Ernst A Jacobsson

Född:1839-08-16 – Stockholms mosaiska församling, Stockholms län
Död:1905-12-06 – Stockholms mosaiska församling, Stockholms län

Arkitekt


Band 20 (1973-1975), sida 71.

Meriter

Jacobsson, Ernst Abraham, f 16 aug 1839 i Sthlm, Mosaiska, d 6 dec 1905 där, ibid. Föräldrar: hovparfymören Levi Abraham J o Sally Pohl. Elev vid FrKA 54—64, inskr vid UU 20 sept 60, arkitekt i överintendents-ämb 1 juli 62, därjämte lär i ornamentik vid FrKA 68—78 o i allm byggn- o husbyggn:-konst vid Tekn inst 72—74, led av komm för omorganisation av den lägre teckn :un-dervisn 28 dec 72—21 nov 74, slottsintendent vid Sthlms slott 76, ordf i Sv slöjdfören :s avd för konstslöjd 77, led av komm för uppgörande av plan för undervisn i teckn vid elementarlärov m fl läroanstalter 20 okt 77, insp för teckn: undervisn i riket 78—89, led av styr för Tekn skolan i Sthlm 79—05, intendent i överintendentsämb för kronans hus i landsorten 9 aug 94—04. — LFrKA 75, prof :s n h o v 1 dec 83.

G 26 okt 70 i Sthlm, Mosaiska, m Selma Bertha Lamm, f 28 juli 46 där, ibid, d 10 aug 01 där, ibid, dtr till grosshandl Ludvig L o Fanny Goldschmidt.

Biografi

Ernst J inriktade sig tidigt på arkitektyrket och antogs vid 14 års ålder vid konstakademins byggnadsskola. Jämsides med akademistudierna praktiserade han på byggen och läste samtidigt in sin studentexamen, som han avlade vid univ i Uppsala 1860. Vid akademin erhöll han de vackraste vitsord och förvärvade premier och medaljer, bl a Tessinska medaljen i ornamentskolan och slutligen den k medaljen, akademins högsta utmärkelse. Hans lärare var F W Scholander.

Efter arkitektexamen 1864 företog J en första studieresa till England, Skottland, norra Frankrike och även Paris. På överintendentsämbetets uppdrag studerade han i England moderna kyrko- och skolbyggnader. Under en kort vistelse i Sthlm medverkade han vid konst- och industriutställningen i Kungsträdgården 1866, dels som arkitekt till annexbyggnader inom utställningsområdet, dels som utställare av ritningar till Svea artilleriregementes kasern, hans första betydande verk, ett stort byggnadskomplex med vidsträckt inbyggd gård.

Sedan J s å erhållit det treåriga Lind-Goldschmidtska resestipendiet kunde han fortsätta sina studier utomlands. Han reste vida omkring i Europa, främst i Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. Under sin resa nåddes han av uppdraget att ordna den sv avdelningen vid världsutställningen i Paris 1867, ett "snedsprång" för en resestipendiat var hans kommentar i ett brev till Jenny Lind. Resestipendiet hade blivit anledning till en kontakt med den generösa sångerskan —mecenaten som i sina brev kallade J sin "käre stipendieson". För sitt förtjänstfulla arbete vid utställningen tilldelades han Vasaorden och likartade uppdrag anförtroddes honom senare vid världsutställningarna i Khvn 1872, Wien 1873 och Antwerpen 1885. Ett skolhus, ritat av J i samarbete med M Isaeus, belönades med medalj vid utställningen i Philadelphia 1876.

J var en skicklig tecknare och akvarellist och tröttnade aldrig på att avbilda vad han såg. Han har efterlämnat mängder av formfulländade arkitekturstudier och skisser och även vyer och pittoreska miljöskildringar. En del är utförda i färg och visar utsökta prov på en förfinad akvarellteknik. Träsnitt utfördes efter hans teckningar och han skickade resebrev med illustrationer till Ny Illustrerad tidning from 1867.

J betraktades av sina samtida som utpräglat "modern", tom före sin tid. Hans byggnader, de tidigare framför allt, framträder som skapelser av en rörlig fantasi, som inte skytt att ta lärdomar och intryck av såväl äldre konst som av århundradets nya internationella arkitekturströmningar. Det blev J som fick äran av de första byggnader i synligt tegel och natursten som snart i sin mån skulle leda själva stilutvecklingen in på nya banor, Centraltryckeriets hus (1874) vid Vasagatan mitt emot Centralen (rivet 1929) och Skandinaviska Kreditab:s hus vid Storkyrkobrinken (1876). Några första försök med synligt tegel på vanliga hyreshus hade väckt uppseende men dessa experiment blev helt undanskymda av de nu av J skapade byggnaderna. Tryckeriet var uppfört i tegel över den putsade bottenvåningen med dekorationer av maj olika i översta våningen; kreditbankens fasad var till större delen av sten med kolonner av polerad granit, tegel och terrakotta i översta våningen. Det var den första affärsbyggnaden som fick framträda i så rik utsmyckning i Sthlm, och den räknas som J:s gedignaste och mest fantasirika verk. Med sin blandning av tegel, terrakotta och polerad granit blev bankbyggnaden den rikaste företrädaren för tidens smak för färgat material.

