Meriter

Johansson, Johan, f 1 nov 1840 i Ringshyttan, Nora, d 2 febr 1905 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: bergsbruksidkaren Johannes Larsson o Anna Lisa Olsdtr. Landstingsman 69 —84, led av AK 70—87 A, 88—02 (led av bevilln:utsk 80—87 o 91—95, v ordf 92— 95, tryckfrihetskommitterad 85—87, 91—94 o 00—05, led av konstit:utsk 87 A, v ordf i bankoutsk 97—02), nämndeman i Nora 70, ordf i kommunalnämnden 72, v ordf i kommunalstämman 74, förman för Nora folkbank 75—77, innehavare av hemmanet Bergsäng 76—84, led av skattereglerings-komm juni 79—aug 81, av lärov:komm okt 82—aug 84, riksgäldsfullm 8 mars 84—5 mars 88 o från 17 mars 92, innehavare av hemmanet Noraskog från 85, led av Gamla lantmannapartiets niomannaråd 92, ordf i lantmannapartiets förtroenderåd 97—02, led av prästlönekomm dec 99—juni 03. — KorrespLVHAA 95.

G 4 maj 62 i Eker, Ör, m sin kusin Maria Hansdtr, f 24 febr 42 i Nora, d 26 okt 13 där, dtr till nämndemannen Hans Hansson o Catharina Larsdtr.

Biografi

J tillhörde en sedan länge i Nora bergslag bofast släkt, den s k Bondebysläkten. Såsom den äldste av fyra bröder övertog han vid faderns frånfälle 1858 dennes hemman i Ringshyttan och Holmshyttan och ett par lotter i Ringshyttans hyttelag. Med dessa följde såsom ett slags statussymbol yrkesbenämningen bergsman — det till de gamla hyttorna knutna bergsbruket torde vid denna tid ha varit högst obetydligt. Någon driftig jordbrukare blev inte J. Han hade genomgått ett par klasser vid läroverket i Örebro och fått ett års undervisning vid pedagogin i Nora. Men därjämte hade han tjänstgjort som skrivbiträde dels på domarkansliet, dels hos en kommissionslantmätare och därunder gjort sig förtrogen med administrativa formaliteter samt även förvärvat någon kunnighet i uppmätning och kartläggning. Hans förfarenhet i hithörande ting gjorde honom till en flitigt anlitad hjälpreda vid boutredningar, arvskiften, ägodelningar och dylika förrättningar. Vad som fattades i skolunderbyggnad ersattes av praktisk erfarenhet och under ivriga självstudier inhämtat vetande. Efter uppnådd myndighetsålder togs han i anspråk för en mångfald kommunala uppdrag och detta i en utsträckning, som gjorde honom till en yrkesmässig förtroendeman. Det egna näringsfånget blev lidande. Efter tio år som hemmansägare fann han sin ekonomiska ställning så vansklig att han tvangs avyttra sin fasta egendom. Ett senare försök att ånyo inrätta sig som jordbrukare genom inköp av egendomen Bergsäng blev ett ekonomiskt misslyckande.

Vid 1869 års riksdagsval förelåg en avsägelse från representanten för Nora domsaga. Valet förrättades (för sista gången) genom elektorer. J var nu en välkänd man i bygden, hade inflytelserika anförvanter och var väl förfaren i offentliga värv. Han blev också vald och presenterade sig i den nya AK som Johan Johansson i Ringshyttan, en politisk signatur, som 1876 ändrades till Johansson i Bergsäng för att omsider förbytas till Johansson i Noraskog. Örebro, den kulturella och ekonomiska huvudorten i denna landsända, var på 1850-talet ett fäste för den nyliberala rörelsen. Där hade de tre "reformmötena" gått av stapeln under J:s skoltid och där förde Nerikes Allehanda de liberala traditionerna vidare. J kände sig helt samhörig med denna Örebro-radikalism med dess i vissa avseenden långt gående reformkrav men fann i kammaren ingen däremot svarande sammanslutning av meningsfränder — den nyliberala gruppen var i upplösning. Han valde att tillsvidare hålla sig i bakgrunden av meningsstriderna, uppträdde sällan i debatterna men gjorde sig välsedd genom sin beredvilliga hjälpsamhet, när det gällde att formulera motioner och inlagor.

