Biografi

Königsmarck (Königsmark, von Königsmarck), tysk adelssläkt, känd sedan 1225 o sannolikt uppkallad efter byn Königsmark i nuv Sachsen-Anhalt. Den i litteraturen spridda felaktiga uppgiften att en Johan K skulle ha kommit till Sverige 1346 med konung Erik Magnussons gemål Beatrix av Brandenburg (bd 2) har tidigast kunnat beläggas 1692 o då tillsammans med bevisligen oriktiga personuppgifter. 1369 nämnes i ett brev från släkten K:s tyska hemtrakt fem bröder v K. Tre av dessa bar förnamnen Hye, Herbrecht o Henning o torde vara identiska med tre från 1370-talet i Sverige verksamma personer med dessa namn, av vilka Herbrecht o Hemming även i Sverige kan beläggas vara nämnda som bröder (perg:brev 1381).

Ya Königsmark (d tidigast 1379) var 1376 slottsfogde på Sthlm. Han var gift med en dtr till riksrådet Anund Röriksson (Rörik Birgerssons ätt), som var änka efter konung Valdemars sonson, riddaren Valdemar Eriksson (bd 14, s 308). Enligt brev från 1397 o 1398 skall han ha tvingat henne att sälja Bro (nu Brokind) i Vårdnäs, Ög, m m till Bo Jonsson (bd 5) 1379 genom att misshandla henne o ta hennes sigill från henne.

Henning Königsmark (d tidigast 1381) beskylldes 1377 av linköpingsbiskopen Nicolaus Hermanni för att som fogde på Öland olagligen ha uppburit tionde där efter mordet på biskop Gotskalk Falkdal (bd 15) 1374.

Herbrecht Königsmark (d tidigast 1395) var 1363 i tjänst hos konung Albrekts far i Mecklenburg. Enligt Peringskiöld skall han 1372 ha varit fogde i Sthlm o "befallt över hela Uppsala fögderi, sättande åtskilliga fogdar till". I Albrekts stadga 1375 om treårig landsfred namnes Herbrecht främst bland de nitton tyskar som ej var riddare. 1376 deltog han i räfsteting i Sigtuna o Uppsala. 1377 nämner Albrekt Herbrecht bland riksråden, men i denna egenskap förekommer han ej senare; troligen har han som utlänning ej accepterats av svenskarna. 1381 var han en av Albrekts åtta löftesmän vid det i Skänninge ingångna stilleståndsfördraget med skånelandskapen, o samma år pantsatte riksrådet Erik Karlsson (Örnfot) till honom Hällestads järnberg, Ög. Senare nämnes Herbrecht som fogde i Sthlm 1383, 1386 o i mars 1387 o som hövitsman där 1389. Om hans verksamhet efter 1389 års maktskifte är endast känt, att den till Mecklenburg återkomne Albrekt 1395 använde honom som sändebud till de brandenburgska städerna för att få till stånd fredsunderhandlingar med dem (Codex diplomaticus Brandenburgensis, 2:3, 1846, s 124).

Herbrechts son Henning Königsmark (d 1415 el 16) kan tidigast beläggas 1379, då han tillsammans med fadern pantsatte skatten av Våla o Tuhundra hd, Vm, till en sthlmsborgare. Han blev riddare 1385 el 86 o utmärkte sig vid en stor tornering, som Albrekt 1386 anordnade i Wismar. Det har antagits, att det var vid detta tillfälle det sv material sammanställdes som ingår i Bergshammarvapenboken i RA, Codex Gelre i Bryssel o Codex Bellenville i Paris, i vilka tre vapenböcker herr Hennings namn o vapen förekommer tillsammans med flera samtida sv stormäns. Om hans verksamhet under åren närmast efter drottning Margaretas övertagande av makten i Sverige är endast känt, att Albrekt 1396 i Schwerin utfärdade ett brev för hans andra hustru. 1403 sålde herr Henning sina mecklenburgska gods till Albrekt o en av dennes brorsöner, o 1404 var han tillsammans med flera sv o danska stormän sigillvittne i ett brev, som konung Erik utfärdade på Sthlms slott. Han var 1407 ett av de ombud för Erik, som i Helsingborg med representanter för Tyska ordens högmästare överenskom om att denne skulle överlämna Gotland till Erik, o bevittnade 1408 i Kalmar Eriks kvitto på Gotland till högmästaren. Karlskrönikan uppger, att Henning skall ha varit ett slags allenarådande minister efter drottning Margaretas död 1412, o två nu ej bevarade fönstermålningar i Mariakyrkan i Sigtuna skall enligt avbildningar från 1600-talet ha visat hans o Eriks vapen. Krönikan gör honom ansvarig för de stadgor, genom vilka den årliga kronoskattens naturaprestationer ersattes med fixerade penningbelopp. Henning kan dock ej beläggas ha varit riksråd. Ett senare brev vittnar om att han var ett av kungens tre ombud vid en uppgörelse i Egby på östra Öland med ölänningarna om stadgan om deras penningavgifter. 1415 var Henning bland Eriks representanter vid konsiliet i Konstanz, varvid han tituleras camerarius regis Daciæ. Han har också lånat pengar åt kungen av judar i Köln. Hans dtr Ida Henningsdtr (d 1450) namnes i Karlskrönikans skildring av det sv upproret 1434 som innehavare av Kastelholms slott på Åland efter sin 1432 avlidne make, det danska riksrådet Bengt Pogwisch. Hon var mor till den mot slutet av sitt liv landsflyktige holsteinske adelsledaren Henning Pogwisch.

