C Gustaf (Gösta) Liedberg

Född:1893-06-11 – Baldringe församling, Skåne län
Död:1976-12-28 – Eriksfälts församling, Skåne län

Lantbrukare, Riksdagsledamot


Band 22 (1977-1979), sida 744.

Meriter

Liedberg, Carl Gustaf (Gösta), f 11 juni 1893 i Baldringe, Malm, d 28 dec 1976 i Malmö, Eriksfält. Föräldrar: löjtn Carl Gustaf L o Walborg Andersson. Studentex vid h a l i Malmö vt 11, i krigstjänst 17 maj 12, underlöjtn vid Kronprinsens husarreg:s reserv 31 dec 14, löjtn där 13 sept 18, avsked 27, förvaltare på Ållskog, Baldringe, 15, arrendator där 19, innehavare av egendomen Assmåsa, Sövde, Malm, från 24, byråchef i lantbruksstyr (stuteribyrån) 33—36, led av AK 33—48 (led av utrikesutsk 42—44 o 48, av jordbruksutsk 42—48), ordf i styr för Skånska andelsslakterierna 36, för Scan ab 36—61, för Sv lantarbetsgivarefören 38—58, led av hushålln:sällsk:utredn juni 39—juli 42, av styr för Skand banken 39—64, av statens livsmedelskommission 27 okt 39—50, av statens jordbruksnämnds råd 50—61, ordf i Sveriges lantbruksförb 42—46, i Sveriges lantbruksförb, fören upa, 51—61, led av 1942 års jordbrukskomm maj 42—nov 48, av 1943 års mejeriutredn nov 43—nov 44, av 1944 års kommission för ekon efterkrigsplanering febr 44—sept 45, ordf i komm ang ladugårdskontroll m m juni 46—dec 48, led av komm ang näringslivets lokalisering febr 47—jan 51, v ordf i Skånska hypoteksfören 47—57, ordf där 57—65 (led 39), ordf i 1951 års hästavelsutredn juni 51—nov 52, led av styr för Sveriges allm hypoteksbank 58—64, ordf i styr för ab Pripp & Lyckholm 63—64, led av styr för bl a Sveriges slakteriförb, Sv mejeriernas riksfören, Höganäs ab, Billeruds ab o Sv salpeterverken ab. — LLA 37, LFS 60.

G 1) 28 aug 18 i Kolbäck, Vm, m Amelie Madeleine Peyron, f 23 sept 92 i Helsingborg, d 29 nov 18 på Ållskog, dtr till majoren Gustaf Fredrik P o Ebba Eleonora Charlotta Augusta Hallenborg; 2) 23 febr 24 i Gbg, Haga (enl vb för Forshälla, Göt), m Sonja Henrietta Söderhielm, f 29 aug 97 på Stora Sund, Forshälla, d 30 juli 78 i Malmö, Eriksfält, dtr till godsäg Johan Axel Filip S o Syster Ebba Sofia Gadelius.

Biografi

L intresserade sig tidigt för de jordbruks-politiska spörsmålen. 1920-talet var en svår tid för det sv jordbruket med stagnerande eller fallande priser, en ökad inflyttning från landsbygden till städerna o med både akuta o mer kroniska avsättningsproblem för jordbrukets produkter. För att komma till rätta med problemen prövades en rad olika jordbrukspolitiska stödåtgärder från statens sida dock utan att några större framgångar i strävandena efter att stabilisera jordbrukets avsättning o priser kunde noteras. På det partipolitiska planet hade högerpartiet (egentligen de förenade högerpartierna i riksdagens båda kamrar) förlorat terräng till det nybildade bondeförbundet på den sv landsbygden. L insåg tidigt högerns jordbrukspolitiska dilemma: å ena sidan kunde man inte "bjuda över" intressepartiet bohdeförbundet när det gällde krav på högre jordbrukspriser o ett ensidigt gynnande av bondeintressena i samhället, å andra sidan önskade man bevara ett levande svenskt jordbruk o menade dessutom att jordbruket, trots den ökande industrialiseringen, måste förbli landets modernäring.