Den fråga som mest kom att sysselsätta honom under de första riksdagsåren var en beskattningsfråga av tämligen begränsad räckvidd, som emellertid nära berörde hans valmäns intressen. För att väcka liv i den tynande bergshanteringen beslöts att avveckla den s k tackjåmstionden. Härvid yppade sig en del tvistigheter om detta borde ske med eller utan vederlag. J fördjupade sig i vidlyftiga forskningar om denna och andra grundskatters tillkomst och rätta natur och publicerade under årens lopp en rad skrifter i det ständigt alltmer aktuella ämnet. Han blev en auktoritet i skattefrågor överhuvud, insattes av Hans Forssell i den stora skatteregleringskommittén 1879 och blev följande år ledamot av bevillningsutskottet.

I tullstriderna kom J att från början framträda som en övertygad frihandlare. Dittills hade han med sin koncilianta läggning mest verkat i de inre rådslagen; nu utvecklade han i tal och skrift en betydande aktivitet. Med utnyttjande av sina vidsträckta förbindelser med pressen drev han en tidvis mycket intensiv propaganda mot den anstormande protektionismen. I början av 80-talet hade han trätt i vänskapliga förbindelser med lantmannapartiet, och sedan 1884 betalade han som fast ansluten medlem den sedvanliga klubbavgiften. Vid partiklyvningen 1887 blev han en av de ledande inom det frihandelsvänliga moderpartiet och invaldes 1892 i dess niomanna- råd. Bland tullskyddsvännerna blev han illa sedd och berövades genom en överrumplingsmanöver vid utskottsvalen, den s k Rundbäckska kuppen, 1887 sin plats i bevillningsutskottet. Följande år uteslöts han även ur riksgäldsfullmäktige, vilket menligt inverkade på hans alltid svaga ekonomi. Tom hans mandat i kammaren gick honom tillfälligt ur händerna. Han återvaldes visserligen vid upplösningsvalet 1887 och intog sin plats i majriksdagen, men valet överklagades på grund av att debiterad kommunalskatt blivit för sent erlagd. Klagomålen ogillades i första instans men bifölls av högsta domstolen, varför J inte kom att övervara de avgörande voteringarna i tullfrågan. Han återvaldes emellertid med betryggande majoritet vid de ordinarie höstvalen.

I försvarsfrågan var J:s hållning vacklande eller åtminstone oklar. Han röstade för det abelinska härordningsförslaget 1871 men mot De Geers förslag tio år senare. Han biträdde 1885 års kompromiss men avhöll sig från att deltaga i voteringen om 1892 års reform. Vad han i dessa sammanhang oavlåtligt hävdade var, att ett skäligt vederlag för ökade försvarsbördor vore en utsträckt politisk rösträtt och ett avskaffande av den kommunala fyrkskalan. Sedan motsättningarna i försvars- och tullfrågorna mildrats, aktualiserades på allvar frågan om inte splittringen bland AK:s lantmän kunde bringas ur världen. Tanken på en återförening återkommer gång efter annan i den politiska korrespondensen, och J var från början med i de inre för att inte säga innersta rådslagen. När riksdagen samlades 1895, meddelades att de båda lantmannapartierna slagits samman. Det skedde på inbjudan av fem personer från vardera partiet och bland dessa återfanns även J:s namn. Han hade under förberedelserna nära samarbetat med Olof Jonsson i Hov och invaldes nu jämte denne i det nya partiets till tolv man förstärkta förtroenderåd.

