D Hugo T Jungner

Född:1881-12-11 – Jungs församling, Skaraborgs län
Död:1940-02-29 – Bromma församling (AB-län), Stockholms län

Gymnasielärare, Nordist, Skolinspektor


Band 20 (1973-1975), sida 473.

Meriter

Jungner, Daniel Hugo Teodor, f 11 dec 1881 i Jung, Skar, d 29 febr 1940 i Sthlm, Bromma. Föräldrar: lantbrukaren Olaus J o Inga Maria Larsdtr. Mogenhetsex vid h a l i Vänersborg vt 01, inskr vid UU ht 01, FK 28 maj 04, TK 31 maj 07, adj i kristendom o hist vid Katarina realskola i Sthlm 30 dec 10—25, FL vid UU 8 april 15, disp där 26 maj 22, FD 31 maj 22, förest för Södermalms arbetarinst 23—25, rektor vid Umeå h a l 27 mars (tilltr 1 juli) 25—30 juni 30, lär i kristendom, modersmålet, latin o filosofi där 25—29, led av stadsfullm i Umeå 27—30, lektor i kristendom vid Nya elementarskolan i Sthlm 22 nov 29, inspektor vid Äppelvikens elementarskola i Sthlm 27 mars 33, ordf i Samf för nordisk språkforskn från 37, i Sveriges religiösa reformförb från 38. — KorrespLVHAA 38.

G 13 aug 11 i Vilske-Kleva, Skar, m Anna Beda Sara Fogelqvist, f 14 aug 84 i Gudhem, Skar, d 4 aug 61 i Sthlm, Västerled, dtr till kh Anders F o Hilda Maria Bergmanson.

Biografi

Jämsides med en betydande lärargärning gjorde Hugo J avsevärda vetenskapliga insatser inom flera forskningsgrenar: nordisk religionsforskning, runologi, ortnamnsforskning och arkeologi. Dessa skiftande insatser, som visar hans ovanligt vidsträckta intressen och hans mångsidighet som forskare, är i påfallande hög grad knutna till hans västgötska hembygd. Hans lärare under studietiden i Uppsala var i första hand språkforskarna Adolf Noreen, Otto von Friesen och Bengt Hesselman, men han hade också kontakter med prof i jämförande fornkunskap Oscar Almgren.

J:s mångsidighet och bundenhet till Västergötland fick ett klart uttryck i hans doktorsavhandling Gudinnan Frigg och Als härad (1922), av honom betecknad som hembygdsstudier. Avhandlingen är en studie i Västergötlands religions-, språk- och bebyggelsehistoria. J bygger här vidare på en av honom tidigare publicerad studie med titeln Fornvästgötar på vandring. Är Als härad en skapelse från den första Frigg-entusiasmens dagar? (1920). Han utgår kort sagt från det intressanta förhållandet, att fem ortnamn, eljest ej belagda (Friggeråker, Lovene, Saleby, Slöta och Synnerål), förekommer inom två västgötska områden, vilka ligger på ganska kort avstånd från varandra. De två ortnamnsgrupperna visar enligt J, att en folkförflyttning, som han anser bör förläggas till omkr 100 f Kr, har ägt rum inom landskapet och att de flyttande har uppkallat sina nya boplatser efter sin tidigare hembygds ortnamn. Avhandlingen vittnar om uppslagsrikedom och en aktningsvärd insikt på flera områden, och den kom p g a vissa något vågade hypoteser och en del djärva kombinationer att stimulera till vetenskaplig debatt (se nedan under Källor art:ar av Wessén, Wikman o Sahlgren). Den avslutas med en omfångsrik redogörelse för Saleby sockens runinskrifter, som faller helt utanför ämnet men visar J:s intresse för runundersökningar. Avsnittet innehåller bl a en detaljerad beskrivning av Saleby-stenens ganska svårlästa inskrift. J lyckades där fastställa den riktiga läsföljden av runorna.

I fortsättningen skulle runologin bli J:s huvudsakliga forskningsområde. Han ger en översikt av Västergötlands sex urnordiska inskrifter i Festskrift till Hugo Pipping (1924) och behandlar runstenen vid Stora Ek i Vadsbo i Fornvännen 1927. I den senare uppsatsen hävdar J, att den svårtolkade inskriften är ett västgötskt arvsdokument. I samma tidskrift publicerade han 1936 en ingående undersökning av en västgötsk besvärjelse mot gengångare, den s k Högstena-galdern, ett 1920 påträffat runristat bronsbleck, och lyckades otvivelaktigt finna den i huvudsak riktiga tolkningen.

När uppsatsen trycktes, hade J sedan ett par år — från 1933 — VHAA:s uppdrag att undersöka och utge Västergötlands runinskrifter. Detta arbete skulle ingå i det av akademin sedan länge planlagda stora corpusverket Sveriges runinskrifter. Fr o m nämnda år reste J för detta ändamål varje sommarferie omkring i landskapet, vid några tillfällen i sällskap med bl a Elias Wessén och Arthur Norden.

Sommaren 1937 uttogs genom riksantikvarieämbetets försorg ur Sparlösa kyrkmur en runsten, som visade sig vara ristad även på de sidor som hade legat dolda i muren. Upptäckten av Sparlösastenens dittills okända sidor var en stor runologisk händelse, och J gav sig naturligtvis omedelbart i kast med den besvärliga och tidsödande uppgiften att försöka tolka inskriften och de sensationella bilderna. I Fornvännen 1938 tryckte han sin första större uppsats om stenen. Uppsatsens främsta syfte var enligt J att "lämna bidrag till en diskussion, som kan bl a bli till gagn för Sparlösastenens publicering i Västergötlands runinskrifter". Tyvärr hann J aldrig fullfölja detta stora verk (fullbordat 1970).