I linje med detta synsätt låg L:s allt starkare engagemang för den konservativa jordbrukspolitiken under 20-talets slut o början av 30-talet. Partiet ville genom höga skyddstullar utestänga den utländska konkurrensen o uppmuntra till nyodlingar — med familjejordbruket som ideal — o till rationaliseringar o övergång till större brukningsenheter, där detta var motiverat.

En konsekvens av depressionen i början av 30-talet blev ett radikalt nytänkande inom regering o riksdag i fråga om det statliga jordbruksstödet. Den frisinnade regeringen Ekman införde genom sin jordbruksminister Bo v Stockenström det sk inmalningstvånget o började bygga upp en jordbruksreglering med syfte att trygga fasta priser för jordbruksnäringen. Inom högerpartiet väckte dessa regleringsåtgärder blandade känslor. L hörde härvid till dem som menade att man, åtminstone temporärt, måste finna sig i statliga stödåtgärder. Det var vid denna tidpunkt viktigare att rädda jordbruket än att till varje pris hålla på noninterventionis-tiska ekonomiska doktriner. Dock förutsatte han en återgång till en friare prissättning så snart det var möjligt.

32 invaldes L i riksdagens andra kammare. Jämsides med riksdagsarbetet utvecklade L under 30-talet en livlig verksamhet inom jordbrukets föreningsrörelse. Han blev styrelseledamot i Sv mejeriernas riksförening (SMR) o avancerade till ordförandeposten både i Skånska andelsslakterierna, i Sv lantarbetsgivareföreningen o i Sveriges lantbruksförbund, vilket alltsedan 33 års statliga jordbruksreglering intog en central position vid de årliga prisförhandlingarna på jordbruksområdet. Han kom med tiden att höra till de mer prominenta medlemmarna av riksdagens jordbruksutskott.

Inom högerpartiet fanns vid denna tid en viss spänning mellan två löst sammanhållna grupperingar, som har kallats industrihögern o lantmannahögern. L tillhörde därvid dem som sökte överbrygga motsättningarna mellan de två grupperingarna, även om han, i enlighet med sitt ursprung, främst sökte värna jordbruksintressena. Konflikten mellan industri- o lantmannaflyglarna kan schematiskt sägas ha gällt en motsättning mellan land o stad i en tid av snabb ekonomisk o social omvandling, där det sv jordbruket måste finna nya verksamhetsformer för att kunna anpassa sig till ett av industrin dominerat Sverige. Denna konflikt gick även igen på det partistrategiska planet. Representanter för industrihögern menade att partiet i framtiden måste inrikta sig på att vinna nya väljargrupper i städerna, där en allt högre andel av befolkningen levde, medan lantmannahögern menade att man måste kunna bjuda bondeförbundet kraftigt motstånd även ute på den rena landsbygden o därför inte kunde renodla vad man betraktade som i första hand stadsnäringarnas intressen.

Under krigsåren gjorde L en betydelsefull insats vid de särskilt under de första krigsåren segdragna jordbruksförhandlingarna, varvid militanta jordbrukargrupper hotade med leveransstrejker om de inte fick gehör för sina önskemål om höjda jordbrukspriser. Som ledare för Lantbruksförbundet kom L, bl a tillsammans med den tidigare nämnde v Stockenström, att inta en medlande hållning mellan de statliga förhandlingsinstanserna (40—41 förhandlade man tom på regeringsnivå) o de mer offensiva jordbrukarna, vilka främst återfanns inom Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF). Vid den sk betkrisen på våren 41, då sockerbetsodlarna i södra Sverige hotade med produktionsstrejk, betydde L:s fasta hållning mycket för att betodlarna till sist gav vika o accepterade ett kompromissbud i fråga om den kommande prissättningen. Det var karaktä- ristiskt för L o högerpartiet i detta läge att man starkt betonade de nationella intressenas primat framför skilda gruppintressen i den brydsamma tid man levde i. — På det utrikespolitiska området framstod L som en varm Finlandsvän, inte minst under vinterkriget 39—40, då han tillsammans med en rad meningsfränder inom näringsliv, förvaltning och politik starkt engagerade sig för en utökad sv hjälp till det kämpande Finland.

