Hans Lenman

Född: – Maria Magdalena församling, Stockholms län
Död:1739 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Industriidkare, Köpman


Band 22 (1977-1979), sida 545.

Meriter

Lenman, Hans, f 1683 (enl epitafium, Kungsh) eller identisk med Johan, dp 8 maj 1684 i Sthlm, Maria, d 26 sept 1739 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: lärftskrämaren Hans Mattsson o Anna Kihl. Burskap i Sthlm 3 nov 04, erhöll tills med medintressenter privilegium på ett segelduks-, bul-dans- o flaggduksväveri jämte repslageri i Sthlm 18 mars 17, kontrakt på byggande av krigsskepp för kronan 21 juli 22 o juli 28, led av kyrkorådet i Kungsholms förs.

G 10 m Martha Kohl, dp 15 juni 90 i Sthlm, Ty, d 28 nov 34 där, Kungsh, dtr till mässingsslagaren Heinrich K o Märta Pihl.

Biografi

L vann 1704 burskap som spannmålshandlare i Sthlm, där han från 06 ägde o bebodde faderns fastighet i kv Ormen mindre mellan Hornsgatan o Besvärsgatan o höll handelsbod i stadens södra kvarter, nr 37, vid Slussplan. L bekostade en kyrkdörr vid ombyggnaden av Maria Magdalena kyrka, varefter han kallades till kyrkoråd ca 12. L deltog dock ej i sammanträdena o avgick efter några år, då han flyttade till Kungsholmen. Fastigheten sålde han 20.

L blev förmögen framför allt på sin salt- o spannmålshandel. Han synes också ha vetat att dra fördel av krigskonjunkturerna. Av en skrivelse till kungen 15 (i Biographica) framgår, att L köpte o utrustade kaparfartyg. I skrivelsen framhölls, att det fordrades åtskilligt kapital för att kunna förvärva starkt bestyckade fartyg som kunde bjuda sina likaledes starkt beväpnade "contraparter huvudet". Han underströk vidare, att han hade möjlighet att skaffa fram tillräckligt med pengar, om han obehindrat lilläts exportera en del av de varor han kommit över genom uppbringningar o kaperier. I okt 19 hade L o hans kompanjon, handelsmannen I Toutin utlovat, att för kronans räkning importera 800 skeppund hampa, 500 lispund talg o 20 000 alnar segelduk. Kontraktet inbringade dem 73 000 dlr smt. Följande år hade de båda kompanjonerna kontrakt med kronan på att underhålla 18 000 soldater med bröd, kött, sill, ärtor m m under 6 månader. Varorna hämtades i England, o i betalning erhöll de den rundliga summan av 540 000 dlr smt. L var under frihetstiden en av de första som började handla på Medelhavet. Han hade affärsförbindelser med bl a Konstantinopel, Alexandria o Tripolis.

17 hade L o hans medintressenter, revisionskommissarien J Bratt (adl v B) o rid-darhuskamreraren D Feiff (adl Adlerstolpe) erhållit privilegium på ett segel- o flaggduksväveri jämte repslageri. Enligt köpebrev 24 febr s å övertog de Johan Nymans repslagarbana utefter hela kv Åkermannen (nu mellan Fleming- o Kungsholmsgatan samt Polhems- o Scheelegatan; Fleminggatan kallades till 1885 Reparebansgatan). L mottog sedan stora beställningar av amiralitetet på segel o flaggdukar o blev ensamleverantör av tågvirke till flottan.

