Albert Lilienberg, Foto Jan de Meyere

Albert Lilienberg

Född:1879-10-15 – Ronneby församling, Blekinge län
Död:1967-08-27 – Oscars församling, Stockholms län

Väg- och vattenbyggnadsingenjör, Stadsplanerare


Band 22 (1977-1979), sida 775.

Meriter

2 Lilienberg, Albert, son till L 1, f 15 okt 1879 i Ronneby, d 27 aug 1967 i Sthlm, Osc. Mogenhetsex vid Karlskrona h a l 6 juni 98, ord elev vid KTH 15 sept 99, avgångsex från dess avd för väg- o vattenbyggn: konst 30 april 03, anställd hos arkitekten P Hallman, Sthlm, 03—04, tf lektor vid tekn elementarskolan i Norrköping ht 05, anställd vid brobyggn i Halmstad 06, vid stadsing:kontoret i Malmö 07, förste stadsing i Gbg 1 juni 07—27, speciallär i stads-anläggningslära vid Chalmers tekn inst 16— 27, ordf i Tekn samf i Gbg 16—17 o 24— 25, led av 1916 års stadsplanelagskomm dec 16, sakk där 29, ordf vid internat stadsbyggnadskongressen i New York 25, i London 35, stadsplanedir i Sthlm 28 juni (tilltr 1 okt) 27—30 sept (tjänstl april) 44, led av komm ang ny byggnadsstadga okt 28—okt 30, i komm ang utbildn i stadsplanekonst juli 30 —juni 33, led av statens komm för byggnadsforskn 42—47.

G 1) 1 juni 09 (—26) i Halmstad m arkitekten Ingrid Wallberg, f 4 maj 90 där, d 23 jan 65 i Gbg, Örgryte, dtr till fabriksidkaren Alfred Wilhelm W o Charlotta (Lotten) Benedikta Eriksson samt omg (29) m stadsläk Gustaf (Gösta) Valdemar Göthlin; 2) 24 maj 28 i Sthlm, Osc, m Ingrid Maria Uhr, f 27 aug 89 i Ånimskog, Älvsb, d 3 dec 59 i Sthlm, Osc, dtr till provisorn David U o Amalia Charlotta Svensson samt tidigare g m ing Karl Torsten af Geijerstam.

Biografi

 L studerade 1899—1903 vid KTH i Sthlm, där han bland annat erhöll undervisning av docenten i stadsbyggnadskonst Per Hallman. Denne introducerade de nya stadsbyggnadsideal som redan 89 framförts av wienarkitekten Camillo Sitte. I sitt verk Der Städtebau nach seinen künstlerischen Grundsätzen hade Sitte pläderat för en konstnärlig stadsbyggnad. Han vände sig emot 1800-talets ideal med linjeräta, breda boulevarder o sönderstyckade stjärnplatser som han ansåg ge ett enformigt intryck. Idealet var den medeltida staden med pittoreskt slingrande gator som naturligt följde terrängen o med slutna plats- o torgbildningar. Hallman förespråkade ivrigt sina idéer i tal o skrift o L kan sägas vara hans främste o framgångsrikaste lärjunge. 03—04 fick L tillfälle att praktisera på Hallmans stadsplanekontor i Sthlm, o året därpå sändes han ut på en ettårig studieresa till USA för att ta del av den moderna amerikanska stadsbyggnadskonsten.


07 tillträdde L befattningen som 1: e stadsingenjör i Gbg, där han kom att verka i hela 20 år. Det var en betydelsefull tidsperiod för Gbg, då en rad konstnärligt värdefulla stadsdelar nyskapades med L som främste tillskyndare. Här märks främst Landala egnahems- o landshövdingehusområden, Lorensbergs villastad, Kungsladugårds egnahems- o landshövdingehusområden, 1923 års jubileumsutställning, stadsdelen Bagargården o Örgryte villastad. L hade av Hallman fått rådet att rätta sig efter ägogränserna, följa terrängen o sedan läsa Sitte (!) — då skulle allt gå bra.

