Sigurd Lewerentz

Född:1885-07-29 – Bjärtrå församling, Västernorrlands län
Död:1975-12-29 – Lunds domkyrkoförsamling, Skåne län

Arkitekt


Band 22 (1977-1979), sida 640.

Meriter

Lewerentz, Sigurd, f 29 juli 1885 i Bjärtrå, Vnl, d 29 dec 1975 i Lund. Föräldrar: disponenten Gustaf Adolf L o Hedvig Mathilda Holmgren. Inskr vid Chalmers tekn läroanst 05—08, studieresor i Tyskland, Österrike o Italien 07—10, inskr vid FrKA 10, elev vid privat arkitektskola 10—11, anställd vid C Westmans arkitektkontor, Sthlm, 11, praktiserande arkitekt i Sthlm från 11, tjänstg arkitekt utom stat i byggnadsstyr 27, led av styr för ab Ljungqvists tapetfabrik i Norrköping 27, dir för ab Idesta 30—56, led av styr för ab Gbgs tapetfabrik från 33. — LFrKA 36, FrKA:s Tessinmedalj 62, tekn hedersdr vid KTH 29 maj 62.

G 12 april 11 i Örgryte, Göt, m Edith Fanny Maria Engblad, f 27 nov 87 där, d 17 mars 69 i Skanör, dtr till fabrikör Carl Fredrik E o Helga Charlotta Emilia Pettersson.

Biografi

L hade sina rötter i Ådalen, där hans far var disponent vid Sandö glasbruk. L:s farfarsfar hade invandrat från Nordtyskland till Skara på 1700-talet. — L gick i skola i Sthlm (Södra latin), dock utan att ta studenten. Han genomgick sedan fackskolan för husbyggnad vid Chalmers tekniska läroanstalt, som då ännu ej var högskola, o praktiserade hos arkitekterna Bruno Möhring i Berlin 1907 o 08, Theodor Fischer i München 09 o Richard Riemerschmid, likaså i München 10. Dessa tre hörde då till Tysklands ledande arkitekter som företrädare för en borgerligt modern riktning o spelade betydande roller i samtiden som lärare o impulsgivare.

Hösten 10 började L på Konstakademins arkitekturskola i Sthlm. Missnöje med huvudläraren, prof Claes Grundström (bd 17), gjorde att sex elever samma termin bröt sig ut o ordnade en privat skola åt sig med arkitekterna Carl Westman, Ragnar Östberg, Ivar Tengbom o Carl Bergsten som lärare. Detta var den ryktbara "Klara skola", som bestod ett läsår o sammanförde de tre som sedan betraktades som den unga generationens ledare: Osvald Almqvist, Gunnar Asplund samt L. Denne kom senare att flera gånger samarbeta med endera av kamraterna.

Efter en tid på Westmans kontor öppnade L 11 egen praktik, fram till 17 i kompanjonskap med Torsten Stubelius, som var aktiv i Sv slöjdföreningen o verksam som skribent. Vad projekteringsarbetet beträffar kan L betraktas som den ledande i firman. Uppdragen blev ganska typiska för vad unga arkitekter fick syssla med i denna tid av ekonomisk-industriell expansion, som sammanföll med en snabb tillväxt av arkitektkåren. L & Stubelius arbetade över hela fältet från stadsplaner till möbler o inredningsföremål. Många uppgifter hade direkt industrianknytning. Det gäller fabriksbyggnader o hela bruksanläggningar med arbetarbostäder, ny- eller ombyggnad av herrgårdar, kyrkor etc. Bl a märks förslag till en "arbetarkoloni" med korsvirkeshus vid Nyvångs kolgruvor i Skåne (12) o en by med röda trähus vid Forsbacka bruk i Gästrikland (14—15). Projekten, som båda stannade på papperet, är fint genomförda med anknytning till sv byggnadstradition. Till den ekonomiska sfären kan också räknas några villor för industri- o affärsmän, bl a Gustaf L M Ericssons i Lidingö-Brevik (12).

Det verk som gjorde L & S berömda blev det aldrig realiserade projektet till krematorium i Helsingborg 14, visat på Baltiska utställningen i Malmö s å. Det avsåg en raffinerat enkel, i längd o höjd utdragen byggnad av nyklassicistisk karaktär. En som fängslades av det var den unge danske arkitekten Kay Fisker, som tog anställning hos L & S o därifrån förde med sig bestämmande intryck hem till Danmark, där han blev sin generations ledande arkitekt. Ett berömt tävlingsförslag av Fisker till ett litet sommarhus (17) är tydligt inspirerat av en stuga av L & S, ritad för en "koloni" på Värmdö fyra år tidigare.

