Otto W Klinckowström

Född:1683-11-27 – Tyskland (i Wismar)
Död:1731-06-16 – Polen (vid Pyritz (Pyrzyce) hälsobrunn, Pommern)

Diplomat


Band 21 (1975-1977), sida 304.

Meriter

1 Klinckowström, Otto Wilhelm, f 27 nov 1683 i Wismar, d 16 juni 1731 vid Pyritz hälsobrunn, Pommern. Föräldrar: generalkrigskommissarien regeringsrådet Martin K o frih Anna Elisabet Vorberger. Auskultant vid Wismarska tribunalet, kanslist i livländska kontoret av k kansliet febr 05, kommissionssekr vid polska hovet 31 maj 08, sekr vid tyska exp av k kansliet 23 maj 15, kansliråds titel 19 aug 20, eo envoyé till preussiska hovet 8 aug 26.

G omkr 08 m hovfröken hos polska drottningen grev Carischa Bonkoffska, som troligen dog tidigt.

Biografi

Om Otto K:s utbildning är föga känt. Den var förlagd till Tyskland. Tyska var hans modersmål, men han behärskade även svenska, franska, polska o latin. Den tidvis mycket bristfälliga registreringen av ämbetstillsättningarna vid denna tid har medfört svårigheter att mera detaljerat följa gången av hans befordran. Sin verksamhet som ämbetsman började han vid Wismarska tribunalet. Vid nyårstiden 1705 placerades han av Piper som kanslist vid kansliet i Sthlm, där dock entusiasmen över hans utnämning synes ha varit mycket måttlig (Bark till Hermelin 05). Redan 08 skickades han som kommissionssekreterare till Polen för att tjänstgöra vid den sv beskickningen vid polska hovet. Han gifte sig med en hovdam vid konung Stanislaus Leszczynskis hov o kunde på nära håll följa de många fördröjande moment, som inställde sig vid den planerade sv-polska diversionen mot Ukraina till stöd för den sv huvudhärens operationer 09.

12 dec 08 sammanträdde rådsregeringen i Sthlm, sedan hertiginnan Hedvig Sofia efter några dagars sjukdom avlidit under natten. "Detta sorglige tilldragande" vållade rådet bekymmer, inte minst i fråga om hur kungen skulle underrättas. Denne befann sig långt nere i södra Ryssland, dit vägarna var spärrade. Det gällde att skaffa fram "en habil person", som kunde framföra meddelandet, o valet föll på K som redan befann sig i Polen. K ägde både personligt mod o finurlig tilltagsenhet. Han förstod, att det var omöjligt att ta sig fram genom de ryska linjerna i rakt östlig riktning o lade i stället kursen söderut genom Ungern, Valakiet o Turkiet. Förklädd till polsk bonde ankom han till Poltava några få dagar före det avgörande slaget. En i hast improviserad rådplägning mellan Piper, Rehnsköld o några av generalerna resulterade i att man fann det rådligast att inte för tillfället låta K framföra budskapet om hertiginnans död till kungen. Denne var svårt sårad i foten o befarades kunna bli djupt deprimerad av underrättelsen till men för slagets planläggning. Under den allmänna förvirringen under o efter slaget höll sig K i kungens närhet o följde med på färden till Turkiet. Under denna framförde han sitt budskap så skonsamt som möjligt, men kungen brast i gråt, svepte in sig i sin ryttarkappa o lade sig på marken avböjande alla samtal.

Genom sin broder, som länge tjänstgjort i Karl XII:s omgivning, var K väl förtrogen med dennes levnadsvanor, lynnesdrag o åsikter. Han synes snabbt ha vunnit kungens förtroende o sändes redan 13 juli 09 till tatarkanen på Krim i syfte att förmå denne att mottaga de sv trupper, som enligt kungens mening skulle från Poltava ha retirerat söderut under general A L Lewenhaupts befäl. Detaljerna i uppdragets utförande är inte närmare kända. Den sv arméns kapitulation vid Perevolotjna 1 juli 09 grusade emellertid alla Karl XII:s planer att med egna stridskrafter från turkisk botten förnya kampen mot tsar Peter. 1 nov 09 skickades K tillbaka till Sverige med brev o instruktioner. Återfärden blev vida äventyrligare än utresan. Meningen var, att han över Ungern genom Polen skulle ta sig upp mot "sjökanten", men Polen var redan besatt av saxiska o ryska trupper. Han tog sig tämligen ostört fram till Siebenburgen, där han sammanträffade med den ungerske insurgentledaren Frans Råkoczi o den hos ho- nom verksamme franske diplomaten P Des Alleurs. Dessa avstyrkte bestämt resan genom Polen, då alla gränsövergångar var besatta med ryska posteringar. Den polske kronundermarskalken greve Adam Tarlo, som varit en av Stanislaus anhängare, gav K en med trakten förtrogen ledsagare, o färden fortsattes. Han tog sig igenom de ryska linjerna men tillfångatogs av starosten Lubomirskis folk. K lyckades dock i ett obevakat ögonblick sänka sina medförda papper i en å. Han överlämnades till ryssarna, som en tid höll honom fången i Krakow. Under den fortsatta transporten lyckades K rymma, tog sig till Danzig, därifrån sjöledes till Lübeck o slog sig slutligen ned i staden Barth nära Stralsund. Från Barth lämnade han kanslikollegiet en utförlig rapport (27 okt 10) om sina upplevelser.

