Meriter

Leman, Axel, f 21 dec 1871 i Sthlm, Mosaiska, d 31 maj 1957 i Sörforsa, Forsa, Gävl. Föräldrar: handl Samuel Eduard L o Annie Braunstein. Mogenhetsex vid högre latinläroverket å Norrmalm i Sthlm vt 90, inskr vid UU ht 90—94, textilstudier o praktik i Sverige o utlandet 94—97, disponent för Helsinglands linspinneri ab, Forsa, Gävl, 11 mars 98—31 dec 06, disponent för Holma-Helsinglands linspinneri & väfveri ab, avd Forsa, 1 jan 07—40, VD för hela bolaget 16—40 (v ordf i styr 07—16, ordf 16—51), led av handelskammaren i Gävle 12—51, av överstyr för Sveriges textilindustriförb 15—42 (v ordf 26—42), av styr för Sveriges linneindustrifören 15—42, för Sv linspinnerifören 16—42, ordf i styr för Häggådalens mek linneväfveriers ab, Kinna, Älvsb, 17— 51, led av styr för ab Mälareprovinsernas bank, Hudiksvall 17—22, för ab Mälareban-ken där 22—26, av Riksvärderingsnämnden 17—28, sakk i kommerskoll o lantbruksstyr för utredn ang främjandet av odl o beredn av lin o hampa 18—28 o 45, led av styr för Sv arbetsgivarefören 26—42, för ab Sv handelsbanken 26—51, VD för Almedahl-Dal-sjöfors ab, Gbg, med dotterföretag 1 jan 29 —40 (ordf i styr 29—51), led av styr för Sv lin-, jute- o hampindustrifören, Jonsered, 39—41, av textilrådet 39—41, av Statens linnämnd 40—44. — Iqml 46.

G 26 okt 99 i Hudiksvall m Freja Hådell, f 8 sept 75 där, d 10 april 49 i Sörforsa, dtr till bankdir Pehr H o Emma Christina Engeströmer.

Biografi

Under sin utbildningstid i Uppsala blev Axel L svårt sjuk, o som konvalescent medföljde han en läkarvän till Hudiksvall. Där träffade han 1897 ett par bönder, som planerade att anlägga ett linspinneri i Forsa. De sökte en språkkunnig ledare för spinneriet, vars maskiner skulle köpas från Irland. L åtog sig med stor iver uppdraget. För att sätta sig in i problematiken reste han till Böhmen, vars linspinningsindustri ansågs vara mest utvecklad. Han lyckades där intressera ägaren av en välorganiserad fabrik för sina planer. Under ett år fick han pröva linspinningens alla faser o undervisades i allt som behövdes för att organisera o driva ett litet spinneri. Slutligen ställdes några yrkesskickliga förmän o arbetare till L:s förfogande, o ägarens son, Franz Kaulich, medföljde som spinnmästare.

Under tiden pågick planeringen i Forsa. Bolagsordningen fastställdes 11 mars 98 för Helsinglands linspinnneri ab med landskapsvapnets bock i varumärket. L blev disponent o ledamot av styrelsen tillsammans med bönderna Lars Andersson i Hedsta o Lars Andersson i Lund. Fabriken anlades i Lunds by vid Lundaströmmen nära Forsa station vid vägen Hudiksvall-Ljusdal. Maskinparken, levererad av Combe Barbour & Combe i Belfast, bildade ett linsystem av förberednings- o finspinnmaskiner med 536 spindlar.

Med hjälp av böhmarna o ett 50-tal anställda satte L igång tillverkningen av lingarn 99. Aktiekapitalet, 70 000 kr, hade dock förbrukats till byggnader, maskiner, förvärv av vattenfall, etc. Dessutom föll priserna våldsamt på ryskt lin o således på allt lingarn. L använde till råvara endast hälsingelin, som var mycket dyrare, o p g a den begränsade garntillverkningen blev kostnaderna för höga. L lyckades övertyga delägarna om att företaget endast kunde räddas genom import av råvaran o fördubbling av garntillverkningen. Maskinfabrikanten i Belfast förmåddes av L att leverera lika många maskiner till på kredit med ett amorteringsfritt år. Dessutom besökte han Ryssland, studerade linkvaliteter o fick igång import av ryskt lin. Rörelsekapital ställdes efter hand till förfogande av ägaren av ett stort linspinneri i Manchester, som också var delägare i ab Forsså träpappfabrik i Forsa. Aktiekapitalet höjdes till 400 000 kr, o L kunde nu gå fortare fram mot stordrift. Eftersom det tog lång tid att utbilda en spinnerska, förmådde han invånarna i en hel by i Böhmen att flytta till Forsa. Denna koloni på ca 125 personer bildade egen församling med katolsk kyrka, bekostad av kejsar Frans Josef. Böhmarna bildade en yrkeskunnig kärna vid fabriken, o ytterligare invandring behövdes ej. De assimilerades i nästa generation med befolkningen i det välordnade industrisamhället Sörforsa, som växte upp kring spinneriet (vid L:s avgång ca 1 500 inv).