Tillsammans med Asplund vann L 15 förstapriset i tävlingen om Skogskyrkogården i Sthlm. Genomförandet tog många år. L:s insatser gäller i hög grad landskapet; liksom tidigare Asplund fick han också själv rita en kapellbyggnad — det strängt klassicistiska Uppståndelsekapellet (26). Att det avslutande stora arbetet med krematoriet på 30-talet lades på Asplund ensam var en besvikelse för L. Av hans övriga arbeten av samma art bör främst nämnas Östra kyrkogården i Malmö (första pris i tävling 16), med vilken han arbetade i etapper under hela sitt återstående liv.

L:s arkitektur präglas av en utomordentlig formsäkerhet. Det finns aldrig en likgiltig eller slapp linje. Särskilt i senare arbeten avviker han ofta från konventioner genom att rakt på sak visa fram omaskerade tekniska detaljer. I de tidiga åren associerar han gärna till en sv byggnadstradition i träpanelarkitektur, genomförd med en sådan frihet från stilmotiv att den kan verka "tidlös", med andra ord mycket svår att datera. Finesser i proportioneringen med avsteg från strikt axialitet o symmetri ger arkitekturen spänning. Någon gång, som i bostadshusen på Eneborgsområdet i Helsingborg (17—18), arbetar han i en tegelarkitektur som mera anknyter till danskt o tyskt.

Under 20-talet framträder emellertid också en motsatt pol i L:s arbete, i monumentala uppgifter som det redan nämnda Uppståndelsekapellet, förslaget till teater-o konserthus i Malmö samt kapellet på Östra begravningsplatsen, likaså i Malmö, alla daterade 26. Precisionen i proportioner o former är här mycket långt driven. Stora släta murytor kontrasteras mot en koncentrerad antikiserande dekor, ofta i relief. Verkan är raffinerad men kylig. Karaktären kan ibland återkomma i senare verk, men då utan associationer till antikens former.

L var tekniskt intresserad o kunnig. Från slutet av 20-talet samarbetade han med civilingenjör Claes Kreuger o utvecklade Idestasystemet för metallfönster m m, exploaterat främst genom ab Blokk o ab Idesta. Under 30-talet blev L ensam ägare o började 40 egen tillverkning i Eskilstuna (Fabriks ab Blokk, numera ab Svenska Stålprodukter).

L medverkade i Sthlmsutställningen 30 med en villa o en lägenhet samt olika formgivningsarbeten, från utställningens emblem — de stiliserade vingarna — o affischer till kiosker, möbler o tapeter samt tre bussar. Vid denna tid hade han också industribyggnadsuppdrag som Skoghallsverken, Östrands sulfatfabrik o det senare rivna Phi-lipshuset i Sthlm.

Som arkitekt drev L aldrig något stort ritkontor, o hans utförda arbeten är till antalet relativt begränsade. Han arbetade emellertid med många projekt som aldrig förverkligades. Det gäller talrika tävlingsförslag, t ex Johannebergskyrkan i Gbg (33), där L:s radikala diagonalriktade kyrkorum innebar ett intressant grepp. Förstapriset i de två tävlingarna om Malmö stadsteater (32 o 35) ledde däremot till ett delat uppdrag med andrapristagarna Lallerstedt (s 193) o D Helidén, en säregen konrpromisslösning som resulterade i den 44 färdiga teatern. Av L:s uppdrag under 30- o 40-talen kan i övrigt nämnas Riksförsäkringsanstalten i Sthlm (31), villa Edstrand i Falsterbo (36) o krematoriet i Malmö (43). De kan alla räknas som höjdpunkter i dessa års sv arkitektur. Särskilt villan är ett mycket personligt verk, där L tolkat funktionalismen på motsvarande sätt som han på 10-talet utgick från träbyggnadstraditionen.

Om L:s namn tidigare kan sägas ha varit mest känt i fackkretsar, där han alltid respekterats mycket högt, så blev han på äldre dagar berömd även hos en större allmänhet. Hans sena ryktbarhet kan sägas ha inletts med de båda tävlingarna om Uppsala domkyrkas restaurering (46—47 resp 49—50). I första omgången inköptes hans förslag, i andra rekommenderades hans förslag till utförande. Kanske var hela idén att medelst arkitekttävling söka lösa ett känsligt restaureringsproblem, där man ännu var oklar över principerna, fåfäng. I varje fall fick L:s förslag mycket starkt stöd, i första hand från arkitekthåll. På sätt o vis blev han den dåligt beredda situationens offer, när hans mångåriga fortsatta arbete med uppdraget, i samarbete med den yngre Peter Celsing, som förutsågs kunna ta över, när L en gång blivit för gammal, visade sig vara förgäves, i o med att man till sist stannade för en annan lösning.