Författare

Sven B F Jansson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Det enda som blev färdigställt för tryckning medan han levde var större delen av planschema. Några anteckningsböcker och ett första kort utkast till text är det enda som finns av hans förarbeten. Dessa handlingar förvärvades av VHAA och förvaras i dess arkiv (ATA). Brev från J i UUB (bl a till O v Friesen).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om kung Orre. Några funderingar (Maal og minne. Norske studier utg af Lymaals-laget ved M Oisen, 1914, Kristiania, s 123—146). — Uppsala- och Vendel-konungarnas mytiska ättefäder (Fornv, årg 14, 1919, Sthlm (tr Upps), s 79—102, 253 f). — Fornvästgötar på vandring. Är Als härad en skapelse från den första Friggentusiasmens dagar? (VFT, d 4, Skara (tr Göteborg, Skara o Lidköping) 1920— —37, 4:o, [h 1, 1920,] s 39—56; även sep, [Skara, tr] Göteborg 1920, 18 s). — Ett arvskifte i Leksberg under vikingatiden. Människoöden på runstensfragment (ibid, [h 9, 1935 = Studier tillägnade Sanfrid Welin XI.XII.MGMXXXV,] s 32—45). — Gudinnan Frigg och Als härad. En studie i Västergötlands religions-, språk- och bebyggelsehistoria. Akad avh. Uppsala 1922. VIII, 416 s, 4 kartor. — Altuna sockens ortnamn såsom vittnesbörd om bebyggelsens utveckling (UFT, bd 9, Uppsala 1922—24, 4:o, s 365— 375; även i separattr av h 39: En gammal bygd i Fjärdhundraland. Om Altuna sockens äldsta historia, Uppsala 1920, 4:o, s 103— 113). — Om Friggproblemet. Några kritiska anmärkningar (Namn och bygd, årg 12, 1924, Lund 1924—25, s 1—36). — Västergötlands äldsta runinskrifter. Några ord om deras tolkning och betydelse för särskilt religions- och bebyggelsehistoria (SSLF 175: Festskrift tillägnad Hugo Pipping på hans sextioårsdag den 5 november 1924, Hfors 1924, s 230—250). — Runstenen vid Stora Ek i Vadsbo. Ett västgötskt arvsdokument (Fornv, 22, 1927, s 46—52). — Den gotländska runbildstenen från Sanda. Om Valhallstro och hednisk begravningsritual (ibid, 25, 1930, s 65—82). — Luther — befriaren. Tal vid firandet av Luther-minnet i Nya elementarskolan den 10 nov. 1933. [Rubr.] Sthlm 1934. 5 s. (Meddelanden från statens provskola, 82.) — I vilket syfte byggde man domareringar? (Falbygden. Utg av Falbygdens hembygds- och fornminnesförening, h 2, Falköping 1937, 4:o, s 45—55). — Nytt från Falbygdens runfront (ibid, h 3, tr 1936, s 17—38). — Källby hallar. Några frågor i samband med ett västgötskt runminnesmärke (Namn o bygd, 24, 1936, tr 19 [35—] 37, s 215—224; även i No-mina Germanica. Hyllningsskrift till Bengt Ivar Hesselman den 21 december 1935, Uppsala (tr Lund) 1935, s 215—224). — Hög-stena-galdern. En västgötsk runbesvärjelse mot gengångare (Fornv, 31, 1936, s 278—¦ 304). — Stiftaren av Sveriges religiösa reformförbund (Religion och kultur, årg 8, 1937, Uppsala . . . s 127—129). — När kristendom och fornsvensk gudstro möttes. Ett par runstenars vittnesbörd om heden religion och moral (ibid, 9, 1938, s 70—75). — Sparlösastenen. Västergötlands Rök — ett hövdingamonument från folkvandringstiden (Fornv, 33, 1938, s 193—229). — Sparlösa- stenen i ny tolkning. Åsyftar runristningen en hövdingetragedi? (NF:s månadskrönika, årg 2, 1939, Sthlm, 4:o, s 199—203). — Västergötlands runinskrifter. Granskade och tolkade. D 2. Planscher. Sthlm (tr Upps) 1940—70. 4:o. 195 pl, 1 karta. [Endast pl 1—160, publ 1940 som D 1: Planscher; de sista pl jämte D 1, Text, 1958—70, LXVI, 501 s, av E Svärdström.] (Sveriges runinskrifter. Utg. av VHAA, bd 5.)

Källor och litteratur

Källor o litt: E Kölgren o C G Tengström, Läroverks- o seminarie-matr 1914— 1915 (1915); Lärarmatr 1934 (1934); J Sahl-gren, Är mytosofien en vetenskap? (VSLÅ 1923); dens, Nord ortnamn i språklig o saklig belysn (Namn o bygd 1923, s 117, 131 f); E Wessén, Till de nord äringsgudarnas hist (ibid 1922); K R V Wikman, Fröreligionen o Priapos-hypotesen (Budkavlen 1923).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
D Hugo T Jungner, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12249, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven B F Jansson), hämtad 2019-09-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12249
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
D Hugo T Jungner, urn:sbl:12249, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven B F Jansson), hämtad 2019-09-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se