Meriter

Lindqvist, Axel Albert, f 23 okt 1878 i Kosta, Ekeberga, Kron, d 20 maj 1951 i Halmstad. Föräldrar: glassliparmästaren Johan Alfred L o Ida Augusta Åstrand. Glasslipare 90 — 34, ordf i glasarbetarnas samorganisation 07—12, led av Kronobergs läns landsting 10-20, av AK 12-20 o 22-48 (led av AK:s tillf utsk nr 4 14 B, av lagutsk 18 A, av särsk utsk nr 2 18 B, 19 A o B, 20, v ordf där 25, led av första lagutsk 19 A—20 o från 22, v ordf där 44, ordf där 48, led av statsrevisionen 22-24, v ordf där 23-24, led av första särsk utsk 27 o 42, av särsk utsk 28, 31, 33 o 36, av utrikesnämnden 37, av utrikesutsk från 37), led av komm ang ungdomsbrottsligheten april 19 —okt 22, av komm ang disciplinstraff i fångvården aug 19—okt 20, av 1921 års kommunalskattekomm okt 21—okt 24, av komm ang vården av blinda nov 21—april 22, av Hallands läns landsting från 30, av pro-cesslagberedn:s rådgivande nämnd okt 32 — mars 44, av riksgäldsfullm från 33, v ordf där från 40, led av stadshypotekssakk okt 33 — april 34, sekr i soc:dem riksdagsgruppen 34, andre deputerad i riksgäldskontoret under olika perioder jan 34—april 35, av 1934 års fastighetskreditsakk juli 34—juli 35, led av riksdagshuskomm juni 36—mars 37, av delegerade för riksdagens verk från 36, v ordf där från 46, led av 1937 års landsfiskals- o stads-fiskalsutredn dec 37 —april 39, av 1938 års sjöfartskomm juni 38—hösten 39, v ordf i styr for Konungariket Sveriges stadshypoteks-kassa från 40, led av komm ang administrativa fullmaktslagen april —aug 40, sakk i straff-rättskomm från okt 40, led av 1943 års do-marutredn okt 43—juli 46, av kyrkomötes-utredn dec 44—april 46, ordf i lönenämnden for riksdagens verk från 46, led av 1947 års riksdagsarvodessakk jan—mars 47, ordf i 1947 års sjömanspensioneringsutredn juli 47-jan 48.

G 23 juni 1909 i Hovmantorp, Kron, m Ester Elmgren, f 4 dec 1877 där, d 16 april 1965 i Halmstad, dtr till verkmästaren Johan Elias E o Kristina Svensdtr.

Biografi

Axel L föddes i ett glasarbetarhem i Kosta. Fadern var glassliparmästare vid bruket. Redan som elvaåring började L arbeta som in-bärare vid hyttan åt sin far. Som mästare hade denne att själv anställa o svara för sina medhjälpare enligt tjänstehjonsstadgans bestämmelser. L var tretton år gammal, när fadern dog. Han var äldst i en stor syskonskara o fick ett ökat ansvar för familjens försörjning. Man tvingades flytta från den relativt rymliga mästarbostaden till en av brukets enrummare. Arbetarrörelsens budskap attraherade L. Redan i början av 1890-talet besökte han sitt o brukets första fackliga möte. L bedömdes dock av sina äldre arbetskamrater som alldeles för ung för att syssla med politik o fick därför vänta utanför lokalen. Försöket att organisera glasbruksarbetarna misslyckades emellertid beroende på oenighet mellan de olika kategorierna av arbetare — glasslipare o glasblåsare — rörande ackordssättningen av vissa moment. L har själv uppgett, att denna tidiga upplevelse av svårigheterna att organisera arbetarna präglat hans fortsatta gärning, såtillvida att han insåg värdet av att tona ned gruppmotsättningar, vilka framstod som marginella insatta i ett större samhällsomdaningssammanhang.

Först i början av seklet bildades den första fackföreningen för glasslipare o glasblåsare vid Kosta, o L var en av initiativtagarna. Några år senare, 1907, gick han med i det socialdemokratiska partiet, uppenbarligen till följd av de erfarenheter han dragit av en långvarig konflikt vid Kosta. Denna hade sin upprinnelse i att ett par glasarbetare avskedats på grund av antimilitaristisk propaganda. L tog även aktiv del i den lokala nykterhetsrörelsens arbete. Han förblev såväl det socialdemokratiska partiet som IOGT trogen resten av sitt liv. L:s politiska, fackliga o folkrörelseengagemang förde honom snart fram till förtroendeuppdrag i den samhällsapparat som just var i färd med att demokratiseras. Redan 1910 invaldes han i Kronobergs läns landsting. Två år senare tog han säte i AK.

