Meriter

1 Erik Abrahamson, d 8 nov 1520 i Sthlms blodbad. Föräldrar: riksrådet Abraham Kristiernsson (Leijonhufvud) o Birgitta Magnusdtr (Natt o Dag). Trol dubbad till riddare vid konung Hans kröning 26 nov 97, hövitsman i Västergötland 7 jan 13 o ännu 20 o därjämte på Örebro senast 10 juli 13 — försommaren 20, riksråd senast 31 aug 14 (Gillingstam 1977), häradshövding i Väne hd, Älvsb, vid obekant tidpunkt (Almquist), lagman i Västmanland o Dalarna senast 31 okt 20.

G 18 jan 12 i Söderköping m Ebba Eriksdtr, d 22 nov 49 i Vreta kloster, Ög, dtr till riksrådet Erik Karlsson (Vasa) o Anna Karlsdtr (Vintorpaätten).

Biografi

E A förekommer tidigast 31 okt 1499 i ett brev, där han och hans bror Sten nämns med riddartitel. Sannolikt har båda blivit dubbade till riddare vid konung Hans kröning i Sthlms storkyrka 26 nov 97. För detta talar möjligen även att E A nämnes med herrtitel i en anteckning i Jöns Ulfssons (Roos) 28 jan 98 daterade jordebok (denna anteckning kan dock ha tillkommit senare än 98). I brevet 99 omtalas E A o hans bror som barn till sin då sannolikt nyligen avlidne far, o ännu i ett dombrev från 01 (Leijonhufvud, Några bidrag) namnes deras mor som agerande å deras vägnar. De har troligen trots sin riddarvärdighet varit minderåriga, ehuru deras föräldrar gift sig redan i början av 70-talet. Härnäst framträder bröderna i handlingarna bland vittnena i ett morgongåvobrev från 08 (B 16). Av intresse för E A:s ungdoms historia är att modern gifte om sig med Anders Persson, konung Hans grymme fogde i Åkerbo härad i Västmanland, som kom att stanna i Sverige även efter sin hustrus död omkr 10.

Först 09 dyker E A upp i offentliga sammanhang, i jan som budbärare mellan riksföreståndaren Svante Nilsson och ärkebiskop Jakob Ulvsson o i juni bland utfärdarna av ett dombrev i Sthlm. Hösten 10 var han en av de sv underbefälhavarna vid den belägring som resulterade i erövringen av Borgholms slott. E A:s enda bevarade brev till Svante Nilsson vittnar om att han ännu i febr 11 var i Högsby, Kalm, men då bad om permission för att se om sitt "bästa o gagn" i Uppland, kanske med anledning av moderns död. På hösten s å förekommer han bland fastama i Sten Sture d y:s morgongåvobrev. Vid festmåltiden på Sthlms slott efter dennes val till riksföreståndare i juli 12 skall E A enligt Olavus Petri ha kommit i träta med sin hustrus syssling Gustav Kristiernsson (Vasa) och stuckit denne så illa att han måste fly till dominikanklostret.

Under Sten Sture d y blev E A en av landets främste. Denne gjorde honom nämligen till sin efterträdare som hövitsman i Västergötland o på Örebro 13 samt till riksråd, o sonsonen greve Axel (L5) skröt i sin krönika med att farfadern brukat rida genom landet med mer än 200 egna hästar (Sjödin 1933). Sju bevarade brev från E A till Sten Sture, av vilka fem daterats på Örebro o ett i Skara, vittnar om deras goda samarbete. I dec 13 var han en av dem som följde riksföreståndaren på dennes resa till Dalarna, o på ett möte i Skara i jan 14 föranledde han genom ett anförande en skriftlig framställning av denne till Kristian II om en justering av gränsen mellan Västergötland o Norge, så att Sverige skulle få två socknar på Hisingen som ersättning för Skårdal i Nödinge. Senare deltog E A i rådsmötet i Södertälje i aug 14, herremötet i Vadstena i febr 15, rådsmötet i Södertälje sommaren 16 o riksmötet i Arboga i jan 17. Hösten 16 sökte han i spetsen för fem andra västgötska riksråd i skrivelser till ärkebiskop Gustav Trolle, strängnäsbiskopen o västeråsbiskopen medla mellan den förstnämnde o riksföreståndaren, o våren 17 skrev han ensam till den sistnämnde i samma avsikt. På arbogamötet sökte E A o skarabiskopen förgäves förmå Sten Sture att frige ärkebiskopens fängslade fader Erik Trolle, som gift om sig med en halvsyster till E A:s hustru.