08 avlade L i Gbg en slags programförklaring i form av en skrivelse från stadsin-genjörskontoret till byggnadsnämnden. Han hävdar här, att staden skulle vara den närmast ansvarige för hur de nya stadsdelarna skulle se ut. Likaväl som staden anslog medel till teatrar, museer o konserthus, borde man också kunna offra pengar på att gaturummet gavs ett estetiskt tilltalande utseende: "Ty gatans konst når ju dagligen oss alla, vi tvingas alla i beröring med den och dess inverkan på vårt skönhets- och känslosinne är stort." Det är Sittes idéer om gatan som konstverk som lyser igenom L:s skrivelse. Han kritiserar vidare stadens oförmåga att ge gaturummet ett enhetligt utseende. Han ansåg det orimligt "om staden å de marker den själv äger, såsom hittills i en framtid skulle låta enskilda byggande, ofta utan förståelse eller ansvarskänsla inför de gatuvyer de låta kommande släkten få till dagligt skådebröd, bestämma såväl stadens karaktär, som våningarnas och därmed även hemmens grundgestaltningar." I linje med Sitte nöjde sig inte L med att utforma själva stadsplanen utan ansåg det lika viktigt att hustyperna beställdes av goda arkitekter. Det var vid denna tid som arkitekterna började intressera sig för utformningen av arbetarbebyggelsen som tidigare mest tillkommit efter byggmästarritningar i enformig upprepning.

Landala egnahemsområde som bebyggdes mellan 13 o 22 efter L:s stadsplan från 11 betraktas i dag som det oöverträffade villaområdet i Sverige. Planen ansluter helt till Sittes ideal; ingen gata slutar i tomma intet o husen ligger placerade nära gatan med trädgårdarna på baksidan. Därigenom bildar de väl slutna gaturum o husens läge tjänar även att sluta kvarteren inbördes. L hade uppdragit åt de framstående arkitekterna Carl Westman o Sigfrid Ericson att uppgöra typritningarna. Egnahemsnämnden föredrog Westmans nationalromantiska, allmogeinspirerade trähus med förstukvistar o smårutade fönster. Husen byggdes som enkelhus o dubbelhus inrymmande tre eller fyra rum o kök eller som tvåfamiljsvillor med två tvårumslägenheter. Planerna är enkla fyrdelade med vindfång, förstuga o kök på ena sidan o dagligrum o matrum i fil på den andra. Taken utfördes dels som sadeltak, dels brutna med små vindskupor. Färgsättningen bestämdes mycket enhetlig. Man gav egnahemsägarna två färger att välja på; grått eller brunt. Färgerna var laserande o framhävde på så sätt virkesstrukturen. Efterhand kom den bruna färgen att dominera.

21 fastställdes L:s stadsplan för Kungsladugårds egnahem väster om Slottsskogen. Det skulle bli ett mönsterområde lagom till stadens 300-årsjubileum. Nationalromantiken fick vika för den lätta o spröda 20-tals-klassicismen. Även i Kungsladugård återfinner man inspirationen från Sitte med lätt krökta gator som följer terrängen o framflyttade gatuhus som sluter gaturummet. Arkitekturen utmärks av pilastrar, lunettfönster o andra antikiserande dekorativa detaljer. Särskilt tilltalande är de kopplade husen, som utseendemässigt påminner om en gustaviansk herrgård med brutet valmat tak. Färgsättningen är ljusare än i Landala: silvergrå fasader med blå fönster o pilastrar, rosa mot grått o gult mot brunt. L:s första hustru inspirerades av L att utbilda sig till arkitekt o studerade bl a för Le Corbusier. Hon har gjort sig känd som arkitekt till ett flertal funktionalistiska villor i bland annat stadsdelen Böö i Gbg. — L var under flera år speciallärare i stadsanläggningslära vid Chalmers tekniska institut o ordförande i Tekniska samfundet i Gbg i två omgångar. Vid sidan av sina insatser i Gbg utförde L mer än 60 stadsplaner för andra städer o samhällen i Sverige.

På våren 27 utlyste stadsplanenämnden i Sthlm tjänsten som stadsplanedirektör, o L förordnades på fem år. Han hade ett utomordentligt anseende som driftig o kunnig stadsplanerare: "... en kraft som vida utöver vårt lands gränser uppskattas för eminent omdöme och eminent sakkunskap" (SvD 15 okt 27). I nämnden hade man dock förskräckts av hans omfattande privatpraktik, vilken han hänvisat till i ansökningshandlingarna. Dessa planer hade till största delen tillkommit under de år han varit "stadsplanechef" i Gbg. L fick därför som villkor för sin utnämning lova att inte åta sig arbeten utom tjänsten. Han ville dock få fullfölja uppdragen i Bovallstrand, Halmstad o Åmål. Denna överenskommelse höll han nästan.