I detta sammanhang bör nämnas universitetshuset i Uppsala av Holmgren (1878), Norstedt & Söners tryckeri i Sthlm av Isaeus (1884), båda av tegel, liksom det samtidigt av Zettervall med putsade släta murar byggda Norra Latin (1880). Tillsammans med J:s hus är de pionjärbyggnader som bildar milstolpar i det senare 1800-talets sv arkitekturhistoria.

Den realistiska uppfattning som nu kraftigt formades i tegel och i allehanda stensorter slog igenom omkr 1880. På grund av de sanningskrav som ställdes blev 80-talet realismens period till skillnad från närmast föregående och följande decennier som gav friare spelrum åt fantasin. Fängslade av materialets stoffliga verkan och bundna av stenkonstruktionens krav på kraftiga former, sökte sig arkitekterna till slutna och tunga stilar. Med Bunsowska huset vid Strandvägen i Sthlm av I G Clason 1888 nådde den nya stilutvecklingen mogen form och därmed bekräftades den revolution i byggnadskonsten som på 70-talet inletts av J och hans kolleger och som beredde vägen för en stor blomstring på den sv arkitekturens område.

J:s verksamhet i Sthlm och landsorten blev mycket omfattande. 1875 invigdes Nya teatern, senare Svenska teatern, vid Teatergatan, inbyggd i kvarteret. Den putsade exteriören var enkel med släta murytor och kraftiga profileringar. Höga rundbågiga fönster, nischer med byster och en portik i mittaxeln var de dominerande anslagen. Interiören var festligt dekorerad i vitt och guld med rik förgyllning i taket och med radernas bröstvärn kantade med röd klädsel. Teatern hade 1 150 sittplatser och var uppbyggd med 3 logerader och med parkettloger förutom parkett och parterr. Planlösningen och salongens inredning ansågs så tilltalande att teatern vid invigningen jämfördes med stadsteatern i Wien. Den brann 1925.

I Sabbatsbergs sjukhus utbildade J en stor sjukhusanläggning efter det nya s k paviljongsystemet. En tävling hade utlysts 1872. J: s förslag erhöll 1: a pris och antogs till utförande. 1878 kunde sjukhuset tas i bruk, 8 byggnader i tegel med plåttak med 340 sängplatser, paviljongerna förbundna med varandra genom låga korridorlängor. Systemet tillät en successiv utbyggnad.

Vid slutet av 80-talet uppfördes kasernanläggningar vid Linnégatan av mycket stort format, för Göta livgarde 1885—88 och Svea livgarde 1886—90. Vid uppförandet av det nya Hovstallet vid Väpnargatan 1891—93 efter ritningar av arkitekten F Eckert hade J hand om planläggningen av byggnadskomplexet och överledningen av arbetet.

Villa Solhem på Djurgården utformades 1874 med fornnordiska motiv av J i samarbete med G Dahl. Till hans många byggnadsuppdrag i landsorten hör rådhus i Karlstad, Hudiksvall och Söderhamn, sjukhus i Falun och Västerås, teatrar i Karlstad och Söderhamn, bankhus i Gävle, Hudiksvall och Falun och corps de logis på Ankarsrum.

De sista tio åren av J:s liv tog restaureringsarbeten det mesta av hans tid och krafter i anspråk. Restaureringskonsten befann sig vid sekelskiftet i en svår kris; byggnads- minnesvården hade blivit ett av tidens mest aktuella debattämnen. De under J:s ledning genomförda restaureringarna på Uppsala, Vadstena och Örebro slott och på residensen i Kalmar, Malmö, Mariestad och Örebro m m accepterades ej reservationslöst. Man ansåg, att J "av sin praktiska läggning förletts till åtgärder, som ur pietetssynpunkt borde ha undvikits".

Iståndsättningen av Sthlms slott (1897—1902) blev det mest betydande av J:s restaureringsarbeten och restaureringen av slottets exteriör betraktas som en av 90-talets viktigaste insatser i sv konst. Mycket omfattande arbeten verkställdes även i det inre, varvid J anses ha visat en i stort sett aktningsvärd pietet för äldre tiders konsthantverk. Hans stora intresse för arkivforskning och historia kom här till nytta. Vissa arbeten som blivit ofullbordade slutfördes skickligt efter Tessin d y:s ursprungliga ritningar, exempelvis utsmyckningen av södra och norra valven. Hans närmaste medarbetare var biträdande slottsarkitekten Hj G Sandels, målaren J Kronberg och ornamentsbildhuggarna H Nerpin och S Scholander.