I den radikala pressen tolkades den nya partibildningen som en framgång för de konservativa strömningarna i tiden, och J, som tidigare njutit vänstertidningarnas välvilja, utsattes för en bister kritik. Själv fann han sig inte heller väl till rätta i den nya omgivningen och höll sig 1896 borta från partiets sammanträden. 1897 mottog han emellertid den rent honorära posten som ordf i förtroenderådet. Någon utpräglad partiman hade han aldrig varit, och nu slappnade hans politiska aktivitet. De sista riksdagarna var han kammarens ålderspresident och åtnjöt såsom sådan allmän aktning och vördnad. Han kandiderade ännu vid 1902 års val men besegrades då av en frisinnad motkandidat.

Under hela sin offentliga bana bedrev J en ofta omfattande journalistisk verksamhet. De första riksdagsåren skrev han regelbundna politiska brev till Nerikes Allehanda och knöt senare förbindelser med de ledande sthlmstidningarna. Han anlitades som ledarskribent både av Aftonbladet och S-T. 1883 grundade KP Arnoldson en daglig tidning med namnet Tiden såsom organ för den nybildade Sv freds- och skiljedomsföreningen. Med sin ideella läggning blev J intresserad av denna rörelse och ingick som styrelseledamot i tidningsföretaget. Det hela slog illa ut. Redan efter något år råkade tidningen på obestånd. J hade som mer eller mindre tillfällig kassaförvaltare iklätt sig oförsiktiga förpliktelser, som han inte förmådde infria. Endast genom den norske grosshandlaren H R Astrups generösa mellankomst kunde han frigöra sig från de ådragna växelskulderna. Tiden togs om händer av Hjalmar Branting, som från början varit Arnoldsons medintressent.

J hade med åren blivit en genuin yrkespolitiker. Han var året om bosatt i Sthlm och hämtade sin utkomst från de arvoden som utgick för hans offentliga uppdrag. Hans vedersakare i pressen såg häri förklaringen till hans föga prononcerade ställningstaganden under de sista riksdagsåren. Hans centrala intresse var emellertid varken politiken eller journalistiken. De mångahanda lokala uppdragen hade fört honom vida omkring i bergslagsbygden och gjort honom förtrogen med dess traditioner och sedvänjor. Vid boutredningar och ägotvister gavs ofta anledning att söka fram gamla handlingar, och arkivforskning blev J:s käraste sysselsättning. Han lade upp ett eget arkiv med farfaderns skriftliga kvarlåtenskap som grundval och där samlade han vad han under sina många förrättningar kom över av urkunder (i orig eller avskr) speciellt rörande bergslagernas och bergshanteringens äldre historia. I Sthlm blev han en välkänd gestalt i arkiven och biblioteken, där han med otrolig flit ägnade sig åt lärda studier. Kammararkivet fann han i ett föga tillfredsställande skick och lyckades motionsledes utverka medel för ordningsarbeten. I två stora publikationer, Om Noraskog. Äldre och nyare anteckningar (1875—87) och Noraskogs arkiv (1889—1928), sammanförde han ett brokigt arkivmaterial, där biografiska och genealogiska anteckningar omväxlar med topografiska beskrivningar och kamerala utredningar. Båda dessa till omfånget imponerande urkundssamlingar är dock svåra att utnyttja på grund av den bristfälliga registreringen och planlösheten i uppställningen.

