Meriter

Jonsson, Jon, f 3 april 1772 i Skörje, Bräkne-Hoby, Blek, d 2 dec 1841 där. Föräldrar: bonden o smideshandl Jon J o Sigrid Månsdtr. Hemmansägare i Bräkne-Hoby, nämndeman 99, led av bondeståndet 09— 10, 10 B, 12, 15, 17—18, 23, 28—30 o 34—35 (led av ensk besvärsutsk 09—10, konstitutionsutsk 09—10, 10 B, 28—30 o 34 —35, statsutsk 09—10, 15 o 17—18, statsrevisor 09—10, 12 o 15, led av förstärkta statsutsk 10 B, 12 o 23, v talman 12, 23, 28—30 o 34—35, led av bevilln:utsk 12, särsk utsk 12 o 23, allm besvärs- o ekono-miutsk 15, dep att övervara Karl XIV Johans kröning i Norge 18, led av heml utsk 23, 28—30 o 34—35), led av Blekinge läns hushålln:sällsk:s förvalta: utsk 14—18, fullm i riksgäldskontoret 5 aug 23—1 sept 34. — LPS 18, KorrespLLA 18.

G 20 juni 92 i Tingsås, Kron, m Nilla Bolin, f 25 sept 74 där, d 20 maj 59 i Bräkne-Hoby, dtr till gästgivaren Sune Bolin o Catharina Nilsdtr.

Biografi

J kom tidigt att åtnjuta förtroende i sin hembygd och blev redan 1799 nämndeman. 1804 utsågs han av hela länet till revisor av riksgäldsdiskontverket. Vid sin riksdagsdebut 1809 blev J tillsammans med A Hyckert och M Persson utsedd till bondeståndets representant i konstitutionsutskottet, vilket hade att utarbeta ny regeringsform. I KU kämpade han för utjämning av ståndens privilegier och skall bl a ha riktat ett angrepp mot prästernas privilegier, vilket han dock tog tillbaka (Thomson, s 160 not). Vidare bekämpade han både i KU och senare i ståndet kraftigt RF:s § 114, enligt vilken rådande privilegieskillnader skulle bibehållas. Striden gällde huvudsakligen den kamerala skillnaden mellan frälse- och skattejord. I ståndet hörde han dock till de moderata och förklarade "huru som han alltid ogillat det hitintills stundom nyttjade sätt att med stränghet i uttryck och överdrift i fordringar göra bondeståndets påstående hos de andra stånden gällande". Inte förrän G Adlersparre kontaktat några ledande män i bondeståndet, bland dem J, och hertig Karl hållit ett strafftal för hela ståndet, kunde dess talman skriva under regeringsformen utan förbehåll. När några bondeståndets ledamöter vid grundlagsriksdagen av privilegieskäl protesterade mot att en adelsman, landshövdingen i Blekinge län A af Håkanson, utsetts till bondeståndets sekreterare, tog J liksom ståndets majoritet dock parti för dennes kvarstannande på posten. Håkanson drog sig ändå tillbaka. Med honom hade J då under flera år korresponderat. Vid denna riksdag förespråkade J även en utvidgning av bondeståndet till att omfatta alla "bofasta" personer, som ej tillhört annat stånd eller innehaft ordinarie beställning i rikets tjänst, dvs främst ägare av frälsehemman. Vid J:s sista riksdag 1834—35 antogs ett förslag med denna innebörd. Ägare av frälsesäterier omfattades dock ej av detta beslut.

I tronföljdsfrågan stödde J 1809 Kristian August. Sedan denne dött 1810, arbetade han under riksdagen 1810 B energiskt för Bernadottes kandidatur och stod senare högt i gunst hos den k familjen. 1828 erbjöds han av kungen talmansplatsen i ståndet men avböjde. Han kom i många frågor att stå på regeringens sida mot den framväxande oppositionen i bondeståndet och hade goda förbindelser med kungens intime vän och rådgivare greve M Brahe (historik över J i J:s arkiv, LLA). Det har även antytts, att regeringen bestod honom medel ur kabinettskassan att användas för påverkan av hans ståndsbröder (Swensson, s 65 o 81).

