David Lindquist, Foto Ateljé Uggla

G David Lindquist

Född:1905-12-17 – Södertälje församling, Stockholms län
Död:1973-01-11 – Växjö domkyrkoförsamling, Kronobergs län

Biskop, Kyrkohistoriker


Band 23 (1980-1981), sida 534.

Meriter

Lindquist, Gunnar David, f 17 dec 1905 i Södertälje, d 11 jan 1973 i Växjö. Föräldrar: stadskassör Karl Hugo L o Maria Beriella Ericsson. Studentex vid Södertälje h a l 16 maj 25, inskr vid UU 1 sept 25, teol fil ex där 30 okt 26, inskr vid StH vt 27, TK vid UU 31 jan 28, prakt teol prov där 15 maj 28, prästex i Strängnäs 2 juni 28, prästv där 3 juni 28, pastorsadj i Husby-Rekarne, Söd, 4 juni 28— 6 jan 29, komminister i Jäder o Barva, Söd, 15 dec 28-30 sept 35, FK vid StH 30 maj 32, innehade olika prästtjänster i Storkyrkoförs, Sthlm, 7 febr 36-31 maj 42, TL vid LU 1 nov 37, timlär vid Wallin-Ahlinska gymnasiet, Sthlm, 39-41, disp vid LU 14 okt 39, expert i evangeliebokskomm dec 39 —april 41, timlär vid Sthlms stads handelsmellanskola 40—41, TD vid LU 31 maj 41, doc i kyrkohist där 10 juni 41—48, domprost o kh i Härnösand 9 april 48—59, expert i 1951 års kyrkomötes-komm 55, sakk för översyn av förslag till alternativ aftonsångsritual juli 58—juli 65, direktor för Ersta diakonissanstalt, Sthlm, 23 febr 59-62, biskop i Växjö 18 maj 62-70, ordf i styr för Växjö stifts- o landsbibi 62 — 70.

G 25 jan 1942 i Sunne, Värml, m FM Gudrun Katarina Dahl, f 29 april 1917 i Härnösand, d 8 april 2006 i Växjö,[1] dtr till banktjänstemannen Per Elof Isidor D o Gunhild Helena Bäckström.

Biografi

David L upplevde tydligen sin karriär som en dragkamp mellan det praktiskt kyrkliga livet o å andra sidan de högre akademiska studiernas värld. Han började sin bana 1928 i sedvanliga enkla prästerliga missiv, men slag i slag fann man honom redan vid den tidpunkten som ivrig forskare vid legio av tyska o franska universitet, arkiv o bibliotek. Efter erhållen teol drsgrad ägnade han sig under åtskilliga år åt fortsatta studier o åt akademisk undervisning i Lund som docent o i ett flertal tillfälliga professorsförordnanden men sökte sig sedan tillbaka till den praktiska kyrkogärningen o blev domprost i Härnösand 1948. Redan efter ett par år hedrades han av det nya stiftet med tredje förslagsrummet vid ett då förrättat biskopsval, men efter nya utländska studieresor, nu till Tyskland o England, sökte han inemot mitten av 50-talet den då ledigförklarade professuren i praktisk teologi vid UU. Att han därvid visserligen blev kompetentförklarad men ändå inte utnämnd uppfattade han snarare som en motgång än som en påtaglig framgång. Alltnog fortsatte han att verka i Härnösands stift o uppfördes 1958 ånyo på biskopsförslag, denna gång tom i första förslagsrummet. Att han sedan inte blev utnämnd till stiftets chef trots dettas eminenta förtroendebevis åt sin egen domprost berodde tvivelsutan därpå, att han visserligen anslutit sig till majoriteten, ja-sidan, vid 1958 års ryktbara kyrkomötesvotering om prästämbetets öppnande för kvinnor men ändå avhållit sig från att genom ett o annat inlägg i plenardebatten ge en klar o markant profilering åt detta sitt ställningstagande. I besvikelse lämnade han domprosttjänsten o blev i stället föreståndare för Ersta diakonissanstalt i Sthlm.