En insats av bestående värde har J gjort genom sina förteckningar över riksdagstrycket. 1881 hade riksdagen på förslag av S A Hedin beslutat upprätta ett register över riksdagens protokoll med bihang för 1809—66. Det vidlyftiga arbetet överläts 1884 åt J och utkom av trycket 1893. J fick sedan i uppdrag att förteckna även det efter 1866 utkomna trycket. Både för det löpande riksdagsarbetet och för forskningen har dessa register varit av största gagn. Det ligger en viss obeständighet över J:s personlighet och gärning. Hans vota betingades inte sällan av taktiska synpunkter. Han var en mångsysslare men fann likväl tid att föra en dagbok, som i nästan obruten följd täcker tiden 1869—1905. Den består av kortfattade och rätt opersonliga almanacksanteckningar, som emellertid låter oss följa hans förehavanden nära nog dag för dag. Man finner honom som en flitig deltagare i det parlamentariska sällskapslivet, där han gärna ställde sina talanger som versmakare till förfogande. I vänkretsen var han känd för sina "lugna, jämna, fogliga och trevna personliga egenskaper". Inom den lärda världen bemöttes han med aktning och välvilja. Han var en av stiftarna vid Sv historiska föreningens bildande. Själv uppfattade han Noraskogs arkiv som sitt egentliga livsverk — det var hans förhoppning att det skulle bli stommen i en framtida historik över bergshanteringen, en förhoppning, som knappast gått i uppfyllelse.

Författare

Knut Petersson

Arkivuppgifter

J:s skriftliga kvarlåtenskap bestående av omfattande handskr:saml:ar o av ett privatarkiv med brev o dagböcker (jfr HT 1956) i Noraskogs kommun förvaltas av en särskild styr, som bl a ombesörjt den fortsatta utg av Noraskogs arkiv o av dagbokens 4 första bd.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord i fråga om tackjernstiondens eftergifvande. [Rubr.] Sthlm 1870. 8 s. [Undert.] — Något om vederlaget för tackjernstionden med särskildt afseende på Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, Karlskoga och Nya Kopparbergs bergslager. Nora (delvis tr Sthlm) 1872. VI, 186, [bilagor, tr Sthlm:] 243 s. — Försök till historisk beskrifning öfver Stadra och Finna bruk. Nora 1872. 74 s. [Anon.] — Om den halfva räntan såsom vederlag för tackjernstionden. Anförande till andra kammarens protokoll den 13 april 1874, vid remissen af Kongl. maj:ts proposition angående den beskattning som af bergslagerna skall utgöras i följd af tackjernstiondens upphörande. Med åtskilliga tillägg och bilagor. Sthlm 1874. 16 s. — Om Noraskog. Äldre och nyare anteckningar. D 1—3. Sthlm 1875— [87]. 1. 1875. 324 s, 3 pl. 2. 1881—82. 428 s. 3: Noraskog. Anteckningar och bidrag till Örebro läns historia och topografi. 1884[— 87]. 456, VI s. — Historik om grundskatterna (tryckt såsom manuskript). Nora 1880[—81]. 4:o. 119, [tillägg, tr 1881:] (4) s. [Anon.] — Historik om de till bergverkens understöd anslagna skogar. Sthlm 1882. 52 s. (Skatteregle-rings-komlténs promemorior. 1: 12.) — Äldre bref och resolutioner angående städernas tolag [anon] (Ska tteregleringskomi tens underdå- niga utlåtande och förslag angående reglering af tolagsersättningen. Afgifvet den 9 maj 1883, [förtit:] Skatteregleringskomiténs betänkande. 5, Sthlm 1883, s 243—383). — Indelningsverket i Örebro län. Ett bidrag till statistiken öfver skatternas fördelning af J. Sthlm 1883. 8 s. [Sign.] — Försvar och grundskatter. Öfversigter och jemförelser i sammandrag. Sthlm 1884. 100 s. — [Sign rec av H Forssell, Sverige 1571, h 2, Sthlm 1883] (HT, årg 4, 1884, Sthlm, s I—IV). — [Sign rec av J E Hultgren, Grundskatte-historiskt arkiv, 1885] (ibid, 5, 1885, s 73—75). — En märklig bergsmansslägt [Persson i Vassland]. [Rubr.] Örebro 1886. (4) s. [Anon.] [Ur Ne-rikes allehanda s å 7/3.] — Bidrag till Karlskoga krönika. Ur "Noraskogs arkiv". Sthlm 1895. IV, 400 s, 2 portr, 1 faksimil, 1 karta. [Anon.] — Lindesberg. Bidrag till stadens och omliggande bergslags historia. Ur "Noraskogs arkiv". [Omsl.] Sthlm 1896. 224 s, 1 karta, 3 pl. [Föret.] — Statens vinst af kyrkan inom Nerike genom reformationen (Meddelanden från Nerikes fornminnes-förening, d