Krigsutbrottet 17 drabbade ej E A förrän genom Karl Knutssons (Tre rosor) infall i Västergötland i febr 19, som föranledde ett i Sävedal 14 mars daterat brev från honom till Henrik Krummedige på Varberg med hot om repressalier. På sommaren s å belägrade E A Älvsborgs slott, men efter flera skärmytslingar upphörde denna belägring genom att han natten mellan den 17 o 18 juli med sitt folk i tysthet lämnade lägret därutanför.

Enligt en uppgift från 1550-talet i en av de äldsta handskrifterna av Olavus Petris svenska krönika var det E A som 1 febr 20 visade danskarna vägen runt svenskarnas försvarsbråte på Tiveden, så att de kunde tränga in i Svealand. I ett brev av den 20 febr till Kristian II från den danska härens ledning uppges, att han o biskop Mattias i Strängnäs efter Sten Stures död varit verksamma för Kristian så mycket de kunnat. E A var bland de sv riksråd som i Uppsala den 6 mars erkände Kristian som Sveriges konung o bland de västgötska riksråd o frälsemän som 25 april uppmanade dalkarlarna att ansluta sig till denna dagtingan.

I Sten Stures änkas proklamation den 6 maj varnades Södermanlands allmoge för E A o Ture Jönsson (Tre rosor), vilka ämnade bege sig över Tiveden in i Närke för konungens räkning. Olavus Petri uppger, att han blev gripen av närkingarna, o detta styrkes av Erik Getings (bd 17) brev till ärkebiskop Gustav Trolle den 17 juni (tr Uppsala-Overenskomsten 1520). Enligt detta ryktades, att E A blivit tillfångatagen, o att Örebro slott av hans familj uppgivits till bönderna i hans närvaro. Den 1 aug skrev han själv från Västerås till sin svärmor en begäran, att hon skulle ge priorn i Västerås kloster 100 mark till att köpa oxar i Västergötland för klostrets räkning, eftersom priorn lånat honom pengar o fru Ebba o barnen fått ta sin tillflykt till detta kloster.

Senare var E A bland Kristians representanter vid förhandlingarna med Sten Stures änka om Sthlms kapitulation. Han hörde till de riksråd som beseglade Kristians amnestibrev 5 sept för henne, hennes underbefälhavare o Sthlms stad, överlämnade Sthlms slott till konungen två dagar senare o erkände hans arvsrätt till den sv kronan den 31 okt. Vid det sistnämnda tillfället tituleras han lagman i Västmanland o Dalarna. Som sådan har E A troligen efterträtt den vid samma tillfälle uppträdande Sten Turesson (Bielke; bd 4), vilken dock ej kunnat beläggas som ämbetets innehavare senare än 11. E A hade ej varit bland dem som avsatt Gustav Trolle 17 o nämnes ej i kättarförklaringen men avrättades ändå i Sthlms blodbad.

Som E A:s sätesgård namnes 12 o 13 Eke-berg i Lillkyrka, Ör, men, sedan detta övertagits av brodern Sten, 14—18 Loholm eller Lo i Långared, Älvsb. Jordeböcker i RA för hans änka o barn visar, att de ägde c:a 500 gårdar i samtliga svea- o götalandskap utom Dalarna. Nära 300 av gårdarna — i alla dessa landskap — var barnens fädernearv.

Författare

Hans Gillingstam:

Arkivuppgifter

Rester av E A:s arkiv i RA (Sjödin 1939). Ett brev från Sten Sture till honom tr i HSH 24, s 153 f, efter A 5, RA. Brev från E A i Sturearkivet, RA (jfr ovan), de flesta tr av Sjödin 1967-69 o 1977 samt i BSH 5. Hans ovannämnda brev till Henrik Krummedige tr av Jahn efter orig i DRA, hans brev till sin svärmor i Uppsala-Overenskomsten 1520 efter orig i RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 31 okt 1499, 17 april eller 14 aug 1509, 19 jan 1512, 10 juli 1513, 24 mars o 17 juli 1514, 7 sept 1515, B 16, f 101, C 36 (Jöns Ulfssons jordebok), p 47, Frälse- o rusttjänstlängder, vol 9-11, RA; Ad 24 (Codex Sernsköldianus av Olavus Petris krönika), p 556, Västerås stadsbibi. N Ahnlund, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); C F Allén, De tre nordiske Rigers Historie, 3:1 (1867), s 12 ff, 22 f, 90 f, 184 f, 190, 199, 232, 234, 287, 291, 327; J E Alm-quist, Rättelser o tillägg till uppslagsverket "Lagmän o häradshövdingar i Sverige" (PHT 1966); W Berg, Elfsborgs slott (Bidrag till kännedom om Gbgs o Bohusläns fornminnen o hist, 7, 1904), s 85 f, 89 ff, 93, 334 f; R Bergström, Studier till den stora krisen i Nordens hist 1517-23 (1943), s 56, 60, 73, 76, 83; BSH 5 (1884); B Broomé, Ätten Posses hist 1500—1625 (1960); G Carlsson, Hemming Gadh (1915), s 277, 317; dens, Sthlms blodbad (HT 1920), s 128 f, 141; Diplomatarium dalekarlicum, 1 (1842), s 220, 231; DN 9:2, 16:2 (1878-1903); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952— 53); dens, rec av Sveriges medeltida personnamn, 1 (PHT 1977); I Hammarström, Finansförvaltning o varuhandel 1504—40 (1956); B H [ildebran] d, rec av K K:son Lei-jonhufvud, nedan a a 1930 (PHT 1932); A Huitfeldt, Danmarckis Rigis Kronicke, 2 (1652), s 1019, 1078; J F H v Jahn, Efterret-ninger om Familien Krummedige . . . (DM 3:2, 1845); C A Klingspor o B Schlegel, Engsö (1877); Lags o doms; S Lampa, Grävsnäs hist i dess tidigare skede (Namn

0 bygd 1914); K K:son Leijonhufvud, Släkten L-Lewenhaupt under medeltiden (PHT 1898—99); dens, Korta ant:ar ang släkten L:s till Ekeberg vapen, grafkor mm (1899), s 6; dens, Korta ant:ar öfver en del af släkten L:s till Ekeberg gods o gårdar, 2 (1900), s 11 f, 26, 29 f; dens, Ett tillägg till Biografiska data rörande Vasa-huset (HT 1900); dens, Katalog öfver porträtt af släkten L till Ekeberg (1907), s 16; dens, Några bidrag till Västergötlands medeltida jordhist (VFT 3:9—10, 1918); dens, Drottning Margareta L:s o hennes syskons fäderne-arfvegods

1 Västergötland (ibid); dens, Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) (VFT 4: 3—4, 1930); I Lundahl, Det medeltida Västergötland (1961), s 127; Olai Petri sv krönika (1860), s 304 f, 324, 330, 359, 368; S U Palme, Sthlms. kapitulation 1520 (SSEÅ 1945), s 189, 192; dens, Riksföreståndarvalet 1512 (1949); Riksföreståndaren Sten Sture den yngres acta

0 handhar (HSH 24, 1840), s 115, 153 f; L Sjödin, Axel L:s anmärkningar om Olaus Petris krönika o unionstidens hist (HT 1933), s 404; dens, Arvid Siggessons brevväxling (Gamla papper ang Mora socken, 2, 1937); dens, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 100, 119 f; dens, Kalmarunionen,

1 (1943), s 61, 138; dens, Handhar till Nordens hist 1515—23, 1 (HH 39, 1967—69), s 74, 102 f, 154 f, 172 f, 393 f, 427, 429, 446, 473 f, 514, 516 f, 525, 554, 634, 655 ff, 684, 793 f, 2:1 (HH 40:1, 1977), s 1, 47, 73; dens, Några handhar från Sturetiden (PHT 1970); N Skyum-Nielsen, Blodbadet i Sthlm og dets juridiske maskering (1964); ST 3 (1895); N Staf, Marknad o möte (1935); STb 2:5 (1933); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3 uppl, 1911); R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder o maktkampen i Sverige 1504—27 (1947); [J Sva-ning,] Chronicon sive historia Ioannis regis Danias [1561]; Sveriges medeltida personnamn,. 1 (1967—76), sp 752 f; Uppsala-Overens-komsten 1520 (1975); L Weibull, Sthlms blodbad (Sc 1928), s 61; S Welin, Margareta L (VFT 3:3—4, 1912); dens, Slagen vid Bogesund o på Tiveden 1520 (VFT 3:7—8, 1915); G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 470; dens, Riksföreståndaren o makten (1957); G Wieselgren, Sten Sture dy o Gustav Trolle (1949). — J Liedgren, Biskop Hans Brasks släktbok (SoH 1971),. s 493 f; S Svensson, Sthlms blodbad (1964), s 171. 177.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Abrahamson (Leijonhufvud), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam:), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11165
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Abrahamson (Leijonhufvud), urn:sbl:11165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam:), hämtad 2024-04-19.