Idas bror Bengt Königsmark (d tidigast 1431), Bengt Karlssons (Örnfot) dotterson (RPB; SD, nr 1410, jfrt med DS), var åtminstone 1415—23 fogde på Kalmar. Han gifte in sig i de sv släkterna Bonde o Gädda. Hans dtr i andra giftet, Kristina Bengtsdtr (t 1485 el 86) på Benhamra i Vada, Sth, änka efter riksrådet Gregers Bengtsson (oäkta Folkungaätten; bd 16), var den sista av denna släktgren. Hon skall enligt Rasmus Ludvigsson ha varit en "arg" kvinna, som tillsammans med sin kaplan o älskare o sin piga mördade frälsemannen Nils Månsson, som friade till henne. Genom hennes systerdöttrars äktenskap med riksråden Johan Bese (bd 4) o Arvid Trolle kom Herbrecht Königsmarks brev på Hällestads järnberg o hennes fars båda morgongåvobrev att bli bevarade i RA (via Tidö resp via Rabenius o Skokloster).

Namnet o den gemensamma vapenbilden visar, att till samma släkt hörde fältmarskalken greve Hans Christaff K (K 1). Han blev far till rikstygmästaren o holländske generallöjtnanten Conrad (Curt) Christoff K (K 2) o till fältmarskalken Otto Wilhelm K (K 3). Den förre var far till Carl (Charles) Johan K (1659—86). Charles K föddes i Nyborg på Fyn, där föräldrarna vistades under Karl X Gustavs danska krig, o växte upp i Stade o Hamburg. Han ärvde efter faderns död 1673 grevskapet Västervik o Stegeholm, vilket på grund av hans omyndighet förvaltades av de förmyndare fadern utsett, bl a farbrodern K 3. Det indrogs 1675 såsom beläget på "förbjuden ort" men behölls till stor del som förpantning till 1681. K reste från 1674 omkring i Europa. I maltesisk tjänst 1677—78 utmärkte han sig i en sjöstrid mot turkarna. 1680 uppvaktade K Karl XI i Kungsör, men detta är det enda tillfälle då han kan beläggas ha varit i Sverige. Därefter begav han sig till England o utmärkte sig i engelsk tjänst mot morerna i Tanger. 1682 häktades K i London som misstänkt för att ha anstiftat mordet på Th Thynne, make till en rödhårig femtonårig högadlig o mycket rik änka, som K uppvaktade, o som av sin farmor tvingats att gifta om sig. Sedan han efter en uppseendeväckande rättegång blivit frikänd, begav han sig till Frankrike, där han blev överste för ett infanteriregemente. 1683 deltog K i belägringen av Courtrai i Belgien o utmärkte sig i en strid i Katalonien. Sedan fred slutits mellan Frankrike o Spanien, begav han sig 1686 till sin farbror K 3 i Grekland, där han utmärkte sig mot turkarna o dog av en febersjukdom. Syskon till honom var Maria Aurora K (K 4) o kursachsiske generalmajoren Philip Christoph K (K 5) samt Amalia (Emilie) Wilhelmina K (1663—1740), gm kursachsiske generalen Carl Gustaf Lewenhaupt. Emilie K, som dog på Övedskloster i Öved, Malm, var verksam som miniatyrmålarinna o skrev också dikter (utg av Hanselli). Hon var den sista K i Sverige, men släktnamnet bars av hennes yngre son överste Fritz K Lewenhaupt (1696—1770). Hennes äldre son var den efter hattarnas ryska krig 1743 halshuggne generalen Charles Emil Lewenhaupt.

