Meriter

Johansson, Carl Edvard, f 15 mars 1864 vid Frötuna järnbruk, Fellingsbro, Ör, d 30 sept 1943 i Eskilstuna. Föräldrar: hemmansägaren o sågverksförmannen Johan J o Carolina Rask. Sågverksarbetare vid Oneota Lumber Co utanför Rivers Point, Minnesota, USA, 82—83 o hösten 84, studier vid Gustavus Adolphus College, S:t Peter, Minnesota, vt 84, anställd vid E V Beronius mek verkstad i Eskilstuna maj 85—14 okt 87, elev vid Eskilstuna tekn söndags- o aftonskola 85—1 maj 88, praktikant vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori hösten 87, besiktningsrustmästareelev där 1 maj 88—14 april 90, besiktningsrustmästare där 90—14 (tjänstl från 12), led av en besiktningskommission till Mauser-Werke i Oberndorf am Neckar, Tyskland, 94—mars 96, ledde Firma C E Johansson & Co i Eskilstuna från 1 jan 10, VD i ab C E Johansson 10 febr 11—17, överdir där 17—26, drev dotterbolaget C E Johansson Incorporated i New York City 18 (från 19 flyttat till Poughkeepsie i staten New York)—23, anställd hos Henry Ford 18 nov 23—36, ordf i styr för det rekonstruerade ab C E Johansson i Eskilstuna 26. — VA:s Arnbergska pris 08, LIVA 19, HedLIVA 29, hedersdr vid Gustavus Adolphus College 1 juni 32, Sv Ingeniörsfören:s i USA John Ericsson-medalj 32, hedersdr vid Wayne University, Detroit, 35, The American Society of Mechanical Engineers stora GM 40, IVA:s stora GM 43 (postumt).

G 4 april 96 i Björkvik, Söd, m Fredrika Margareta (Greta) Andersson, f 20 juli 71 i Fors (nu Eskilstuna), d 12 febr 52 i Eskilstuna, dtr till tegelmästaren Lars Fredrik A o Anna Sofia Johansdtr.

Biografi

När J efter några hårda emigrantår i USA 1882—84 som tjugoåring återvände till Sverige, sökte han sig till en för hans läggning och begåvning lämplig arbetsmiljö i stålstaden Eskilstuna. Kritisk inställning till rådande arbetsförfaranden jämte en önskan att uträtta något utöver det vanliga väckte hans experimenteringslusta innan han ännu var trettio år. I hela hans mannagärning förenades vetenskapligt tänkande med högsta krav på yrkeskunskap och hantverksskicklighet.

Bland uppfinnare och konstruktörer intar J i flera avseenden en särställning. Under hans rutinarbete som besiktningsrustmästare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori stod det 1894 klart för honom, att en viktig, men dittills länge tekniskt försummad delprocess i en lång tillverkningskedja borde och kunde förändras. Utan att vara hämmad av alltför stora kunskaper gav han sig djärvt i kast med att förnya och fullända instrument och metoder inom precisionsmätningstekniken, en fundamental förutsättning för den mekaniska verkstadsindustrins tillverkning av utbytbara delar i vapen, maskiner och vetenskapliga instrument.

Sannolikt som den förste svensk erhöll J patent på en idé, när efter långa förhandlingar (1901—04) patent beviljades på hans Måttsats för precisionsmåttagning eller kombinationsmåttsatsen som den mera adekvat kallades. I första granskningsomgången hade hans ansökan avfärdats av patentverket, därför att uppfinningen "ej kunde anses vara något industriellt alster eller något sätt för sådant alsters tillverkning". Måttsatspatentet byggde nämligen på ett matematiskt system, som J inte utan möda beräknat med de erfarenheter han hade av sitt arbete som rustmästare. Även hans patent på Mått med progressiv tolerans (1907) är ett idépatent, eftersom grunden till detta är knuten till en fysikalisk företeelse, stålets utvidgningskoefficient.

De strängt hemlighållna metoderna, som J och hans medarbetare successivt förfinade för slutbearbetning och justering av mätdonens stålytor, var och förblev oöverträffade även vid de internationella kontrollbyråerna för mått och vikt. Målet för J:s många innovationer var alltid rationalisering och standardisering inom det område han valt till sitt arbetsfält, och detta genomfördes ett trettiotal år innan de nämnda begreppen vann allmän förståelse vid industriföretagen.

Om orsaken till sina framgångar har "Mått-Johansson" på stt lite kärva sätt yttrat: "Jag har alltid arbetat flitigt och med viss noggrannhet, jag har aldrig haft bråttom och så har jag haft en och annan idé som ingen annan haft." Han hade anlag för tekniska förbättringar och knepiga lösningar och hade uppfostrats till flit, ihärdighet, religiositet och stark tro på den egna förmågan. Vad han som vuxen saknade av teoretiska kunskaper kompenserade han med logiskt tänkande och praktiskt handlag.

I sina konsekvent förda dagböcker och i sin brevskrivning, framför allt till fadern och brodern Arvid samt andra närstående, har J för sig själv och för eftervärlden redogjort för sitt dagliga liv och arbete. Han hade starkt behov att fästa sina tankar och idéer på papperet i aktuella ögonblick. Ingenting är efterhandskonstruktion, varför prioriteten till hans idéer och innovationer är verifierad.