Våren 11 kom K till Sthlm för att i början av följande år för andra gången avsändas till Karl XII. Denna gång for han en mindre riskfylld väg — från Gbg till Amsterdam, därifrån till Wien o ankom till Bender 6 april. Han beordrades av Karl XII i aug 12 att delta i en kontrollkommission ut-sänd av Porten för att undersöka, hur ryssarna tillämpade den i Prutfreden stipulerade utrymningen av Polen. Jämte generaladjutanten, översten Sten Arfvidsson (Natt o Dag), skulle han tydligen ha ett öga på kommissionens ledare, den turkiske "stallmästaren" Achmed Bey, vars hederlighet o objektivitet man från sv sida inte var helt övertygad om. De sv observatörerna fann snart, att denne var mutad av ryssarna, o i en av K förd dagbok liksom i de båda kontrollanternas rapport till Karl XII, avgiven i sept 12, ges närmare besked om den korrumperade turkiska förvaltningens metoder.

Den närmast följande tiden försvinner K ur rampljuset. Av brevdateringar framgår att han aug 13 befann sig i Breslau, juli 14 i Wien o jan 15 vid , Stanislaus hov i Zweibrücken. Vid avskedet därifrån säger han sig ha följt polske kungen i 5 (el 6) år. Vid kansliets gradvis genomförda omorganisation enligt 1713 års kansliordning blev K efter hand ihågkommen med en sekreterartjänst vid den tyska expeditionen 15. Från Stralsund följde han kungen till Ystad o Lund. Som ett led i den sv propagandakampanjen författade K 16 en skrift innehållande en skarp kritik av konungens av Preussen "pommerska sekvester". Han anlitades vid ankomsten till Sthlm 17 i en del tekniska uppdrag, såsom att organisera postgången Lund—Gbg—Karlstad samt mellan Sthlm o Torneå.

Under stormaktstidens hektiska slutskede kom K att spela en av huvudrollerna i en högst egenartad aktion. Det organiserade sjöröveri som sedan en längre tid bedrivits från ön Madagaskar mot fraktfarten på Indiska oceanen stod inför sin upplösning. Medlemmar av det illustra "sällskapet" vände sig till England o sedan till Frankrike för att erhålla en fristad mot erbjudande av vissa ekonomiska fördelar — kapital o fartyg — men blev avvisade. Även till Sverige kom ett dylikt anbud, o Karl XII o Goertz visade sig intresserade. Till de i utsikt ställda förmånerna fogades erbjudande om ett sv protektorat över Madagaskar. Man lockades på sv sida av tanken på att förvärva en afrikansk koloni, o förhandlingar inleddes. 24 juni 18 utfärdade Karl XII ett formligt skyddsbrev, vari han under förutsättning att vederbörande avstod från sin hittillsvarande hantering tog dem under sin protektion.

En expedition till Madagaskar förbereddes, o till dess ledare utsågs K, som härför begav sig till Frankrike. På vägen dit föll han i danskarnas händer men kom fri o började planera för sitt egentliga uppdrag. Vid sidan härav drev han uppenbarligen förhandlingar med Spanien, närmast med kardinal Alberonis sändebud i Paris A Cellamare, men begav sig också senare personligen till Spanien. Även om något direkt samband mellan Madagaskarexpeditionen o de spansk-sv förhandlingarna ej dokumentärt kan påvisas, är det uppenbart, att han haft hemliga instruktioner att agera på båda linjerna. De närmare detaljerna kan här inte följas. Vid hans besök i Spanien våren 19 var emellertid situationen i grund förändrad genom Karl XII:s död. Madagaskarexpeditionen råkade ohjälpligt i baklås. K gjorde ett kort besök i Sverige, där man 20 tilldelade honom kansliråds titel. Dock erhöll han inte därmed säte o stämma i kanslikollegiet, vilket grämde honom.

Under den följande tiden kom K endast tillfälligt att tjänstgöra i kansliet. Snart utfärdades emellertid nya skyddsbrev för ledamöterna av "madagaskariska societeten", o K instruerades att fullfölja arbetet med expeditionen. Både rådet o SU tillstyrkte det huvudlösa företaget. I själva verket torde Fredrik I med sin realistiska syn för länge sedan haft klart för sig, att det hela var en chimär. Men han ville tydligen ha ett personligt ombud i Paris, som kunde ge honom nödig information om det diplomatiska spelet. I praktiken kom K härigenom att under större delen av tiden 20—26 vara verksam i Paris. Arrangemanget åsågs knappast med särskilt gillande av ledningen inom kansliet. Statskontoret betalade honom endast halv lön som kanslisekreterare, o han befann sig då som senare i ständig penningförlägenhet. 26 nedlades företaget, o man beslöt till sist att ge K en envoyétjänst i Berlin. Att de styrande i kanslikollegiet äntligen veknade berodde säkerligen på att K med vanlig energi gett sig in i propagandakampanjen för Sveriges anslutning till hannoveranska alliansen o presterat en vidlyftig skrift Svar på en god väns bref från landet, som översattes till franska o trycktes i Holland. Den engelska diplomatin visade sin uppskattning genom en gratifikation till K på 200 pund sterling (okt 26).