L deltog intensivt i efterkrigsplaneringen, dels inom 42 års jordbruksutredning, som efter fem års arbete rekommenderade en fortsättning på den inslagna rationaliseringsvägen, med bibehållande av familjejordbruket som ideal, o dels inom 44 års kommission för ekonomisk efterkrigsplanering, den s k Myrdalskommissionen, där brytningarna mellan de socialistiska o de icke-socialistiska partierna blev starkare, eftersom man här tog upp hela samhällets ekonomiska organisation i efterkrigstiden. I båda fallen gjorde L betydande arbetsinsatser o markerade en tydlig konservativ profil i de skilda sakfrågorna.

När högerledaren G Bagge på sommaren 44 gjorde klart att han önskade avgå från sin post, framfördes L:s namn till kandidatur från flera håll inom riksdagsgruppen. L:s insatser inom jordbrukspolitiken var väl kända o därtill kom att många inom partiet imponerades av hans grundliga kunskaper i andra stora politiska frågor, inte minst manifesterade i den pågående efterkrigsplaneringen. Emellertid låg det L i fatet att han i så hög grad representerade landsbygdshögern, som i detta tidsskede otvivelaktigt befann sig på tillbakagång. Till detta bör läggas att L själv endast efter övertalning tycks ha ställt sig till förfogande. Resultatet blev att partiet till sist valde en kompromisskandidat med rutin från krigsårens samlingsregering, nämligen Frithiof Domö.

Inför efterkrigstiden pläderade L starkt för ett utökat borgerligt samarbete för att möta en befarad socialistisk offensiv. När de borgerliga partierna vid valet på hösten 44 endast fick c:a 40 procent av rösterna, mot de socialistiska partiernas 60, accentuerades detta krav ytterligare. Partiets motgångar fortsatte, o efter 48 års val var högern det minsta borgerliga partiet i riksdagen. L lämnade rikspolitiken o drog sig tillbaka till sin gård Assmåsa. Här bedrev han redan från 20-talet hästuppfödning i stor skala.

Författare

Kent Zetterberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kärnfulla ord. [Rubr.] Hälsingborg 1932. 4:o. (4) s. — Hästen. Praktisk handbok i hästavel och hästuppfödning. Sthlm 1938. 208 s. [Tills med H Stjern-swärd m fl.] 2.—3. uppl så. Jordbrukets efterkrigsproblem. Föredrag . . . Sthlm 1944. 20 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: N Herlitz anteckn:ar 1939— 45 o G Perssons i Falla anteckn:ar 1940—46, RA. M Skoglunds anteckn:ar 1932—48 o per-sonalia om L, fotostater hos forskn:projektet Sverige under andra världskriget (SUAV), StU.

I Anderson, Från det nära förflutna (1969); dens, nekr över L (SvD 4 jan 1977); G Hellström, Jordbrukspolitik i industrisamhället, med tyngdpunkt på 1920- o 30-talen (1976); N Herlitz, Tidsbilder (1965); dens, Åsyna vittne (1968); L Lewin, Planhushålln:de-batten (1967); H Sand, Samverkan under motstånd. Högerpartiet under andra världskriget (1972; otr lic:avh, SUAV); Sv släktkal 1965; E Wigforss, Minnen, 2—3 (1951— 54); Väd 1973.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Gustaf (Gösta) Liedberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11362, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11362
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Gustaf (Gösta) Liedberg, urn:sbl:11362, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se