Jon Kristinesson

Död:senast 1361

Riksråd, Drots


Band 20 (1973-1975), sida 365.

Meriter

Jon Kristinesson (sparre), d mellan 30 juli 1359 o 27 okt 1361. Tidigast nämnd 38, fogde i Skåne mellan 37 o 41 — mellan 42 o 46, riksråd från mellan 41 o 44, konungens högste ombudsman (officialis regis generalis) senast 44—47 el 48, möjligen drots i Sverige o Norge, i så fall tidigast 58.

G 2) 7 febr 49 m Kristina Fellesdtr, senare g m Alexander Björnsson o levde ännu 75.

Biografi

J:s ursprung är okänt. Liksom flera släkter med sparrevapnet var han knuten till Västbo hd i Finnveden. Där hade han sin sätesgård i Mjöhult i Sandvik invid gränsen till Kinds hd i Västergötland, och där och i Kind köpte han 1341 ett godskomplex av riksrådet Gisle Elinason (Sparre av Aspnäs). Han har betecknats som en av de uppkomlingar, som konung Magnus gynnade under maktkampen med rådsaristokratin, och som "inte betraktade de högsta posterna i riket som sin självklara rätt utan kände sitt beroende av den kungliga välviljan och därför kunde väntas visa större lojalitet mot kungamakten vid eventuella inrikespolitiska konflikter" (Sjöstedt). Att denna uppfattning om J:s sociala utgångsläge är riktig, bestyrkes kanske av att han trots sitt sociala avancemang gifte om sig med en kvinna, som torde ha tillhört lågfrälset eller borgerskapet (DS, nr 6548 o 6897; RPB, nr 1123 o 1145; Öberg).

Det mest uppseendeväckande i J:s karriär var att han nådde så högt som till det nyinrättade ämbetet som högste ombudsman. Som sådan blev han vintern 1344—45 jämte ärkebiskopen och två andra riksråd ledamot av den regering som tillförordnades inför konungens planerade resa till Norge. Då konung Magnus 1346 upprättade sitt testamente, blev J jämte sin svärson Magnus Nilsson röde, också en uppkomling, samt tre biskopar och två gamla riksråd detta testamentes exekutorer. Egendomligt nog blev han dock aldrig riddare, och senast 1348 ersattes han som högste ombudsman med en medlem av den gamla rådsaristokratin, den heliga Birgittas bror. 1351 var J bland de många riksråd som gick i borgen för konungens stora lån från påven. På mötet i Helsingborg 1355 var han den ene av de båda som från sv sida jämte konungens svåger Albrekt av Mecklenburg och en skånsk storman utsågs att jämte fyra från dansk sida vara skiljedomare mellan Sverige och Danmark.

Då konung Magnus son Erik 1356 gjorde uppror mot sin far, anslöt sig såväl J som svärsonen Magnus Nilsson röde till detta. Svärsonen var Eriks marsk 1357 och uppges ha deltagit i mordet på konung Magnus hatade gunstling hertig Bengt Algotsson 1360. På J:s och svärsonens gemensamma gravsten i Alvastra, numera blott känd genom avskrifter, kallas J drots i Sverige och Norge. Med denna titel förekommer han ej i andra källor, men drotsämbetena i de båda länderna kan ej beläggas ha haft annan innehavare under åtminstone ett år före hans död (Gillingstam).

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka rester av J:s arkiv bevarade i RA (2 brev med proveniens från den från J på mödernet härstammande släkten Bonde) o i Hfors UB (DS, nr 4396).

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: H Berg, Den rostockska sändebudsberättelsen om Valdemar Atterdags förhandhar med Magnus Eriksson (Sc 1930), s 109; DS 4—6, 8: 1—2 (1853—1964); DS. Appendix. Acta pontificum svecica, 1: 1 (1936—42); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); I Friedlaender, Peringskölds Diplo-matarium (1971), s 296 ff; H Gillingstam, Hertig Bengt Algotsson o Magnus Nilsson RödejHT 1950); B E Hildebrand, Sv sigil-ler från medeltiden (1862—67); C Härenstam, Finnveden under medeltiden (1946); K-G Lundholm, rec av Sjöstedts nedan a a (HT 1956), s 455 f; K-E Löfqvist, De sv drots- o marskämbetena under 1200- o 1300-talen (VSLA 1936), s 35—38; P A Munch, Det norske Folks Historie, 2:1 (1862); H Rosman, Om den s k Röde-ätten under Medeltiden (SAT 2, 1889—97); RPB 1, 3 (1866—72); H Schiick, Official: Sverige o Finland (Kulturhist lex för nord medeltid 12, 1967); L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 121 f; L Sjöstedt, Krisen inom det sv-skånska väldet 1356—59 (1954); J Öberg, Två urkunder ur Lars Sparres kopiebok B 15, RA (MRA 1962— 66), s 122.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jon Kristinesson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12190, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12190
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jon Kristinesson, urn:sbl:12190, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se