En tysk släktmedlem sökte 1813 förgäves bli sv greve o blev i stället 1817 preussisk greve. Från en medlem av denna gren förvärvade RA 1952—53 rester av K 4:s arkiv.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Ursprunget: Codex diploma-ticus Brandenburgensis, 1:6 (1846), s 399; J Diecmanns likpr över K 3 o Carl Johan K (1692): Personalia, s 3; H Gillingstam, Ulvständer (Kulturhist lex för nord medeltid, 19, 1975); G Hesekiel, Nachrichten zur Geschichte der Grafen K (1854); B Sundqvist, Deutsche und niederländische Personenbeina-men in Schweden bis 1420 (1957); Chr v Wamstedt, Herrarna v K (Sverige—Tyskland, 7, 1944; omtr i dens, Brandenburgisk adel med sv anknytning, 1947); dens, Grevl ätten v K (Genealog tidskr:s rättelse- o kompletteringsblad, 1, 1946). De äldsta so bröderna Königsmark: Perg:brev 21 april 1381, RA (nu svårläst; modern avskr i B £ Hildebrands saml, vol 3, VHAA:s dep, RA; regesten i RPB ofullständig); Codex diploma-ticus Brandenburgensis, 1:16 (1859), s 332. Ya Königsmark: Perg:brev 8 sept 1379 o 30 dec 1398, LSB; DGA 2 (1832), s 3—8; S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); B Fritz, Hus, land, län. Förvaltningen i Sverige 1250—1434, 2 (1973); H Gillingstam, Folkungaättens Valdemarsgren (ÄSF 1 : 1, 1957); dens, Rörik Birgerssons ätt (ibid, 1: 2, 1965); V A Nordman, Albrecht, Herzog von Mecklenburg, König von Schweden (1938); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1 (1923), s 165, 190; RPB (1866—72); Sundqvist, a a. Henning Königsmark d ä: Y Brilioth, Sv kyrka, kungadöme o påvemakt 1363—1414 (1925), s 72; BSH 1 (1859); Engström, aa; Fritz, aa, 1—2 (1972—73); RPB; [H Schiick,] Det medeltida Öland (1953), s 11; dens, Ecclesia Lincopensis (1959), s 317. Herbrecht Königsmark: C 391, f 1, UUB; BSH 1 (1859); Engström, a a; FMU 1 (1910); Fritz, a a; [J Hadorph,] BiärköaRät-ten (1687): Några gambla stadgar , s 29; Meklenburgisches Urkundenbuch, 15 (1890), s 334; J Nordberg, S Clara; minne (1727), s 24, 54; Nordman, aa; J Peringskiöld, Monumentorum Sveogothicorum Iiber primus (1710), s 6, 80; RPB; ST 2 (1883); Sthlms stads jordebok 1420—74 (1876), s 445; Sundqvist, a a; Chr v Warnstedt, Tyska medeltidssläkter med sv anknytning (Genealog tidskr, 1, 1946—48); C Weibull, Käpplingemorden (Sc 1964), s 16, 18. Henning Königsmark dy: C 4, f 20 v, RA; BSH 2 (1864), inl, s 95; G Carlsson, Senare medeltiden, 1 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1, 1941), särsk s 148 ff, 217; dens, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951); dens, Margareta o Erik av Pommern. Källhänvisningar o kommentarer till Sveriges hist till våra dagar III: 1 (Scripta minora re-giae societatis humaniorum litterarum Lun-densis 1963—64), s 31 f; L Daae, Symbolae ad historiam ecclesiasticam provinciarum sep-tentrionalium magni dissidii synodique Con-stantiensis temporibus pertinentes (1888), s 34; Danmarks gamle Personnavne, 2: 1 (1949—53); Det medeltida Sverige, 1:4 (1974); Fritz, a a, 2; H Gillingstam, K (SMoK 4, 1948); Hansisches Urkundenbuch, 6 (1905); Hvd Hardt, Corpus actorum et decretorum magni Constantiensis concilii, 4 (1699), s 160; H Korner, Chronica novella (1895); Liv-, Esth- und Curländisches Urkundenbuch, 5 (1867); B Losman, Norden o reformkonsilierna 1408—49 (1970); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen 1397—1457 (1934), s 73 f; Mecklenburgisches Urkundenbuch, 23 (1911); Nordman, a a; J Raneke, Bergshammarvapenboken, 1—2 (1975); RepD 3—4 (1906—12); RPB; C G U Scheffer, Kung Eriks o herr Hennings vapen i Sigtuna Mariakyrka (Situne Dei 1949—50; omtr i dens, Heraldisk spegel, 1964); dens, De sv vapnen i Gelre-vapenboken (Heraldisk Tidsskrift, 3:23, 1971), s 125 f; SD 1—2 (1875—87), 4 (1903—04), nr 3119; Sundqvist, a a; Sv medeltidens rimkrönikor, 2 (1866); A Sällström, Nordiska delegater till Konstanz (Technica & humaniora. Festskr till Anders Nevsten, 1951), s 105; J Vasar, Taani puiided Eestimaa taasvallutamiseks 1411—22 (Acta et commentationes uni-versitatis Tartuensis, B, Humaniora, 17, 1930), s 104. Ida Henningsdotter: Fritz, a a, 1—2; S Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid (1945); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952—53), s 623; Rosman, a a, s 301 f; Sv medeltidens rimkrönikor, 2 (1866). Bengt Königsmark o hans döttrar: Genealogica 23 a, f 48 v, 50, RA; H Gillingstams ms om släkten Örnfot för ÄSF, RHA; Carlsson, a a 1951; DS 8 (1964), nr 7071; Fritz, a a, 1—2; Gillingstam, a a 1952—53; dens, Genealog ms från vasatiden o stormaktstiden som källor för sv medeltidsforskning o äldre arkivhist (PHT 1974); S Hedar, Högsjögård (1945); J Liedgren, Nils Rabenius saml av medeltidsbrev o deras proveniens (Donum Boethianum, 1950), s 234; RPB, nr 2120 o 2137; SD 2—3 (1879—1902); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv (MRA 1939), s 113; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); ST 3 (1895). Carl Johan K: E 7918 (Rydbo-holmssaml, vol 453), RA; Diecmann, a a,: Personalia, s 44—51; C E Engel, Knights of Malta (1963); Frälseg 4 (1976); G Geze-lius, Försök til et biographiskt lexicon, 4 (1787); Krause, Karl Johann Graf v Königsmark (Allgemeine Deutsche Biographie, 16, 1882); F Lindberg, Tiden 1275—1718 (Västerviks hist, 1, 1933), s 238; N Lundh-Erics-son, Sv ätten K (Medd:n från Östergötlands o Linköpings stads museum 1948—50), s 88—¦ 90; B Mörner, Maria Aurora K (1913); G le G Nforgate], Thomas Thynne (The dictio-nary of national biography, 19, reprint 1937—38); C Snoilsky, Königsmark o Thynne (1890); G M S[tenbock], rec av Mörner, a a (PHT 1914); R Swedlund, Grev- o friherre-skapen (1936), s 175, 287, 289. — Anekdoten vom Französischen Hofe . . . aus Briefen der Madame d'Orleans Charlotte Elisabeth . . . (1789); F Grämer, Denkwiirdigkeiten der Gräfin Maria Aurora Königsmark und der Königsmarkschen Familie, 1 (1836), s 7—10; E Godley, The trial of count K (1929); The tryal and condemnation of George Boratzi, Christopher Vratz and John Stern for the barbarous murder of Thomas Thynn, esq, together with the tryal of Charles John count Coningsmark (1682); H Wieslander, "Högst intressant o värdefull samling. . ." (Samf Örebro stads- o länsbibi :s vänner, 29, 1962).

