Anders Lissander

Död:1786-09-22 – Katarina församling, Stockholms län

Kommersråd


Band 23 (1980-1981), sida 737.

Meriter

Lissander, Anders, f trol 1704, d 22 sept 1786 i Sthlm, Kat. Sannolikt son till trädgårdsmästaren Olof Andersson. Skrivare vid länsstyr (lantränteriet) i Gbg 20 juni 21, kammarskrivare vid krigskoll:s krigsmanshuskontor i Sthlm 9 febr 30, kassör där 11 mars 35— 18 mars 42, kamrer i riksens ständers manufakturkontor med särsk göromål 8 maj 39, en av direktörerna i (äldre) civilstatens änke- o pupillkassa 13 dec 40—5 aug 61, kamrerare o led av Sthlms hall- o manufakturrätt 18 mars 42—46, ord kamrer vid manufakturkontoret 28 febr 47, förste kommissarie där 29 okt 47, vid manufakturkontorets indragn 16 maj 66 överförd till kommerskoll på indragn:stat, kommerseråd på manufakturdivisionen 13 febr 70, på handels- o manufakturdivisionen från 1 nov 73, honorar medl av dir för civilstatens änke- o pupillkassa 73—82.

G 1) trol 1731 m Beata Berg, d 10 april 1737 (bouppt 1740/3:686, SSA) i Sthlm, Maria (dödslista, SSA); 2) 1740 trol i Sthlm (lysn 12 april i Kat) m Catharina Nyman, f trol 1710 i Sthlm, d 19 nov 1754 där, Kat, dtr till undervägaren vid järnvågen Lars N o Catharina Balck.

Biografi

L började sin karriär i Gbg o var trol född där eller i trakten omkring. I statstjänst sedan tonåren avancerade han via kassörssysslsn i krigsmanshuskontoret 1739 till kamrer i det av ständerna nyinrättade manufakturkontoret, hattpartiets flaggskepp i den ekonomiska politiken. Efter att de första åren ha fått ägna sig åt det tillfälligt under kontoret ställda Vedevågs bruk liksom den närstående hallrätten i Sthlm kom han att från 1747 utan avbrott handlägga ärenden inom manufakturkontoret o dess fortsättning. Som förste kommissarie o ledande tjänsteman fick han som första uppgift att utreda den politiskt ömtåliga affär som utvecklats efter oredlig- heter av avlidne kamreren Mauritz Bonge o som kastat ett tvetydigt ljus över ingen mindre än nytillträdde kanslipresidenten Carl Gustaf Tessin.

Ursprungligen kunde manufakturkontoret i sin stödverksamhet endast lämna lån mot varupant. Riksdagsbeslutet 1756 att medge även växeldiskontering sanktionerade en utveckling, som redan påbörjats, av allt att döma på L:s initiativ. Även internationellt var Sverige tidigt ute härvidlag. Helt naturligt synes L knyta an till den dominerande hattpolitikens huvudlinjer, även om hans konkreta insatser inte så lätt låter sig fångas. Biträdet till de särskilda handels- o manufakturdeputationerna vid riksdagarna 1746/47 till 1765/66 i form av fabriksbesiktningar o redovisning av kontorets förvaltning bör dock ha givit rum för ett reellt inflytande. När mösspartiet av politiska skäl avvecklade kontoret 1766, överfördes L liksom den övriga personalen till kommerskollegium. Som kommerseråd tog han ännu under 1770-talet befattning med de till kollegiet överförda manufakturfondernas förvaltning. I hög grad representerar han kontinuiteten i den sv manufakturpolitiken under merkantilismens glansperiod.

Familjepension i form av gratial var ännu helt beroende av KM:ts eller ständernas godtycke o betraktades som ren nödhjälp. Hösten 1740 hade L tagit initiativ till bildande av en änke- o pupillkassa för civilstatens tjänstemän. Inspiration fick han med säkerhet från sin befattning med Vadstena krigsmanshus o en restriktiv statlig förordning från 1739 men också av ett par flagranta fall i sin omgivning. Yttre förebild togs sannolikt från Danmark. Hattarnas expansivare bankpolitik gav slutligen bättre möjligheter att förränta insatta medel. Civilstatens änke- och pupillkassa fick några år senare efterföljare för prästerskapet resp militiestaten. 1748 tog L också upp tanken på en livräntekassa. Denna stannade emellertid på papperet.