Efter att ha stått på första förslagsrummet också vid biskopsvalet i Lund 1960, nådde L två år senare för tredje gången en förstarumsplacering i dylikt sammanhang o blev nu verkligen utnämnd till biskop i Växjö. När han trots sin nyssnämnda återhållsamma position i den s k kvinnoprästdebatten fick uppleva, att denna debatt på grund av speciella omständigheter blev tillspetsad just i S:t Sigfrids stift på ett sätt som utan tvivel kommer att bli särskilt uppmärksammat i framtida historieskrivning, tyckte han nog — o många sakkunniga med honom — att det hade varit lyckligare både för honom o för stiftet om han hamnat i en professorskateder o inte på en biskopsstol, som krävde inte bara ett större intresse för kamerala o administrativa uppgifter, än det han för sin del kunde uppbåda, utan också o framför allt en stridbarhet på det kyrkliga stridsvimlets barrikader, som näppeligen var till finnandes i hans koncilianta väsen.

Vid ett studium av L:s skrifter o gärning kan ett mönster i hans intressesfär baserat på tre koncentriska cirklar urskiljas. I den innersta av dessa finner man alltifrån gradualavhandlingen ett accentuerande av vad bön- o nattvardsböcker har betytt för fromhetslivets enskilda andakter genom ett lättillgängligare språk än det som mötte från predikstolarna. Inte minst i detta slag av andlig litteratur såg L den sv-lutherska fromhets-typen som ett sammanflöde av en förreformatorisk mystik, som bevarats i vårt land genom inflytande från den tyska andaktslitteraturen på 1600-talet o den ström av anglosachsisk låg- o frikyrklighet, som nådde vårt land mot slutet av samma århundrade o som sedan breddades till en mäktig flod under 1700- o framför allt 1800-talet.

I den andra cirkeln vidgas den enskilda andakten till församlingens samfällda gudstjänst, kanske i mäktiga katedraler, kanske i de långt blygsammare helgedomar, som L verkade för genom att engagera sig i den sk småkyrkorörelsen, som enligt hans förmenande måste betecknas som fullt ut lika angelägen som åtgärderna för en ökad prästrekrytering. Starkt hävdade han liturgins betydelse. Under sitt studium av det franska kyrkolivet hade han känt sig djupt främmande för de strängt reformertas torftiga kyrkorum. Han beklagade den "avliturgisering", som han konstaterade också i sv fromhetsliv. Denna bottnade enligt L i Melanchthons ensidigt pedagogiska intresse, o sedan hade den gått vidare genom såväl ortodoxi som pietism o upplysning. Den allmänna gudstjänsten hade blivit ett kateketiskt-homiletiskt institut for enfaldiga o okunniga människor, medan vid sidan därom utvecklats "en högre gemenskap", som fått sin motivation socialt i adelskretsarnas privatgudstjänster, rent religiöst i det pietistiska lägret o bildningsmässigt i upplysningen. En speciellt asketisk tradition tyckte sig L kunna påvisa i Sthlms hovförsamling, o överhuvud taget inriktade han sina liturgihistoriska undersökningar just på huvudstaden, vars gudstjänstliv han fann överraskande litet utforskat, fastän det så vitt han kunde förstå hade varit stilbildande för riket i övrigt i långt högre grad än den dittills-varande forskningen observerat. Visserligen hade huvudstaden länge saknat egen biskop o eget domkapitel, men den hade alltid visat stor självständighet gentemot ärkebiskopen o konsistoriet i Uppsala. L betonade vid sina forskningar i de liturgiska traditionerna att man måste söka komma bakom handböcker o officiella föreskrifter, eftersom prästerna knappast betraktade dessa som verkligt förpliktande utan endast som rådgivande handledningar, som lämnade ganska stor frihet vid tillämpningen.