1, Sthlm (tr Örebro) 1896, s 97—147). — Karlskoga bergslag. Historia och beskrifning. H 1/2. Sthlm 18 [95—] 97. 4:o. 231 s, 2 kartor. (Tills med G Lindberg.) — Vikers-Eke-stubbe-slägten. Ur "Noraskogs arkiv". Sthlm 1897. 127 s, 1 faksimil. [Föret.] — Dagboksanteckningar. D 1—4. Sthlm 1957—65. 1. 1869—1877. 1957. 264 s. 2. 1881—1889. 1958. 303 s. 3. 1890—1894. 1961. 224 s. 4. 1895—1900. 1965. 190 s. — Medarb i NF o [Örnbergs] Slägt-kalender samt Nerikes allehanda, AB o S-T.

Redigerat (utgivit): Noraskogs arkiv. Bergslagshistoriska samlingar och anteckningar. Bd 1—6. Sthlm 1889—1928. 1. 1889—91. VII, X, 640 s, 3 pl, 1 portr. 2. 1893—95. VIII, 784 s, 2 portr, 3 kartor, 2 faksimil. 3. 1895—97. IV, 495 s, 4 pl, 1 karta, 1 faksimil. 4. 1901—03. VII, 464, 16 s, 3 pl, 6 kartor, 3 faksimil. 5. [Utg E Holmkvist.] 19 [04—] 27. V, 546 s, 1 portr. 6. 1928. 363 s. — Sakregister till Rikets ständers protokoll med bihang för tiden från och med år 1809 till och med år 1866. Utarb. D 1—2. Sthlm 1891—93. 4:o. 1. XII, 1064 s.

2. IV, 1106 s. [Föret.] [Forts:] . . . tiden från och med år 1867 till och med år 1899. Bd 1—4. Sthlm 1899—1901. 4:o. 1. 1899. IV, 519 s. 2. 1900. IV, 907 s. 3. 1900. 1075 s. 4. 1901. 1008 s. [Föret.] — Riksdagen 1896 och dess sekreterare, justitieombudsmannen, dess suppleant, bibliotekarien samt fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret. Med biografiska uppgifter af J J. Sthlm 1896. 117 s. (Svenskt porträttgalleri, 5.)

Källor och litteratur

Källor o litt: S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); H Hofberg, Sv biogr handlex (ny uppl, 1906); E Holmkvist, förord till J J, Dagboksanteckn:ar, 1—4 (1957—1965); A Lindberg, Tvenne samlare (PHT 1905); [V Millqvist,] AK:s män 1897—1899 af Spectator (1899); [dens o E Thyselius,] Hvilka riksdagsmän böra omväljas? ... af Tom Jones (1893); T Nordström, Minnesanförande vid avtäckn av minnesvården (Blad för Bergshandteringens vänner 1910); Riksdagens prot med bih 1867—1910 (1899—1913); SMoK; P Sundberg, Ministärerna Bildt o Åkerhielm (1961); E Thermas-nius, Lantmannapartiet (1928); dens, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1953); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1729— 1939 (1939); [H Victorin,] AK:s män 1893 ... af en nylandtmannapartist (1893); O v Zweigbergk, Politiska röntgenfotografier, tagna af Amatör (1896).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Johansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12150, Svenskt biografiskt lexikon (art av Knut Petersson), hämtad 2024-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12150
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Johansson, urn:sbl:12150, Svenskt biografiskt lexikon (art av Knut Petersson), hämtad 2024-11-14.