L tillsatte 05 Kaulich som fabrikschef för att kunna koncentrera sig på driftsledning i vidare bemärkelse o trygga avsättningen av den stora mängd lingarn, som nu kunde produceras (ca 50 000 buntar värda ca 430 000 kr/år). Fabrikaten medaljerades vid industriutställningar, o L fick igång export till England o Norge. Men ett eget maskinväven behövdes för att lösa överproduktionsproblemet. L upptog förhandlingar med konkurrenten Holma linspinneri ab i Ma-dängsholm i Baltak, Skar, som hade ett linväveri med 95 vävstolar men otillräcklig tillgång av lingarn. Detta resulterade i att företagen förenades i ett bolag, Holma-Helsinglands linspinneri & väfveri ab, 1 jan 07. Platscheferna hade dock stor självständighet, o L fortsatte att utvidga i Forsa. Han byggde till fabriken 13, 15 o 16, varigenom kapaciteten tredubblades o Forsa blev Skandinaviens största linspinneri.

L var en patriarkalisk arbetsgivare, som kände detaljerna i sin fabrik så väl att han kunde utföra arbetet vid vilken maskin som helst. Hans hustru gjorde mycket för personalens välfärd. Hon lät bl a 07 uppföra landets första industridaghem o inrättade senare husmodersskola, ungdomsgård m m. Det visade sig nödvändigt att bolaget fick enhetlig ledning, o 16 utsågs L till både styrelseordförande o VD men bodde kvar i disponentbostaden i Forsa, där han bl a var ledamot av kommunalfullmäktige o kommunalnämnden.

Under första världskriget stimulerades den inhemska linodlingen med räntefria statslån, utbildningshjälp m m. Därigenom kunde linnefabrikerna hållas i full drift till skillnad mot övrig textilindustri. L ökade bolagets vävnadskapacitet avsevärt genom att 17 inköpa Häggådalens mekaniska linne-väfveriers ab i Kinna med 200 vävstolar. Efter krigsslutet blev konkurrensen från utlandet hård, både när det gällde råvarorna o halvfabrikaten. L kompletterade därför tillverkningen med skotråd o skogarn, baserad på belgisk råvara, o anställde en irländsk tvinnmästare. Denna tillverkning gick även på export o blev av betydelse för hela landet under andra världskriget. Slutligen genomförde L en fusion med Almedahl-Dalsjöfors ab 29 samt inköpte o överflyttade till Dalsjöfors konkurrenten Marks linnemanufaktur ab. Han var självskriven chef för hela koncernen men behöll Sörforsa i Forsa som hemort. Koncernen omfattade 10 800 av landets linneindustris 12 500 spindlar o 650 av dess 856 mekaniska vävstolar samt hade 6,6 av 8,3 miljoner kr i årsomsättning. I hård konkurrens med utlandet (England, Belgien o Tjeckoslovakien) tillgodosåg koncernen ca 80 % av landets behov av linnevävnader o vann en betydande utländsk marknad (även i USA).

L genomförde kort tid efter fusionen en omfördelning, så att fabrikationen av kulörta vävnader koncentrerades till Almedahl, som också hade bomullsväven, mönstervävnader till Dalsjöfors, silkevävnader till Holma, handdukar till Häggådalen o lingarn till Sörforsa. Tillverkningen var ändå mångsidig o sv konstnärer utvecklade självständig mönsterbildning. Väverierna automatiserades i hög grad, o tekniken drevs till en höjd, som knappast hade sin motsvarighet i något annat land. 40 avgick L med pension från chefsbefattningen men kvarstod som mycket aktiv styrelseordförande till 80 års ålder. Under andra världskrigets avspärrning medverkade han vid tillkomsten av sv linberedningsverk i Laholm, Växjö, Kristinehamn, Hybo o Gimo samt hampverk i Katrineholm o Visby. Det blev därför möjligt att hålla igång linneindustrin även under denna krigsperiod.

L blev hela textilindustrins uppburne företrädare i branschorganisationerna under åtskilliga år o var till utomordentlig nytta genom angenämt förhandlingssätt, djup kunskap o klart omdöme. — Lo hans hustru donerade bl a parkanläggningar o skulpturer till Forsa o Hudiksvall o en fond för behövande vid alla företagen.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Svensk handelspolitik [föredrag 7/5 1910]. Gefle 1910. 22 s. (Handelskammarens i Gefle småskrifter, 6.) — Medelklassens betydelse i samhället. [Rubr.] [Hudiksvall 1934.] (8) s. [Ur Hudiksvalls nyheter s å.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Almedahl-Dalsjöfors ab (Sv industrier, Västergötland, Gbg o Bohuslän, 1945); Almedahlsföretagen genom tiderna. En minnesskr vid Almedahls fabrikers 100-årsju-bileum (1946); A Attman, Gbg 1913—1962 (Gbgs stadsfullm 1863—1962, 1:2, 1963); N Bergsten, Sveriges textilindustriförb 1907— 1950 (1957); Kristidskalendern, ed G Ericson (1943), s 87; W Lindeberg o G Hedman, Gävleborgs län, ett bildgalleri (1925), s 175 f; SMoK 4 (1948); G Sundblad, A L död (Skytteln, Almedahls fabrikers personaltidn 1957); dens, Freja L död (SvD 12 april 1949); Sv industrikal; G Thimon, M över Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811— 1961 (1963); Vem är vem i Norden, ed G Sjöström (1941); World biography, 2 (1948); Väv? Norrlandsdelen (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Leman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11198
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Leman, urn:sbl:11198, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-26.