Ända till 1761 — då anställde man för första gången en kamrer för bokföringen — var L en av änke- o pupillkassans fyra direktörer o anlitades även senare vid direktionens sammanträden. Otvivelaktigt stod kassans ledning, även L själv, rätt främmande för t ex mortalitetsteori. Dessutom började först efter seklets mitt en sv befolkningsstatistik utvecklas. Kalkylerna blev därför på känn o överlag för optimistiska. 1782 var kassans fallissemang ett faktum, även om den kunde rekonstrueras följande år under annat namn o sammanslagen med militiekassan. Redan på 1750-talet tycks L ha börjat få kassans för-säkringstekniska brister klara för sig men kunde trots sina varningsord inte undgå kritik vid avvecklingen. — L:s sociala intresse framträder också i hans arbete med direktionen för Katarina fattighus, då beläget i Lillienhoffska huset vid Götgatan, helt nära L:s bostad. Till fattighusets nya reglemente 1773 var L författare.

L framstår som den långa vägens man med en stor arbetskapacitet. Troligen delvis tack vare trägen verksamhet i organ som låg "rätt" i tiden — hallrätten, manufakturkontoret, kommerskollegium — lyckades han genomföra en klart mer än ordinär ämbetsmannakarriär. Hans håg låg åt den praktiska kameralistiken, o det var säkerligen symtomatiskt för honom, när han i slutet av 1770-talet gick emot ett förslag om teoretisk merkantil utbildning. Praktik på handelshusens kontor var i L:s ögon nog. Han förvärvade dock en beläsenhet på begränsade områden, vilket dokumenteras i hans skrifter om t ex linberedning, fårskötsel o odling av fruktträd — småskrifter, kanske mer uttryck för tidsandan än särskilt betydande i sig. Bortsett härifrån samt från vissa kunskaper i tyska o engelska präglas hans insatser i huvudsak av brist på teoretisk underbyggnad o internationell överblick. L medverkade i den kortlivade ekonomiska tidskrift som 1751 utgavs av Johan Fredrik Kryger (bd 21), L:s kollega som kommissarie.

Avgjort ligger L:s främsta betydelse i rollen som drivande kraft i två fall, där han visade en påtaglig framsynthet. Det gäller dels realiserandet av den i Sverige på 1740-talet nya försäkringsidén med änke- o pupillkassor, även om bristen på försäkringsstatistiska insikter hos ledningen på sikt visade sig ödesdiger, dels utvecklingen under 1750-talet av manufakturkontorets kreditpolitik i en riktning, som pekar framåt mot 1770-talets diskonter.

1749 inköpte L fastigheten Bryggaren (Nederland) nr 8 vid Götgatan. Under hela sin stockholmstid synes han ha bott på Södermalm. L kom också att göra en insats som äldre vän o gynnare av söderbon Carl Michael Bellman. Kanske hade kontakten knutits genom dennes med L nästan jämnårige fader. Under ett för skalden kritiskt skede lyckades L 1764 placera honom i manufakturkontoret. Regelbundet upplät han sitt hem till livligt besökta tillställningar med Bellman som centralgestalt. Den då endast nittonårige Johan Gabriel Oxenstierna överväldigas i sina dagboksanteckningar av ett bellmanskt ordenskapitel hos L strax före jul 1769 — "i all min livstid ej skrattat så mycket som i kväll". L själv men speciellt hans äldsta dotter Inga Margareta blev föremål för skaldens täta poetiska hyllningar. Omkring 1770 tycks emellertid kontakterna ha avtagit efter en brytning mellan Bellman o dottern.

Under några år i mitten på 1730-talet var L stockholmskommissionär åt landshövding Nils Reuterholm i Falun, tidigare hans överordnade vid förvaltningen av krigsmanshusmedlen. De i RA bevarade breven förmedlar intryck av de oroliga politiska stämningarna i huvudstaden.