Klart är att J svårligen kunnat genomföra sina idéer utan ett nära samarbete med den lilla krets av pålitliga och yrkesskickliga medarbetare, som han hade i sin tjänst. Efter hans bortgång gjordes från visst håll gällande, att den väsentliga insatsen vid måttsatsens konstruktion skulle ha gjorts av en av dessa medarbetare, Hjalmar Eliström. Denne var av J mycket uppskattad för sin arbetsskicklighet, men hans insatser har uppenbarligen inte varit av den betydelse som hans förespråkare velat tillägga dem. Av stor betydelse för J var utan tvivel den förståelse och uppmuntran som han åtnjöt i sina strävanden av gevärsfaktoriets styresman, översten Carl Hyltén-Cavallius. Detsamma kan sägas om det enastående tillmötesgående och den uppskattning som han rönte från Bureau International des Poids et Mésures i Sévres och så småningom även från kontrollbyråer i andra länder.

I motsats till de flesta uppfinnare höll J troget fast vid ett enda starkt begränsat tekniskt område — precisionsmätning. Med flit, stort tålamod och många idéer byggde han inom detta område upp "System Johansson", vilket blivit internationellt erkänt och använt. Så blev det t ex 1915 antaget vid amerikanska civila och militära verkstäder, som då tillverkade krigsmateriel. Under 1920-talet antog Henry Ford systemet vid masstillverkning av bilar.

J hade åstadkommit tjänande verktyg till ett stort tekniskt sammanhang, inte självständiga industriprodukter i var mans hand. Det han börjat i blygsam omfattning erövrade efter trettio års arbete industriländernas verkstadsindustri. Därför kunde han i ett brev skriva: "Mina måttsatser har blivit för den mekaniska verkstadsindustrien vad som typerna är för tryckeriindustrien."

En genom åren nedsatt hörsel gjorde, att J drog sig inom sig själv och därför av många ansågs vara kärv och otillgänglig. Han var inte de många ordens man, utan vann vetenskapsmäns och teknikers uppskattning genom det sätt på vilket han — liksom hans språkkunniga försäljare — demonstrerade mätdonens vida användningsområde i praktiken liksom deras ur fysikalisk synpunkt förbluffande egenskaper, som gav förut inte uppnådda resultat. Efter första världskrigets slut då hans industriföretag i Eskilstuna utsatts för börsspekulationer, gled ledningen för detta ur hans händer till hans stora besvikelse. Han sålde sin andel, och med samma sega tåga som förut började han på nytt i USA vid 55 års ålder. Besvikelser sparades honom inte heller där, men sedan han engagerats av sin vän Henry Ford, återvann han sin position. Hans företag i Eskilstuna kunde rekonstrueras och dit återvände han efter 17 år i USA.

Långa utlandsvistelser och otaliga affärsresor till europeiska länder förändrade inte hans livsföring och hans dagliga arbete. Det gjorde inte heller det förhållandet, att han blev en välbärgad man och världsberömd svensk, belönad med många utmärkelser. Hans styrka hade legat i att han vidhöll att precisionsmätning med högsta grad av noggrannhet skulle utföras med fasta, i verkstäderna lätthanterliga mätdon av sv stål; han litade inte på avläsning av visarinstrument. Först efter hans bortgång kunde det av honom grundade industriföretaget ta upp tillverkning av sådana instrument.

J:s omtanke om sin familj och sina närstående var i alla detaljer minutiös. Om makarna J:s känsla för Eskilstuna vittnar deras donationer till kyrkliga ändamål, stadens läroverk och lasarett. Sällsynt konsekvent och rätlinig gick "världens mest noggranne man" genom livet.

Författare

Torsten Althin

Arkivuppgifter

Brev, ritn:ar, anteckn:ar mm hos ab G E Johansson, Eskilstuna.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Precisionsmätningsteknik. Universal-kombinationsmåttsatser, deras konstruktion och användning inom den modärna verkstadsindustrien (Industritidningen

Norden, årg 36, 1908, Sthlm, 4:o, s 33—35, 41—44, 50—52, 58 £; även sep, 20 s; även i Blad för bergshandteringens vänner inom Örebro län, bd 12, Örebro 1907—1909, s 239—264). — Vikten af noggranna mått inom verkstadsindustrien. Föredrag (Förhandlingarna vid Sveriges verkstadsförenings föreläsningsvecka . . . 1908, Sthlm 1909, 4:o, s 50—61; även i Sveriges verkmästaretidning, årg 2, 1909, Sthlm, 4:o, s 81—86). — Normalmåttsatser jämte i samband med dem utförda kontrollmätningar [föredrag vid Svenska uppfinnareföreningens årsmöte 22.10.1913] (TT, årg 44, 1914, 4:o, avd Mekanik, s 21—29). — System Cej. Efter föredrag i "De mekaniske verksteders landsfor-ening", Kristiania. [Omsl.] Eskilstuna 1918. 4:o. 17 s. — Normalmåttsatsen och dithö-rande mätverktyg (Industritidn Norden, 50, 1922, s 431 f). — Bidrag i Industrial stan-dardization and Commercial standards month-ly, 1931, 1933, Washington.

Källor och litteratur

Källor o litt: T Althin, C E J 1864—1943. Måttens mästare (1947) o där anf källor; R S Woodbury, Une invention important de la mécanique de precision. L'origine des calibres d'épaisseur (Revue d'histoire des sciences et de leurs applications, T XVI, 1963).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Edvard Johansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12133, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Althin), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12133
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Edvard Johansson, urn:sbl:12133, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Althin), hämtad 2024-04-26.