L kan sägas vara en typisk representant för en viss generation av socialdemokratiska politiker. Socialdemokratin hade 1911 ett genombrottsval beroende på att de nya rösträttsbestämmelserna från 1909 praktiserades. Socialdemokraterna ökade sina mandat i AK från 35 till 63. L kom att verka inom AK längre än de flesta. Han frånsade sig sitt riksdagsman-nauppdrag i samband med 1948 års val efter 35 år som riksdagsman o efter att ha bevistat 41 riksdagar. Han deltog mycket sällan i stora allmänpolitiska debatter o gjorde egentligen inte inlägg i frågor som uppfattades vara av större principiellt eller ideologiskt intresse. L:s otvivelaktiga talanger som politiker kom främst fram i utskottsrummen. Här intog han en framskjuten position i en trängre krets, där diskussionerna rörde modifieringar o smärre förändringar av tekniskt o juridiskt komplicerade lagförslag. Hans insatser blir härigenom svårare att fånga. Men man anar i hans inlägg i riksdagen — vilka nästan uteslutande anknöt till utskottsarbetet — att han inte skydde någon möda, när det gällde att komma fram till en ståndpunkt som lät sig sakligt motiveras. L kom efterhand att specialisera sig på straff- o civillagstiftningens område. I den omfattande revision av strafflagen som successivt ägde rum under 1930- o 40-talen tog han aktiv del. Hans kompetens inom strafflagstiftningen blev med tiden utomordentlig. Han valdes som suppleant till lagutskottet redan 1915 o blev ordf i utskottet först sitt sista riksdagsår. Det var en märklig utnämning såtillvida att L härmed blev den förste icke juristutbildade riksdagsledamoten som innehaft detta uppdrag. L ansågs vara en juridiskt utomordentligt kunnig person o gick under namnet "justitierådet", en markering av att hans omgivning såg honom snarast som enjuridisk expert, inte som lekmannapolitiker. Han gjorde sällan direkt partipolitiska eller polemiska inlägg. Oftast gick hans yttranden ut på att placera in det aktuella lagförslaget i ett längre tidssammanhang, att påvisa kontinuiteten i det fortskridande lagstiftningsarbetet. Han åberopade därvid tidigare försök o ansträngningar att komma tillrätta med tekniskt svårlösta juridiska problem utan att dra partipolitiska poänger av att man nu syntes stå inför en lösning. Ibland kunde han läxa upp riksdagens juristutbildade ledamöter för att de inte ordentligt följ t utskottsarbetet men ändock tillät sig komma med synpunkter under kammarbehandlingen. L:s pondus inför riksdagskollegerna framträder klart i protokollen; tom ansedda juristprofessorer urskuldade sig som skolpojkar inför L:s attacker. Han hade uppenbarligen ett starkt formalistiskt drag med anstrykning av pedanteri. Detta bottnade emellertid i en mycket djup respekt för formerna för det folkliga självstyret.

L:s insatser i det interna partiarbetet belyses av riksdagsgruppens protokoll, som ger bilden av ett betydande inflytande. Som gruppens sekreterare från 1934 spelade han en viktig roll, o han hade sin partigrupps fulla stöd. Han var ledamot i utrikesnämnden o utrikesutskottet, uppgifter som brukar förbehållas dem som har ett särskilt gott förtroende i riksdagen. Sedan 1933 var han även ledamot i riksgäldsfullmäktige, även detta ett av de sk tunga uppdragen. Likaledes togs hans tjänster i anspråk inom de olika utskott som tillsattes for att behandla mer omfattande lagförslag, som inte rymdes inom ramen för det reguljära utskottsarbetet. Under våren 1933 deltog han t ex i det särskilda utskott som hade att bereda de omfattande förslagen till statliga insatser i krisbekämpande syfte.

I många år var han ledamot av landstinget först i Kronobergs län o efter 1930 i Hallands län. Under sin Halmstadtid (från 1920) hade han uppdrag inom såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunen. Han tillhörde styrelsen för Hallands socialdemokratiska partidistrikt o var länge dess v ordf.

L:s politiska maktposition vilade på hans förankring i det lokala folkrörelsesamhället: arbetarrörelsen o nykterhetsrörelsen. Hans insatser i riksdagen däremot anknöt snarast till sv ämbetsmannatradition. L personifierar härigenom det samhällsförvaltande draget i sv arbetarrörelse.

Författare

Per Thullberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: S Carlsson, Folkrörelser i Halland (Hallands hist, 2, 1959); dens, Hallänningar i Sveriges riksdag (ibid); R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903—1920. En studie i den sv riksdagens partiväsen (1946); W Johansson, nekr över L (Hallandsposten maj 1951); dens, nekr över L (Kustvärnet maj—juni 1951); K Molin, Försvaret, folkhemmet o demokratin. Socialdemokratisk riksdagspolitik 1939-1945 (1974); Riksdagens prot med bih 1911—49; F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789-1939. Biogr uppg:er (1939); M Västberg, Glassliparen som hamnade i första lagutskrs presidiestol (Morgon-tidn 22 okt 1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel A Lindqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10633, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10633
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel A Lindqvist, urn:sbl:10633, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Thullberg), hämtad 2024-04-26.