L arrenderade också stadens stora skeppsvarv vid Tegelviken o åtog sig uppdrag för kronans räkning. En utredning visade, att kronans egna varv ej var rustade för nybyggnader. Genom statskommissionen fick L 21 juli 22 kontrakt på byggnad för 294 000 dr smt av två 50-kanoners rangskepp, två fregatter o fyra galärer, som samtliga skulle vara färdiga till skrov o inredning före årets utgång. Man förbigick amiralitetskollegium, som förgäves krävde att åtminstone rangskeppen skulle byggas på kronans varv. Om galärer o mindre fartyg lämnades till entreprenörer, så borde kronans byggmästare anlitas. Man syftade på W Smitt vid kronovarvet på Djurgården, som privat arrenderade krigsmanshuskassans varv där intill. Smitt utsågs dock till kontrollant vid L:s varv, o genom honom försökte man nu hindra L att fullgöra kontraktet. Smitt uppgjorde på amiralitetskollegii order huvudritningarna, varvid rangskeppen medvetet gavs dimensioner för 60 kanoner. Detaljritningar o beskrivningar undanhöll man. L hade också otur med sina fraktskepp med ekvirke från Tyskland. Det ena förliste i Cuxhaven o det andra i Gbg varjämte ett skepp med krumvirke fördröjdes av naturhinder. Han drev dock arbetet vidare med nya stapelbäddar o tillhuggning av virke, o innan årets slut hade han de mindre fartygen på stapeln men hann ej med kölsträckningen.

1 maj 23 härjade en vådeld Södermalm, varvid hela varvet lades i aska. Statskommissionen beviljade då prolongation till 24 års utgång o förskotterade av entreprenadsumman. L nedlade stora summor på att iståndsätta varvet snabbt. Då han förgäves anhållit om kompletta ritningar, lät han slutligen upprätta sådana själv genom en engelsk skeppsbyggare, Richard Williamson. Dessa ritningar begärde L, att Smitt inför amiralitetskollegium skulle examinera, men denne låtsades då vara så darrhänt, att han inte kunde hålla i cirkeln. Smitt hindrade också arbetet genom att kassera goda plankor, fordra krummare virke än som kunde anskaffas, låta sönderhugga ädelt virke till mindre behov o utnyttja L:s timmermän vid sitt varv, etc.

Först i dec 24 erhöll L resterande ritningar, varvid dock ytterligare komplettering måste begäras av kronans skeppsbyggmästare C Sheldon. L hann således ej ens påbörja rangskeppen före den förlängda kontrakttidens utgång. Myndigheterna begärde förklaring, o han uppgav alla vedervärdigheter, men man ansåg också att L överskattat sina resurser.

När amiralitetskollegium o alla i staden närvarande flaggmän slutligen i dec 26 besiktigade de L:ska rangskeppen Prins Wilhelm o Sofia Charlotta, upptäcktes att de till certen närmast var 60-kanoners. L kompenserades året härefter med 50 000 dlr smt, o vid defensionsdeputationens utredning s å uppdagades att amiralitetskollegium avsiktligt saboterat hela skeppsentreprenaden. Dess president Claes Sparre som huvudansvarig tvangs därför avgå. Trots att de av L byggda skeppen uppvisat allvarliga skador o bristfälligheter, fick han i juli 28 på nytt entreprenaduppdrag för kronans räkning. Han åtog sig nu att på eget varv bygga två skepp om 60 kanoner mot provision. De färdigställdes först 33 o 35. Varvet låg då mer eller mindre "i lägervall", varför magistraten ej förnyade L:s arrendekontrakt, då det utgick 35.

26 juni 24 hade L erhållit tio års privilegium på pärlgrynsmalning efter tyskt mönster o tillstånd att ha tre flytande skeppskvarnar i Norrström. Dessa placerade han så nära k vedgården, att slottsfogden inlade protest med tanke på eldfaran för slottet. Efter vidlyftig diskussion i riksrådet 26 okt 26 anmodades L blott se till att pråmarna snabbt kunde lösgöras o driva med strömmen om eld uppstod, ty hans industri ansågs särdeles nyttig. 16 dec 31 beviljades 1. tillstånd för tobaksmanufaktur o drev därefter tobaksodling på Rålambshovs ägor tillsammans med sin blivande måg Anders Alard. Men rättigheterna indrogs efter några år, eftersom lagstadgad kvantitet underskreds. L hade också ett väl inrättat tegelbruk med bodar o båtar på Ålön i Norra Ljusterö sn, Värmdö skeppslag, o ett tegelmagasin rymmande över 35 000 takpannor på Skeppsbron. På södra Ljusterö ägde han Marums säteri om två mantal frälse jämte Ström o Kårboda om vardera ett mantal.