Författare

Leif Gidlöf



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ett 60-tal brev från L till N Reuterholm i Reuterholm-Adelgrenska saml, vol 3, i RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Underrättelse, om thet bästa och genom förfarenheten bepröfvade sätt, huru fåren böra klippas och ullen handteras i landtmannens händer, innan hon säljes til städerne. Sthlm 1751. (4) s. [Anon.] Overs i D G Schrebers Sammlung verschiedener Schriften welche in die öconomi-schen ... Wissenschaften einschlagen, Til, Halle 1763, s 144—147. — Underrättelse om sättet, at bereda lin och hampa. Sthlm 1752. (8) s. [Anon.] — Om Sveriges nu förtiden gångbara mynt; dess rätta förhållande emot hvart annat; samt tankar om nödige ändringar och förbättringar därvid. Sthlm 1766. 28 s. [Anon; även tillskr A af Botin.] -Anmärkningar vid svenska trägårds-skötslen, grundade dels på egne rön och mångårig förfaren-het, dels på de physicaliske bevis, hvartil sjelfva naturen gifver anledning. Sthlm 1768. (22), 351, (17) s, 4 pl. (Jfr nedan 1782.] - Beskrifning om jord-pärons plantering. Sthlm 1773. 16 s. [Andra uppl:] Nyköping 1773. Linköping 1774. Norrköping 1774. Overs: Maa-pärunain kassvattamisesta. Turusu 1793. 16 s. — Om svenska schefferierne och ull-handelen, ingifvit til Riksens ständers handels-och manufaktur-deputation vid riksdagen år 1769 (Handelsbibliothek, utg af E Sefström, st 4, Sthlm 1777, s 57-69). - Bihang til 1768 års Anmärkningar vid svenska trägårds skötslen, innehållande l:o Gensvar på critiquer uti den så kallade Svenska frö-samlaren, som blifvit tryckt i Stockholm 1775, och 2:o Tankar om jordfrukter, blomster och svenska trägårdsfrön. Sthlm 1782. 55 s. — Smärre skrifter rörande civilstatens änke- och pupillkassa, 1740-talet; anon medv i Den välmenande patrioten [utg avj F Kryger], 1751, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kommerskoll skriv:er till K M:t, vol 159, Kommerskoll, huvudarkivet, vol D I: 1 o (Äldre) civilstatens änke- o pupillkassas arkiv, vol A 1:1, allt i RA. Krigskoll prot 1730:1, KrA. Bouppteckmar 1740/3:686, 1756/3:1003 o 1786/ 3:681, Sthlms rådhusrätts uppbudsprot 1750, Katarina fattigvårdsstyns prot:bok 1767—75 o Sthlms hall- o manufakturrätts arkiv, vol D 1:1, allt i SSA. Ang L:s härkomst se utredn i SBL:s arkiv.

N Erdmann, Carl Michael Bellman, hans omgifn o samtid (1895); B Ericsson, Bergsstaden Falun 1720-1769 (1970); S Fritz, Studier i sv bankväsen 1772-1789 (1967); S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet (1951); G Kaleen, Huvuddragen av den sv handelsundervisn.s hist fram till år 1830 (1952); Kommerskoll; A Munthe, Allmänna änke- o pupillkassan i Sverige 1784-1934 (1934); dens, Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959); J Muller, Fattigvården i Sthlm från äldre till nyare tid ... (1906); A Påhlman, En pomologisk debatt per gåspenna på 1700-talet (Sveriges pomologiska torems årsskr 1946); E Ringborg, Till Norrköpingskrönikan, 5 (1922); S Rönnow, Wedevågs bruks hist (1944); S Schröderstierna, Berättelse över de finare järn-, stål- o metallfabrikerna i Sverige åren 1754-1759, ed G Malmberg (1925); B Steckzén, Krigskoll hist, 1-2 (1930-37); R Steffen, Carl Michael Bellman (SBL bd 3, 1922); T Söderberg, Försäkringsväsendets hist i Sverige intill Karl Johanstiden (1935).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Lissander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10759, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10759
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Lissander, urn:sbl:10759, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se