L var alltsedan Teknis-tiden o anställningen hos Hallman givetvis inte obekant med Sthlm. Senast våren 27 hade han fått andrapris i tävlingen om Fredhäll. Den plan efter vilken området bebyggdes signerade han ensam i mars 30, o det anses att han själv verkligen ritat planen. Den innebar en väsentlig nyhet i sättet att bygga.

Omedelbart efter sitt tillträde på direktörsposten började han ägna sig åt en erkänt angelägen uppgift, nämligen en generalplan för staden. Mindre än 14 månader därefter framlade han Förslag till generalplan för Stockholms tätare bebyggda delar. Den förelåg tryckt i början av 29. L hade i stort sett ensam utarbetat planen. Med dem som förut fått i uppdrag att arbeta med denna hade han liten kontakt. När det gällde trafikfrågor, som var hans ursprungliga fackområde, kunde han utnyttja redan på våren 27 av andra gjorda undersökningar. Själva planen är i huvudsak förslag till vidgade eller nya trafikleder, o han sammanfogade skickligt föreliggande projekt. Den vittnar om hans förmåga att snabbt bli förtrogen med Sthlms problem. Planen var nyttig som underlag för följande diskussioner. Här bör nämnas Västerbron o tunnelbanesystemet.

L började raskt organisera om stadsplanekontoret, men därvid kom en latent konflikt med arkitekterna på kontoret i dagen. Följden blev att fyra av de mest begåvade sade upp sig o slutade. Motsättningen blev kronisk när arkitektkåren tog parti för de fyra. Den bilades aldrig o bidrog till att L:s planer främst för Nedre Norrmalm blev stoppade. Detta område var L:s huvudintresse. Gärdets bebyggande o förorterna lät han i stor utsträckning andra sköta. Centralidén för Norrmalm var Sveavägens neddragande till Gustav Adolfs torg. Den hade redan i 28 års generalplan blivit utförligt behandlad, o L hängde fast vid den under hela resten av sitt liv. Han såg sig här som arvtagare o efterföljare inte blott till Albert Lindhagen utan även o paradoxalt nog till både Jean de la Vallée, som hade sysslat med ett liknande projekt, o Nicodemus Tessin d y, som planerat en gravkyrka i fonden på torget. L fick till stånd en tävling om Norrmalm, som gjordes internationell, även om han inte fick med som villkor, att Sveavägen skulle dras ned. Det blev 350 deltagare, vilket vittnar om L:s vida utländska förbindelser. Det var då närmast snopet att första pris föreslogs givet åt två av hans närmaste medarbetare på kontoret, Thure Bergentz o Åke Virgin.

Tillsammans med dem arbetade L fram en plan som kom att kallas 36 års förslag. Detta väckte stark kritik o stoppades, sedan arkitektprofessorn Paul Hedqvist, som var en av de fyra som slutat 29, sommaren 38 framlagt ett alternativ. L o stadsplanenämnden fortsatte dock att strida för sitt förslag. 40 blev Yngve Larsson (s 333) ordförande i stadsplanenämnden, o han ville föra fram Hedqvists plan. L vägrade o flertalet i nämnden stödde honom. Larsson arbetade emellertid vidare inom gatukontoret med Hedqvist som konsult. Det avgörande beslutet föll 18 juni 45, då Hedqvists o gatukontorets förslag fick 56 röster mot L:s 35.

Året dessförinnan hade dock L försvunnit ur stadshuset. Han hade inlåtit sig på ekonomiska överenskommelser, som han bort undvika, o när detta blev känt i april 44 blev han omgående satt i tillfälle att begära sig ledig under det halvår som återstod av förordnandet. Han var dock fortfarande aktiv. Med stöd av några fullmäktige, i regel högermän, försökte han flera gånger få "resning" i frågan om Sveavägens neddragning. Varje gång ett stadsplaneärende på Nedre Norrmalm blev offentligen utställt, återkom L med digra inlägg. 51 distribuerade han ett tryckt motförslag, som synes ha ritats av honom själv men bekostats av några fullmäktige, som fortfor att vara hans anhängare. Ihärdigt fortsatte han att göra inlägg i stadsplanedebatten om Nedre Norrmalm både i fack- o dagspress, o 83 år gammal gjorde han en stor översikt av citydebatten i ST (24 april 63).