För den tredje av cirklarna stod diakonin, kyrkans praktiska handlande utåt världen, inspirerat såväl av det enskilda andaktslivet som av den allmänna gudstjänsten. L hade många tillfällen att föra den kyrkliga diakonins talan, bl a som preses vid allmänna prästmötet i Härnösand 1958, där han presenterade en synodalavhandling med titeln Varför diakoni?, som ledamot av kyrkomötet o som direktor för Ersta diakonissanstalt. Härvidlag visade han sig mer angelägen att skärpa den kyrkliga diakonins speciella profil än att i den sk folkkyrklighetens anda rikta blickarna på de allmänna samhällsorganens möjligheter att tänka o handla under hävdvunnen kristen inspiration.

Som nyvigd biskop anlände L till Växjö stift som en främling, men då han åtta år senare lämnade biskopstjänsten i förtid på grund av hälsoskäl, omvittnades att han blivit "både smålänning med smålänningarna och ölänning med ölänningarna". Särskilt hade han visat sig angelägen om att engagera lekmännen i kyrkans liv o gärning. Det djupast avgörande i kyrkolivet skedde ute på fältet, alltså i lokalförsamlingarna, inte "uppe på höjderna", o därför fanns det inte något "passivt medlemskap" i sv kyrkan.

Faserna i den ovan apostroferade "kvinno-präststriden" kan studeras bla i tidningen Nya Väktaren, i handlingarna från allmänna prästmötet i Växjö 1965 o i den märkliga dokumentsamlingen Kvinnliga präster i Växjö stift ? !, som visserligen av de tre utgivarna betecknades som "allsidig" men som av stiftets o rikets mest deciderade motståndare till prästvigning av kvinnor, domprosten G A Danell, karakteriserades som en "vitbok" mot L:s "förräderi" att kort före sitt avsked från stiftet viga en av dess kvinnliga teologer till prästämbetet. Själv skrev L i sin avskedshälsning: "Om vägen har vi inte alltid varit helt eniga, ty 'nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel'. Men målet har alltid varit ett och detsamma." Visst hade han givit Växjöstiftet dess första kvinnliga präst, av en tidning i hans forna norrländska stift redan på förhand betecknad som "Jeanne d'Arc i Småland". Men trots att han hade haft obestridlig rättighet att nyttja stiftets egentliga domkyrka för den kontroversiella vigningsakten, hade han efter någon tids betänkande flyttat denna till den forna domkyrkan i Kalmar "för att undvika onödiga konflikter och främja fred och sammanhållning inom stiftet". Kanske skulle han själv inte ha haft något emot att beteckna denna ireniska handling som ett stycke "praktisk teologi".