J deltog aktivt i åtskilliga föreningars och kommittéers arbete. Av betydelse blev hans insats för den tekniska undervisningens ordnande. Han tillkallades som speciellt sakkunnig 1872 för omorganisationen av de lägre tekniska skolorna i riket och slöjdskolan i Sthlm och fick på statliga medel 1880 resa till Tyskland och Österrike för att där studera moderna metoder och inköpa undervisningsmateriel. Han arbetade med hela sin ovanliga energi på att höja teckningslärarnas standard och göra ämnet så fruktbärande som möjligt. Vid slöjdskolan, sedermera Tekniska skolan, lyckades han som medlem av dess styrelse få till stånd en specialkurs för teckningslärarnas utbildning och genomdrev en omläggning av teckningsundervisningen i skolorna. Det blev även hans uppgift att som inspektör för teckningsundervisningen 1878—89 se till att reformen genomfördes. I Sv slöjdföreningen nedlade han ett betydande arbete. J:s största nöje var att ägna sina få lediga stunder åt kultur- och konsthistoriska studier och arkivforskningar. Själv morgontidig och alltid rastlöst verksam, kunde han ställa större fordringar på sina medarbetare än vad dessa alltid ansåg berättigat. Men han saknade inte humor, och med sina utomordentliga egenskaper som administratör och "sifferman" var han en högt uppskattad ledamot i alla de nämnder och kommittéer han tillhörde.

Författare

Carine Lundberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

J:s konstnärl kvarlåtenskap i FrKA (delvis dep i Sveriges arkitekturmus). Hans arbets-ritningar i Överintendentsämb:s arkiv, RA. Skisser o akvareller även hos familjen. Brev från Jenny Lind till J hos dotterdottern fru Elsa Klein. Brev från J till bl a H Zetterwall i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tessins lusthus (Meddelanden från Svenska slöjdföreningen, [årg 21,]

1893, Sthlm, s 48—60). — Om Bollhusen i Stockholm samt teater- och balettanordningar vid svenska hofvet under 1600-talet (ibid,

1894, s 59—96). — Hvilka former och föremål lämpa sig företrädesvis för smidesjärnets behandling i dekorativt afseende? (ibid, 1895, s 162—168). — Kulturhistoriska bilder från äldre tider (ibid, 1896, s 35—63). — Några biografiska anteckningar rörande familjen de La Vallée [sign] (ibid, s 104—111).

Källor och litteratur

Källor o litt: I G Clason, Öfversikt öfver byggnadsverksamheten i Sverige under de sista 25 åren (TT, extra h, 1896); H Cornell, Den sv konstens hist under 1800-talet (1946); G Dahlgren o O Moberg, Karlstads stads hist, 3 (1954); F v Dardel, Minnen, 3—4 (1912 —13); H Edestrand o E Lundberg, I G Clason (1968); S Elmblad, Jenny Lind (Sv kvinnor, 1, 1920); Form, Sv slöjdfören 125 år, stort jubileumsnr, 1970, nr 6—7; P Hen-riques, Skildr:ar ur KTH:s hist, 1 (1917); G Hesselman, Från skråhantverk till byggnadsindustri (1945); dens, Historik över byggnadsyrket i Sthlm 1250—1950 (1952); E Hultmark, FrKA, utställn:ar 1794—1887 (1935); A Lindegren, Några ord om dekorationskonst under de senast flydda 25 åren (TT, extra h, 1896); G Lindgren, E J (ibid 1906); G Nordens van, Sv konst o sv konstnärer, 2 (1928); M Olsson, Riddarholmskyrkan (Sveriges kyrkor, Sthlm, 2:2, 1937); H Schil-ler, A T Gellerstedt (1931); Sthlm 1897, ed E W Dahlgren, 1—3 (1897); Sthlms slotts hist, ed M Olsson, 3 (1941); Sthlms stadsmus, Utopia (utställn:kat, 1959); Sveriges kyrkor, Sthlm, 6: 2 o 4: 3 (1927 o 1934); SSEA 1903, s 141, o 1904, s 131, 133; N G Wollin, Från ritskola till konstfackskola (1951). — Nekr:er i Hela världen 1906, i Sthlms dagbl 8 dec 1906, i SvD 7 dec 1906 o i Sv slöjdfören :s tidskr 1906.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst A Jacobsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12015, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12015
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst A Jacobsson, urn:sbl:12015, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carine Lundberg), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se