Meriter

Lewin, Bernhard Julius, f 16 nov 1903 i Säbrå, Vnl, d 23 febr 1979 i Gbg, Haga. Föräldrar: boktryckerifaktorn Frans Julius L o Signe Amelie Waller. Studentex vid Härnösands h a l 23 maj 23, inskr vid UU 10 sept 23, FK 28 maj 27, FL 28 maj 31, TK 15 dec 32, allt vid UU, lär vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 30 juni 33—30 nov 39, disp vid UU 9 april 38, doc i semitiska språk där 20 maj 38, FD där 31 maj 38, amanuens vid UUB 22 dec 43, förordn amanuens vt 46, eo bibliotekarie 4 jan 47, bibliotekarie 13 dec 47, allt vid UUB, prof i semitiska språk vid GU 22 febr 57—70. — LVVS 59, LVHAA 66.

G 24 juni 33 i Härnösand m Anna Maria Söderlind, f 25 april 08 i Arnäs, Vnl, dtr till domprosten Per S o Maria Elisabet Hörnfeldt.

Biografi

Bernhard L:s fil kand'examen — med ämnena grekiska, semitiska språk o religionshistoria — var avsedd att bilda grund för teologiska, främst exegetiska studier. Under inflytande av sin lärare K V Zetterstéen, som hade stor förmåga att entusiasmera lärjungar för sitt ämne, attraherades han emellertid snart helt av de semitiska språken, o bland dem blev det arabiska han kom att ägna huvuddelen av sitt forskningsarbete. — Ämnet till sin doktorsavhandling hämtade han från den kristna arabiskan. Resultatet blev en utgåva av Matteus' o Markus' evangelier efter två gamla, för forskningen i flera avseenden intressanta manuskript. Hans huvuduppgift var att fastställa översättningens plats inom den nytestamentliga texthistorien o där nådde han det säkra resultatet att översättningen gjorts från en grekisk grundtext som tillhör den syrisk-palestinska texttraditionen.

I fortsättningen gick L över till den klassiska arabiskan, där hans första studieområde blev den abbasidiske prinsen Ibn al-Mu'tazz o hans stora diktsamling. Skalden — som genom hovintriger blev kalif 908 men mördades efter en dags regering — var sin tids mästare inom den beskrivande poesin med fint natursinne o ett originellt o fantasirikt bildspråk, flitigt citerad i den arabiska estetiska litteraturen. Av "diwanen" förelåg endast ett par mycket dåliga orientaliska tryck som var oanvändbara för forskningen. Med hänsyn till diktsamlingens betydande värde hade därför en kritisk utgåva länge varit en angelägen sak för arabistiken. Av de fyra delarna utgav L av handskriftstekniska skäl endast del 3 o 4. I denna förtjänstfulla delutgåva visade L djupgående kunskaper om arabisk poesi o fin känsla för det poetiska språket. Den text han fastställde kan betecknas som i hög grad tillförlitlig.

I sitt nästa större arbete gick L över till ett nytt väsentligt område inom arabisk filologi, den äldre lexikografin. Inom denna intog historikern o filologen Abū Hanīfa ad-Dīnawarī en tätplats genom sitt stora betydande verk Kitäb an-nabät (Växtboken) som blev en huvudkälla för senare lexikografers o farmakologers kännedom om den klassiska arabiskans rika botaniska ordförråd. Arbetet omfattade ursprungligen sex delar av vilka endast två bevarats till vår tid. De utgavs av L i en mönstergill utgåva. I avsikt att kartlägga de yngre filologernas beroende av Abū Hanīfa samlade L alla för honom kända citat från Växtboken. Detta mödosamma arbete fick självfallet betydelse även för textgestaltningen. Stor omsorg o mycken möda lade L också ned på den viktiga uppgiften att verifiera de talrika verser från vilka författaren — enligt arabiska filologers sed — hämtat sina botaniska belägg. Många är anonyma o kunde i åtskilliga fall ej identifieras. I ett värdefullt glossar ställde L även samman upplysningar om växtnamnens betydelse. De är hämtade från ett stort antal verk, bl a arabiska o västerländska botaniska arbeten samt äldre o yngre orientaliska reseberättelser.

L:s sista arbete, det omfångsrika A vocabulary of Hudailian poems blev färdigt endast några månader före hans död. Han fortsatte där sina forskningar kring den arabiska poesin, i detta fall den gammalarabiska stampoesin. Stammen Hudails diwan är den enda arabiska stamantolögi som bevarats till vår tid o har därför i hög grad uppmärksammats av arabisterna. Det stora glossar till texterna som L utarbetat är grundat på mångårig forskning o kommer att väsentligt befrämja studiet av den gammalarabiska poesin.

Vid sidan av dessa huvudarbeten ägnade L även andra delar av arabisk filologi ett ingående studium. Nämnas bör hans bidrag till den medeltida arabiska filosofins historia o hans aktiva intresse för modern arabisk dialektforskning. Inom det sistnämnda facket arbetade han på syriskt område, där han gjorde bandupptagningar dels i staden Hama, dels i tre byar väster därom. Till texterna fogade han översättning, glossar o analyser av dialekternas ljud- o formlära. — Som vetenskaplig recensent utförde L också ett gagnrikt arbete, präglat av hans vida kunskaper om arabiskt språk o arabisk kultur.

L ägnade arabiskan huvudparten av sitt vetenskapliga livsverk o yttrade sig endast tillfälligtvis om andra delar av ämnet semitiska språk. Vad han uträttat på det stora arabiska arbetsfältet är av betydande omfång o har genomgående hög kvalitet. Inom den internationella arabistiken intog han en framskjuten plats.

Författare

Sven Dedering

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1960 se UUM 1951—1960, Upps 1975, s 335. — Arabische Texte im Dialekt von Hama mit Einleitung und Glossar. Beirut & Wiesbaden (tr Beirut) 1966. 48, 230 s. (Beiruter Texte und Studien, 2.) — Notes on Cabali the Arabic dialect spöken by the Alawis of Jebel Ansariye. Gbg 1969. 59 s. (Orientalia Gothoburgensia, 1.) — The book of plants. Part of the mono-graph section by Abu Hanifa ad-Dinawari. Wiesbaden (tr Beirut) 1974. IX, 454 s. (Bibliotheca Islamica, 26.) — Gunnar Olin-der 1893—1975. Minnesteckning (VVSÅ 1976, Gbg, s 67—69, 1 portr). — A voca-bulary of Hudailian poems. Gbg 1978. VII, 484 s. (VVS, Acta humaniora, 13.) — Le verbe arabe a'taba (Orientalia Suecana 25/ 26, Upps 1978, s 68—76).

Källor och litteratur

Källor o litt: UUM 1951—1960 (1975); F Rundgren, minnesord över L (VHAAÅ 1979).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bernhard J Lewin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11303, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11303
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bernhard J Lewin, urn:sbl:11303, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Dedering), hämtad 2024-11-08.