Författare

Gunnar Wikmark



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från L i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet. Med särskild hänsyn till bön-, tröste- och nattvardsböcker. [Akad avh, Lund.] Sthlm (tr Upps) 1939. XLIII, 444 s, 12 pl-bl. - J. O. Wallin såsom kyrkoherde i Storkyrkan. [Omsl: Johan Olof Wallin som . . .] Sthlm 1941. 14 s. - [Skriftetal] (Kyrklig samling. Tal, föredrag och predikningar vid tjugonde allmänna kyrkliga mötet i Stockholm den 11-14 maj 1941, Sthlm 1941, s 225 f). -Hovförsamlingens liturgiska tradition 1614—1693. Lund o Leipzig (tr Lund) 1944. 51 s. (LUÅ, N F, avd 1. Teologi, juridik och humanistiska ämnen, bd 41, nr 1.) — Första-mässan i Stockholm. En liturgihistorisk studie. Sthlm (tr Lund) 1945. 210 s. (Acta historico-ecclesiastica Suecana. Samlingar o studier till sv kyrkans hist, 12.) — Herdar och lärare (Stockholms stift i ord och bild, minncsverk 1945, Sthlm 1946, 4:o, s 307-328). - Nattvarden i svenskt kultliv. En liturgihistorisk studie. Lund 1947. 137 s. (LUÅ, N F, 1, bd 43:7.) - Acta dioccesis Holmiensis. Till belysning av kyrko- och (örsamlingsstyrelscn i Stockholm. Lund 1947. 158 s. (Ibid, 44:2.) — Ur storhets- och frihetstidens kyrkoliv (Strängnäs stift i ord och bild, Sthlm 1948, 4:o, s 101 — 122). — Om evigheten (En bok om Torsten Bohlinav 40 författare. Under red av Bo Bengtson o G Åkerstedt, Upps 1950, s 151-153). — Stockholms liturgiska tradition. Högmässa och bigudstjänster. Sthlm (trÅbo) 1951. 388 s. - Minnestal över biskop Torsten Bohlin (Handlingar rörande prästmötet i Härnösand 1952 [omsl: Härnösands stifts prästmöteshandlingar . . .], Härnösand 1952 [omsl tr 1954], [2,[ s 40-49; även sep u o o å, 11 s). — Utkast till kyrkoordning (SÖU 1955:47. Ecklesiastikdep. Kyrkomötets grundlags-cnliga befogenheter m. m. Betänkande avgivet av 1951 års kyrkomöteskommitté, Sthlm 1955, s 244— 249; anon). — Varför diakoni? Några synpunkter. [Prästmötesavh.] Sthlm 1958. 166 s. [Ny uppl]1959. - Guds godhets rikedom. Sthlm [1959]. 8 s. - Bjud Kristus hem. Sthlm [1960]. 8 s. - Diakonia in the Church of Sweden (The Church of Sweden ... by the Bishops' conference, Malmö 1960, s 259-270). - [Predikan, diskussionsyttranden o (tills med G Lundström) motion nr 6] (Allmänna kyrkomötets protokoll år 1963, Sthlm 1963, nr 1, s 9— 11, 3, s 20 f, o 7, s 54, resp Bihang, saml 4. Motioner . . ., [3,] s 10). — Översyn av förslag till alternativt aftonsångsritual avgivet av inom ecklesiastikdep tillkallad sakkunnig'[SOU 1956:22 av E Palmer]. Sthlm 1965. 4:o. 140 bl. [Föret; stencil] ([Betänkanden,] Ecklesiastikdep 1965:3.) — Inbjudan till prästmötet 1965 / Biskopens ämbetsberät-telse / . . . hälsningsord / Inledningsföredrag / Avskedsord (Prästmötet i Växjö 1965, Växjö 1966, s 5 f, 55-281, 312-314). - Artiklar i SMoK, 1-2, Sthlm 1942, 1944. Bidrag i: Till hembygden, En julhälsning till församlingarna i Strängnäs stift . . ., 1929, 1946, [Strängnäs, tr] Sthlm; Upp till Herrens gårdar!, stiftsblad för Strängnäs stift, 1930, Strängnäs; Religion och kultur, Sveriges religiösa reformförbunds tidskr, 1935, Upps . . .; De våra i främmande land, Organ för kyrkans verksamhet . . ., 1935, Upps; Stockholms kyrkoblad, Storkyrkoförsamlingen, 1941, Sthlm; Svensk teologisk kvartalskrift, 1942-44, 1948, Lund, 4:o; Svenskt gudstjänstliv, 1942, 1944, 1946-47, 1951, 1955-56, Lund; KÅ, 1943-45, 1951, 1956, 1964, Upps; Stockholms stifts julbok, 1944, 1956, Sthlm; Svensk kyrkotidning, 1945, Upps, 4:o; SKS, Organ för Sveriges kristliga studentrörelse, 1946, Upps (tr Lund); NTBB, 1947, Upps . . ., 4:o; Härnösands domkyrkoförsamlings kyrkoblad, 1948—55, Härnösand; Från ådalar och fjäll, Härnösands stifts julbok, 1948, 1955, 1957, Sundsvall; Värsta diakonissanstalt, Årsberättelse 1948—1949, Härnösand 1949; Kirkehistoriske Samlinger, Ra?kke 6, Bd 6, Khvn 1949; Vårt stift, månadsblad, 1949-52, 1954, Härnösand; Forum theologicum, årsbok för Härnösands stifts teologiska sällskap, 1949— 56, Örnsköldsvik; Vår lösen, kristlig kulturtidskrift, 1951-52, 1954, Sthlm; Schriften des Vcreins fur Schleswig-Holsteinische Kirchengeschichtc, Reihe 2, Bd 11, Preetz/Holstein 1952; For kirke og theo-logi, 1953, Bringstrup; Hälsning från de hundra kyrkornas ö, 1959, Visby; Tjeneste, hilsen fra de tre danske diakonissehus, 1959, Khvn; Växjö stifts hembygdskalender, 1962-63, 1966, 1970, Växjö; Växjö stift, vårt stift [omsl, även:] Stiftsrådets verksamhetsberättelse Tor 1965( —1967), 1966-68, Växjö; Domkapitlets i Härnösand cirkulär; Diakoni, organ lör de sv diakonianstalterna (Sv kyrkans diakoninämnd), Upps; Kyrka och hem, kyrkligt månadsblad för Växjö stift, Växjö; Kyrkobrö-derna, organ för Sv kyrkans lekmannaförbund, Sthlm, 4:o; Länstidningen 1928, Södertälje, julnr, SvD 1942, 1954, Svenska morgonbladet 1948, 1950, Sthlm, Härnösands-posten 1950, Sundsvalls tidning 1950, Sollefteå-bladet 1950, Västernorrlands allehanda 1950—52, 1954, o Ångermanlands nyheter 1951, Härnösand; titlar se bibliogr av O Carli i Forum theologicum, 1956, Örnsköldsvik, s 160-165, o Växjö stift, Matrikel, [Växjö] 1966, s 101 f.