Amalia Wilhelmina K: E Funch, Gestalter o öden. En krönika kring porträtten på Övedskloster (1953); P Hanselli, Samlade vitterhetsarbeten af sv förf från Stjernhjelm till Dalin, 8 (1867); E Jacobson, Fredrikshov (SSEA 1940), s 15—18; H Jobelmann, Der bremensche Zweig der Familie Königsmark (Zeitschrift des historischen Vereins fiir Nie-dersachsen, 1876), s 237, 241, 253 f; A Lewenhaupt, Carl Gustaf Lewenhaupt 1662—-1703 (1922), särsk s 27—31, 37—42, 154— 57, 169—74; A Litholander, likpr över Amalia Wilhelmina K (1740). Fritz K Lewenhaupt: Revisionsakt 25 april 1775, nr 33, RA. Den tyska grenen: Sköldebrevsaml, RA; H Brulin, En barocktragedi i regestform (HT 1954), s 464; Genealogisches Handbuch des Adels, Gräfliche Häuser, A, Bd III (1958); Gothaisches genealogisches Taschenbuch der gräflichen Häuser 1873; Hesekiel, a a; E H Kneschke, Neues allgemeines Deutsches Adels-Lexicon, 5 (1864); L v Ledebur, Adelslexicon der Preussischen Monarchie, 1 (1855); v Warnstedt, a a 1944; dens, Die von K (Zeitschrift fiir Niederdeutsche Familien-kunde, 38, 1963).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Königsmarck, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11939, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11939
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Königsmarck, släkter, urn:sbl:11939, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.