Under hela sin riksdagstid verkade J för en jämkning i båtsmanshållet i Blekinge. När J J Rutberg 1823 föreslog en övergång från den indelta armén till en värnpliktsarmé, som endast skulle användas till försvarskrig, anförde J, att en indelt armé skulle vara billigare och bättre på grund av att den vore frivillig och att jordbruket skulle avtyna, om bönderna skulle deltaga i krig. Dessutom skulle den föreslagna värnpliktsarmén för försvarskrig vara ett intrång i kungens konstitutionella rätt att börja krig och sluta fred, eftersom RF inte gjorde någon skillnad mellan anfalls- och försvarskrig. Kommittenterna uppgavs vara motståndare till värnpliktssystemet, och en stor del av ståndets ledamöter ville ställa Rutberg under åtal. J framhöll, "att Rutberg ej uppfört sig så, att han förtjänar någon skonsamhet". Erforderlig majoritet för åtal uppnåddes dock ej i ståndet. På samma sätt värnade J om K M:ts befogenheter, då statsutskottet vid 1834—35 års riksdag ansåg, att statens tillgångar var otillräckliga för underhållet av både linje- och skärgårdsflottorna. Utskottet menade, att rikets sjöförsvar vilade på skärgårdsflottan och föreslog en riksdagsskrivelse för att fästa K M:ts uppmärksamhet på önskvärdheten av en prioritering av denna. J förespråkade i bondeståndet båda flottornas bibehållande ur försvarssynpunkt och fann det olämpligt att ingå med en skrivelse till K M:t med framställning om det ena eller andra vapnets företräde, "vilket utgör ett ämne, som K Maj: t bäst är i tillfälle att bedöma, utan någon ledning av rikets ständer".

Redan vid 1812 års riksdag beslöts om inskränkningar i TF 1810 genom indragningsmakten. Härvid tillstyrkte J dessa inskränkningar under uppgivande, att "tryckfriheten ej upphävdes utan endast fördes inom billiga gränser". Denna ändring i TF 1810 fick omedelbar verkan trots regeringsformens bud om två riksdagsbeslut med nyval emellan för ändring av grundlag. 1823 önskade dock J, fastän han då tillhörde de ministe-riella i motsats till den s k oppositionen, en inskränkning i indragningsmakten. Orsaken härtill torde ha varit, att flera tidningar, som klagat över jordbrukets betryck, indragits, vilket uppfattades som ett undertryckande av sanningen om jordbrukets nödläge. Det från 1823 vilande förslaget om indragningsmaktens avskaffande föll dock vid 1828 —30 års riksdag, då J tog ställning för dess bibehållande. Då avböjdes även ett konservativt motbud, att såväl indragningsmakten som den 1815 tillskapade juryn i tryckfrihetsmål skulle avskaffas, då oppositionen funnit, att proceduren med jury var fördelaktigare för åtalade författare än vanligt domstolsförfarande. För detta senare förslag ivrade J vid 1834—35 års riksdag.

Genom uppodlingar ökade J den brukbara arealen på sitt fäderneärvda hemman. I riksdagen drev han hårt frågor om odlingsfond och hypotekslån för jordbrukets förbättrande samt om skogsvård, särskilt angående ekskogen. Även i övrigt ivrade han för jord- och skogsbruket. I hembygden byggde han kvarnar och en oljepress för växtämnen, och i Blekinge läns hushållningssällskap arbetade han ivrigt för utdik-ningar och för strömrensning i Bräkneån, för att på så sätt en flottled skulle uppkomma för forslande av moget timmer från södra Småland och norra Blekinge ned till kusten.

Redan vid sin första riksdag tillhörde J de moderata i bondeståndet och kom senare att räknas till de ministeriella. Med sina många riksdagssejourer och sitt ledamotskap i viktiga utskott får han anses tillhöra de kunnigaste om också inte de allra mest lysande riksdagsmännen i bondeståndet under 1800-talets första hälft.

Författare

Lars Johansson

Arkivuppgifter

J:s arkiv i LLA (brev från bl a A af Håkanson, O R Cederström o sekr i bondeståndet S E Trägårdh). 1 brev från J till N Månsson i Skumparp i LUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: S Björklund, Oppositionen vid 1823 års riksdag. Jordbrukskris o borgerlig liberalism (1964); dens, Adlig opposition o borgerlig liberalism (Sc 1964); BondRP 1809—1835; S Carlsson, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700—1865 (1949); dens, Bonden i sv hist, 3 (1956); dens, Sv hist, 2 (1964); G Z Hedenström, Sveriges bondestånd 1809—1866, 1 (1922); A Jansson, Försvarsfrågan i sv politik från 1809 till Krimkriget (1935); N Nilsson-Stjernquist, Ständerna, statsregleringen o förvaltn:en (1946); E Petersson, Kulturbilder från Blekinge (1948); S Swensson, Bonderiksdagsmän i frihetskamp (1946); A Thomson, Grundskatterna i den politiska diskussionen 1809— 1866, 1 (1923); H Wachtmeister, Blekinge läns k hushålln:sällsk:s hist 1814—1914 (1914); T Vallinder, Press o politik (1968); A V Vendel, Urtima riksdagen i Örebro 1812 (1906); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789—1939 (1939); C Wåhlin, Antecknar om riksdagarna 1809—10, 1812 o 1815 (HH 25: 2, 1916).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jon Jonsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12200, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Johansson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12200
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jon Jonsson, urn:sbl:12200, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Johansson), hämtad 2024-04-19.