L hade ett snabbt intellekt, vilket gjorde honom till en skicklig o uppskattad ordförande. Han fattade raska beslut, några menade att det ibland gick allt för hastigt. Han kunde snabbt skaka av sig kritik — han "tog inte vid sig". Han rörde sig lätt o spänstigt, trots att hans figur var rätt fyllig. Han talade snabbt med rätt gäll blekingedialekt. Allt detta sammantaget gav ett intryck av att han på något sätt studsade. Han hade stor elasticitet, vilket i hans yrkesutövning måste ha varit en betydande tillgång.

Författare

Ingmar Hasselgréen Göran Sidenbladh



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Egenhändiga ritn:ar i Sthlms stadsmus.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Jordfrågan i städerna. Sthlm 1908. 27 s. (Jordreformföreningens i Stockholm kongress, nr 9.) — Stadsplanelagen samt detaljförklaringar och exempel å vissa för kommunalteknikerna särskildt viktiga delar af densamma. Föredrag. Gbg 1911. 76 s. (Svenska kommunal-tekniska föreningens handlingar, 1910, nr 9.) — Göteborgs stadsplan. Föredrag. Gbg 1912. 16 s, 1 karta. (Ibid, 1911, nr 10.) — Förslag om framställning af stadstekniska enhetsplaner. Sthlm 1913. 24 s. (Ibid, 1913, nr 13.) — Den nya stadsplanen för södra delarna av 13:de och 14:de rotarna i Göteborg. Föredrag . . . Gbg 1920. 9 s. (Tekniska samfundets handlingar. 1917. Avd för husbyggnadskonst, 4.) — Intryck från stadsbyggnadskongressen i Bryssel 1919. Gbg 1920. 10 s. (Ibid, 1919. Föredrag n:r 7.) — Beskrifning till preliminärt förslag till stadsplan och byggnadsbestämmelser för del af Uppsala stad. Uppgjordt år 1918. Upps 1918. 16 s. — Beskrifning till förnyadt preliminärt förslag till stadsplan och stadsplanebestämmelser för del af Uppsala stad. Uppgjordt år 1918—20. Upps (tr Berlin) 1920. 14 s. — Beskrivning till prelimi- närt förslag till stadsplan och stadsplanebestämmelser för Ladugårdsskogen med angränsande områden i Örebro stad. Uppgjordt år 1919. [Rubr.] Örebro 1920. 6 s. — The planning and development of Gothen-burg. History and proposals of the future. Gbg 1923. 10 s. — Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvens mynningsområde från äldsta tider till omkring adertonhundra. Gbg 1928. 4:o. 312 s, 1 pl-bl. (Skrifter utg till Göteborgs stads trehundraårsjubileum, 7.) — 1928 års förslag till generalplan för Stockholms tätare bebyggda delar. Sthlm 1929. 4:o. 151 s. — Norrmalmsregleringen. Föredrag . . . [Omsl.] Sthlm 1941. 4:o. 16 s. — Nedre Norrmalm. En stadsplanestudie. Sthlm 1951. 4:o. 88 s, 5 kartbl. — Bidrag i bl a Bromma hembygdsförenings årsskrift 1964, Arkitektur 1965 o Göteborgs byggmästareförenings tidskrift.

Källor och litteratur

Källor o litt: L:s ansökn:handl:ar 1927 i Stadsplaneriämndens arkiv, SSA. Stadsplaneförslag m m i Stadsbyggnadskontorets arkiv, Gbg. KTHrs arkiv (ing skriv:er 1899, nr 251, o utg skriv :er 1903, nr 82), RA. I Hasselgréen, Lorensbergs villastad (1962; otr uppsats, konstvetensk instit), GU.

I Hasselgréen, Landala, Lorensberg, Kungsladugård (Byggnadsindustrin 1968); G Johansson, Trettiotalets Sthlm (SSEÅ 1942); Y Larsson, Mitt liv i stadshuset, 1—2 (1977); G Lundborg, Järnvägen o broarna över Riddarholmen (SSEÅ 1957); P G Råberg, Funktionalistiskt genombrott (2 uppl 1972); SMoK; Sthlms stadsfullm 1913-1938 (1938); SvTeknF; T Wärn, Landala — en villastad från 1900-talets början (Arkitektur, 62, 1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Albert Lilienberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11383, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Hasselgréen Göran Sidenbladh), hämtad 2019-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11383
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Albert Lilienberg, urn:sbl:11383, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Hasselgréen Göran Sidenbladh), hämtad 2019-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se