930-34, 1937, 1939, Sthlm, 4:o (kåserier); BLM, 1932, 1934-35 (vers); Simfräm-jaren, 1935, Sthlm, 4:o (prosa); Nu, världshändelserna inför världsopinionen, 1937, Sthlm, 4:o (bok-filmsuppslag); i tidn: Social-demokraten, 1906—09, 1911, 1920—24 (även pseud Johansson med hjärnan, Tersites, Skarpögat, -ögat, Johansson med skägget o Johansson zum Gehirne, för dagsvers 1922—24 Index, I-x o -x, samt sign E. L-m o anon, 1922-23 kåserier); Stockholms-tidningen, 1906-08, 1911-13, 1918, 1920, 1922, 1926, 1934 (även pseud Sten Strövare o Väderflöjeln samt sign E. L-m, vers, 1920 pseud Tersites, prosa); Brand, 1907— 12, 1914, 1918, 1920, 1923, o Brands månadshäfte, Socialistiska ungdomsförbundets ill tidn, 1908—09, Sthlm (även pseud Erik Väderhatt o John B-ström, sign E. J. o E. L-m samt anon); Figaro, 1907, 1911-12, Sthlm (prosa resp vers); Appell, 1908, Sthlm (dikt); Landskrona-kuriren, 1909 (vers o sign prosa); Nya Folkviljan, 1909, Malmö (prosa); Verdandisten, organ för nykterhetsorden Verdandi, 1909—17, o dess forts Nya Folkets röst, 1918—22, Sthlm (även pseud Skarpögat, Baburin, Aslaksen, Skogsbon, Lukianos, Johansson med hjärnan o Spectator samt sign E. L-m, mest prosa), med bilagorna Det röda hjärtat, 1916, o Sommarvind, 1917, 4:o (dikt resp prosa); Tcmplaren, organ för Templarorden i Sverige, 1910, 1912, sommarnr, 4:o (prosa resp pseud dikt), o dess jultidn Julgranen, Tcmplarordens jultidn, 1911 — 12, 1916, Sthlm; SvD, 1911-13, 1918-20, 1922, 1924-26, 1929-32, 1935-36 (även pseud Johansson med hjärnan o Gamle Adam, mest prosa, 1924—31 kåserier); Aurora (Ystadsbladet), 1912 (pseud Väderflöjeln, dikt); Afton-tidningen, 1912, Sthlm (dikt); Aftonbladet, 1913, julnr (dikt), o Brokiga blad ... utg av Aftonbladet o Dagen, 1913, Sthlm (vers); Stockholms dagblad, 1913 (dikt); Stormklockan, 1913, o dess julnr Folkets jul, 1917, Sthlm (vers resp prosa); DN, 1913, 1921-22 (även pseud Johansson med hjärnan); Orebro-kuriren, 1913 (dikt); Politiken, 1916, Sthlm (pseud Tersites, prosa); Idrottsbladet, 1923, Sthlm (kåserier); Nya dagligt allehanda, 1932-34, Sthlm (vers); Lunds dagblad, 1934 (dikt); bidragens titlar, ev pseud eller sign, dikters begynnelseord o plats for första publicering sc Palmlund, nedan a a 1981.

Utgivit: Svenska kärleksdikter. Ett urval. Sthlm 1926. 155 s. — Sångerna om Stockholm. Ett urval. Sthlm 1930. 163 s. — O Levertin, Minnesupplaga [ryggtitel]. Sthlm 1931. [Företal.] Diktare och drömmare. 262 s. Dikter. 271 s. Svenska gestalter. 258 s. Magistrarne i Osterås. - Sista noveller. 260 s. Rococonovcller. 239 s. Svenska studier. 273 s. — Uppslagsbok för alla. 1-2. Sthlm 1939. 1. [A-Ö.] 597 s, 38 pl-bl. [Billighetsuppl] 1942. 597 s. 2. [Sverige / Från alla områden.] 599 s, 38 pl-bl. 1: [Ny uppl med titeln] Vad är det? Husmoderns uppslagsbok lör tidningsläsare och korsordslösare. 1-3. Sthlm 1940-41.597 s.

Redigerat: Bomben. Tillfällighetstidning, utg till förmån for de i följd av bombattentatet i Malmö dömda unge männens anhöriga. [Rubr.] Oktober 1908. Södertälje 1908. 4:o. 11 s. (Anon, tills med Isidor Håkansson?) - Naggen. 1912-22. Sthlm. Fol. (1912: anon; 1912-1915:22 tills med I Star-kenberg. Även ansv utg.) — Jul-jäkeln. Sthlm 1916. 4:o. (16) s. (Anon.)

Översatt: A Madelung, Jakt på djur och människor, Sthlm 1914, XV, 270 s (föret); dens, De märkta, vol 1-2 (omsl), Sthlm 1916, 243, 220 s (Moderna romaner); J Böjer, Världens ansikte, Sthlm 1918, 239 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: E Asklund, Brokigt sällskap (1958); C J Björklund, Orädda riddare av pennan (1960); O Holmberg, Från E L:s ungdom (SLT 1948); dens, Skratt o allvar i sv litt (1964); P Holmer, Typograf o fritänkare. En bok om Einar Håkansson (1977); E Hörnström, E L: En död arbetarhustru (Lyrisk tidsspegel, 1947); J V Johansson, E L (SLT 1941); A Kjellcn, Lusten att fly o tvånget att stanna. En studie över två dikter i L:s sista diktsaml (SLT 1967); J Kulling, Livshunger o frälsningslängtan. En studie i E Lis lyrik (1956); O Lagercrantz, Ett porträtt av E L (SLT 1961); B Lindorm, Vardagens skald o vardagens far (Min far, ny saml, 1949); S Linnér, Livsförsoning o idvll (1954); T Nerman, Allt var rött (1950); E Nyblom, Kvinna upa (1948); I Oljelund, Möten o människor (1972); E Palmlund, L o Landskrona-Kuriren (SLT 1957); dens, Jag som ej anor har. E L:s förfäder (PHT 1961); dens, E L i Frihetsförb (KÅ 1961); dens, L o Långholmen (SLT 1964); dens , Väderhatt o väderflöjel (1981); PK:s porträttmatr 1936 (1935); Å Runnqvist, Arbetarskildrare från Hedenvind till Fridell (1952); G Wcstin Silverstolpe,] V Johansson o A Uhlén, Vardagens skald. 3 vänner berättar om E L (1946); V Svanberg, Poesi o politik (1931); A Uhlén, Arbetardiktms pionjärperiod 1885-1909 (1964); G Valentin, Min vän E L (1945); H Äkerhielm, Livstidsfången. Ett motiv i E L:s lyrik (BLM 1939).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Erik Lindorm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10627, Svenskt biografiskt lexikon (art av Evald Palmlund), hämtad 2018-12-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10627
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Erik Lindorm, urn:sbl:10627, Svenskt biografiskt lexikon (art av Evald Palmlund), hämtad 2018-12-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se