Beskickningen i Berlin hörde knappast till den sv diplomatins nyckelpositioner. På nyåret 28 reste K över till Sverige för överläggningar främst med kanslipresidenten i tjänsteärenden o dröjde sig kvar ända fram mot aug. Han synes ha blivit väl mottagen av Horn o tillbringade åtskilliga angenäma dagar hos denne på Ekebyholm. Som sin huvuduppgift i Berlin torde K ha betraktat informationstjänsten. Hans mycket omfattande korrespondens med K M:t o Horn ger en högst åskådlig bild av de intrigmättade händelser som präglade den tidigare kabinettspolitikens värld o vittnar om hans oförtrutna nit o ingalunda okritiska bedömning av de personer o förhållanden, med vilka han kom i beröring. Tydligen hade K redan tidigt klart för sig, att Preussen var på glid ur den hannoveranska alliansen o närmat sig dess motpol, den s k wienalliansen. I alla händelser kunde han rapportera om traktaten mellan Ryssland o Preussen o även förse kanslipresidenten med diverse hemliga papper utöver de officiella handlingarna i målet. Hans karaktäristik av den högst oberäknelige preussiske härskaren röjer god observans o helt illusionsfri bedömning. — K:s hälsa hade länge varit vacklande. Sommaren 31 avled han under besök på den pommerska brunns- o badorten Pyritz.

Författare

Sven Grauers



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Rester av K:s arkiv i K:ska släktarkivet, vol 1 (mottagna brev, koncept) i RA. Ämbetsskrivelser o brev från K bl a i Skriv:er till Konungen, Karl XII:s tid (ser 2), i Polonica, vol 134, i Brandenburgico-Borussica (brev o konc), vol 64—72, i E M v Nolckens saml (vol E 4890 o 4891), i Handel o sjöfart, vol 192:Kolonier, Afrika [madagaskarexpeditionen] , till brodern Leonard K i K:ska släktarkivet, vol 2, o till brodern J Mauritz i dito vol 7, till J v Diiben, till G H v Goertz o till Kanslikoll i ser ink skriv:er från tjänstemän vid expeditionerna, E IV, vol 37, allt i RA. Utdrag ur K:s dagbok tr i KKD, jfr nedan.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Oratio, qva inauguratio-nem . . . Carolo XII. D. XIV. Decembr. A.o. R. M.DC.XCVII. HolmiaE . . . peractam, in Pomerania . . . die III. Martii, anno M.DC.XCVIII. . . . celebratum, in auditorio majori Gymnasii Regii Sedinensis, humillime excepit O K. Stetini [1698]. Fol. (27) s. — In facto gegriindete Vorstellung gegen die aus- gegangene kurtze Information wegen dess von Seiner Majest, in Preussen so genann ten iibernommenen Vor-Pommerischen Sequestri. U o 1716. 4:o. 120 s. [Anon.] [Annan uppl] så. 4:o. 104 s. —¦ Sten Arvidssons och Otto Klinckowströms rapport öfver sin polska resa 1712. Jämte anmärkningar (KKD, d 4, Lund 1908, s 315—338).

Källor och litteratur

Källor o litt: SRP, Kanslikolhs prot o kolhs personalstater 1700—19 o 20—29, K:ska släktarkivet, vol 3 (handhar rör K:s död o kvarlåtenskap), allt i RA.

N Ahnlund, Sveriges sista fred med Polen (KFA 1915); Bref från Samuel Bark till Olof Hermelin 1702—1708, 2, ed C v Rosen (1915); I Carlsson, Frihetstidens handskrivna politiska litt (1967); E Ekegård, Studier i sv handelspolitik under den tidigare frihetstiden (1924); T T:son Höjer, Alberoni o den sv Madagaskarexpeditionen 1718 (HT 1938); S Jägerskiöld, Sverige o Europa 1716—1718 (1937); G v Klinkowström, Geschichte derer von Klinkowström (1889); Malmström; J Nordberg, Konung Carl XII:s hist, 1—2 (1740); C K S Sprinchorn, Madagaskar o dess sjöröfvare i Karl XII:s hist (KFÅ 1921); ST 8, 1723—1771 (1922); H Wachtmeister, Om Sveriges planer o åtgöranden rör Sjöröf-varne på Madagascar (1848).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto W Klinckowström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2019-02-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11601
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto W Klinckowström, urn:sbl:11601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2019-02-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se