Till denne betydande handels- o industriidkare vände sig 35 en tysk "inspektor" Hunger med ett kopparutvinningsprojekt. Det var en aktuell riksangelägenhet, eftersom Falu koppargruva börjat sina. Hunger erbjöd en metod att "binda det flyktiga i kopparn" o därigenom fördubbla produktionen. L vidarebefordrade detta till bergskollegium o möttes av välvilja. 18 mars skrevs på bergslagens vägnar kontrakt med L om provsmältning. Den skulle finansieras av L o kommerserådet O v Törne, vilka deponerade 2 000 dir kmt i bergslagens magasin. Vid sommarens inbrott kunde provbruket börja i en av Ingarvshyttorna. "Den tjocke" L infann sig då tillsammans med v Törne o Hunger. Bergsmännen, som hållits utanför projektet, beslöt att bevaka händelsen o göra motprov. Vid varje uppsättning i smältugnen kastade Hunger pulver ur två stora strutar växelvis på kolen o malmen. Han förstod ej alls kopparprocessen o misslyckades. Bergsmännen utvann mera koppar, än han gjorde, trots den "sekreta materian".

L bebodde på Kungsholmen det länge (ännu på 1850-talet) enda gathuset vid Re-parebansgatan i hörnet av Trädgårdsgatan (nu Scheelegatan). Det omgavs av hans vidsträckta domäner mellan Klara sjö o Reparebansgatan (kv Tegelslagaren), vidare söder därom det stora kv Åkermannen (senare kallat Grubbens gärde), samt kv Klamparen o Brädstapeln. Han hade på ägorna väderkvarn, hästar o kor.

L återupptog ca 36 tobakstillverkningen, som han drev till sin bortgång 39, varefter sonen Carl fortsatte med tobaksfabrikör D Hoving som kompanjon till 47. — L begrovs i Kungsholms kyrka, där han uppfört ett gravkor. Han efterlämnade en behållen förmögenhet på 84 302 dlr kmt.

Författare

Rune Kiellander



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica; Skrivelser till K M:t (kammarkoll 24 maj 1714, 13 dec 1715, 19 juni 1721 o 21 nov 1727); RA.

S Bergh, Drag ur Kungsholmens historia (SSEÅ 1909); B Boethius, Magistraten o bor-gerskapet i Sthlm 1719—1815 (1943); BorgRP 1726—27 (1956; bil 39: betänkande ang stora skeppsvarvets försäljn); L M Bååth, Helgeandsholmen o Norrström, 2 (1918); D Hj T Börjeson, Sthlms segelsjöfart . . . 1732— 1932 (1932); E Ekegård, Studier i sv handelspolitik (1924), s 316; P R Ferlin, Sthlms stad i juridiskt, administrativt, statistiskt o borgerligt hänseende, 2 (1858), s 1425 f; P A Fogelström, En bok om Kungsholmen (1965); T Grundström, Överstyrelsen o den skeppstekn utveckhen 1721—1773 (Amiralitetskoll.s hist, 2, 1696—1803, 1974); Hantverkare o fabriker inom sv tobakshantering 1686—1915 (1950); J Häggman, Studier i frihetstidens försvarspolitik (1922); S Lindroth, Gruvbrytn o kopparhantering vid Stora Kopparberget, 1—2 (1955); A Munthe, Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959), s 197, 257; M Olsson, Ulrika Eleonora eller Kungsholms kyrka (Sveriges kyrkor, Sthlms kyrkor, 3: 1, 1915), s 96; SMoK; SRA 2: 2 (1913); G H Stråle, Alingsås manufakturverk (1884); L Wikström, Kungsholmen intill 1700-talets början (1975); örnberg, 11 (1896). — G Hahr, Hinrich Hahr, en handelsman från frihetstidens Sthlm (1966).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Lenman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11223, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kiellander), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11223
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Lenman, urn:sbl:11223, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kiellander), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se