Redigerat: Böner för den enskilda andakten / Herren Jesu Kristi översteprästerliga förbön / Några ord om bönen av erfarna bedjare / Bönboken (SOU 1941:13. Ecklesiastikdep. O Krook, Förslag till revision av den svenska evangelieboken, Sthlm 1941, 4:o, [sep (titel)uppl s å,] s 351-420, 446-452; anon). - Bönbok. Sthlm 1959. 79 s. (Föret; utg tills med E Scheutz.) — I redaktionskomm för Lunds stift i ord och bild, 1-2, Sthlm 1947, 4:o, 1012 s, 8 pl-bl, 853 s (tills med G Herrlin mfl), o Härnösands stift i ord och bild, Sthlm 1953, 4:o, 896, XIX s, 8 pl-bl, 1 karta (tills med G Risberg mfl).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 9 april 1948, nr 77, RA. — A Andrén, rec av D L:s Varför diakoni? (KÅ 1958); D L, biskop i Växjö (Sv kyrkotidn 1962); Erstachef växjöbiskop (DN 19 maj 1962); Folk- o högkyrka grannar då nye växjöbispen kommer (S-T 19 maj 1962); S Kjöllerström, rec av D L:s Studier i den sv andaktslitt:en under stormakts-tidevarvet (Sv teol kvartalskr 1940); Kvinnliga präster i Växjö stift?! Handharna i en kyrklig stridsfråga, ed O Bexell, K Hagberg o V Posse (1969); Kyrka o hem, kyrkl månadsblad för Växjö stift 1963-70; Kyrkomötets prot 1953, 1957, 1958, 1963 o 1968; Nya väktaren 1961, 1962 o 1969; Prästmötet i Växjö 1965 (1966); Å Rydcman, Prästprofiler, 2 (Minnesteckmar vid prästmötct i Växjö 1978); O Sundby, D L död (SvD 12 jan 1973); Våra biskopar (Växjö stifts hembygdskal 1970); Växjös nye biskop vill bli "brobyggare" (SvD 19 maj 1962); Växjö stift. Matr (1966); Växjö stifts-tidn:ar 1962-69; Växjö stift, vårt stift 1963— 70.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Uppgift om dödsdatum tillagd, 2014-02-26


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G David Lindquist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10630, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wikmark), hämtad 2018-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10630
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G David Lindquist, urn:sbl:10630, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wikmark), hämtad 2018-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se