Gustaf E Isander

Född:1863-07-02 – Finska församling, Stockholms län
Död:1929-07-30 – Nikolai församling, Stockholms län

Grafiker, Tecknare


Band 20 (1973-1975), sida 44.

Meriter

Isander, Gustaf Emil, f 2 juli 1863 i Sthlm, Finska, d 30 juli 1929 där, Nik. Föräldrar: musikdir Erik I o Margareta Johanna Andersson. Kypare på olika sthlmsrestauranger, anställd vid Kahns bierstube 08—21. — Tecknare o grafiker.

G 9 juni 93 i Sthlm, Joh, m Dorothea Gustafsdtr, f 27 april 59 i Fridlevstad, Blek, d 11 juni 36 i Sthlm, Kat, dtr till pigan Stina Jonasdtr.

Biografi

Gustaf I:s far hade på sin tid givit musiklektioner åt Signe Hebbe och vid hovet men drog sig senare fram som musiklärare åt det lägre borgerskapets barn. I växte upp i Gamla stans och Söders fattigkvarter. Efter faderns död var han mellan sitt elfte och femtonde år intagen på Frimurarebarnhemmet i Kristineberg, där han med sitt känsliga sinne led av den kärva anstaltsatmosfären.

Först bortåt 60-årsåldern skulle I komma att framträda som konstnär. Dessförinnan hade han prövat många yrken, längsta tiden som kypare, senast över ett decennium på Kahns bierstube. Sin första konstupplevelse hade han redan som liten inför en amatörteckning, utförd av en ung flicka och föreställande en kanariefågel, "på vilken man kunde se varje fjäder, så bra, att man tyckte den var levande". Samma dragning till ömsint detaljrealism skulle prägla hans konstideal och skapande genom alla år. När han själv började teckna blev det dock först porträtt av hans arbetsgivare och klientel på rakstugor och krogar, och när de bilderna upptäcktes blev han ofta avskedad, eller hänvisad till att söka ofarligare motiv nere bland vinkällarnas långa hyllor; "numera ser jag allt i perspektiv".

På barnhuset hade eleverna några gånger om året fått lektioner i teckning av Conny Burman, högtidsstunder för I, och senare, kring sekelskiftet, fick han några nästan lika fåtaliga av konstnärerna Gösta Krehl och Anders Forsberg.

Som tecknare arbetade I helt i blyerts. Bevarade är några rent skolmässiga föremålsstudier — av glaskaraffer, strykjärn etc — från 10-talet (NM). Omkr 1915—17 började han med de motiv som skulle bli hans helst och framgångsrikast odlade: gatu-och gårdsmotiv från Sthlm, trogna finstämda vedutor, samt därjämte porträtt. Bland de senare ingår ett par strängt rannsakande självporträtt och en maliciöst spetsad skildring av arbetsgivaren Lennart Kahn (NM).

Helt begränsad till arbeten i svartvitt var I dock inte. Han har utfört några pasteller, där han undantagsvis bröt sina vanda cirklar, också motiviskt, i stillebenet Före maskeraden (1929, NM) — föremålen, hög hatt, vita handskar, lösnäsa och mask samt en vinbutelj, uppges han ha hämtat ur rekvisitan hos en son som var cirkusclown.

I dec 1927 har han noterat: "Jag drömmer om att få tillfälle öva mig måla pastell", och i mars nästa år att han börjat köpa franska pastellfärger samt i juli att han efter fem års samlande äger 576 kritor, prydligt ordnade "något så när efter Professor Ostwalds system". Länge nöjde han sig med att betrakta dem.

"Jag älskar färger" deklarerade I, men oftare talade han om gråskalans raffinemang i naturen: "fuktigt, grått i grått, den finaste och känsligaste färg som finns." Inom svart- vittregistret var det också som I gjorde sin stora insats, i teckning och koppargrafik. — Uppgiften att han också skulle ha utfört litografier är felaktig. Han lät göra fotomekaniska reproduktioner, "konsttryck" (hos Generalst lit anst o Rotogravyr) efter ett tiotal av sina teckningar, och mot dåtida bruk handsignerade och numrerade han dessa tryck, vilket vållat missförståndet.

I:s stil är av utpräglad 20-talstyp, en "magisk realism", med anknytning bakåt till detaljkär biedermeierkonst liksom till en naivism av Rousseau le douaniers märke. — "Jag älskar det naiva, för det är så omedelbart och naturligt vackert." Klarast kommer I:s intentioner till uttryck i hans grafik, inalles tio blad.

Han startade 1917 med den lilla etsningen Västerlånggatan men tyckte inte han nådde en tillräckligt ren ton med den tekniken och ansåg att det var "ärligare" att arbeta utan syrans hjälp. Istället övergick han till torrnålsgravyren, "den svåraste av alla konster", ristande i kopparplåten med en stoppnål insatt i en kork el med träplugg som skaft. Ytorna skrafferade han med ett system av parallella linjer, såsom i ett koppar- eller stålstick, och avlägsnade den upprispade "graden", så att heltonen skulle bli distinkt och ren. Mästerskapet visade han redan i sitt blad nummer två, Stortorget, kall vinternatt (1919), och dit återvände han två år senare för att skildra torget badande i sommarsol. Under mellantiden hade han gjort tre blad, bl a ett av den lilla Finska kyrkan (1920), som han fängslats av, då han fått syn på den i morgonljus — "även på den mest bortglömda skiner solen någon gång".

1922 tillkom hans kanske märkligaste gravyr, Expansion, ibland kallad Tåget kommer! i tunneln vid Järngraven, Stockholm. Det svarta loket rusar fram ur tunnelöppningen och frustar ut ett ljust ångmoln, som upptar bildens centrum. I ville skildra hur detta moln bestod av otaliga ångbollar som expanderade.

Som nästa blad följde 1925 Kungsklippan no 6, en kåkidyll från Kungsholmen, samt sedan, som avslutning, Kungliga Slottet och Birger Jarls Torg (1926 resp 1927), två ambitiöst genomarbetade sommarödsliga stadsmotiv. Om det förra har han yrkesstolt noterat: "Innehåller minst 3 078 000 streck", och han använde åratal på att, via många provtryck, genomföra arbetet på sådana plåtar.

Sin här citerade hektograferade självbiografi (Huller om buller! men sanning), på 481 sidor, som avslutades i okt 1928, gick han omkring och distribuerade till abonnenterna allt efter som den blev färdig, samtidigt som han sökte sälja sina blad. Från dörr till dörr vandrade han med sin portfölj, sin "tiggarpåse". Ofta fick han nöja sig med "beröm, som inte kan växlas", eller med att man ställde eventuella affärer på framtiden. Men "jag har ingen framtid vid mina 65 år".

Efter I:s död ordnade NM 1929 en minnes-utställn (utan tr kat) o i dess samhar finns två pasteller, ett tjugotal teckn:ar samt en fullständig svit av grafiken jämte många provtryck i skilda états, vilka visar arbetets mödosamma fortskridande. Repr också i andra museer, även utomlands.

Författare

Gunnar Jungmarker



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Hultmark; G Jungmarker, G I:s gravyrer (Fören för grafisk konst. Meddel 10, 1931); A Sjöblom, G I som grafiker (Tidskr för konstvet 1930); SKL o där anf litt.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf E Isander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11981, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jungmarker), hämtad 2019-10-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11981
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf E Isander, urn:sbl:11981, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jungmarker), hämtad 2019-10-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se