56 inbjöds L att tävla om kyrka o församlingslokaler i Skarpnäcks nybildade församling i Sthlm. Han vann o fick uppdraget. Markuskyrkan invigdes 60. De låga, utåt slutna tegelbyggnaderna formades i detalj av arkitekten på platsen. Han sade sig ha hämtat inspiration i Persiens äldre arkitektur. Det blev en miljö med intimitet o värme, där många enskildheter vid första ögonkastet överraskade men sedan verkade självklara — ett drag som utmärker nyskapande konstnärligt arbete o som ofta kännetecknat L:s verk. Kyrkobyggnaden blev allmänt uppskattad. Efter rekommendation från byggnadsstyrelsen fick L 62 uppdraget att rita den nya kyrkan i Klippan (S:t Petri), färdig 66. Drag från Skarpnäck går igen, men formen blev något mer komprimerad o komplex med vissa associationer till japansk arkitektur. — L samarbetade under de sista åren, från 66, med arkitekten Bernt Nyberg. Till denna tid hör bl a förslaget i riksdagshustävlingen 70—71 samt blomsterkiosk m m vid Östra kyrkogården i Malmö. Den mer hårda o skarpa formkaraktären återkommer här.

L var aktiv som arkitekt praktiskt taget till slutet av sitt liv. Han var en intensivt arbetande, "inifrånstyrd" människa som konsekvent gick sin egen väg. Han var ganska sluten o formulerade sig inte ofta i tal o skrift. Efter många erfarenheter av fruktlösa projekt gladde honom det vida erkännande han till slut fick — "det känns som en sporre", sade han om hedersdoktorat o Tes-sinmedalj (62). Arkitekter som han själv satte högt var vännen Almqvist, Le Corbusier, Kay Fisker o Peter Celsing. Han hade länge sitt hem i Sthlm men bodde från 43 som industriledare i Eskilstuna, där han specialinrett en lägenhet ovanpå sin fabrik. I slutet av 50-talet flyttade han till Skanör o bodde de sista fem åren i Lund.

Författare

Björn Linn



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Större delen av L :s arkiv, som tillhör Sveriges arkitekturmus, förvaras hos Tekniska högskolan i Lund. Intervjuer på band samt strödda ritningar i Sveriges arkitekturmus.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Konstindustribyggnaderna på Göteborgsutställningen. "Verkstadens" av- delning (Byggmästaren, årg 2, 1923, Sthlm, 4:o, s 286 f). — Hälsingborgs stads egna hem å Eneborgsområdet (ibid, 5, 1926, s 24). — Uppgifter rörande Skogskyrkogårdens uppståndelsekapell med tillhörande byggnader (ibid, s 238—241). — Stora Tuna norra begravningsplats (ibid, 7, 1928, s 18 f). — Östra kyrkogården i Malmö (ibid, s 188). — Malmö stadsteater (ibid, 21, 1942, s 130— 134; tills med E Lallerstedt o D Helidén). — Malmö teater och konserthus (ibid, 23, i944, s 398—417; tills med desamma). — Takvåning ... i Eskilstuna (ibid, 27, 1948, s 2—7). — Markuskyrkan i Skarpnäck (Arkitektur, årg 5, 1963, Sthlm, 4:o, s 245—253).

Källor och litteratur

Källor o litt: H Ahlberg, S L (Arkitektur 1963, nr 9); G Bodman, Chalmers tekn inst. M 1829—1929 (1929); K Fisker, Markuskir-ken i Björkhagen. Betragtninger over S L:s ar-bejder (danska Arkitektur 1963:1); Kyrkan bygger vidare ... En krönika i ord o bild, utg av Kyrkfrämjandet, ed L Ridderstedt (1974); B Linn, Arkitekten Kay Fisker (Arkitektur 1961, nr 4); dens, Tjugofem år sv arkitektur (ibid, nr 9); dens, Osvald Almqvist, en arkitekt o hans arbete (1967); dens, nekr över L (DN 3 jan 1976); P-O Olsson, Fenomenet L (Arkitektur 1963, nr 9); L Reinius, art:ar om Uppsala domkyrka (Byggmästaren 1947 o 1950); P G Råberg, Funktionalistiskt genombrott. Radikal miljö o miljödebatt i Sverige 1925—1931 (1972); N H Qvist, Ådalen. Ett bidr till dess industri- o personhist, 1 (1943); SAR:s tävlingsblad 1956: 2; S L. Utställn:kat. Sveriges arkitekturmus (1968) o där anf litt; Sthlmsutställn 1930. Officiell huvudkat (1930); SvTeknF.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigurd Lewerentz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Linn), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11292
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigurd Lewerentz, urn:sbl:11292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Linn), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se